5 bretonska folkalbum som du måste höra innan du dör

Musikaliskt är Frankrike känt för tre saker. Chansons, le hiphop och bretagnesk (bretonsk?) folkrock. (Visserligen tenderar de som spelar den musiken inte anse att Bretagne ska tillhöra Frankrike.)
Fast också mycket av den akustiska folkmusiken från Bretagne är väldigt bra.
Det finns många artister och många album men fem av mina favoriter är de fäljande:

Diaouled Ar Menez
Den självbetitlade debuten. Bandet har en hemsida. Där kan man höra utdrag ur låtarna på detta album. Vill du höra hel låt ur skivan kan du göra det här.

Namnetes - Folk Celtique
Namnetes andra. Om detta band har jag skrivit innan. Där Diaouled är mer traditionella så står Namnetes stadigt i folkrocktraditionen. Låten A St Nazaire vient d'arriver inleder B-sidan.

Alan Stivell - Á l'olympia
Alan Stivell har gjort en massa bra album. Och man kunde ha valt ett av hans mindre kända. Men genombrottet a l'olympia är en skiva man inte kan leva utan. En av de lugnare, men en av de mest suggestiva, från skivan är The trees they grow high.

Bretagnes a bercy
En konsertskiva från slutet av 90-talet (alla tre albumen över denna är från 70-talet) med den bretonska folkeliten. Stivell, Dan ar Braz och Tri Yann. Och andra från det gamla gardet. Men också en del nya namn. Som Armens, här med låten Ar-men. Bäst är slutet på konserten när alla spelar tillsammans. Men de låtarna kräver nästan den uppbyggnad som den föregående konserten varit.

Assemble des sonneurs De biniou et de bombarde de bretagne
Att den här samlingsskivan från Bodadag ar Soneriens 30-årsjublieum 1977 finns återutgiven på CD är sånt som ger en hopp om mänskligheten. Förutom att göra en väldigt förvånad. Instrumentalt med säckpipor och bombarder. "Duo des bombardes" är den bästa låten.

Alan Stivell

Alan Stivells A l'Olympia (ibland Olympia Concert) sålde i en och en halv miljon ex när den kom.

Stivell hade spelat in traditionell harpmusik men blev intresserad både av folkmusikrevivaln och den elektriska musiken. Med 1971 års akustiska och instrumentella Renaissance de la Harpe Celtique fick han en mindre hit. Den ledde till välbesökta konserter. Och till konsertskivan A l'Olympia året efter.

Första halvan av konserten (a-sidan) är akustisk. Men b-sidan är elektrisk. Skivan är den stora folkrockklassikern inte bara för den bretonska musiken.

I ett, delvis politiskt, anknytande till andra keltiska musiktraditioner tyckte Stivell om att göra irländska sånger. Han följde upp denna liveskiva med en inspelad i Irland. Och på detta spår från Olympia-skivan gör Stivell den irländska Foggy Dew ihop med den bretonska Telenn Gvad.



Senare har Stivell spelat in låten med Shane McGowan på en skiva Again (1993) där också Kate Bush medverkar.

På A l'Olympia medverkar bland annat Dan ar Bras på gitarr. Stivell omgav sej alltid med skickliga musiker. Hans främsta skivor, live som studio, gavs väl ut på sjuttiotalet. Med folkrocksymfonin Symphonie Celtique (1979) som en slags slutpunkt.

Bretonsk Schlager

1999 samlades den bretonska folkmusikeliten för en gemensam konsert. Alan Stivell, Gilles Servat och Dan Ar Braz (Dan ar Braz hade ett par år tidigare spelat för Frankrike i Eurovision Song Festival, något de andra säkert påpekade ofta). Och Tri Yann.



Tri Yanns prestation är kanske inte den bästa men den ser lustigast ut. "Franzozig" heter låten och baskern är blå.

Konserten finns utgiven på dubbel-cdn Bretagnes a Bercy.

Inte lika kommersiellt gångbara som Dan ar Braz med kvinnokör, inte med samma cred som Stivell så glöms Tri Yann ofta bort. Bildades 1971 i den folkrockvåg som då var. De har fortsatt spela. Oftast i lustiga kostymer. Ofta bra.

An alarc'h samt två gånger två korpar

An Alarc'h är från samma bretagnesk folkrock allstarkonsert som Tri Martelod.
Melodin till An Alarc'h tog Ray Fischer och la till den gamla skottska dikten Twa Corbies (ej att förväxla med Three Ravens där änkan enbart sörjer och inte som i den bättre versionen själv slagit ihjäl sin riddare).
Norska Folques och tjeckiska Asonances versioner är alltså inte tolkningar av Stivellhiten, åtminstone inte textmässigt.

Tri Martolod