Träskmannen-kalendern lucka 1: Trasmonstret

Årets julkalender här på Butter tar ordet kommer att handla om den tecknade serien Träskmannen. Eller Swamp Thing som den heter i original.
Merparten av luckorna kommer att ta upp Alan Moores version av serien. Men i dag ska vi börja med att se på ett nummer av originalserien.

Träskmannen skapades av Len Wein och Berni Wrightson. Wein skrev och Wrightson tecknade. Den första serien med Träskmannen var en kort avslutad berättelse i House of Secrets 1971 som ledde till att figuren, något förändrad, fick en egen serietidning året därefter.

Träskmannen är en vetenskapsman som blir förvandlad till en träskvarelse efter en explosion där hans fru dör. Han möter under seriens gång flera klassiska skräckväldet: en varulv, en utomjording, en häxa och så vidare. Det är en för sin tid märklig blandning av superhjälte- och skräckserie. 

Wrightson tecknade de första tio numrena. Wein skrev ytterligare tre nummer efter att Wrightson lämnat serien.

Wrightsons teckningar är till en stor del vad som gör serien. Han var skicklig på att teckna monster. Men hans teckningar hade också ofta något vemodigt över sej. Och Träskmannen var en vemodig serie.

Wrightsons mest kända verk är hans illustrationer till Frankenstein. Och Frankenstein mönster har inspirerat en av de varelser Träskmannen möter i serien.

I "Patchwork Man" (tredje numret av tidningen, på svenska som "Trasmonstret" i Gigant 3/1983) så introduceras då Trasmonstret. Som är en man som (liksom Träskmannen) blivit sprängd i bitar. Men som blivit ihopsatt av sin onde bror. Brodern Anton Arcane är en galen vetenskapsman som kommer att bli Träskmannens ärkefiende. Också Trasmonstret dotter (till höger på bilden) kommer att få en viktig roll i serien.

Trasmonstret fick också en kortlivad egen serie. Som dock varken var skriven av Wein eller ritad av Wrightson. Bara första avsnittet av serien blev publicerad i Förenta staterna. Det andra avsnittet blev emellertid publicerat i Sverige (och enbart i Sverige) i Gigant 3/1983. Denna Trasmonstret-serie är nu inte särskilt bra men det är lite kul ändå. Gigant tryckte Träskmannen i svartvitt. Vilket denWrightsons teckningar tjänar på.

Len Wein och Berni Wrightson dog bägge i år. Berni Wrightson i mars. Len Wein i september.

Berni Wrightson 1948-2017

ur Swamp Thing av Len Wein (text) och Berni Wrightson (bild) i House of Secrets 92. 
Denna korta avslutade serie blev fröet till serietidningen Swamp Thing (Träskmannen på svenska). Wein och Wrightson gjorde bara de första tio numren. Tidningen var en för sin tid märklig blandning av skräck- och superhjälteserie.
Senare kom Alan Moores och Stephen Bissettes och John Totlebens version av seriefiguren att ha ett stort inflytande på serieformen.
Swamp Thing möter under de tio numrena flera olika klassiska monster: robotar, varulv, utomjordingar, en blob-version av Ctulhu. Wrightson var skicklig på att rita monster. Men hans teckningar hade också ett vemod över sej. Vilket man kan se i hans mest kända verk utanför serietidningsvärlden: hans illustrationer till Mary Shelleys roman  Frankenstein.

Gigant

Jag tycker ofta att det är svårt att komma ihåg exakt när man första gången läste ett verk. Därför är det praktiskt med tidningar som har årtal på omslaget.
När jag letar fram och bläddrar i serietidningen Gigant Nr 6/1983 så vet jag att jag var nio år när jag köpte och läste den.

Gigant hade kommit ut sen mitten av 60-talet och innehöll serier från DC Comics. Alltså med Läderlappen och Stålmannen och de. 1983 bytte tidningen format från att ha varit i färg och med 68 sidor till att vara i scart-vitt och med 100 sidor.
Jag hade läst några nummer innan omläggningen, har för mej att det första jag läste innehöll ett äventyr med Super Baby, en serie som utspelade sej under Stålmannens spädbarnsår. Han letade påskägg om jag minns rätt´.

Men det var med det nya formatet som jag blev en trogen läsare av tidningen. Som också fick en annan lite (lite) mer seriös karaktär. Vilket märks i nummer 6/83 med att där finns albumrecensioner och man på redaktionsplatsen svarar en insändare om en av författarna till en av serierna och inte om karaktären.

Mest märks det i att man istället för att ha Lagens Väktare (en grupp bestående av Läderlappen, Stålmannen och Mirakelkvinnan med flera populära hjältar - i sina vuxna versioner även om det inte skulle förvåna mej om de nån gång blev förvandlade till spädbarn) som huvudserie som den ofta var i gamla Gigant hade Träskmannen som dragplåster.

Träskmannen eller Swamp Thing som den hette i original var en tecknad serie från början av 70-talet, skriven av Len Wein och tecknad av Berni Wrightson. Huvudpersonen var en forskare som förvandlats till ett slags växtmonster efter en explosion i sitt laboratorie.
Wrightson hade tecknat skräckserier tidigare (han är kanske mest känd för sina illustrationer till romanen Frankenstein) och Träskmannen var ett slags kombination av hjälteserien med skräckserien. Träskmannen mötte frankensteinliknande varelser, ett monster som var som om H.P. Lovecraft hade gjort The Blob och, i det här numret, en varulv.

Historierna hade ofta en rätt enkel handling och gott om violett prosa ("Träskmannen granskar huset...dess förfallna, dystra fasad...och han vet att vagnen är hemma...") som inte blev bättre av den svenska översättningen. Men teckningarna är fantastiska.
Wrightson tecknade bara de tio första numrena av Träskmannen, Wein skrev ytterligare tre. Gigant fortsatte att publicera en handfull av äventyren post-wein. Men de var sämre. Istället blev den nya huvudserien Camelot 3000. En historia om ett framtida England där Kung Arthur kommer tillbaka då jorden invaderats av utomjordingar.
Och så gick Plastmannen av Jack Cole i tidningen. Det är en bra serie och avsnitten var väl valda.

De vanliga superhjälteserierna fanns hela tiden kvar. I detta nummer var till exempel en serie en där Läderlappen mötte Hulken. Också den är skriven av Len Wein. Som jag minns det vart jag rätt förtjust i den. Och den är väl okej för vad den är. Wein knyter samman de två karaktärerna genom att göra det till en Joker-historia.
Men den är mer för en nioåring. Medan jag fortfarande kan läsa de tio första kapitlena av Träskmannen med behållning.

De Träskmannen-avsnitt som gick i Gigant var från början av 70-talet (ett par av dem hade tidigare gått i en annan svensk serietidning). 1983 bör redan serien ha återupplivats av Alan Moore. Men jag tror ändå inte mitt nioåriga jag hade uppskattat Moores Swamp Thing lika mycket som Wrightsons Träskmannen.
(bilden är från en spansk översättning av Träskmannen - liksom den svenska i svart-vitt, den färglagda versionen är inte alls lika snygg.)