Det brändes bättre pengar förr

Det då populära bandet KLF brände i mitten av 90-talet upp en miljon pund. Vilket var mycket pengar på den tiden.

Anledningen var, som de sa, att en artist skulle vara kämpande och fri från pengar. Handlingen fick en del kritik.

När F! nu bränner pengar så är det inte för att hävda att de politiska partierna bör vara fria från pengar (om det vart så så hade de annars haft en poäng). Utan för att demonstrera skillnaden mellan mäns och kvinnors löner. Varje minut förlorar enligt aktionen de svenska kvinnorna hundratusen kronor. Det är ju lyckosamt att det var en så jämn summa, kan man tycka (och enligt Aftonbladet så stämmer den heller inte). Syftet är alltså ett annat än KLFs, men kritiken har gått i samma riktning.

I Michael Hanekes film Den sjunde kontinenten från 1989 så beslutar sej ett gift par för att ta livet av varandra och deras dotter. Innan de gör detta så förstör de, grundligt och metodiskt, sitt hus. I en scen spolar de ner sina pengar i toaletten. Det säjs att det var många i biopubliken som reste sej och gick under denna scen.

På lite olika sätt så kan KLFs pengabrännande och Hanekes (fiktiva) penganedspolande ses som nihilistiska handlingar.

Gudrun Schyman är nu inte nihilist. Hon vill upplysa oss (att siffrorna inte riktigt stämmer är nu inte så noga och går nog rätt bra ihop med F!s utbildningspolitik). I försvaret för pengabrasan säjer hon att en helsidesannons hade varit dyrare. Akten är ett sätt att nå publik för partiets politik. I amerikanska lätt satiriska komedier så brukar företagsföreläsare bränna en dollar innan föredraget. Så här gör ni hela tiden, typ.
F! får mycket beröm för sitt pr-ande. Och de behöver reklam för att för ut sitt budskap. Då de inte direkt ägnat sej att att bygga upp sin politiska rörelse från basen.

På sextiotalet så brukade yippie-rörelsen utföra olika jippon för att få uppmärksamhet från massmedia. Vid en demonstration hade de gjort LSD att ha i vattenpistoler som de som de sa till pressen skulle använda på soldaterna. Enligt Albert Hoffman var LSD:et i fråga ett starkt afrodisikum. Vilket de amerikanska tidningarna lite underligt gick på. De hade ett par vattenpistoler med LSD. Dessa tog de inte med sej till demonstrationen. De hade redan fyllt sitt syfte.

En kvinnorättsgrupp i USA anordnade en demonstration där de skulle bränna bh:ar. En aktion inspirerad av inkallelseorderbrännandet. De fick inget brandtillstånd och brände aldrig BH:arna. Men de höll sin sammankomst. Den fick stort mediagenomslag. Och den bh-bränning som aldrig ägde rum är en av de mer kända händelserna i kvinnorörelsens historia.

Att man fortfarande kommer ihåg (det icke-existerande) bh-brännandet och de psykedeliska fredsdemonstrationerna fortfarande är för att det bakom aktionerna fanns ett innehåll.

Jag tvivlar på att vi kommer att minnas Schymans lilla bål särskilt länge.

(uppdatering den 7:e juli: Johan Wirfält associerar också till KLF i Expressen.)

Folkhem var ursprungligen en högerfras

Det föregår någon slags svekdebatt bland våra konservativa/nyliberala vänner. Som har att göra med att det Moderata Samlingspartiet (som väl samlar alla moderata, det vill säja lagom måttliga och sansade människor) nu börjat använda termen Folkhem positivt. Men "folkhem" var som bekant ett begrepp som socialdemokraterna snodde från högern på slutet av 30-talet. Ungefärsamtidigt som de började vifta med Svenska flaggan och ta rätt god tid på sej att avsätta monarkin (any day now).

Så högern bör gratuleras att de äntligen börjat reclaim the name. Ändå finns det ett svek mot de konservativa idealen i denna Moderaternas pågående partistämman. Att ett parti som under namnet Allmänna valmansförbundet bildades för att se till att begränsa rösträtten sysslar med vänsterflum som att begära ordet och rösta igenom punkter är ett hån mot Arvid Lindmans minne.
Har man helt övergett tanken på en mer moderat lagom rösträtt? Att ett folkhem, liksom andra hem bör bestämmas över av dem som äger det är en viktig konservativ princip.

EU-val, Schmeuval

Nu har jag röstat. Det var rätt trevligt. Malmö hade den där akvariekänslan och jag gick till vallokalen. Något som jag skulle haft svårt att göra förra gången det var ett sånt här låtsasval.

Men det är nu ett litet väl individualistiskt sett att se på saken.

Såg för någon vecka sen en ungdomspolitiker som ansåg att det är ett svek mot de som kämpar för demokrati i Vitryssland att inte rösta eller att rösta blankt (den här degraderingen av blankrösterna, som förr sågs som det rakryggade sättet att markera att man inte stödde något av partierna, är lite intressant).

Majoriteten av det svenska folket hånar alltså idag de tappra vitryska demokratiförkämparna.

I en broschyr om kyrkovalet intervjuade de folk om varför de skulle rösta i detta val. En av personerna svarade att han tyckte det var viktigt att vi inte tog rösträtten för given.

Kanske bör vi inte heller ta rösträtten till europaparlamentet för given. Jag skulle gärna ha tagit ett tillgodokvitto. Det finns ingen bra anledning till att inte euparlamentets platser fördelas efter de röster partierna får i de riktiga valen. Anledningen till valet är att ge demokratisk legitimitet åt EU.

Det har föreslagits att det borde bli omval om mindre än hälften av de röstberättigade röstade. Vi skulle få hålla val varenda söndag fram till domedagen.

Men det ställer ju den riktiga frågan hur lågt kan ett valdeltagande bli tills det tappar sin legitimitet.

När det gäller EU är detta kanske inte så intressant. Men de vanliga valens deltagande sjunker. Förr eller senare måste frågan ställas också där. Vid vilken gräns upphör det parlamentariska systemet att ha en folklig förankring. Och vad gör vi då? Man kan ju alltid anklaga de som inte röstar för att svika demokratins förkämpar i Vitryssland. Det löser nog problemet.

Med lite hjälp av Röda Armén 2

Det sägs att det förr i tiden var vanligt bland vpk-medlemmar att kommentera vid födseln av egna och partikamraters barn att en dag kanske han/hon blir statsminister.

Med hjälp av främmande makt får man anta.

Historiskt sett är det störst risk att bombas av en demokratisk president

This message was brought to you by Butter För McCain

Dagens tanke

Demokratin är det nuvarande världssystemets ideologi på ett sätt som liknar den roll rasismen spelade för kolonialismen.