I slutet av
Honmänniskan (
Female Man) av Joanna Russ uppmanas boken att glädjas när den blir föråldrad "För den dagen är vi fria" (övers. Y. Spångberg).
Fortfarande är det vanligt att läsare tycker att den romanen går för långt, är för arg.
Det finns en ilska i boken, liksom i hela Russ författarskap. Men där finns också en hoppfull ton (och en hel del humor).
Honmänniskan kallas ibland för dystopi. Men den framtid som får mest plats i romanen, en befolkad enbart av kvinnor (kallad Whileaway) är snarare motsatsen. Bland de världar som vävs in i berättelsen finns förvisso också en där ett blodigt krig pågår mellan könen - men om någon av platserna i boken liknar en dystopi så är det snarare Amerika den tid då den skrevs.
Det var då mellan 1969-1972. Men den kom först ut 1975. En liknande försening hade drabbat redan Russ första betydande verk - berättelserna om Alyx. Delvis skriven i den genre som skapades av Robert E. Howard med
Conan barbaren (den sista novellen i
Alyx-sviten utspelar sej samma år som den första
Conan-novellen kom ut). Men delvis skriven mot den.
Alyx (ibland
The adventures of Alyx, består av tre noveller, en kortroman och en avslutande novell. De första novellerna handlar om barbaren Alyx, en liten gråögd (Athena har enligt Homeros gråa ögon) kvinna. De skiljer sej från den mesta heroiska fantasyn inte bara genom sin huvudperson, utan främst genom språket. Det finns en scen med ett havsmonster, som vanligen borde vara berättelsens action-scen - men som skildras liksom på avstånd, med ett långsamt och vackert språk.
Alyx vandrar inte bara genom rum och tid, utan också genom genrer. Kortromanen
Utflykt på Paradis (
Picnic on Paradise - Russ hade velat kalla den
Picnic in Paradise, men förlaget ändrade titeln så den inte skulle framstå som en kärleksroman) är science fiction, Alyx blir hämtad till framtiden, medan den sista novellen pekar framåt mot
Honmänniskan.
Alla berättelserna i
Alyx, utom den sista, slutar med omkvädet "But that's another story".
Utflykt på Paradis gavs ut i egen volym och blev Russ debutroman. Den följdes av
And chaos died. Den nya våg inom sf som Russ tillhörde använde sej ofta av modernistiska berättarknep. Här skildrar Russ en man som får förmågan att läsa andras tankar - den joyceska inre monologen får en motivering. Resten av det Russ skrivit är inte lika tydligt experimenterande rent språkligt - men hon är alltid en mycket språkmedveten författare.
Russ undervisade i litteratur och höll skrivarkurser samtidigt som hon skrev romaner och noveller. Hennes kritik och essäer är oftast läsvärda. Och böcker som
How to supress women's writing har gjort att hon blivit läst också av andra än genrepubliken.
Hennes produktivitet minskade tyvärr tidigt pågrund av hälsoproblem. Den sista av hennes noveller jag läst är från 1996 - "Invasion", och om hon skrev fler så skrev hon inte så många fler. Novellerna är en viktig del av hennes författarskap.
Ett par noveller finns på svenska i
Jules Verne >Magasinet respektive
Nova science fiction. Bland andra den mästerliga utopin "Ingen är hemma" i
Nova sf 2/87, genombrottsnovellen "När det hände" samman med en intervju i
Nova sf 3/84. "Amelia Bertrands ovanliga resor" finns i
JVM 384 (och, troligen, i
Det hände imorgon 17). Ett bra exempel på hennes essäistik finns i
JVM 407 - "Till kritikens försvar" (den första texten av Russ jag läste).
I egna volymer finns långnovellen
Själens ensamhet, en medeltidshistoria om en abbedissa som är mer än hon verkar (den är riktigt bra). Och romanen
En gång skall vi a$lla... som vänder på undergenren där folk strandsätts på en öde planet, ställer den på fötterna. Den har också ett efterord om Russ.
Och då
Utflykt på Paradis (men tyvärr inte de andra Alyx-berättelserna) och
Honmänniskan. Den senare kom på svenska så sent som 1996. Utgåvan tonar ner kopplingen till science fiction och det är också en bok som kan uppskattas av andra än genreläsare. Den har också hållit sej bra - i all sin kantighet. Något som kanske antyder att vi ännu inte är fria.
Russ dog i slutet av förra månaden. Hon blev 74 år. No more stories.