Visar inlägg med etikett joe sacco. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett joe sacco. Visa alla inlägg

fredag 4 juli 2014

10 bra amerikanska seriealbum

För sjätte året i rad firar vi Förenta staternas nationaldag med en lista.

Lynda Barry - The Greatest of Marlys
Samling med korta serier om Marlys och hennes vänner och fiender. Roliga på ett lite vemodigt sätt.

Dan Clowes - The Death-Ray

C. F. - Powr Mastrs vol 1
Märklig serie som utspelar sej i en slags fantasyvärld. Ibland är den som en experimentell serie, ibland som
en fantasyberättelse. Det har kommit tre volymer.

Phoebe Gloeckner - Diary of a teenage girl
Självbiografiska teman har varit ett viktigt inslag i den amerikanska tecknade serien. Gloeckners album är ett av de mest fascinerande i den självbiografiska genren.

Roberta Gregory - Bitchy på smällen
Också Gregory använder sej av sitt eget liv. Den här tillhör de så kallade undergroundserierna. Den avslutande serien är ett svar på de fantasier om våld mot kvinnor som ofta förekom hos manliga amerikanska undergroundserietecknare.

Jaime Hernandez - Speedy Ortiz död
Sorglig och vacker serie. Ett bra ställe att börja om man vill ge sej på Jaime Hernandezs Locas-svit. Och det vill du.

Gilbert Hernandez - En amerikan i Palomar
Detta är andra seriealbumet om den mexikanska byn Palomar. Palomar-serierna tillhör det bästa inom de tecknade serierna. En amerikan i Palomar är en fascinerande berättelse om en stor mängd intressanta karaktärer mästerligt utförd.

Frank Miller - The Dark Knight Strikes Again
Superhjälteserier har en framträdande plats i den amerikanska serievärlden. Det här är en fortsättning på en av de mest kända inom genren, Frank Millers The Dark Knight Returns om en åldrad Batman. Uppföljaren förhåller sej rätt så vanvördigt till sin föregångare. Det är en serie med en bisarr energi. Amerikansk superhjälteserie när den är som bäst.

Joe Sacco - Fixaren

Art Spiegelman - Maus
En av de mest hyllade serieberättelserna. Spiegelman intervjuar sin far som överlevt förintelsen. Brukar kunna uppskattas även av folk som vanligen inte läser serier.



Tidigare 4 juli-listor:
10 bra amerikanska romaner
10 bra amerikanska böcker
10 bra amerikanska filmer
10 bra amerikanska skivor
10 bra amerikanska diktsamlingar

torsdag 24 november 2011

Fixaren. En historia från Sarajevo av Joe Sacco


Läsaren och Joe Sacco möter Neven, titelfiguren i Fixaren, i en hotellobby i Sarajevo 1995. Det vill säja vi får se Neven innan han möter Sacco. Se honom sitta tyst och vänta på nästa byte. Bläddrande i visitkort från utrikesjournalister.

En fixare är en som ordnar saker åt journalister. Tar de till platser och personer. Hotellrum och prostituerade.
I Sarajevo 1995 har antalet journalister minskat. "Sarajevo gör inte längre det Sarajevo gjorde bäst." Neven blir den amerikanske serietidningsjournalisten Joe Saccos fixare. Och Sacco lyssnar på hans berättelser från kriget.

Joe Sacco är den ledande inom genren journalistik i serieform. Fixaren - en historia från Sarajevo från 2003 har nu kommit på svenska. Utgiven på Epix. Den är översatt av Andrea Ängkvist Resch och textat samt formgiven av Rasmus Gran.
Översättningen fungerar så vitt jag kan bedöma väl och albumet är läsvänligt formgivet. Epix har tidigare givit ut ett par sacco-album. Bland annat den omtalade första Palestina.

Seriejournalistik har i regel mycket gemensamt med new journalism, där journalisten själv är en person i berättelsen. Joe Sacco spelar själv en roll i sina album. Här handlar berättelsen om Joe Saccos fascination för, närmast förälskelse i Neven.

Författarens/journalistens roll i berättelsen är här lite mer intressant än vad tycker jag egentligen om detta-utgångspunkten i Palestine och Saccos dramaturgi har förbättrats.

Sacco förenar fakta om de framväxande bosniska paramilitära styrkorna med Nevins machoberättelse. "Det var precis som i Doc Hollywood-filmerna." Först på sidan 62 ifrågasätts trovärdigheten i Nevens berättelser. Det kommer inte som en oväntad vändning (en mindre sådan, när det gäller synen på Nevin kommer mot slutet av boken).
Även om Sacco varit en villig lyssnare så har läsaren fått skäl att se Nevens berättelse just som en berättelse. Ett sätt detta görs är att de tre krigsherrarna som presenteras genom Nevins ögon ritas som om de ser ut att likna varandra. Samma sorts hårda drag. Serietecknandet har här en fördel framför prosan.
Och Saccos teckningar är dynamiska och liksom mer luftiga än i hans tidigare verk. Han är bra på att visa ansikten. Hur de ändras. Som omslagets och börjans väntande Nevin bredvid den bullrande skrytande senare.

Fixaren blir en berättelse om att berätta och att lyssna på en berättelse. Sacco skildrar också den allt värre situationen i Sarajevo på ett begripligt sätt. Men det handlar även om en romantik som finns i att rapportera från ett ställe som Sarajevo.

Och om hur en slags färgstark figur av en sort som ofta finns med som en krydda i journalistiska texter kanske även är en person.

(Först publicerad den 9e februari 2009. Det kan låta i inlägget som om jag inte gillade Palestine. Det gör jag. Den är minst lika bra som Fixaren. Men Saccos egna roll är mer intressant i det senare albumet.)

tisdag 1 december 2009

Decenniets tio bästa, engelskspråkiga, riktiga serier

Den lista jag gjorde för ett tag sen med decenniets bästa superhjälteserier var på många sätt enklare än en med övriga serier. Inte för att jag läser fler sådana serier utan för att de riktigt bra är så pass få.
Den lite underliga genren dominerar den amerikanska serietidnings-mainstreamen. För att tala med Warren Ellis:
"Fuck superheroes, frankly. The notion that these things dominate an entire culture is absurd. It's like every bookstore on the planet having ninety percent of its shelves filled by nurse novels. Imagine that. You want a new novel, but have to wade through three hundred new books about romances in the wards before you can get at any other genre." Å andra sidan säjer han detta som en karaktär i Brian Bendis Powers (Ellis skrev själv dialogen till sitt gästspel i serien), en superhjälteserie.

I alla fall. Tio av mina favoriter bland de engelskspråkiga seriealbumen från detta decennium:

Lynda Barry - The Greatest of Marlys
Hur man gör med stripp-serier i såna här listor varierar. Lynda Barrys Marly och senare Ernie Pook-serier ska komma i samlad utgåva. Än så länge finns den i spridda samlingsvolymer. Som den här. Hennes serier är roliga på ett litet vemodigt sätt.

Eddie Campbell - The Fate of the Artist
Eddie Campbells självbiografiska vek är också en bok om tecknandet.

Daniel Clowes - Ice Haven
(Eller Eightball 22. Den tidigare något annorlunda versionen,)

Warren Ellis (text) Raulo Caceres (bild) - Crecy
Ellis förnyar den gamla pedagogiska historiska serietidningen.

Matt Fraction (text) Gabriel Ba (bild) - Casanova: Luxuria
"He's a big mutant brain. Three, even. I heard he's three monks that practiced some form of occult zen for so long they fused together in a wad./Whatever he's an arrogant special effect and I'm gonna fuck him up for money."
Fractions agentserie är en del Warren Ellis, en del Grant Morrison, en del Steranko och en del Michael Moorcock. Och helt och hållet underbar. Menad att bli sju delar. Två har kommit i lösnummerforn och en i samlat format. Den första delen, samlad i Luxuria är bättre än den andra.

Jaime Hernandez - The Education of Hopey Glass
Jaime Hernandez fortsätter sin Locas-serie.

Grant Morrison (text) Frank Quitely (bild) - We3
Tre husdjur har blivit förvandlade till mördarmaskiner av militären och ska ersättas av en ny modell. De flyr på väg mot något de kan kalla hem.
Det här kan låta rätt löjligt men Morrison lyckas göra de tre djuren levande utan att bli alltför människoliknande. Quitelys bildkompositioner är makalösa.

Bryan Lee O'Malley - Scott Pilgrim
Har kommit i flera häften. Jag räknar alla som en serie.

Joe Sacco - Fixaren
Har fördelen framför övriga serier på listan att finnas på svenska.

Chris Ware - Jimmy Corrigan
Det går att kritisera personteckningarna i Wares prisbeskänkta serie men han kan rita ihop en sida.

måndag 9 februari 2009

Joe Sacco - Fixaren. en historia från Sarajevo


Läsaren och Joe Sacco möter Neven, titelfiguren i Fixaren, i en hotellobby i Sarajevo 1995. Det vill säja vi får se Neven innan han möter Sacco. Se honom sitta tyst och vänta på nästa byte. Bläddrande i visitkort från utrikesjournalister.

En fixare är en som ordnar saker åt journalister. Tar de till platser och personer. Hotellrum och prostituerade.
I Sarajevo 1995 har antalet journalister minskat. "Sarajevo gör inte längre det Sarajevo gjorde bäst." Neven blir den amerikanske serietidningsjournalisten Joe Saccos fixare. Och Sacco lyssnar på hans berättelser från kriget.

Joe Sacco är den ledande inom den genre som är journalistik i serieform. Fixaren - en historia från Sarajevo från 2003 har nu kommit på svenska. Utgiven på Epix. Den är översatt av Andrea Ängkvist Resch och textat samt formgiven av Rasmus Gran. Översättningen fungerar så vitt jag kan bedöma väl och albumet är visuellt behagligt att läsa. Epix har tidigare givit ut ett par sacco-album. Bland annat den omtalade första Palestina.

Seriejournalistik har i regel mycket gemensamt med new journalism, där journalisten själv är en person i berättelsen. Joe Sacco spelar själv en roll i sina album. Här handlar berättelsen om Joe Saccos fascination för, närmast förälskelse i Neven.

Författarens/journalistens roll i berättelsen är här lite mer intressant än vad tycker jag egentligen-positionen i Palestine och Saccos dramaturgi har förbättrats.
Sacco förenar fakta om de framväxande bosniska paramilitära styrkorna med Nevins machoberättelse. "Det var precis som i Doc Hollywood-filmerna." Först på sidan 62 ifrågasätts trovärdigheten i Nevens berättelser. Det kommer inte som en oväntad vändning (en mindre sådan, när det gäller synen på Nevin kommer mot slutet av boken).Även om Sacco varit en villig lyssnare så har läsaren fått skäl att se Nevens berättelse just som en berättelse. Ett sätt detta görs är att de tre krigsherrarna som presenteras genom Nevins ögon ritas som om de ser ut att likna varandra. Samma sorts hårda drag.

Serietecknandet har som här sina fördelar. Och Saccos teckningar är dynamiska och luftigare än hans tidigare verk. Han är bra på att visa ansikten. Hur de ändras. Som omslagets och börjans väntande Nevin bredvid den bullrande skrytande senare.

Fixaren blir en berättelse om att berätta och att lyssna på en berättelse. Sacco skildrar också den allt värre situationen i Sarajevo på ett begripligt sätt. Men det handlar även om en romantik som finns i att rapportera från ett ställe som Sarajevo.

Om hur en färgstark figur av den sort som brukar finnas i journalistisk prosa kanske är en person.