Fem av mina favoritskivomslag

Alex Steinweiss, som brukar säjas ha skapat skivomslaget, har dött. Man kan se en del av de omslag han gjort HÄR.
Om skivomslag egentligen är så viktig del av ett album vet jag inte. Men det vore synd att vara utan dem. Och det har gjorts en del bra omslag. Som de nedan.

Tore Berger - Äntligen ensam igen

Tore Berger var med i Blå Tåget. Som bildades av en grupp konstnärer och poeter. Blå Tågets omslag var gjorda av Berger eller Carl Johan de Geer som hade två olika stilar. På liknande sätt som Berger och Torkel Rasmusson hade olika sorters sångröster. Ibland var omslaget gjort av Berger och baksidan av de Geer eller vice versa. Som på Brustna hjärtans hotelldär man ser titelns hotell på avstånd på omslaget av Berger och det som händer inne i hotellet i sången "På väg till koppargruvan" på baksidan av de Geer.
Det här är då ett av Bergers soloalbum. Som också är omslaget till hans best-of-samling fast då utan texten "äntligen ensam igen". Och utan den låten - vilket gör det till en tvivelaktig best-of.

Butthole Surfers - Locust Abortion Technicians

Butthole Surfers fortsatte att ha bra omslag långt efter att de slutat vara ett bra band. Men här är de fortfarande i högform. Baksidan har en bild av ett litet barn.

Nick Cave - Tender Prey

Nick Cave & The Bad Seeds album hade, fram till och med Tender Prey en bild av Nick Cave på omslaget. Med övriga The Bad Seeds förvisade till baksidan. En bild av skivartisten är ett av de allra vanligaste klassiska omslagsmotiven. Ett par av de tidigare Nick Cave & The Bad Seeds-omslagen, som Firstborn is dead och Kicking against the pricks, påminner om hur äldre blues- och jazzskivor brukade se ut. Vilket passar dem tematiskt. Men Tender Prey ser helt Nick Cave & The Bad Seedsk ut.

Ståålfågel

Ståålfågel var ett tidigt svenskspråkigt synthband. Som väl inte riktigt levde upp till det här omslaget. Även om titelspåret är bra.

Sub-Pop-200

Sen Robert Crumb gjorde ett omslag åt Janis Joplin så har skivomslag varit en vanlig bisyssla för serietecknare. Det här är gjort av Charles Burns. Som gjorde flera omslag åt Sub Pop - ett Seattle-skivmärke. Tyvärr har jag bara den här i CD-versionen. Som är mindre.

De fem bästa bandnamnen

Det säjs att Myspace och liknande har gjort att bandnamnen börjar ta slut. Men de vanliga bandnamn som nämns i artikeln på länken är ändå rätt tråkiga.

En gång i mina tonår så startade jag ett band (som genast dog) som jag ville kalla Tlaxcotl. I det uppslagsverk där jag hade hittat denna mayaindianska nattgud (eller något liknande) så stod det att ingen visste hur namnet skulle uttalas. Att det var själva poängen med det bandnamnet var något jag inte riktigt lyckades övertyga de andra två presumtiva bandmedlemmarna om. En snabb google-sökning verkar tyda på att Tlaxcotl ännu inte fått ge namn till någon industrirockgrupp med panflöjtskomp.

Dessa fem är dock tagna:

All Girl Summer Fun Band
Det är först i och med det andra albumet som bandnamnet blir riktigt bra då bandet då lever upp till det.

Butthole Surfers
Länge undrade jag över vad detta namn betydde och varför amerikanerna verkade tycka att det var så obscent. Om detta har jag skrivit här.

Einstürzende Neubauten

Pojken med grodan i pannan
Ett underskattat svenskt 80-talsband.

Ståålfågel
Det är det extra å-et som förvandlar namnet från löjligt till underbart löjligt.