Bröderna Casey av Torsten Ekbom, P. O. Enquist och Leif Nylén

Romanen Bröderna Casey av Peter Husberg kom 1964. Den brukar få en rad eller två i översikter över svensk litteratur. Främsta anledningen till detta är att Peter Husberg, som påstods vara pastor, egentligen var en pseudonym. Bakom namnet dolde sej de tre unga författarna Torsten Ekbom, P. O. Enquist och Leif Nylén.

Vad som inte säjs i de litteraturhistoriska böckerna är att Bröderna Casey är en riktigt rolig roman.

Boken har ingen regelrätt handling eller huvudperson. Så tillvida påminner den en del om böcker från denna tid av de tre författarna. Som Ekboms collageroman Spelmatriser för Operation Albatross, Enquists Hess och Nyléns diktsamling Skalor och mätningar.

Men dessa är mestadels mycket allvarliga experimentella saker – inte minst när de undantagvis försöker vara roliga.

Medan man märker en berättarglädje i trions berättelsefria roman. Som gör att den fortfarande håller bra att läsa. Och inte bara är en kvarleva från det experimentella 60-talet.

(Först publicerad 24 mars 2011. Då levde de tre författarna som var pastor Peter Husberg, nu har de alla dött. Efter att P. O. Enquist dog i år så har jag börjat läsa om hans böcker och i höst läste jag Bröderna Casey. Den är fortfarande mycket rolig. 

  I P. O. Enquists Ett annat liv – som jag inte hade läst när jag skrev det här inlägget – så skriver Enquist om boken att det är en "poproman" sammanklistrad och hopskriven av tre vänner. Boken tog tre veckor att skriva får vi veta.

Enquist talar varmt om när de skrev boken: "Men han hade ju fått leka, och inte ensam")

Pastor Peter Husberg - tre författare till priset av en

Romanen Bröderna Casey av Peter Husberg kom 1964. Den brukar få en rad eller två i översikter över svensk litteratur. Främsta anledningen till detta är att Peter Husberg, som påstods vara pastor, egentligen var en pseudonym. Bakom namnet dolde sej de tre unga författarna Torsten Ekbom, P. O. Enquist och Leif Nylén.

Vad som inte säjs i de litteraturhistoriska böckerna är att Bröderna Casey är en riktigt rolig roman.

Boken har ingen regelrätt handling eller huvudperson. Så tillvida påminner den en del om böcker från denna tid av de tre författarna. Som Ekboms collageroman Spelmatriser för Operation Albatross, Enquists Hess och Nyléns diktsamling Skalor och mätningar.

Men dessa är mestadels mycket allvarliga experimentella saker - inte minst när de undantagvis försöker vara roliga.

Medan man märker en berättarglädje i trions berättelsefria roman. Som gör att den fortfarande håller bra att läsa. Och inte bara är en kvarleva från det experimentella 60-talet.

Tentasvar

Svaren till onsdagens lilla tentamen om 60-talet ur Böckernas värld:

1. Skäggen

2. McLuhan

3. Bengt Anderberg

4. Pastor Peter Husberg

5. Bengt Emil Johnson

6. Åke Hodell

7. Den koreanske pianisten June Paik. Men bergsäkert är det inte. Vi rör oss här i decenniets gryning. Mycket är töcken

8. Carl Fredrik Reuterswärd

1. Skäggen var bland andra Lasse O'Månsson och Beppe Wolgers. Det här är en fråga som fortfarande dyker upp i Trivial Pursuit och liknande. 2. Vem behöver förnamn när man är MarshallMcLuhan? 3. Genren som åsyftas är alltså pornografi. Och med Anderbergs nydanande roll menas väl här också att han var redaktör för Kärlek. 4. Pastor Peter Husberg var Torsten Ekbom, P.O. Enquist och Leif Nylén. Jag nämnde den när jag skrev om P.O.Enquists Hess och det är väl i samband med den man brukar nämna boken. Även om den snarare liknar Torsten Ekboms böcker från samma tid. 6. Dikten heter "igevär" som Johannes påpekar i kommentarerna. Men den kallas "I gevär" här. 7. Jag kan inte säjas att jag är bekant med Paik.

Dessa frågor om 60-talet från en tidskrift i början av 70-talet säjer kanske inte så mycket om den tidens syn på decenniet före. Men det är ändå lite intressant att det är så stort fokus på den experimentellare delen av decenniet. Även om den väl halvt framstår som en slags upptåg.

Om den våg av socialt medveten, eller åtminstone den med anspråk på att vara medveten, litteratur som man nuförtiden ofta associerar sextiotalet med inte får så stort utrymme i denna tentamen så beror det nog till en del på att den fortfarande höll på. Omslaget till tidskriften har en bild av Ulla Isaksson. Serien "Nordisk provokatör" utlovas en fjärde del där P.O.Enquist presenteras. Woody Guthrie presenteras. Sven Wernströms De hemligas ö diskuteras i en artikel.

Det finns en artikel om tysk experimentell litteratur. Och Hess nämns i Enquist-intervjun, utan att den framstår som den anomali i hans författarskap som den numera ofta ses som, så det avantgardistiska finns där på ett hörn. Men happenings och popcollage och sånt har redan fått ett nostalgiskt skimmer över sej.

Hess av P. O. Enquist

P. O. Enquist skrev i sin ungdom en C-uppsats om en novell av Arne Sand. För att nu göra en melodiradioövergång. (Novellen diskuteras i förordet till en samling av Arne Sands noveller: Världen där ingen behöver simma, men finns inte med bland urvalet).

Man kan se ett inflytande från Sand i delar av Hess en experimentell roman som P. O. Enquist gav ut 1966.

Två år innan Hess kom det ut en roman vid namn Bröderna Casey av pseudonymen Peter Husberg. Bakom det namnet fanns tre unga svenska författare, Torsten Ekbom, Leif Nylén och P. O. Enquist.

Bröderna Casey var en collageroman, inte en bildcollageroman utan en textcollageroman med disparata texter blandade. Den påminde mest om de från readymaden utvecklade romaner Torsten Ekbom skrev vid denna tid. Som den underhållande Spelmatriser för Operation Albatross från samma år som Hess.

Men att "Peter Husberg" påverkat Hess står klart. Romanen är historien om en man som ska skriva en uppsats om Hess. Men fler texter bryter in som antitexter. Också de två huvudspåren ringlar iväg.

Det är en bok väldigt mycket i sin tid. Och alls inte så banbrytande och originell som det lätt får heta att den är när det skrivs om den idag. Det är en experimentroman men experimenten har gjorts tidigare. När blå vätska blandas i röd blir det rök. Men det finns stycken som lyser till. Det är ingen dålig bok.

För en gångs skull brukar den fantastiska sidan av romanen skrivas upp. Det heter till och med ibland att den är påverkad av Tolkien. Det kanske den är- jag har aldrig orkat läsa Tolkien.
Det fantastiska i Hess tar ofta sitt avstamp från historiska personer såsom Madame Blavatsky och Paracelsus och, ja på sätt och vis Hess. Men snarare än de ytliga icke-realistiska dragen är det själva sammanställningen av de krockande narrativa stråken som gör att boken inte ser ut att stå fel bredvid de andra böckerna i vår fantastika-vecka.