Lyriska tolkningar av Erik Blomberg

Lyriska tolkningar av Erik Blomberg kom 1935. Den här undertiteln "Tredje samlingen". Han hade alltså gett ut två samlingar med dikttolkningar innan detta och skulle komma att ge ut flera till.

I förordet till Jorderingen, som är ett urval ur alla dessa tolkningsvolymer, så skriver Blomberg att folk ibland frågar honom varför han översätter så mycket lyrik. Han skriver: "Det var något man kunde göra nästan närsomhelst, under en dagsverkspaus, en kvällssiesta. Och det svarade mot vissa böjelser i min natur som överjaget eljest höll i schack: att dagdrömma, fantisera, leka sig bort i tid och rum."

Senare tolkningsvolymer av Blomberg är ofta temavolymer från olika länder. Och också den här boken är indelad i avdelningar: Tysk, engelsk och amerikansk lyrik.

Den som skulle införskaffa alla Blombergs böcker med diktöversättningar skulle få en del dubletter. Dikterna i avdelningen "Amerikansk lyrik" finns också i Modern amerikansk lyrik.

Jag är rätt så förtjust i Blombergs dikttolkningar.
Ett exempel ur denna bok är nedanstående dikt av D. H. Lawrence (samlingen innehåller 8 dikter av Lawrence):

LEDA.

Kom ej med kyssar
och med smekningar,
av händer, läppar, viskningar,
kom med ett vinande av vingar
och med en näbb som sänkt sin spets i havet
och trampar av våta vågrullandr simfötter
i det myrmjuka skötet.

D. H. Lawrence

Samtid på dansk

- Engang, siger min ven N., satte jeg min korrespondance ind i sorte mapper. Jeg ordnede brevene, selv de kærlighedsbreve jeg har fået, i alfabetisk og kronologisk orden. Det ville blive mere overskueligt såden, mente jeg. Siden da er jeg holdt op med at få kærlighedsbreve.

De flesta böcker jag har på danska är antingen skrivna på danska från början eller, som Doonesbury-albumen så finns de inte på svenska. Men ingen regel utan undantag och allt det där.
Jag fick Samtid av Jan Myrdal av min mor senast jag var och hälsade på henne. Det är en dansk översättning av Rescontra och Samtida bekännelser av en europeisk intellektuell som hon köpte när hon bodde i Danmark en gång i tiden. Det är den svenska samlingsvolymen Samtida minus Söndagsmorgon. Den kom ut 1968 på Hans Reitzels förlag.

Det framgår inte riktigt av denna danska utgåva att det från början är två romaner (förutom i copyrightinformationen). Det säjs på baksidan att "Bogens undertitel er Samtidige bekendelser af en europæisk intellektuell. Där kan man också få veta att "Jan Myrdal er en af de få yngre svenske forfattare, som har opnået virkelig international anerkandelse. Hans bøger er oversat til amerikansk og de flesta europæiske sprog".

Samma år som denna danska utgåva kom i Confessions of a Disloyal European (En illojal europés bekännelser) en kraftigt omarbetad version av de två romanerna som Myrdal skrev på engelska ut i U.S.A. I Norge var det den versionen av boken som översattes (jag tror att Myrdal var/är större i Norge än i Danmark - så är som exempel två av vår tids mest haussade norska författare, Per Petterson och Karl Ove Knausgård, uttalat influerade av Myrdal). En dansk översättning av den kom först i slutet av 80-talet, men innan den svenska.

En illojal europés bekännelser är rätt annorlunda än de tidigare två böckerna. Jan Stolpe skriver i en kommentar till översättningen att "Materialet i dessa båda böcker ingår i En illojal europés bekännelser, men kraftigt genomarbetat; omskrivet, omdisponerat, förkortat och förökat." Tonen och tendensen blir en annan.

Olika versioner av en och samma bok kan vara lite irriterande. Det finns en tre-fyra versioner av Lady Chatterlays älskare. Alla med sina anhängare. Obildad som jag är vet jag inte säkert vilken version av D.H. Lawrences roman som jag har läst.

Jag läste En illojal... först flera år efter Rescontra och Samtida.... Då fungerar det att läsa dem som två olika verk.
Jag har både samlingsvolymen Samtida och Rescontra och Samtida bekännelser av en europeisk intellektuell i separata utgåvor. Vilket kan tyckas överdrivet. Men det hjälper mej att hålla texterna i sär. Det är lite svårare att påstå att denna danska utgåva fyller någon funktion.

Samtid har liksom den svenska samlingsutgåvan Samtida en kort text, "Att döda A", från Vintergatan i slutet av volymen. Lite förvirrande är det en annan A. än den A. som dör i Samtida bekännelser.... Med slutorden "Då är det slut och jag undrar om det fanns medvetna dinosaurier. Stackars djävlar." Eller på dansk: "Så er det slut og jeg tvivler på at der findes dinosaurier med bevidsthed. Stakkels djævle." (övers. Jesper Nielsen)

Pornografi

Pornografi. Erotisk realisme og vaskeægte pornografi psykologisk set av Eberhard och Phyllis Kronhausen är en av de fulare böckerna i min boksamling. Jag köpte den för att den tar upp två då svåråtkomliga texter av Mark Twain (numera finns de på det där internettet).
De tas upp i bokens första del som handlar om äldre skrifter som skildrar sexualitet. Samuel Pepy, Casanova och Frank Harris. Dessa är då, tillsammans med en del nyare (Henry Miller, D. H. Lawrence) enligt författarna erotisk realism och de skiljer denna från den tvättäkta pornografin (Fanny Hill hamnar någonstans emellan).

En avdelning av boken ägnas åt pornografi och vad som inte får fattas i tvättäkta sådan. Flera pornografiska skrifter tas upp.
När de går igenom de olika ämnen (incest, flagellation, förförelse, superpotenta män och nymfomana kvinnor med mera) som de anser utmärker ett pornografiskt verk så citerar de flitigt ur dessa häften. En berättelse från 1790, som är riktigt obscent obscen, redogörs det för i sin helhet.
Eftersom boken är på danska, översatt från engelskan ("fra amerikansk") så försvinner lite den pornografiska effekten.
Men utdragen ur böckerna, både de erotiskt realistiska och de pornografiska, är ändå det som räddar boken från att enbart bli en artefakt av sin tid.
Den tiden är då 1965, vilket märks främst i att avsnitten om en del av de nyare böckerna blir en argumentation emot att förbjuda dem.

Paret Kronhausen var psykologer. De var från U.S.A. men hade någon slags koppling till Danmark och lär några år efter den här boken kom ut ha varit involverade i att göra ett par danska porrfilmer (i boken framstår de som lite kluvna till pornografin - men man kan ju ändra sej). De var också med i en tysk sexualupplysningsfilm liknande den svenska Kärlekens språk.

Den danska utgåvan av Pornografi skiljer sej något från den amerikanska. Författarna har kraftigt utökat det sista kapitlet om framtidens erotika. Här tar de upp böcker av Louis Aragon och George Bataille och Historien om O och andra mer litterära försök som de hoppas ska bli tongivande för morgondagens skildrare av erotik.

LEDA.

Kom ej med kyssar
och med smekningar,
av händer, läppar, viskningar,
kom med ett vinande av vingar
och med en näbb som sänkt sin spets i havet
och tramp av våta vågrullande simfötter
i det myrmjuka skötet.

D. H. Lawrence
övers. Erik Blomberg

Sett i veckan

Jess Francos Draculas dotter:
Jesus Franco har sina anhängare men i de få filmer av honom jag har sett har jag inte hittat något av värde. Inte heller i denna trots lesbiska vampyrer.

Lady Chatterlay, den franska som kom för några år sen
I got a hobby rereading Lade Chatterlay sjöng Tom Lehrer en gång i tiden. Det torde vara en av de få hobbies som är tråkigare än trädgårdsodling.
Med sitt förakt för handikappade och långa tal med underlig syn på kvinnlig sexualitet (kvinnor som inte ligger stilla på rygg under akten är egentligen frigida och liknande) är boken väl rätt typisk för den vitalistiska skolan och bättre skriven än de flesta av dessa- vitalisterna ville ha sitt språk violett.
Bokens ställning gör filmatiseringar intressanta. Den här undviker både de mer underliga sexualfunderingarna i boken utan att gå mjukporrrouten som versionen med Sylvia Kristel.
Problemet är att filmen är lång monoton (endast i slutet mjukas handlingen upp med lite truffautska grepp) och oförarglig. Samt märkligt nostalgisk.

Piedras
Om man växlar två olika historier kallas det för intrig och motintrig. Vad det kallas om det är flera vet jag inte. Att varva ett för stort antal historier med varandra har blivit populärt på senare år.
Intrig/motintrigmetoden är ett enkelt knep att som ofta förstärker bägge historierna. Ju fler historier man lägger på ju större blir risken att det slår över blir försvagande som i den där usla Raymond Carver-filmatiseringen.
Piedras är en typisk en eller två historier för mycket- film men med några bra scener.
Skotemat var fånigt.