Nick Caves tio bästa album

I dag så fyller sångaren och låtskrivaren och författaren Nick Cave 60 år. Nick Cave har alltid varit en av mina favoritartister.
Vi firar hans sextioårsdag med en lista med hans bästa skivor. Kronologiskt ordnad.

Birthday Party: Mutiny/The Bad Seed
Nick Caves första band Birthday Party (som först hette Boys next door) var ett australiensiskt new wave/postpunk-band (alla andra skivor på listan är med Nick Cave & The Bad Seeds).
Det här är egentligen två maxisinglar med fyra låtar varera men de har getts ut tillsammans på CD (CD:ns extralåtar är emellertid inte lika bra). Det här var Birthday Partys sista skivor och på Mutiny medverkar Blixa Bargeld och vi ser början på det som ska bli Nick Cave & The Bad Seeds.
Bästa spår: Wild world.

Firstborn is dead
Nick Cave & The Bad Seeds andra LP är deras mest bluesinfluerade. Något som bland annat märks i en sång om Blind Lemon Jefferson. Sången finns också i en novell-version som jag försökte översätta i tonåren. Det är också ett av Caves mest litterära album.
Bästa spår: Knockin' on Joe.

Kicking against the pricks
Det här var den första skivan med Nick Cave jag hörde. Min bror hade köpt den efter att han hört den på radioprogrammet Bommen. Det är en cover-platta. En del tycker cover-plattor inte räknas lika mycket som skivor med originalkompositioner men många, stora artister har framförallt tolkat andras sånger. Och Nick Cave gör låtarna till sina egna.
Bästa spår: Hammer song

Your funeral my trial
Gavs ut som dubbel-maxisingel men är ungefär vanlig LP-längd. Den har en lite märklig produktion där Nick Cave så att säja körar sej själv. Låtarna är ofta märkliga makabra berättelser.
Bästa spår: Jack's shadow

Tender prey
Skulle jag välja en favoritskiva, inte bara av Nick Caves utan över huvud taget så skulle det nog kunna vara den här. Jag minns tydligt första gången jag hörde den.
Bästa spår: Mercy seat

The Good Son
En lite stillsammare skiva än de tidigare vilket bland annat märks med omslaget där Nick Cave sitter vid ett piano omgiven av en massa små bedårande barn. Men ändå en mycket bra skiva.
Bästa spår: Weeping song

Let love in
Att lyssna på musik tar en ofta tillbaka till tiden när man först hörde den. Let love in funkar för min del mer som en madeleinekaketidsmaskin. Jag hade flyttat till Malmö och börjat studera i Lund och jag och alla jag kände var mycket entusiastiska över Let love in. Med all rätt.
Bästa spår: I let love in

Boatman's call
Jag var länge lite avogt inställd till Boatman's call. En lite ner singer/song-writig skiva som kom efter succén med Murder Ballads. Det kändes lite som en skiva som musikkritiker gillar. Men med åren har jag börjat gilla skivan alltmer.
Bästa spår: (Are you) the one that I've been waiting for

Abattoir blues/The lyre of Orpheus
Till skillnad från Your funeral... ett riktigt dubbelalbum. Det brukar säjas att det är en tydlig skillnad mellan skivorna (en pistagegrön, en rosa) men jag vet inte om jag riktigt håller med. Men det är en riktigt bra skiva som jag till skillnad från de flesta dubbelalbum inte hade velat stryka ned till ett enkelt.
Bästa spår: There she gors my beautiful world

Skeleton tree
Jag funderade mellan den här och den innan Push the sky som också är bra (liksom flera av de andra skivorna som hamnade utanför listan). Men den här den senaste gick avsluta listan. Det är en märklig melankolisk skiva som inte riktigt låter som nån av Nick Caves tidigare. Fortfarande så fortsätter Nick Cave att utvecklas.
Bästa spår: Distant sky

Missa inte Bernurs lista med alla Nick Caves låtar minus covers och Birthday Party-sånger.

Jag har skrivit en massa inlägg om Nick Cave här tidigare som du får upp om du klickar på Nick Cave-etiketten.
Bland annat så hade jag för ett par år sen en Nick Cave-kalender.
Nick Cavexär också författare och jag har skrivit om hans två romaner And the ass saw the angel och Bunny Munros död.

När den här bloggen var ung så hade jag ett Kicking against the pricks-tema där jag skrev om låtarna Nick Cave & The Bad Seeds tolkade på Kicking against the pricks. Och lite senare en uppföljare om andra låtar Nick Cave coverat.
För nästan tio år sen så gjorde jag en lista med de tio bästa Nick Cave-låtarna. Och den hae kanske inte sett likadan ut i dag. Men jag tycker fortfarande det är bra låtar.

IF this is Heaven, ah'm bailin out!

"Mutiny in heaven" med Birthday Party är från deras EP Mutiny från 1983. 
Blixa Bargeld spelar gitarr på spåret. Vilket gör det till en slags övergång mellan Birthday Party och Nick Caves senare band Nick Cave & The Bad Seeds.
Sången låter inte fullt lika tung som när man först hörde den. Men dess religiöst färgade drogmetaforer ("Slum-Heaven") har fortfarande kraft. 
"Oh Lord, ah git down on mah knees (+ start to Pray)/wrapped in mah mongrel wings, ah nearly freeze, in the howlin' wind+the driving rain/(all the trash blowin 'round'n'round) From Slum-Heaven into Town/ah take mah tiny-pain, + rollin' back mah sleeve(rollanna roll anna roll)/Ah yank the drip outa mah vein! UTOPIATE! Ah'm bailing out! UTOPIATE!" (citerat från skivans textblad med Caves egensinniga stavning). 
Mutiny har liksom The Bad Seed fyra spår. Och finns som sagt utgiven tillsammans med den på CD. Den suggestiva "Jennifer's Veil" är den sång på skivan som mest liknar en Nick Cave & The Bad Seeds-sång. Medan Rowland S. Howard-kompositionen "Say a Spell" pekar fram mot Howards band These Immortal Souls. 
Ett värdigt slut på födelsedagskalaset. 

Lucka fem: Hands up who wants to die!

Ep:n The Bad Seed från oktober 1982 har fyra spår. De är alla bra. Nick Cave har skrivit texterna. Senare har han sagt att texten till "Deep in the woods" är för pretentiös. Vilket är lite roligt.
Så vitt jag vet har han inte haft några sådana invändningar mot dagens sång "Sonny's burning". Vilket inte hindrar att den innehåller en referens till Baudelaires onda blommor.
Det skräckromantiska bildspråket ackompanjeras av ett frenetiskt mycket snyggt trummande.
Nick Caves nästa grupp skulle som bekant komma att heta Nick Cave & The Bad Seeds. Och i texterna finns teman som Cave kommer att fortsätta utforska i det bandet.
Bad Seed finns utgiven på CD tillsammans med Mutiny. Ska du bara skaffa en Birthday Party-skiva så rekommenderar jag den.

Vi beklagar att vi glömde att informera er om de sju synderna

I forgot to tell you several things - Ma
I forgot to tell you several things - Ma
I forgot to tell you 'bout the 7 sins
[...]
And only Saints say such things as these
(About the marks on your throat)

"Several Sins" skrevs av Rowland S. Howard tillsammans med Harry Howard, hans bror. Den låg på Junkyard. En skiva jag var lite besviken på när jag först hörde den. Men "Several Sins" liksom "She's hit" gillade jag redan då. 
Med tiden har jag kommit och tycka rätt bra om albumet. Och så har det ju ett fint omslag. (Låten "Dead Joe" innehåller raden "It's christmas time, Joe" om du tycker att det är för lite julreferenser i kalendern.)




















(Något förändrad version av ett inlägg från 26 jan 2010.)

Lucka tre: Bara du och jag

       

Birthday Party-albumet Prayers on fire innehåller en hel del blåsinstrument. Som på spåret ovan där Rowland S. Howard spelar saxofon. Mick Harvey som skrivit musiken hamrar på pianot och Cave bröter sången.
Nick Cave har skrivit texten. Och av och till på Prayers on fire kan man ana att han en dag kommer att bli rätt så bra på det här med att skriva texter. Men än så länge handlar det om enstaka snygga rader. Jag gillar rill exempel "Sure! we've eaten off the silver/(when even food was against us)" i "Just you and me".
En av sångerna på skivan "King Ink" gav senare namn åt en samling med Nick Caves låttexter och lite andra texter.
Jag försökte en gång i femtonårsåldern översätta "Just you and me". Det gick så där.
På baksidan av albumet finns en dikt (se bilden nedan). Den tolkade jag också. Det gick bättre.

Hee Haw

"A Catholic Skin" ovan är första spåret på Boys Next Doors andra skiva ep:n Hee Haw från 1979. Den har ett skramligare sound än det första albumet. Skivan innehåller fem sånger. Två av dessa var med på Birthday Partys första LP. Som bara heter Birthday Party. Den gavs först ut med gruppnamnet Boys Next Door.
De två skivorna låter rätt lika varandra. Men jag tycker Hee Haw är snäppet bättre. Och mycket snyggare.
En skillnad är att på Hee Haw delar Rowland S. Howard och Nick Cave på platsen som bandets ledare. Howard har skrivit hälften av låtarna och sjunger på en. Medan Cave ko0mmer att vara frontfiguren i fortsättningen.
Det finns flera olika versioner på varför bandet heter Birthday Party. En som inte brukar nämnas kan vara att en av de bästa låtarna på den första Birthday Party-lp:n heter "Happy Birthday".
Birthday Party-albumet och Hee Haw har getts ut tillsammans på CD. Under gruppnamnet Birthday Party men med Hee Haw som albumtitel.

10 bra australiensiska skivor

Idag är det Australiens nationaldag. Vilket vi firar med denna lista.


Birthday Party - Prayers on fire
Nick Caves grupp innan Nick Cave & The Bad Seeds. Alla gillar Cave nuförtiden men Birthday Party får man fortfarande ha i fred. Mot slutet flyttade gruppen till Berlin. Men 1981 när Prayers on fire kom ut var de fortfarande australienbaserade. Skramligt och bra.
Bästa spår: Cry

Simon Bonney - Forever
Simon Bonney var frontfigur i Crime & The City. När de splittrades gav han ut soloplattor som var mer åt singer/songwriter-hållet. Det här är solodebuten, lite ojämn men med flera vackra sånger.
Bästa spår: Ravenswood

Nick Cave & The Bad Seeds - Let love in
Nick Caves grupp Nick Cave & The Bad Seeds. Delar av den här skivan från 1994 är inspelad i Australien. Caves bästa 90-talsplatta.
Bästa spår: I let love in

Crime & The City Solution - Shine
Crime & The City var vid den här tiden (1988) berlinbaserade - de är med i Wim Wenders Himmel över Berlin. Men de hade ett stort inflytande på den australiska new wave-scenen.
Bästa spår: On every tran (grain will bear grain)

Go-Betweens - Send me a lullaby
Bland de många av ens kasettband som gått förlorade är det jag saknar mest ett med en liveinspelning några år efter den här skivan där bandet gjorde makalösa versioner av "Eight pictures" och "Your turn my turn".
Bästa spår: Your turn my turn

Mick Harvey - Intoxicated man
Skiva med tolkningar av Serge Gainsborogh eller hur han stavas. Lysande.
Bästa spår: New York, U.S.A.

Anita Lane - Sex O'Clock
Anita Lane sjunger på Intoxicated man, hon har skrivit ett par av texterna på Birthday Partys Prayers on fire och här tolkar hon "Like Ceasar needs a Brutus" från Bonneys Forever. En tidigare skiva, Dirty Pearl, var delvis en samling med samarbeten med andra artister. Trots den fåniga titeln är det här en riktigt bra skiva.
Bästa spår: The next man that I see

The Loved Ones - The Loved Ones' Magic Box
Australiensisk garagerock när den är som bäst.
Bästa spår: Sad dark Eyes

These Immortal Souls - Get lost (don't lie)
Band lett av Rowland S. Howard från Birthday Party (den främsta skillnaden mellan Birthday Party och Bad Seeds är Howard. Han hade ett mycket karakteristiskt gitarrspel som präglar den här skivan.
Bästa spår: Marry me (lie! lie!)

Triffids - Born Sandy Devotional
"När jag gjorde en 35 år i album-lista så valde jag Triffids Born Sandy Devotional för 1986 och skrev 'Väldigt många bra plattor kom 86 men är man uppe mot Born Sandy har man redan förlorat.' Och denna lex 86 gäller än."
Bästa spår: Tarrilup bridge

Tidigare australienlistor:
Tio bra australiensiska filmer
5 bra australiensiska böcker och 5 bra indiska böcker (det är även Indiens nationaldag - jag är inte så inlyssnad på indisk musik tyvärr, jag har väl en och annan platta med Ravi Shankar typ).

You've been lying when you oughta be truthing - Nick Cave och de andra pågarna i huset bredvid tolkar Nancy Sinatra

På nåt sätt har videon ovan legat ute på youtube ett helt år utan att någon talat om det för mej. Det är bandet Boys Next Doors första singel från 1978 - med en video som aldrig kom att användas.
Boys Next Door var ett australiensiskt new wave-band som sen skulle byta namn till Birthday Party. Sångaren Nick Cave bildade senare Nick Cave & The Bad Seeds med bland andra Mick Harvey som också hade varit med i Boys Next Door/Birthday Party.
Det säjs att det var skivbolaget som ville att bandetskulle spela in "These boots are made for walking", Nancy Sinatra-sången som skrivits av Lee Hazlewood, då de hoppades att den skulle bli en hit.

Bandet hade gjort sången live tidigare. Men covern var inte särskilt representativ för deras sound. B-sidan "Boy Hero" låter lite mer typisk för det tidiga Boys Next Door - fast bra är den ju inte direkt. Och det är inte deras version av "These boots.." heller.
Deras första LP Door Door är emellertid fullt möjlig att lyssna på. Det är bara första sidan av det albumet som har samma banduppsättning som på spåret ovan. På andra sidan har Rowland S. Howard gått med i bandet och ljudbilden är rätt annorlunda.

Flera andra alernativa artister har tolkat Nancy Sinatras stövelhit. Som The Residens samt Barry Adamson & Anita Lane. De senare var bägge med i Nick Cave & The Bad Seeds. Både Residents och deras version är betydligt bättre än Boys Next Doors försök.

De tre bästa födelsedagslåtarna

Happy Birthday med The Birthday Party
Spår på Birthday Partys första LP. Och B-sida på första Birthday Party-singeln Mr Clarinet.
Eller på sätt och vis deras första singel. De hade tidigare hetat Boys Next Door. Den självbetitlade Birthday Party var en längre, sämre version av Boys Next Doors mini-lp Hee-Haw.
Men "Happy Birthday" är bra.

Birthday boy med The Residents
"Nervousness itself was shifting
Guests against the door,
'Forgive us dear, but, oh, baking beer
Is what we should be near.'
'Bye,' the bothered birthday boy said,
'Bye,' the bothered birthday boy said,
'Bye or sell or bye.'"

Cherry Tree Carol med Shirley Collins och Davy Graham
Från albumet Folk roots and new routes
On the ninth day of June my birthday shall be. And the stars in the heaven shall all bow down to me.

IF this is Heaven, ah'm bailing out!

"Mutiny in heaven" med Birthday Party är från deras tolva Mutiny från 1983.
Blixa Bargeld spelar gitarr på spåret. Vilket gör det till en slags övergång mellan Birthday Party och Nick Caves senare band Nick Cave & The Bad Seeds (fast därimellan ligger Nick Cave & The Cavemen som spelar låten live
HÄR - men det är egentligen bara Nick Cave & The Bad Seeds med ett annat namn).
Sången låter kanske inte längre lika tung som när man först hörde den. Men dess religiöst färgade drogmetaforer ("Slum-Heaven") har fortfarande en viss kraft.
"Oh Lord, ah git down on mah knees (+ start to Pray)/wrapped in mah mongrel wings, ah nearly freeze, in the howlin' wind+the driving rain/(all the trash blowin 'round'n'round) From Slum-Heaven into Town/ah take mah tiny-pain, + rollin' back mah sleeve(rollanna roll anna roll)/Ah yank the drip outa mah vein! UTOPIATE! Ah'm bailing out! UTOPIATE!"
Skriven av Mick Harvey och Nick Cave.

Mini-LP:ar, de tio bästa

Apropå Pete Seegers Goofing-Off Suite så kan en av anledningarna att den sällan förekommer på listor(förutom då att den är från 1954 och en banjoskiva)att den inte är en fullängdare utan en 10tummare eller en minilp om man får vara anakronistiskj.
Minilp (och vad det nu kallas på CD) glöms ofta bort. Men här i alla fall en lista med tio av de bästa kortlängdsalbumen.

Birthday Party- Mutiny
Utgiven på CD tillsammans med den nästan lika bra The Bad Seed.

Billy Bragg- Life´s a Riot with Spy vs Spy
Också kallad den orangea.

Butthole Surfers- Cream Corn From the Socket of David epn

Diamanda Galas- You must be certain of the Devil
Country när den är som bäst

Mudhoney- Superfuzz Bigmuff

Rymdimperiet- Rymdimperiet

Pete Seeger- Goofing-Off Suite
Blandar folkmusik med klassisk musik- utgiven på CD med en annan mindre experimentell tiotummare vid namn Darling Corey.

Triffids- Raining Pleasure
Innehåller bland annat den bästa St James Infirmary på den här sidan Betty Boops Snövit

Twa Toots- Peel Session

Younggods- Play Kurt Weill

(först publicerad den 8:e november 2007.
Under den här jubileumsveckan (som tar slut idag - jag lovar) har inlägg från 2009 dominerat. Vilket främst beror på att här finns nio inlägg från 2006, tjugoen från 2007, hundratjugofyra från 2008 och då sjuhundrasjuttiotvå från år 2009. Men denna sista dag hade jag tänkt mej repriser fyra olika år.

Inledningen på inlägget anspelar på det direkt föregående Instörtande banjo där jag nämner att Blixa Bargeld har listat Goofing-off Suite med Pete Seeger bland sina favoritalbum.
Det är brukligt med såna här listor att säja att man skulle välja annorlunda om man gjort den idag. Men det här är en helgjuten lista. Kunde inte valt bättre själv.)

35 år i album

Samma meme som filmerna fast med Lpar Underligt nog verkar det inte cirkulera samma variant fast med böcker.

1974 Clannad- Clannad 2
Clannad gav bara ut en bra skiva men den är desto bättre.

1975 Alan Stivell- e dulenn
En uppföljare till 1970 års Olympiaplatta. Idag kan man få för sej att man är alternativ när man lyssnar på Stivell men skivorna sålde i miljontals exemplar.

1976 Carin Kjellman Ulf Gruvberg- Folk och Rackare
Slår i ett par låtar låtar över i hemslöjdmode men när resten innehåller sånt som Ack hör du lille Erik så kan man stå ut med det.

1977 Perelaar- de Perelaar
Nyligen kom en samling kallad Rare Dutch Folk ut där ett spår med Perelaar ingår. Och Rare är väl minst sagt ordet. Troligtvis obskyraste albumet på denna lista men också ett av de bästa. Ut och köp.

1978 The Residents- Duck Stab
Residents behöver knappast någon presentation.

1979 The Specials
Är det bra är det väl ska.

1980 Slapp Happy- Acnalbasac noom (inspelad 73, släppt 1980)
Skivbolaget krävde en ominspelning av skivan efter att ha hört denna version. Den Casablanca Moon som släpptes är inte direkt dålig men låter som mycket annat.

1981 The Birthday Party- Prayers on fire
Den jämnaste av Birthday Partys plattor

1982 Dexy's Midnight Runners- "Too-Rye-Ay"
Kritiker tenderar ser ner på den här som kommersiell. Och snickarbyxig. Kritiker tenderar ha fel.

1983 Billy Bragg- Life's a riot with spy vs spy
Orange.

1984 Leonard Cohen- Various Positions
Cohens sista riktigt bra.

1985 Tom Waits- Rain Dogs

1986 The Triffids- Born Sandy Devotional
Väldigt många bra plattor kom 86 men är man uppe mot Born Sandy har man redan förlorat.

1987 Einstürzende Neubauten- Fünf auf nach oben offenen richterskala
Neubautens bästa. Morning Dew bästa covern någonsin.

1988 Nick Cave & The Bad Seeds- Tender Prey

1989 Agnes Buen Garnås & Jan Garbarek- Rosensfole
Medeltida jazzindustri - eller nåt.

1990 Nick Cave & The Bad Seeds- The Good Son
Visserligen första Cave som inte är bättre än föregångaren men då är ju föregångaren Tender

1991 Thåström- Xplodera mig 2000
Tommy Steele.

1992 Tom Waits- Bone Machine
Kanske lite överproduceradmen inte så farligt som senare skivor.

1993 Diamanda Galas- vena cava
Nästintill omöjlig att lyssna på. Ett mästerverk.

1994 Nick Cave & The Bad Seeds- Let Love in
Nick Caves comeback.

1995 Max Book- Istomen
Sveriges främste.

1996 Einstürzende Neubauten- Ende Neu
Neubauten har hållit en förvånansvärt stadig kvalité under åren.
If you want me you can find me in the garden

1997 Bob Dylan- Time Out of Mind
Vilket väl är mer än man kan säja om herr Bob.

1998 Cat Power- Moon Pix
Kanske inte den bästa catpowern men Say och Moonshiner kan mäta sej med de bästa.

1999 Magnetic Fields- 69 Love Songs
Some fall in love. I shatter.

2000 Einstürzende Neubauten- Silence is Sexy
Allt jag vill se är en total solförmörkelse.

2001 The White Stripes- White Blood Cells
På en "humor"sajt kallad Things white people like så står White Stripes med. Alla vita har nån gång tyckt att White Stripes är coola. Nåja.

2002 Adam Green
Adam Green har misslyckats med att leva upp till den här skivan såsom Sverige har misslyckats i Beijing.

2003 u. n. p. o. c. - fifth column

2004 Danger Mouse- Grey Album
Det är något visst med olaglig musik.

2005 Cocorosie- Noah's Ark
Det är Armagiddeon dags.

2006 The Knife- Silent Shout
I allt väsentligt en bluesplatta.

2007 Bonde do role- With lazers
Fler album skulle innehålla kazooer.

2008 Magnetic Fields- Distortion
Shitfaced they are all undressing.

(Först publicerad den 24:e augusti 2008.
Det meme (eller tankesmitta som det heter på svenska) som nämns i början av inlägget var ett där man skulle ta en film eller, som här, ett album från det år man vart född till detta år. Detta år då i detta fall 2008. Jag hade väl kunnat lägga till album för 2009 och 2010 och kanske lite bilder på omslag och sånt. Men inlägget får stå kvar som det var, med daterade sportreferenser och allt, som en bild av Butter tar ordet från en enklare tid.
Men jag har lagt till länkar till tre av albumen som jag senare skrivit lite mer utförligt om.)

I took a ride on the pretty music

"Loose" med Birthday Party.
En Stooges-cover.
Live på Drunk on the Pope's blood
(Stooges är tidig Iggy POP, birthdayparty tidig nick cave)

I forgot to Tell You 'bout the 7 sins

I forgot to tell you several things - Ma
I forgot to tell you several things - Ma
I forgot to tell you 'bout the 7 sins
[...]
And only Saints say such things as these
(About the marks on your throat)

"Several Sins" skrevs av Rowland S. Howard tillsammans med Harry Howard, hans bror. Den låg på Junkyard. En skiva jag var lite besviken på när jag först hörde den. Men "Several Sins" liksom "She's hit" gillade jag redan då. 
Med tiden har jag kommit och tycka rätt bra om albumet. Och så har det ju ett fint omslag.




















(Något förändrad version av ett inlägg från 26 jan 2010)

Rowland S. Howard 1959-2009

Rowland S. Howard har dött.

Han är mest känd för sitt samarbete med Nick Cave i bandet Birthday Party som han gick med i när det hette Boys Next Door. Han tog med sej låten "Shivers" och gav bandet ett mörkare sound.

När Birthday Party gick och blev Nick Cave & The Bad Seeds hade Howard lämnat bandet. Han gjorde flera bra album efter Birthday Party-tiden bland annat med sin grupp These Immortal Souls vars album Get lost (Don't lie!) är ett av det sena åttiotalets höjdpunkter.

Hans samarbete med Nikki Sudden från samma år Kiss you kidnapped charabang är också väldigt bra.

Jag har inte följt hans karriär efter 80-talet särskilt noga, men åtminstone i sitt hemland Australien verkar han ha varit på gång att få en comeback. Det senaste albumet har fått goda recensioner.

Från These Immortals Souls-skivan Get lost (Don't lie!) hans bästa låt "Marry Me (Lie! lie!)":


"Make a pillow for my head/Fallen leaves will make my bed"

De tio bästa skräcksångerna

Som de sista stelnade godisbitarna i livets påse - ännu en skräcktemad lista:

The Birthday Party - Jennifer's veil
"Your Jennifer she just ain't the same"

Bright Eyes - Devil Town
"And all my friends were vampires/I didn't know they were vampires"
Ursprungligen en Daniel Johnston.

Kate Bush - Hammer Horror

Nick Cave & The Bad Seeds - The Curse of Millhaven
Gruppen Bad Seeds tribut till filmen The Bad Seed

Roky Erickson - It's a cold night for alligators
Om människor som förvandlas till alligatorer. Ett annars sorgligt outforskat ämne inom rockmusiken.

Michael Hurley - Werewolf

Daniel Johnston - Frankenstein vs The World
"It's going to happen, it's going to happen/Frankenstein conquers the world"

Snakefinger - Sawney Bean

Margareta Söderberg - Varulven

Tom Waits - Black Wings

Peel Sessions

I en bättre värld så skulle John Peel ha fyllt 70 år idag. Peel var en radiomusikjournalist på BBC Radio 1. Hans inflytande inom musikjournalistiken inom och utom radion var stort. En av hans innovationer var Peel Sessions. Dessa som startade 1967 var att ett band eller en artist under en dag spelad in och mixade tre till fyra spår sopm sen sändes. Det var alltså inte livespelningar i studio som de ibland kallas utan en slags snabbinspelningar av (oftast) redan utgivet material.

Peel var med och startade skivmärket Strange Fruit för att ge ut de bästa av Peel Sessionerna. Som 12"-or.

Det syns kanske inte så bra på bilden. Men omslagen till dessa Strange Fruit-skivor hade namn på en massa band som hade spelat in Peel Seesions för John Peel. I de tidiga tonåren så brukade jag tycka det var fascinerande att läsa namnen - föreställa sej hur de man kände till lät men också alla dessa band som man inte kände till.

Peel Sessionen var med en stor bredd band. Den av Strange Fruit-tolvorna som Peel själv brukade säja att han var mest stolt över var en med folksångerskan June Tabor. Där hon sjunger a capella. Den tyckte jag var något av en besvikelse när jag väl hörde den (men idag lite mer van vid genrens underligare uttryck så skulle jag kanske ha en annan åsikt om den). Ibland new wave och punkbanden på de andra tolvorna stod den i alla fall ut. (Fast den är inspelad 77 och på 70-talet är det en rätt stor mängd folkmusiker som gör Peel Sessions - Martin Carthy tillhör till exempel det fåtal artister som gjort ett tvåsiffrigt antal.)

Förutom Strange Fruit-skivorna så finns en hel del Peel Sessions utgivna av artisterna själva. The Fall som med sina tjugosju sessioner är det band som gjort flest har kommit ut med en box med alla sina Peel Sessions. De senare sessionerna har ofta funnits på fildelningssidor men också på artisternas egna hemsidor. Cat Power, White Stripes och P. J. Harvey är tre artister som gjort flera populära Sessions. BBC Radio 1 har en sida - Keeping it Peel där alla Sessions står med och där man kan höra bitar från de framröstade 125 bästa (artisterna står alfabetiskt med förnamn, så Martin Carthy står på M inte C.)

En lista över de bästa Peel Sessions hade kanske varit passande men jag har bara hört en liten mängd av alla. Men fem värda att uppmärksamma följer:

Birthday Party
Jag har en stövel med alla fyra Peel Sessions som Birthday Party (Nick Caves band innan Bad Seeds) gjorde. Två av dessa kom ut på Strange Fruit. Den första är den bättre med hits som "(Sometimes) pleasure heads must burn" och "Release the Bats". Också med Stooghes-covern "Loose".

Siouxsie & The Banshees
Deras Peel på Strange Fruit är min favorit med dem. Till och med bättre än coverplattan.

Triffids
Tre låtar från Born Sandy Devotional. Tyvärr ingen av de där Jill Birt sjunger. Annars perfekt.

Twa Toots
Ett av John Peels favoritband. Gav egentligen bara ut denna och ett par singlar. Några år senare kom en fullängdare med gammalt material men utan Peel Sessionen hade den knappast kommit ut.

Wedding Presents - Ukrainski Vistupi v Johna Peela
Denna tiotummare utgörs två (eller tre) Peel Sessions. Kallade The Ukranian Sessions. Wedding Presents gjorde måga Peel Sessions och deras inkarnation The Ukranians, new wave korsat med Södra Bergens Balalajkor, föddes genom Peel Sessions. Många andra band snodde gimmicken men det ska inte få en att glömma hur bra Ukrainian lät en gån i tiden.

John Peel dog 65 år gammal den 25e oktober 2004. På hans gravsten står en rad från hans favoritlåt "Teenage Kicks" av The Undertones: "teenage dreams so hard to beat".

Loose - Birthday Party och Stooges

En annan bootleg hävdar att den är Boys Next Doors (tidigare namn på The Birthday Party) andra spelning. Den första skulle väl ingen gå på. Det är i alla fall en tidig liveinspelning med Birthday Party och fylld med covers. Rätt typiska för ett New Wave-band. "Blitzkrieg Bop", "I'm 18", "Gloria", "My Generation", "These boots are made for walking" (den första singeln) med mera.

Original Seeds har en låt som coveras på den första Birthday Party-fullängdaren. Den låter i Birthday Party-versionen som alla andra Birthdayparty-låtar från den perioden.

Original Seeds är, som tidigare sagts, en samling med originalversioner av låtar Nick Cave coverats. Men den ger sej också ut för att vara en samling av Nick Caves influenser. Att man gör en cover av en låt är inte ett direkt bevis för att det är en influens.
Att gruppen Stooges var bland Birthday Partys förebilder kan man nog dock fastslå.
Två låtar från 1970 års Funhouse hörde till Birthday Partys liveakt och de har gjort minst ytterligare en.

"Loose" finns live med Birthday Party på tre officiella släpp. Peel Sessionen är nog den de flesta hört. Den bästa versionen ligger på en delad mini-skiva med Lydia Lunch på andra sidan.



Drunk on the Popes Blood är den skiva som saknas mest i min Nick Cave-samlinge. Tyngre än versionen av "Loose" här blir det inte.

Originalet har också en del som talar för sej:



"Funhouse" finns också utgiven i liveversion med Birthday Party. Med Lydia Lunch på kör - om det nu är rätt ord.

Nick Caves liveutspel brukar säjas ha påverkats av Iggy Pops från den här perioden av Stooges.
Man kan se Stooges live från Funhouse-tiden HÄR.

De gör "T.V. Eye" och "1970" från Funhouse.

Shivers innan Boys Next Door

Att Shivers ligger på den andra sidan av Boys Next Door-albumet Door Door, alltså den sida som spelades in efter att Rowland S. Howard gått med ibandet, har en viss betydelse så till vida att Rowland S. Howard tog med sej låten när han gick med i det som skulle till att bli The Birthday Party.

Tidigare hade Shivers varit en The Young Charlatans-låt:



Young Charlatans var bandet Rowland S. Howard var med i innan Boys Next Door/Birthday Party.

(Det här att nya bandmedlemmar tar med sej låtar från tidigare band är inte helt ovanligt. Gracie Slick tog med sej Somebody to love från ett tidigare band när hon gick med i Jefferson Airplanes.

Boys Next Door fick en mindre hit med Shivers (deras andra singel), så låten förknippas främst med dem. Och också de som borde veta bättre kallar den ibland Nick Cave - låt.

Shivers med Boys Next Door, med video:

Shivers i Love and other catastrophes

I Emma-Kate Groghans debutfilm, 1996 års australiensiska collegekomedi "Love and other catastrophes" så sjunger hjältinnan i en scen med i Boys Next Doors "Shivers" som hon lyssnar på i sin walkman.

Slutet av scenen här:



Detta är inte så underligt som jag tyckte första gången jag såg filmen då Boys Next Door (Nick Caves första band - bytte senare namn till Birthday Party) var hyfsat stora i Australien. Speciellt denna låt från deras första skiva Door Door. Från andra sidan av Door Door bör man kanske tillägga då de två sidorna skiljer sej åt. A-sidan från innan Rowland S. Howard gick med, B-sidan efter.

Love and other catastrophes är en rätt charmig komedi. Pojken får flickan genom att ha samma tre favoritfilmer: Woody Allens Kairos röda ros, en scola och en doris day-film.

Emma-Kate Groghans karriär har inte levt upp till den löftesrika debuten. 1999 års Strange Planet är usel. Jag tror inte hon fortsatte göra spelfilm.