10 bra franska filmer

Det är den 14:e juli. Och därmed dags för ännu en nationaldagslista:

De 400 slagen
Francois Truffauts debutfilm. När amerikanska filmkritiker gör listor med de hundra bästa filmerna så brukar den här bli den högst placerade av de filmer som inte är på engelska. På plats 73 ungefär.

Cleo från 5 till 7
Film från 1962 av Agnes Varda som följer en sångerska en dag när hon väntar på ett läkarbesked. Filmad i en helt egen stil.

Flygarens hustru
Den första filmen i Eric Rohmers filmsvit Komedier och ordspråk. I filmen Avlyssningen jämförde Gene Hackmans rollfigur att se en Rohmer-film med att se när film torkar. Och denna svit motbevisar kanmske inte direkt detta påståede. Men även om filmerna är långsamma är de vackra och gör en på gott humör.

Korsande vägar
(Roman de gare). Från 2007.Av Claude Lelouch. En slags thriller. Fast väldigt fransk. Med Dominique Pinon i en av huvudrollerna.

Min onkel
Tati.

Planète Sauvage
Tecknad sf-film av det märkligare slaget. Regisserad av René Laloux. Kallad Fantastic Planet på engelska (en fransk/tjeckisk samproduktion, gjord i en tjeckisk animationsstudio))

Skönheten och odjuret
Jean Cocteus version. En surrealistisk klassiker.

Subway
Tidig Luc Besson.

Une femme est une femme
När man tänker Jean-Luc Godard så tänker man på komedier med musikaliska inslag. Feel good av den franska nya vågens sort.

Zazie
Louis Malle. En affisch från den finns med i bakgrunden i en scen i Godards Une femme est une femme

ZAZIE

Queneau avslöjar lika mycket om sätten att leva och reagera i slarviga hem, på enklare barer och smalare gator som några tunga, dubbeldäckande samhällsromaner och är samtidigt ojämförligt mycket roligare, mångbottnad, med alla falluckor i ordning. - Artur Lundkvist

Louis Malles film Zazie - flickan som gör vad som faller henne in från 1960 har kommit på svensk DVD. Gjord strax innan den franska filmens nya våg så var den en favorit bland de regissörer som ingick i den. Affischen till filmen finns i bakgrunden i en scen i Jean-Luc Godards Une femme est une femme.

Det är en rolig film full av slapstick och lek med filmspråket.

Också den roman som filmen bygger på är bra. Zazie av Raymond Queneau kom ut året innan Malle gjorde sin version. Den blev en stor succé bland annat därför att den använde sej av talspråk.
Romanen, liksom filmen, handlar om en odräglig ung flicka som hälsar på sin morbror i Paris. Den ständigt svärande Zazie är enbart intresserad av att åka i Metron. Den är tyvärr stängd pågrund av strejk. I stället ställer hon till oreda vart hon än går. Det är en av de roligaste böcker som skrivits.

Boken gavs ut på svenska i den av Artur Lundkvist redigerad bokserien Tellus. Som gav ut den tidens mest intressanta romaner. Boken har också ett bra förord av Lundkvist. Aspekten med talspråket går naturligtvis lite förlorat i den svenska översättningen. Och översatt talspråk kan dessutom inte undvika att åldras. Så en nyöversättning vore på sin plats. Men annars flyter Evert Lundströms översättning rätt bra.
Och om man får anta att mycket av Queneaus lek med ord går förlorat (för den som kan franska så lyder romanens första ord i original "Doukipudonktan!!!" vilket i den svenska versionen översätts med "Vemedesomstinkerså". Som exempel) så finns det så mycket annat i boken. Queneau leker inte bara med ord utan också med fraser, vilket klarar sej bättre och handlingen är fängslande och flyfotat absurd. Romanen är också översatt en stor och underhållande upplevelse (den danska bloggen Nilles litteratur skriver om den franska originalversionen här).

Malle stod i sin filmatisering inför vissa liknande problem som den som skulle översätta boken (och en filmatisering är också en slags tolkning även om den har rätten och skyldigheten att vara friare än en prosaöversättning). Dialogen utsagd blir inte fullt lika chockartat ny som romanen måste ha varit för 1959 års franska läsare.
Malle löser det genom att ersätta Queneaus lek med ord med en lek med den filmiska bilden. Scener klipps ihop på ett vansinnigt sätt. I en scen äter Zazie ostron och hittar i varje ostron en pärla som hon glatt kastar väck. Jaktscener skildras som de gjorde i gamla stumfilmskomedier.

Skillnaden mellan de två Zazierna kan man se i mitt tidigare inlägg Zazie - två stilövningar. Där det dels finns ett klipp från filmen och under det den passage som filmscenen är byggd på.

Bägge versionerna är lysande. Så hyr eller köp filmen och låna boken på biblioteket.

Viva Maria!

Ofta citerat är Jean-Luc Godards yttrande om att en film endast behöver en flicka och ett skjutvapen. Men ibland kan det krävas två kvinnor och en kulspruta.

I förordet till den svenska utgåvan av Rudi Dutschkes "fragmentariska" självbiografi Gå upprätt skriver Gretchen Dutschke-Klotz (Rudi Dutschkes änka) om hur Louis Malles Viva Maria! var Dutschkes favoritfilm och fick ge namnet till en inofficiell vänsterrörelse, ett nätverk för en tredje världen-solidarisk gruppering vid namn Viva Maria!-rörelsen. Och om hur denna fick ett stort inflytande på den utomparlamentariska vänster som Dutschke var en av ledarna för.

Dutschke blev, som människor som Dutschke tenderar att bli, skjuten 1968. Han som sköt honom hade blivit influerad av en smutskastningskampanj av Springerpressen. Dutschke evde fram till 1979 innan skadorna från attentatet slutligen tog hans liv.

Viva Maria! kom 1965. Den befinner sej i en rätt svag Malle-period, mellan mästerverken Zazie (1960) och Le souffle au coeur (1971). Den har nu kommit på svensk DVD från Studio S. Filmen blandar stilar Malle-vis i en rätt lättsam komedi.

I början av filmen får vi se Brigitte Bardots karaktär som en liten flicka utplacerande bomber åt sin engelskhatande irländske far. Detta ackompanjerat av en smörig berättande chanson.

När fadern dör går hon med i en kringresande vaudevilletrupp där Jeanne Moreaus karaktär är danserska, vilket Bardot också blir. Flera dansnummer följer. På resa genom sdamerika blir de, som så lätt händer, ledare för en revolution. Moreau-Maria uppeldar bönderna genom ett tal stulet från Julius Ceasar.

När väl revolutionen startar tappar filmen lite i fart och trots att kampen skildras med hjälp av slapstick blir filmen rätt lik många andra filmer. Den blandning av disparata element som finns i början av Viva Maria! överges något. Man märker även om den är rätt lättviktig att det är en film av Louis Malle. Nu var Malle rätt bra med det lättviktiga och filmen är väldigt undrhållande. Åtminstone till och med Moreaus tal.

Så köp, eller hyr, och se. Bilda sen en revolutionär organisation.

Zazie - två stilövningar

"Zazie håller ett stort tal för sig själv med sin inre stämma: nej, vet nån vad, vad är det jag ger mej in i egentligen, vad inbillar han sej, den där typen, han har sannerligen inte förtjänat bättre än det som skall ske nu.
Snabbt hoppar hon upp, rycker till sig paketet och smiter. Hon kastar sig in i folkhavet, glider mellan folk och salustånd, rusar fram i zick-zack, viker i snabba kast av åt vänster, åt höger, springer och går, omväxlande, driver upp farten igen, slår av på den, börjar åter småspringa, gör kast och finter.
Hon skulle just börja skratta åt karlstackaren och minen han måtte ha gjort, när hon förstod att hon lyckönskade sig för tidigt. Någon gick vid hennes sida. Hon behövde inte lyfta blicken för att veta att det var typen, men hon lyfte den ändå, man kunde ju aldrig vara riktigt säker".

ur Raymond Queneaus Zazie, översättning av Evert Lundström.

Videoklippet är ur Louis Malles filmatisering och skildrar ungefärligen den passage som citeras under det..

Filmatiseringar

Nyligen såg jag Tomas Alfredssons Låt den rätte komma in och ikväll ska jag se Watchmen. Bägge dessa filmer är filmatiseringar, ett faktum som betonats i mottagandet av dem.

Många filmer vi ser är filmatiseringar utan att vi tänker på det. Howling IV och den där bankrånarfilmen man ser på fyran när man inte kan somna.
En filmatisering förändras så fort vi känner till ursprungsverket. Dess relation till grundtexten understryks.

Här följer tio filmatiseringar som är de bästa av dem där jag både sett filmen och läst boken den bygger på.



Jan Svankmajers Alice efter Lewis Carrols Alice i underlandet.
Svankmajer omtolkar barnboksklassikern i denna lätt surrealistiska delvis dockanimerade film.

Fassbinders Berlin Alexanderplatz efter Döblins roman med samma namn.
I Watchmen-diskussioner är en vanlig åsikt att serien borde blivit en miniserie på TV. Uppenbarligen har folk inte sett lika många usla TV-serieversioner av böcker som jag har. Berlin Alexanderplatyz gjordes som en tretton eller fjorton avsnitt lång TV-serie. Fast jag såg den på bio första gången jag såg den.
Kortspelspartiet är bäst. Hos Fassbinder som hos Döblin.

Schlöndorffs Blecktrumman efter Grass' roman med samma namn.
Schlöndorff filmar halva boken.

Truffauts Fahrenheit 491 efter Bradburys bok med samma namn.
Bokbål har aldrig varit snyggare. Scenen där Montaigne (eller nåt liknande) konfiskerar leksaksboken från ett barn, slutets (fanatiska) högläsande människor. Filmen är ett lyriskt mästerverk.

Pasolinis Matteusevangeliet efter ja Matteusevangeliet
En förvånansvärt engagerande film.

Milos Forman Ragtime efter E. L. Doctorows roman med samma namn.
Milos Formans filmatiseringar säjs ofta vara rättframma och rakt av. Vilket visar hur skicklig han var på att omarbeta ett verk från ett medium till ett annat.

Tarkovskijs Stalker efter bröderna Strugatskijs Picknick vid vägkanten
Tarkovskijs film, som alla Tarkovskijfilmer i ett rätt lugnt tempo, bygger på det sista kapitlet i brödernas roman. Boken är bättre än sitt rykte.

John Carpenters The Thing efter John W. Campbells "Who goes there?".
Carpenter förvandlar Campbells vetenskapsoptimism till ett mer nihilistiskt synsätt. Och frigör de existentiella frågorna ur Campbells novell.

Hal Ashbys Välkommen Mr Chance efter Jerzy Kosinskis Finnas till
En filmatisering som följer romanen nära. Men det är inte att bara flölja en roman som skapar en bra tolkning. Hal Ashby överför tonen från boken och gör den till sin egen. Det finns en anledning till att alla amerikanska filmmakare vill vara Hal Ashby.

Louis Malles Zazie efter Raymond Queneaus roman med samma namn.
Malle översätter Queneaus språkliga vitsigheter med visuella. Slapstick-filmen nummer ett.