De fem bästa Shakespeare-filmatiseringarna

Med anledning av att det i dag är William Shakespeares 450-årsdag kommer här en favorit i repris.

Blodets tron av Akira Kurosawa

Väldigt kurosawisk version av Macbeth. Nästan ingen dialog. Kurosawa har också med Ran gjort en av de sämsta Shakespeare-filmerna.

Hamlet goes business av Aki Kaurismäki

Allt du trodde du visste om Hamlet är fel.
Kaurismäki ändrar slutet, ger Hamlets agerande en förklaring och visar William hur det skulle ha gjorts från början.

Prosperos böcker av Peter Greenaway

En version av Stormen, en pjäs som fått många underliga filmversioner (Forbidden Planet med flera). Men det här är den underligast. Nog till och med den underligaste Greenaway. En av scenerna såg jag nyligen i en lista över de tio värsta nakenscenerna. Bör ses på bio.

Romeo och Julia av Zeffirelli

Den här versionen ansågs djärv och modärn när den kom 1968. Vad de hade tänkt om Prosperos böcker kan man bara gissa. Men den är riktigt bra. Kanske lite lång. Fast pjäsen är ju väldigt lång. Olivia Hussey som aldrig senare visat någon som helst antydan till talang är en strålande Julia.

Stormen av Derek Jarman

Slutet med "Stormy Weather" är så bra som filmer kan bli. Kanske bättre.

(Först publicerad 2 september 2009. Det finns kommentarer på ursprungsinlägget. Jag har sett ett par till filmer som bygger på Shakespeares verk sen listan gjordes. Men håller fortfarande med om listan. Känner mej mindre säker på att Ran är så dålig som jag säjer ovan. Det har gått så lång tid sen jag såg den.)

10 bra filmer om homosexuella

Det är Pride-vecka i Huvudstaden. Och därmed denna lista (jag vet inte om jag är helt nöjd med rubriken, men jag kom inte på något bättre). 

But I'm a cheerleader

Komedi om en ung kvinna som sänds till ett läger där man botar homosexualitet.

Caravaggio

Derek Jarman. Den unge Caravaggio spelas av han från Reportergänget.

Det finns annan frukt än apelsiner

TV-serie i 3 delar byggd på Jeanette Wintersons debutroman. Ska vara mer konventionell än boken (som jag inte läst). Men jag tyckte om serien. Och jag tror det är Winterson som skrivit manuset. Winterson betraktar inte romanen som en lesbisk berättelse: "I've never understood why straight fiction is supposed to be for everyone, but anything with a gay character or that includes gay experience is only for queers." Vilket också kan läsas som en kritik mot listor som den här.

Farväl min konkubin

Vacker episk berättelse av Chen Kaige om två operasångare. Då kvinnorollerna spelades av män.

Frihetens nävrätt

Fassbinder. En av hans bättre filmer och den med den bästa titeln.

Min sköna tvättomat

Regisserad av Stephen Frears, skriven av Hanif Kureishi. Bägge var större namn när filmen kom 1986. Men den har hållit bra. Om en romans mellan en man från en pakistansk familj och ett före detta skinnhuvud.

Mysterious skin

Jag har sett om flera Gregg Araki-filmer på sena tiden efter att jag såg hans Kaboom. Mysterious skin är en rätt otypisk Araki. Kanske för att den bygger på en roman. Det är en rätt så hemsk film. Joseph Gordon-Levitt är lysande som tonårig hustler.

Revoir Julie

Fransk-kanadensisk romantisk komedi. Har ett av mina favoritslut.

Spindelkvinnans kyss

En politisk fånge och en som fängslats för att han är homosexuell delar cell. Den homosexuelle berättar historier för sin cellkamrat som han fått från gamla filmer. En väldigt vacker film. Jag har faktiskt inte sett den här sen jag var liten. Den gjorde ett stort intryck på mej. 

Un chant d'amour

Jean Genets enda film. Möjligen så har Jean Cocteau hjälpt till med att göra den. En kortfilm om två fängelsekunder, en vakt och asexuella fantasier. Länge förbjuden på grund av sitt erotiska innehåll. Men nu går den typ att se på youtube.

Förra årets pride-lista:

10 bra böcker om homosexuella

10 bra engelska filmer

Idag är det Englands nationaldag. Som infaller på Sankt Görans dag. Då man gömmer drakägg och gör fåniga listor. Som den här:

Brazil

The Devils
En konstig film även för att vara en Ken Russel. Om ett kloster vars nunnor anklagas för att vara häxor.

En dam försvinner
En av de sista filmerna Alfred Hitchcock gjorde i England. Den engelske Hitchcock hade ofta en lite lättare, mer humoristisk hand än den amerikanske. Som här.

Firman
TV-film av Alan Clarke.

Gandhi
Historieförfalskande dynga eller en stor och mäktig filmupplevelse?
Både och.
If....
Lindsay Andersons mästerverk från 1968.

Stormen
Derek Jarmans version av Shakespeares pjäs. Slutet när de sjunger "Stormy Weather" är så bra som en film kan bli. Kanske lite bättre.

This is England
Den här 80-talsskildringen från 2006 tyckte jag var rätt bra. Trevlig musik.

Wicker Man

Zoo
Peter Greenaway. För att vara en film om förruttnelse så är den rätt vacker.

Stormy Weather

Sången "Stormy Weather" skrevs 1933 av Harold Arlen and Ted Koehler och spelades först in av Ethel Waters. Ett decennium senare fick Lena Horne en hit med sången när hon sjöng den i filmen med samma namn. Sen dess har den varit en standard. Många har spelat in den. Billie Holiday, Ella FitzGerald med flera.

Den har kanske inte den mest spännande av texter. Min man har lämnat mej och sen dess är vädret inte lika bra. Men den lite banala tonen ger effekten i den mest fängslande versionen av sången.

Derek Jarmans Tempest (Stormen) från 1979 är en filmversion av Shakespeares pjäs. Det är ett lysande verk. Och den starkaste scenen är finalen där Elisabeth Welch sjunger "Stormy Weather". Sångtexten från 30-talet står i kontrast med den shakespearska beskrivningen av en storm i början av stycket från 1600-talets början. Medan sjömännen och det omgamnar det campa inne i pjäsens text:



Scenen ovan förlorar något i styrka om man ser den utskuren från filmen. Och att se scenen nu skulle kunna minska effekten av att se den i sitt rätta element.