Jorderingen av Erik Blomberg

"Vid ett sammanträffande med T. S. Eliot slapp det ur mig att jag höll på att översätta ett par av Shakespeares sonetter och han gav uttryck åt sin varma medkänsla med orden: 'Det måste vara förfärligt svårt, honom förstår ju inte vi heller.'"
ur "Att tolka lyrik", förordet till Jorderingen av Erik Blomberg

Jorderingen är ett av Erik Blomberg själv sammansatt urval av Blombergs dikttolkningar (inte av alla, då Blomberg fortsatte att översätta dikter efter att den kom ut 1954).
Trots att jag har rätt många volymer med tolkningar av Blomberg så finns det många dikter här som jag inte har någon annanstans. Och även om jag hade haft alla dikterna så hade förordet varit skäl nog att behålla boken.

Bland de dikter jag inte har här är några av Blombergs mest kända översättningar, dikter av John Keats, John Donne och Andrew Marvell. En del av dessa håller på att slås ut av nyare översättningar.

Blomberg är inte lika känd som han varit. Vilket ju inte är ett ovanligt öde. På baksidan av Margareta Zetterströms Erik Blomberg — En kämpande intellektuell (som är en utmärkt bok även om den ibland hade tjänat på att tona ner den tidstypiska vänsterjargongen) citeras några författare (Lars Gustafsson, Olof Lagercrantz, Ivar Lo-Johansson, Jan Myrdal) om Blombergs betydelse. Myrdal skriver att Blombergs författarskap inte riskerar att glömmas bort: det kommer att komma ut billighetsutgåvor av Blombergs kritiska essäer. Det kom också ut billighetsutgåvor av Blombergs essäer. På sjuttiotalet.

Riskerar Blombergs författarskap att glömmas bort i dag? Flera av hans dikter har fortfarande läsare. "Gravskrift" kommer nog att leva länge. Även om hans översättningar byts ut så har de spelat en viktig roll.

Även om vi kanske inte ska hålla andan i väntan på fler billighetsutgåvor av Blombergs kritiska texter så har hans skriftställarskap satt spår som kommer att fortsätta att ha betydelse.

(Först publicerad i mars 2016. Då avslutade inlägget en temavecka om Erik Blomberg. Nu avslutar det min jubileumsvecka. Men jag kommer att skriva något i morgon också på bloggens årsdag.)

Jorderingen avslutar Erik Blomberg-veckan

"Vid ett sammanträffande med T. S. Eliot slapp det ur mig att jag höll på att översätta ett par av Shakespeares sonetter och han gav uttryck åt sin varma medkänsla med orden: 'Det måste vara förfärligt svårt, honom förstår ju inte vi heller.'"
ur "Att tolka lyrik", förordet till Jorderingen av Erik Blomberg

Jorderingen är ett av Erik Blomberg själv sammansatt urval av Blombergs dikttolkningar (inte av alla, då Blomberg fortsatte att översätta dikter efter att den kom ut 1954).
Trots att jag har rätt många volymer med tolkningar av Blomberg så finns det många dikter här som jag inte har någon annanstans. Och även om jag hade haft alla dikterna så hade förordet varit skäl nog att behålla boken.

Bland de dikter jag inte har här är några av Blombergs mest kända översättningar, dikter av John Keats, John Donne och Andrew Marvell. En del av dessa håller på att slås ut av nyare översättningar.

Blomberg är inte lika känd som han varit. Vilket ju inte är ett ovanligt öde. På baksidan av Margareta Zetterströms Erik Blomberg — En kämpande intellektuell (som är en utmärkt bok även om den ibland hade tjänat på att tona ner den tidstypiska vänsterjargongen) citeras några författare (Lars Gustafsson, Olof Lagercrantz, Ivar Lo-Johansson, Jan Myrdal) om Blombergs betydelse. Myrdal skriver att Blombergs författarskap inte riskerar att glömmas bort: det kommer att komma ut billighetsutgåvor av Blombergs kritiska essäer. Det kom också ut billighetsutgåvor av Blombergs essäer. På sjuttiotalet.

Riskerar Blombergs författarskap att glömmas bort i dag? Flera av hans dikter har fortfarande läsare. "Gravskrift" kommer nog att leva länge. Även om hans översättningar byts ut så har de spelat en viktig roll.
Även om vi kanske inte ska hålla andan i väntan på fler billighetsutgåvor av Blombergs kritiska texter så har hans skriftställarskap satt spår som kommer att fortsätta att ha betydelse.

Tiden är en radikal gallrare

"Tiden är en radikal gallrare" heter det i förordet till Erik Blombergs antologi 100 svenska dikter. Som titeln antyder så innehåller boken hundra svenska dikter "från biskop Thomas till Tomas Tranströmer" (en gillesvisafrån 1400-talet kommer dock innan biskop Thomas "Friheten").

Antologin kom ut första gången 1958. Den samlar mestadels rätt välkända dikter. Så är de två som är med av Karin Boye "I rörelse" och "Ja visst gör det ont".

Det finns en och annan dikt som tiden hunnit gallra bort sen urvalet kom ut. Som Verner von Heidenstams "Djufars visa" (de andra två dikterna av honom här håller bättre, Blomberg var själv influerad av Heidenstam).

Det finns en tidigare antologi av Blomberg kallad Svenska dikter. Som man inte ska blanda ihop med denna. Den verkar också ha innehållit mindre kända dikter, "nya fynd". Men den här har mestadels dikter man känner igen. Kanske hade emellertid en och annan av dikterna här vart mindre känd i dag om den inte varit med i Blombergs antologi.

I förordet kallar Blomberg också sin antologi för "ett både strängt och populärt eliturval". Vilket det lever upp till.

Nattens ögon av Erik Blomberg

Erik Blombergs diktsamling Nattens ögon kom ut 1943 och tidsläget märks i samlingen.
Den mest kända av dikterna, "Gravskrift", är emellertid inte om världskriget utan om när svenska soldater öppnade eld mot de obeväpnade demonstrerande i Ådalen: "Här vilar/en svensk arbetare./Stupad i fredstid./Vapenlös, värnlös./Arkebuserad/av okända kulor.//Brottet var hunger.//Glöm honom aldrig."

Annars var "Violoncellen" en av de mest hyllade av dikterna när boken kom. Omslaget anspelar den. Min favorit av dikterna, "Fången",  ligger tematiskt nära den. "Fången" är en dikt i fyra delar. Nedan är en fjärdedel av den:


— Vad är en dag?
Som om vårt skumma häkte
ej genom rymd
och evigheter räckte!

Vad hjälper det 
att bedja eller banna:
hos oss i skuggan
skall du alltjämt stanna.

Härinne, dit en stråle
knappast tränger,
skall ljuset födas
som vårt mörker spränger.

Härinne, 
då du intet mer kan mista,
skall rymden öppnas, 
alla murar brista.

Nattens ögon var Erik Blombergs nästsista diktsamling. Det finns en Samlade dikter som är ett urval och inte alla Blombergs dikter.

100 franska dikter

Ska du bara läsa en av Erik Blombergs dikttolkningsvolymer så rekommenderar jag 100 franska dikter från 9 århundraden. Dels för dikterna själva och dels för det långa intressanta förordet.

Liksom Blombergs antologi med tyska dikter så är den här ordnad i kapitel efter tidsperioder:

Medeltid ("Men du, o Vinter, droppar än/av snö och väta som en sil,/du borde drivas i exil./Det säger jag rent ut, min vän,/du Vinter är en elak en!" - Charles d'Orléans (lika sant i dag som när det skrevs på 1400-talet))

Renässans "Jag skrattar medan mina tårar rinner,/vart nöje plågar mig på alla vis,/[...]/ju större min förlust dess mer jag vinner." - Louise Labé)

Barock och klassicism ("En dag då han i dalen gick/herr Jean Fréron ett ormbett fick./Vad tror ni sedan då passerade?/Jo, det blev ormen som kreperade!" - Francois-Marie Arouet de Voltaire)

Romantik och symbolism ("Med slutna ögon hör vi ljud i drömmen,/vår sömn är lätt och genomskinligt ljus." - Victor Hugo)

Spiritualism — Surrealism ("Floden har ett stort, mjukt ansikte för att ta emot årornas örfilar," - Alfred Jarry)

Boken kom ut första gången 1964 — ett år innan Blomberg dog. Jag har pocketutgåvan som kom ut 1967. Sliten av flitig läsning.

Henri Rousseau och andra naiva målare av Erik Blomberg

"Rosseau målar inte lövverket som impressionisterna — som en ögonblicksförnimmelse av skiftande grönska, luftfladder och ljusskimmer. Han avbildar bladen ett för ett, så som han föreställde sig att de satt där, vart och ett på sin för alltid givna plats. Rousseau älskar sin värld med alla dess detaljer, men han gör den till en fantasivärld, där detaljerna smälter in i helheten av en för honom mäktig vision."

Henri Rousseau och andra naiva målare var från början ett föredrag som Erik Blomberg höll.

Förutom Rousseau handlar boken om andra minde franska naivister, amerikanska naivister och svenska. Mycket utrymme ägnas åt Hilding Linnquist som Blomberg ofta skrev om.

Från öst och väst

"Stalin suger tankfullt på sin pipa, men som svar på intervjuarens anbud att förena den västerländska kapitalismen med den österländska kommunismen till 'en planetarisk avrundning av den revolutionära processen', har han endast en vänlig huvudskakning och ett saktmodigt 'Net'."
ur H. G. Wells och världsalltet av Erik Blomberg (det är alltså Wells som är intervjuaren)

Erik Blomberg gav själv ut tre urval med sina artiklar om litteratur. Från öst till väst har undertiteln "Trettiotalskritik i urval" men ett par av texterna kommer från slutet av 20-talet.
En femtedel av artiklarna är med i Margareta Zetterströms Folket och litteraturen. Till skillnad från med Från Josephson till Picasso där alla texterna kändes som om de kunde platsa i en best-of-samling så är det flera texter här som man förstår att de inte kom med i det urvalet.

Som recensionerna av H. G. Wells självbiografi. Där man känner att man inte behöver läsa den. Eller en recension av en bortglömd roman av Aldous Huxley. Blomberg hade varit nöjd med att boken är bortglömd om man går efter recensionen.
Men jag har ändå läst alla artiklarna med nöje. Och jag känner att jag borde skaffa de andra två artikelurvalen som Blomberg satte samman.

Från Josephson till Picasso

"Mamma, hur gammal är den pojken, som målat den tavlan', lär en liten flicka ha frågat på en utställning framför en av X-ets målningar. Hon blev mycket besviken, då hon fick höra att han var över fyrtio och inte fyra-fem år som hon hade tänkt sig. Hon tyckte att det där hade hon kunnat göra lika bra själv.
  Ett större erkännande har inte gärna X-et kunnat få."
ur "'En 'primitivist'" av Erik Blomberg

Från Josephson till Picasso är Erik Blombergs eget urval ur sina konstartiklar. Lite mindre än hälften av dessa finns också i Margareta Zetterströms urval Konst och kritik som jag skrev om i början av Erik Blomberg-veckan.

En fördel gentemot Zetterströms urval är att den här boken är illustrerad. Men bara i svart-vitt. Och för flera av konstnärerna i boken, som Pablo Picasso och Helene Schjerfbeck (för att ta två som inte är med i Konst och kritik), så spelar färgerna en viktig roll.
Men den hade väl blivit dyrare med färgtryck. Priset för den häftade utgåvan var 9:50. Vilket var mer pengar 1946 än i dag men det är ändå en bra bit billigare än de andra konstböckerna från Wahlström & Widstrand som det görs reklam för på bokens baksida.

Omslaget pryds av "Gåslisa" av Ernst Josephson.

Jadeberget och Hägerboet - Kinesisk lyrik

Erik Blomberg gav ut två volymer med tolkningar av kinesisk lyrik: Jadeberget 1944 och Hägerboet 1950. De gavs ut tillsammans i en volym i Norstedts klassikerserie 1979. Det är den jag har.

Blomberg behärskade inte kinesiska. Dikterna är översätta efter engelska tolkningar. Det var inte ovanligt på den här tiden att de som översatte kinesiska verk till svenska inte kunde kinesiska.

Jadeberget innehåller dikter från Tangdynastin. Medan Hägerboet har dikter från tre årtusenden.
Jag kan inte riktigt bedöma hur pass trogna tolkningarna är. Men jag tycker om många av dikterna. Som de här raderna av Meng Hao-Jan:

Medan min lilla båt rör sig förtöjd i dimman —
och dagsljuset slocknar komma de gamla minnena.
Hur gränslös världen var, hur nära träden till himlen
och hur nära i vattnet den klara månen.
Meng Hao-Jan

Tyska dikter från medeltiden till våra dagar

"Våra dagar" i undertiteln till Erik Blombergs antologi Tyska dikter är 1939.
Att antifascisten Blomberg gav ut en bok med tolkningar av tyska dikter 1939 är följdriktigt. Det ansågs viktigt att försvara das Erbe, det tyska kulturarvet, att inte låta det övertas av nazisterna.

Volymen innehåller 140 sidor dikter samt biografier. Den äldsta dikten är från 1100-talet.

Dikterna är uppdelade i avdelningar:

Medeltid ("Uppå berget och i daln/sjunger åter näktergaln./Ännu en vår/klövern står/grön fast vintern var så svår." - Nithart von Riuental)

Renässans och barock ("Från Bayerns ok och tyranni/och från dess fräcka prejeri/gör oss, o kära Herre, fri!" - ur inskrift på en österrikisk bondefana 1626)

Folkvisor ("Sätt gärna en spegel/i hjärtat härin,/så att du kan skönja,/hur helt jag är din!")

Klassicism ("Kära vänner, det gavs bättre tider/än de våra, ingen det bestrider," - Friedrich von Schiller)

Romantik ("Måste alltid morgonen återvända?/Upphör aldrig det jordiskas makt?" - Novalis)

Efterromantik (efterromantiken kommer efter romantiken, det känns rimligt ("Du ville lycklig bli, oändligt lycklig,/eller gränslöst eländig, du stolta hjärta,/och nu är du eländig." - Heinrich Heine))

Realism ("och skördemännen så tysta stå,/bekymmer de skörda på brännhet mark.//De längta till nattlig oväderstid,/till storm och regn och blixtnedslag,/och till en dånande frihetsstrid,/till folkets slutliga domedag!" - Gottfried Keller)

Naturalism - symbolism  ("Beslöjad dag med snökall pust,/i nakna skogen trasten slår:/hur tveksamt vårens ande går,/än tyngd av ve, än tyngd av lust." - Hermann Hesse)

Tidens romantik

"Hjärtats musik, den skygga, trånsjuka visan, som överröstats av de nya maskinernas och den nya trafikens dån, började ljuda på nytt ur skogens skymning eller ur en enslig kammare. Den själfulle fiolspelaren blev 90-talisterna favoritmodell. Mest gripande möter han oss hos en svensk målare, i Ernst Josephsons Näckenfigurer och framför allt i hans Strömkarl,"
ur Tidens romantik av Erik Blomberg

Frontens Bibliotek var en skriftserie utgiven av Bonniers kopplad till tidskriften Fronten. En av de första volymerna i serien var Erik Blombergs essä Tidens romantik utgiven 1931.

I essän pekar Blomberg på likheter mellan den då nya modernismen (som han var kluven till) och romantiken.

Moderna amerikansk lyrik av Erik Blomberg

"Från Walt Whitman till våra dagar" är undertiteln på denna antologi med dikter i urval och tolkade av Erik Blomberg. Våra dagar är i det här fallet 1937.

För att åter ta upp förordet till samlingen Jorderingen, en greatest hits av Blombergs tolkningar, så skriver Blomberg där om att lyssna till dikternas rytm och om att rim bara utgör en del av en dikts assonanser.

Det som slår en med tolkningarna i Modern amerikansk lyrik, också de på fri vers, är hur väl rytmen är bibehållen. Av och till kan det trots allt lite gammaldags tonfallet först kännas fel med de poeter, som H. D. och Ezra Pound, där man är van vid senare översättningar. När man väl vant sej passar tonen väl.

Ett tjugotal poeter medverkar. Walt Whitman får störst utrymme med nästan 40 sidor. Därefter följer Emily Dickinson, den enda andra poeten med en egen sektion (Blomberg skulle komma att översätta mer Dickinson senare), och Carl Sandburg, som då var populär.

En angenäm överraskning är att Edna St. Vincent Millay (hon med "My candle burns at both ends") får en handfull dikter. Andra bra, kanske mindre kända om inte mindre, poeter som är representerade är Amy Lowel och Vachel Lindsay.

Som bäst lyckas Blomberg med de dikter som är enkla i tonen. Som dikterna ur Edgar Lee Masters Spoon River Anthology Också en poet som T. S. Eliot väljer han att ta några rätt marknära dikter av ("Hon gick, men medan höstens dagar vandra/hon fyllt min tanke både natt och dag/många dagar, många timmar: hennes famn med blommor/hennes hår som glimmar" ur Eliots "La figlia che pianche"). 

Samlingen avslutas med ett par afroamerikanska poeter, där Langton Hughes får störst utrymme. Blomberg beskriver dessa poeters verk i förordet på ett halvt rasistiskt sätt men han hyser uppenbarligen en äkta beundran för Hughes dikter.

Förordet är intressant men det märks att amerikansk lyrik ses som något nytt. Den två år senare utkomna samlingen med tysk lyrik inleddes enbart med ett kontaterande att tysk poesi knappast behövde någon svensk introduktion (noter fanns dock längst bak). Tysk litteratur var mainstream medan amerikansk lyrik var något nytt. Det gör att förordet, till skillnad från de till en del av de senare Blombergurvalen, kanske inte ger så mycket ny kunskap till den nutida läsaren.

Det finns senare såna här volymer av Blomberg som är bättre. Men de senare volymerna är svåra att slå. Här finns många bra tolkningar som också i många fall, om man är van vid senare versioner, kan få en att se dessa poeter på ett nytt sätt.

Inledningsraderna ur Ezra Pounds "En flicka" via Erik Blomberg får avsluta: "Trädet har gått in i mina händer,/saven har stigit upp i mina armar,trädet har växt ini mitt bröst/nedåt,/grenarna växa ut ur mig som armar."

(Först publicerad här i november 2009. Något redigerad.)

Lyriska tolkningar av Erik Blomberg

Lyriska tolkningar av Erik Blomberg kom 1935. Den här undertiteln "Tredje samlingen". Han hade alltså gett ut två samlingar med dikttolkningar innan detta och skulle komma att ge ut flera till.

I förordet till Jorderingen, som är ett urval ur alla dessa tolkningsvolymer, så skriver Blomberg att folk ibland frågar honom varför han översätter så mycket lyrik. Han skriver: "Det var något man kunde göra nästan närsomhelst, under en dagsverkspaus, en kvällssiesta. Och det svarade mot vissa böjelser i min natur som överjaget eljest höll i schack: att dagdrömma, fantisera, leka sig bort i tid och rum."

Senare tolkningsvolymer av Blomberg är ofta temavolymer från olika länder. Och också den här boken är indelad i avdelningar: Tysk, engelsk och amerikansk lyrik.

Den som skulle införskaffa alla Blombergs böcker med diktöversättningar skulle få en del dubletter. Dikterna i avdelningen "Amerikansk lyrik" finns också i Modern amerikansk lyrik.

Jag är rätt så förtjust i Blombergs dikttolkningar.
Ett exempel ur denna bok är nedanstående dikt av D. H. Lawrence (samlingen innehåller 8 dikter av Lawrence):

LEDA.

Kom ej med kyssar
och med smekningar,
av händer, läppar, viskningar,
kom med ett vinande av vingar
och med en näbb som sänkt sin spets i havet
och trampar av våta vågrullandr simfötter
i det myrmjuka skötet.

D. H. Lawrence

Hur är kriget möjligt?

"Med jämna mellanrum återkommer i den borgerliga pressen sensationella meddelanden om marxismens självdöd. Marx dör nu lika ofta i Dagens Nyheter som Lenin på sin tid i Nya Dagligt Allehanda. Det är något rörande med all denna omsorg om en utlevad åldring."
ur "Marxism eller halvsocialism" (1934) av Erik Blomberg

Margareta Zetterström tredje urval med Erik Blombergs artiklar Hur är kriget möjligt?  är inte utgivet på PAN som de två tidigare och kom ut först två år senare (1979). Men boken är utformad att se ut som de tidigare två.

Detta tredje urval innehåller politiska artiklar. Blomberg var socialist. Boken börjar med några artiklar om skotten i Ådalen. Blombergs mest kända dikt handlar om militärens mord på demonstrerande arbetare i Ådalen.

Urvalet är utgivet på Kulturfront (FiB Kulturfronts bokförlag, Zetterström skriver i FiB/K). Vilket väl är passande då Blomberg var med och startade den antifascistiska tidningen Kulturfront (som FiB/K tagit andra halvan av sitt namn efter) på 40-talet.

Efter andra världskriget kom Blomberg att engagera sej i fredsrörelsen. Men lämnade Världsfredåret i protest över att det inte tog större avstånd från Sovjetunionen ingripande i Ungern 1956.

Det politiska genomsyrar även övriga delar av Blombergs skriftställarskap. Vilket gör att denna bok är värd att läsa om man är intresserad av Blomberg även om en del av frågorna inte är så aktuella längre.

Konst och kritik av Erik Blomberg

"Den borgerliga kritiken har gärna underkänt den samhällskritiska konsten — men på 'objektiva', estetiska grunder. Att värderingen varit klassinriktad, att man mätt med olika mått, det framgår bland annat av att de häftigaste förkastelsedomarna drabbat författare och konstnärer, som kunnat ge sin klasskänsla och sitt sociala patos den konstnärligt starkaste och originellaste uttrycksformen: hos oss för inte så förfärligt länge sedan Jan Fridegård och Ivar Lo-Johansson, Albin Amelin och Bror Hjorth."
ur "Konsten och klasserna" (1941) av Erik Blomberg

Samtidigt som Folket och litteraturen så kom Konst och kritik ut. Också den som originalböcker på PAN, också den redigerad av Margareta Zetterström
Jag läser oftare i Erik Blombergs litteraturkritik (då jag är mer intresserad av litteratur än av konst) men Konst och kritik är nog den bättre av de två urvalen.

Blomberg var konstvetare. Han skrev en licentiatavhandling om Rembrandts linje- och färgkomposition.
I Konst och kritik finns både artiklar om enskilda konstnärer (Ernst Josephson, Carl Fredrik Hill, Vincent van Gogh) och mer översiktliga texter.

I "Konsten och klasserna" gör Blomberg upp både med den del av vänstern som vill reducera all konst till ett redskap i arbetarrörelsens tjänst och den borgerliga kritiken som underkänner all samhällskritisk konst: "För båda lägren har konsten blivit propagandamedel." Detta är en text som fortfarande känns aktuell.

Intressant är också Blombergs beskrivning av hur han på besök i Sovjetunionen blir förevisar socialrealistisk konst som ser ut som livlös salongskonst: "Det här är ju inte socialistisk kultur, det är borgerlig. Och det är inte det bästa i den borgerliga kulturen som den här tavlan efterliknar, utan snarare det sämsta."

Boken har emellertid en brist. Den saknar bilder. Fyra av texterna finns med i Från Josephson till Picasso, ett urval som Blomberg själv ställde samman, där är de illustrerade. Och det gör att den boken är trevligare att bläddra i.
Men annars är detta ett utmärkt urval artiklar om bildkonst.

Folket och litteraturen inleder vår Erik Blomberg-vecka

"Man måste anamma mörkret och kölden för att förstå det levande ljus, som mörkret rymmer — det är det nattliga evangeliet i Ekelöfs nya dikter. Kosmiska tidsdikter kunde man kalla dem."
ur "Nattligt evangelium" (1938) av Erik Blomberg

Då jag kommit till Erik Blomberg i min genomgång av min boksamling och jag har en hel del Blomberg så har jag tänkt ägna bloggen åt Blomberg denna vecka.

Erik Blomberg var en svensk poet, dikttolkare, konst- och litteraturkritiker.
På 70-talet gav Margareta Zetterström  (som också skrivit en bok om Blomberg) ut tre urval med Blombergs artiklar. Det av dem jag oftast återkommer till är Folket och litteraturen. Som innehåller artiklar om litteratur från åren 1924-1961. De flesta texterna är från 30-talet.

Här är recensioner av den unge Gunnar Ekelöf ("En svensk surrealist"), Artur Lundkvist, Moa Martinson med flera. Och artiklar om Selma Lagerlöf, Pär Lagerkvist, Nils Ferlin. Och uppgörelser med Fredrik Bööks litteraturhistoria. De flesta av texterna är fortfarande läsvärda.

Som boktiteln antyder så var Blomberg en socialistisk skribent. Detta märks i flera av artiklarna. Som när Blomberg skriver om att "För inte länge sedan ifrågasatte Anders Österling[...],huruvida man inte borde förbjuda kommunistiskt anstucken lyrik".
Men Blomberg är långt från fyrkantigt politisk i sin litteratursyn. Det hindrade inte att han kallades för dogmatisk av borgerliga litteraturvetare när det begav sej.

Blomberg gav själv ut några urval av sin litteratur- och kulturkritik. Jag ska ta upp ett av dessa senare i veckan. Han skrev många artiklar och recensioner. Folket och litteraturen innehåller bara en liten del av dessa. Som Zetterström skriver i efterordet kan man alltid diskutera och kritisera urval även om jag inte riktigt har kunskap nog att göra detta. Men jag skulle säja att det är ett bra urval.

Citerat från veckans läsning

"1934 vägrar Pressbyrån distribuera den antifascistiska publikationen Mänsklighet med motiveringen att innehållet (bidrag av Albin Amelin, Bror Hjorth, Pär Lagerkvist, Eyvind Johnson, X-et, Erik Blomberg, Harry och Moa Martinson, Vilhelm Moberg m.fl.) inte är av sådana konstnärlig kvalitet att det motiverar ett pris av 50 öre."
ur Erik Blomberg - en kämpande intellektuell av Margareta Zetterström

Under tidens yta

På fredag så fyller Butter tar ordet år. Vi firar detta på traditionellt vis med en vecka fylld av repriser. Som detta inlägg från juli förra året om en annorlunda svensk poesihistoria.

"Tiden är en radikal gallrare" skriver Erik Blomberg i förordet till sin antologi 100 svenska dikter. Jonas Ellerströms Under tidens yta handlar om den poesi som gallrats ut.

Boken, en blandning mellan en poesihistorik och en antologi, kom med senaste numret av Lyrikvännen (men går att köpa separat). Den tar upp runt 70 mindre kända svenska diktsamlingar (och ett par rätt så kända lyriktidskrifter) samt återger en dikt ur varje samling.
Boken är kronologiskt ordnad. Nederst på sidorna löper en tidslinje med svensk lyriks viktiga händelser. Namnen tiden inte gallrat bort (än).
 Den äldsta samlingen Ellerström tar upp (Acherontia av Gustaf Uddgren) är från 1902, den nyaste (Så fort jag går ut av Kerstin Norborg) från 1998.

Bland poeterna som tas upp så finns det flera jag kände till sen tidigare. Men det är bara en av samlingarna som jag har. Den samlingen - Tjejdikter (1966) av Anna-Clara Tjerneld (som sen bytte namn till Anna-Clara Tidholm) tycker jag mycket om. Tjerneld/Tidholm blev senare en framgångsrik barnboksförfattare. Och det finns ett par poeter här som är kända men för annat än sin poesi - Madeleine Gustafsson, Irmelin Sandman Lilius. En och annan är väl inte alls särskilt okänd. Som Mirjam Tuominen. Men både Ellerströms korta essä om hennes poesi här och dikten som återges är bra så det känns dumt att klaga.

Merparten av samlingarna har jag aldrig hört talas om. Och framförallt bland de tidiga så finns det en del som är kuriosa. Som till exempel N.-Gösta Wallgrens Allt flämtade och brann (1919) - konventionella dikter satta i böljande "hiskliga vågor". En av poeterna har jag tidigare stött på i en antologi med pekoral (Ellerström menar att hennes pekoralstämpel är oförtjänt - jag är inte övertygad).

Detta är ändå intressant på sitt sätt men jag tycker att dikterna blir bättre ungefär halvvägs in i boken. Ellerströms beskrivningar av samlingarna är emellertid underhållande boken igenom. Ofta är det anekdoter om författarna, ibland berättelser om hur Ellerström hittade dem.

Med den här boken kan man i stort sett hoppa över att diskutera om urvalet är rätt. Samlingarna har valts utifrån att Ellerström av olika anledningar fastnat för dem. Man kan se hans smak här, i förkärleken för vad han kallar för det långa femtiotalet, och i texterna om dikterna i att han ofta kommer in på Vilhelm Ekelund. Visst finns det strömningar i den svenska poesin som inte kommit med. Som den politiska. (Tjernelds Tjejdikter innehåller politiska dikter. Det är föga förvånande inte en av dessa som Ellerström valt.)

Men bokens styrka är en annan än den heltäckande litteraturhistoriebokens. Att visa på lite av all den poesi som glömts bort. Ellerström jämför med de återutgivningar av obskyr musik som gjorts sen CD-skivans genombrott. Det är en rolig idé och ofta en mycket underhållande läsning.

Bland böckerna finns flera som jag blir sugen på att leta upp och läsa. Som Bo Grandiens bilderbok Drömmen om Asien (1955) eller Bertil Petterssons Utkast (1958).
Dikten Ellerström valt ur Utkast avslutas med dessa rader som också får avsluta detta inlägg: "Utan skepp och utan segel/gav sig de första människorna ut på haven.//De har kanske ännu inte kommit hem."

Tio bra tyska diktsamlingar

I dag är det Tysklands nationaldag. Det här är den femte tyska nationaldagslistan (jag publicerade inlägget redan förra året men lyckades radera det, ett utkast fanns kvar som jag har utgått från i rekonstruktionen av denna viktiga text.) Jag har med författare som skriver på tyska men inte är från Tyskland. Mest för att det gjorde listan lättare att sätta samman.

Rose Ausländer - Drömmen har öppna ögon

Bertolt Brecht - Sånger mellan krigen
Urval sammanställt av Erwin Leiser. I Samtal i Berlin så skriver Leiser att Brecht log gillande när han fick reda på att urvalet skulle heta detta trots att det hade med dikter från femtiotalet: "'Tredje världskriget är inberäknat!' sade han med sitt torra skratt."
"Vid min vägg hänger ett japanskt konstverk av trä,/en ond demons mask, målad med guld./Medlidsam ser jag/de svullna pannådrorna, som visar/hur ansträngande det är att vara ond." (övers. Erwin Leiser)

Paul Celan - Dikter II
Uppföljaren till Dikter. Kanske inte den fantasifullaste av titlar.
"Svarta gryningsmjölk vi dricker den om kvällen/vi dricker den om middagen och morgonen vi dricker den om natten" (övers. Lars-Inge Nilsson)

Günter Grass - Mässingsmusik
Grass var mer känd för sina romaner. Men jag gillar hans dikter.
"Plötsligt var körsbären där./Fast jag hade glömt/att det finns körsbär/och låtit förkunna: Körsbär har aldrig funnits -/var de där, plötsligt och kärkommet."
(övers. Lasse Söderberg i samråd med Imgard Pingel)

Heinrich Heine - Tyskland. En vintersaga/Wolf Biermann - Tyskland. En vintersaga
Två diktsamlingar till priset av en! Bok som innehåller både Heinrich Heines gamla klassiska diktverk och Wolf Biermanns svar på detta.
"En annan sång, en bättre sång,/go vänner, skall ni få höra!/Vi vilja redan av denna jord/vått himmelrike göra." - Heine (övers. Hjalmar Söderberg)
"Vi samlas väl illegalt ibland/vi stackars gamla satar/Dricker kaffe och pratar politik/Vi pratar. Och pratar och pratar...//Det är den gamla visan, min gosse/Man kvävs i hopplöst självplågeri" - Biermann (övers. Bengt Anderberg)

Sarah Kirsch - Glashussplitter

Michael Krüger - I förnuftets dagsljus
Andra volymen i den sorgligt kortlivade serien Moderna poeter.
"Böckerna, sade hon oförmodat,/har blivit en plåga för människorna:/de har vänt hemåt,/trötta på tvånget att uppfinna." (övers. Lars Gustafsson)

Rainer Maria Rilke - Duinoelegierna
"Förfärande är var ängel. Och likväl, ve mig,/åkallar jag er, själens nästan dödande fåglar, trots vad jag vet." (övers. Erik Lindegren)

Georg Trakl - Helian och andra dikter
"Se, det skymmer redan!//Natten vänder åter och en dödlig/varelse klagar, och något annat lider med.//I bävan under höstliga färger/böjer sig huvudet djupare år för år." (övers. Johannes Edfelt)

Tyska dikter. Från medeltiden till våra dagar
Våra dagar innebär här 1939. Tolkningar och urval av Erik Blomberg.
"Ve mig, var finner jag, då/det vinter är, blommorna,/var solens sken/och jordens skugga?/Murarna stå/ordlösa, kalla. I blåsten/fanorna rassla." - Friedrich Hölderlin

Tidigare tyska listor:
10 bra tyska romaner
10 bra tyska filmer
10 bra tyska böcker
10 bra tyska skivor

Under tidens yta: En annorlunda svensk poesihistoria

"Tiden är en radikal gallrare" skriver Erik Blomberg i förordet till sin antologi 100 svenska dikter. Jonas Ellerströms Under tidens yta handlar om den poesi som gallrats ut.

Boken, en blandning mellan en poesihistorik och en antologi, kom med senaste numret av Lyrikvännen (men går att köpa separat). Den tar upp runt 70 mindre kända svenska diktsamlingar (och ett par rätt så kända lyriktidskrifter) samt återger en dikt ur varje samling. Boken är kronologiskt ordnad. Nederst på sidorna löper en tidslinje med svensk lyriks viktiga händelser. Namnen tiden inte gallrat bort (än).

Den äldsta samlingen Ellerström tar upp (Acherontia av Gustaf Uddgren) är från 1902, den nyaste (Så fort jag går ut av Kerstin Norborg) från 1998. Bland poeterna som tas upp så finns det flera jag kände till sen tidigare. Men det är bara en av samlingarna som jag har. Den samlingen - Tjejdikter (1966) av Anna-Clara Tjerneld (som sen bytte namn till Anna-Clara Tidholm) tycker jag mycket om. Tjerneld/Tidholm blev senare en framgångsrik barnboksförfattare. Och det finns ett par poeter här som är kända men för annat än sin poesi - Madeleine Gustafsson, Irmelin Sandman Lilius.
En och annan är väl inte alls särskilt okänd. Som Mirjam Tuominen. Men både Ellerströms korta essä om hennes poesi här och dikten som återges är bra så det känns dumt att klaga.

Merparten av samlingarna har jag aldrig hört talas om. Och framförallt bland de tidiga så finns det en del som är kuriosa. Som till exempel N.-Gösta Wallgrens Allt flämtade och brann (1919) - konventionella dikter satta i böljande "hiskliga vågor". En poeterna har jag tidigare stött å i en antologi med pekoral (Ellerström menar att hennes pekoralstämpel är oförtjänt - jag är inte övertygad).
Detta är ändå intressant på sitt sätt men jag tycker att dikterna blir bättre ungefär halvvägs in i boken.

Ellerströms beskrivningar av samlingarna är emellertid underhållande boken igenom. Ofta är det anekdoter om författarna, ibland berättelser om hur Ellerström hittade dem.
Med den här boken kan man i stort sett hoppa över att diskutera om urvalet är rätt. Samlingarna har valts utifrån att Ellerström av olika anledningar fastnat för dem. Man kan se hans smak här, i förkärleken för vad han kallar för det långa femtiotalet, och i texterna om dikterna i att han ofta kommer in på Vilhelm Ekelund.

Visst finns det strömningar i den svenska poesin som inte kommit med. Som den politiska. (Tjernelds Tjejdikter innehåller politiska dikter. Det är föga förvånande inte en av dessa som Ellerström valt.)
Men bokens styrka är en annan än den heltäckande litteraturhistoriebokens. Att visa på lite av all den poesi som glömts bort. Ellerström jämför med de återutgivningar av obskyr musik som gjorts sen CD-skivans genombrott.

Det är en rolig idé och ofta en mycket underhållande läsning. Bland böckerna finns flera som jag blir sugen på att leta upp och läsa. Som Bo Grandiens bilderbok Drömmen om Asien (1955) eller Bertil Petterssons Utkast.(1958). Dikten Ellerström valt ur Utkast avslutas med dessa rader som också får avsluta detta inlägg: "Utan skepp och utan segel/gav sig de första människorna ut på haven.//De har kanske ännu inte kommit hem."