Joakim Thåströms tio bästa låtar

I dag fyller Joakim Thåström 60 år. För ett tag sedan så lyssnade jag igenom hans skivor. Från Ebba Grön till soloskivorna. Till och med Peace, love and pitbulls. Och det är många bra låtar på de skivorna.

På listan nedan har jag med ett par låtar med Ebba Grön och Imperiet. Som regel heter det att deras låtar är skrivna av Ebba Grön respektive Imperiet (även ibland när de helt klart var skrivna av Stry Terrarie. (som fyller 60 år i juni och lär få en egen lista då)). Men de banden är en så viktig del av Thåströms oeuvre att det kändes fel att inte ha med dem.

Vad skall du bli?
Singel av Ebba Grön. Thåström känns som en av de få gamla punkartister som skulle kunna sjunga sina gamla punklåtar om att inte passa in i samhället utan att det skulle kännas löjligt. Kanske för att han inte brukar sjunga dem.

Kontroll i Stockholm
Från Imperiets första LP Rasera. Jag lyssnar inte så ofta på Rasera längre men den var min favoritskiva när jag var fjorton och mitt fjortonåriga jag förtjänar att få utse en av låtarna på listan.

Vad tror du hon vill ha?
"Vad tror du hon vill ha på sin födelsedag?/Hon drömmer om att gå ner i vikt/Få flytta till ett bättre distrikt/Drömmer om att få byta samhällsskikt/Drömmer om att få byta samhällsskikt"
Med Rymdimperiet. På en självbetitlad maxisingel. Finns också på Imperiets liveskiva 2:a augusti 1985. Som är en bra liveskiva men just den här är bättre i studioversionen.

Kriget med mig själv
På den självbetitlade mini-lp:n (finns på CD utgiven tillsammans med Rasera) som nog är min favoritskiva med Imperiet om jag skulle tvingas välja. Den här sången har ett par tveksamma textrader men det gör inget.

Kom kom
B-sida till Du ska va president. Några av Imperiets bästa låtar fanns på deras singlar. Min maskin, Alltid rött, Den nya dansmusiken. Min bror hade (och har) alla singlarna. Det har inte jag. Men CD-samlingen Kickar finns ju.

Blå himlen blues
"Här kan man andas, om du glömt bort hur man andas"
En av Imperiets bästa ballader. På LP:n Blå himlen blues. Som är nästan lika bra som omslaget är fult.

Elvis Presley för en dag
På Xplodera mig 2000. Den andra soloskivan. Och fortfarande den jag spelar oftast.

Fuzzbox
Också på Xplodera mig. "Det här är mitt privata krig". (Passar bra till Kriget med mig själv ovan.)

En vacker död stad
På Det är ni som e dom konstiga, det är jag som e normal. Några år var Thåström sångare i det Younggods-liknande bandet Peace, love and pitbulls i utlandet. Jag tyckte de var rätt okej. Men den här återkomsten var ändå efterlängtad. Och riktigt bra.

Kort biografi med litet testamente
"Jag har suttit häktad på Skara polisstation./Sen dess har jag hållt mig därifrån."
På Kärlek är för dom.

Sverige 2017 - en roman om den svenska revolutionen

Det är knepigt att skildra framtiden, särskilt den nära framtiden. I Sverige 2017 av John Lapidus så är Håkan Juholt statsminister. Något som redan känns mindre sannolikt.

Det kanske egentligen inte gör så mycket. Men boken har en del andra problem.
Huvudpersonen, Anders Bergman, är socialdemokrat. På väg uppåt i partiet. I ett TV-program har han råkat säja att han förstår de som engagerar sej i Rörelsen. Efter det blir han inbjuden att skriva en debattartikel tillsammans med statsministern, vara dess vänsteralibi.

Rörelsen är en samling av diverse vänsterföreningar, lite som Enhedslistan i Danmark. Den har som kärnfråga att alla människor är lika mycket värda. Vilket låter rätt harmlöst. Men Rörelsen drar slutsatsen av detta att alla då också borde ha lika mycket betalt. Och vill införa ett slags planekonomiskt samhälle (Självplanerad Ekonomi). Möjligen lite mer kotroversiellt.

Många av huvudpersonens vänner samt hans barn har gått över till Rörelsen. Och en av dess ledare är hans gamla ungdomskärlek - ärraren Mia Lundström, redaktör för Klasskampen (att en tidning som ges ut av ärrare och trotskister har det namnet är det minst sannolika i hela boken). Deras kärlekshistoria är den svagaste biten i boken ("Jag gjorde en ansats att dra av henne t-shirten men hon stoppade mig i sista stund. 'Det är då fan att jag ska ha mens just idag...', sa hon.")

Det är vanligt att politiska romaner om den nära framtiden kryddar historien med thrillerinslag. Här nöjer sej Lapidus mer eller mindre med frågan om vår hjälte ska hoppa över till Rörelsen. Vilket jag på sätt och vis gillar. I en politisk idéroman borde den politiska diskussionen räcka rätt långt.

Nu diskuteras det inte egentligen så mycket i boken. Hjältens vänner verkar hålla på Rörelsen så som de håller på sitt fotbollslag. Diskussionerna om Zlatan har en högre nivå än de om politiken.

Förutom i partier där Anders Bergman diskuterar med sej själv. Där han funderar över socialdemokratin (och böcker som getts ut innan 2011). Dessa partier är de mest intressanta i boken.

Men det är synd att alternativet att gå över till Rörelsen framstår som så självklart rätt. Det hade blivit mer spännande om bägge sidor fått lika stor tyngd.

Jag vet heller inte om Rörelsen låter som något som skulle kunna få särskilt stort folkligt stöd. Trots ett amerikanskt krig i Venezuela. Det talas visserligen om glädje och färgklickar. Men det är en mycket vänsterkantig syn på vad som är färg och fest: sambaorkestrar i förstamajtågen och duetter mellan Mikael Wiehe och Joakim Thåström på partimötena.

De åldersstigna rockartisterna (Wiehe måste vara över 70 år 2017 och Thåström säkert ännu äldre) spelar inga låtar från åren 2011-2017. Och Lapidus utnyttjar inte heller annars framtidsscenariot särskilt mycket. Hjälten har en dogPhone, typ.

Sverige 2017 är Lapidus tredje roman. Den är utgiven på eget förlag men jag hade hört en del gott om de tidigare böckerna. Och den här lät åtminstone lite udda. Det är den väl också. Men hur revolutionär romanen än är så gör den mej inte särskilt engagerad.
(fotot är taget av Pernilla Rudenwall Petrie)

10 bra svenska skivor

Det är Svenska Flaggans Dag. Det är lite oklar hur den firas men de flesta är överens om att listor är inblandade.

Babylon blues - Labyrintens hjärta
Jag tror vi alla kan vara överens om att detta är det bästa svenska albumet genom tiderna. Stry Terrarie som ledde bandet var också med i de inte riktigt lika framgångsrika banden Imperiet och Ebba Grön.
Bästa spår: Sponkad

Max Book - Istomen
Book är mest känd för tavlor och sånt. Men det här industrialbumet är tungt och bra.

Folk och rackare - Rackarspel
En av de tungsta folkrockskivorna. Trots att den är akustisk. Med starka låtar som Lussi Lilla, Bältet ("När jag gick mig vägen fram så mötade jag hin håle") och Halling etter Knut Dale.
Bästa spår: Vänner och fränder

Knife - Silent shout
Blues möter industri, typ.
Bästa spår: From off to on

Marie & The Wildwood Flowers
Bästa spår: Diary of a lost girl

Noise - Små röda, lätta regndroppar

Jag har en komplett Noise-samling. De var ett band som hörde till Klippan-bolaget Svensk pop. Inte att förväxla med det andra bandet med samma namn men sämre rättstavningsförmåga. Detta är deras enda fullängdare. Ska, märkligt nog, ha kommit på CD.
Bästa spår: Gröna ögon

The Plan
The Plans första (och enda riktigt bra) album kom 2001 och borde ha satt tonen för det nya svenska musikmillenniet.
Bästa spår: Fell a mile

Pojken med grodan i pannan
Ett av Henrik Venants band. Kom 1986 - ett starkt musikår. Förr eller senare så kommer det en venant-våg och då kommer detta album att få sin rättmätiga plats i svensk skivkanon. Pojken med grodan i pannan är på väg.
Bästa spår: Tack så mycket

Arja Saijonmaa - I Stockholms konserthus, 9 januari 1978.
Arja Saijonmaa gör Mikis Theoderakis. En livedubbel. Det är kanske inte en klassisk albumtitel, men det är en klassisk skiva. "takk takk slår du/takk takk slår jag.//Slakthuset doftar som en äng av timjan/och i vår cell har himlen färgats röd."
Bästa spår: Din tur idag...

Joakim Thåström - Xplodera mig 2000
Tommy Steele.
Bästa spår: Fuzzbox

(Skivor verkade som ett naturligt steg efter böcker och filmer. Men det är väl tyvärr inte så många länder där jag kan få ihop en skivlista på deras nationaldag)