Trettondagsafton i Barnhemmet av Giménez

Jag blev lite förvånad när jag såg Barnhemmet av Giménez på en amerikansk årslista över de bästa tecknade serierna i år. Men det är visst först nu den kommit ut i Förenta staterna. Där kallad Paracuellos precis som det spanska originalet.

På svenska kom ett album redan 1987. Det är en serie om barn på barnhem i Francotidens Spanien. Den amerikanska skribenten som gjort årslistan jämförde den med Maus. Och den hör liksom den till de allra främsta tecknade serierna.
Det är en rätt hemsk berättelse. Där enstaka ljusglimtar bara gör serien mörkare.

Som i tvåsidesberättelsen "Trettondagsafton". Där barnen får gåvor av de tre vise männen. På klapparna står "Gåva från Förenta Staterna till Spaniens barn". Ett av barnen får en trehjuling. De sover med gåvorna.

På morgonen nästa dag får de ställa sej på led och en efter en lämnar de tillbaka julklapparna.

Den amerikanska utgåvan heter volum 1. Troligen kommer de att ge ut hela den spanska serien. Det finns fler serier efter de i det svenska albumet. Så för oss som inte kan spanska kan det vara värt att hålla ögonen på.

10 bra spanska böcker

Ännu en nationaldag, ännu en 10 bra...-lista.

Lazarillo de Tormez
Pikareskroman från 1554, författare okänd. Främsta anledningen till att Le Sages Gil Blas utspelar sej i Spanien. Senare pikareskromaner sväller upp till hiskeliga format. Men den anonyme författaren till den här förstod att hålla sej till det korta formatet.

Elia Barceló - Guldsmedens hemlighet
En man som i sin ungdom haft ett förhållande med en fyrtioårig kvinna förs som fyrtiosjuåring tillbaka i tiden och träffar samma kvinna när hon var sjutton. Ett inte helt okomplicerat återseende. Mer en kärleksroman än en sf-historia (tidsresan förklaras inte). Denna spanska roman från 2003 är en lågmäld melankolisk historia med en nypa Borges.

Camilo José Cela - San Camilos afton, dag och vecka år 1936 i madrid.
En del författare är lika bra som det säjs.

Cervantes - Don Quijote
Något av en klassiker.
Symposions utgåva med Jens Nordenhöks oavkortade översättning är, även om den är vacker, tyvärr inte särskilt bra. Där att läsa Lidforss översättning även i reviderat skick är som att läsa en gammal äventyrsroman så får Nordenhöks säkert mer korrekta text inget fotfäste. Den glider förbi.
Man bör ändå börja med en bra förkortad version. Även om alla avvikelserna till långa andra historier hör till bokens charm. Forumbibliotekets förkortade och reviderade version har med en av dessa utvikelser men håller sej annars främst till huvudhistorien. Tyvärr är pocketvarianten, trots fint omslag, svårläslig rent typografiskt.

Rodrigo Fresán - Kensington Gardens
De flesta spanskspråkiga författare är inte spanjorer. Och detta är en lista med böcker från Spanien. Men nationell tillhörighet är nuförtin ett suddigare begrepp. Fresán är en argentinsk författare som sen 10 år tillbaka bor och är verksam i Spanien.
Kensington Gardens handlar om barnboksförfattare Peter Hook, vars föräldrar var rockstjärnor. Genom boken får vi redogjort för hans böcker. Såna här fiktiva författarskap är nästan alltid kul. Här gjort lite som en blandning av Philip José Farmers vonnegutpastischer och de tidiga läsbara John Irving-romanerna.

Giménez - Barnhemmet
Seriealbum om ett barnhem i Francotidens Spanien. Lite i samma genre som Art Spiegelmans Maus eller Marjane Satrapis Persepolis. Fast ännu bättre.

Juan Goytisolo - Förbjudet område
"Bland de romaner jag mellan arton och tjugofem års ålder slukade - antingen på franska eller i dåliga spanska översättningar som smugglades in från Buenos Aires - fanns det inte en enda som var skriven av en spanskspråkig författare. Den undervisning man bestod mig i skolan fick mig inte bara att avsky vår egen litteratur - som i deras händer förvandlades till en provkarta på pedantiska noter och kommentarer och sönderhackande tolkningar - utan den gjorde mig även övertygad om att det inte finns något i denna litteratur som var värt att stifta bekantskap med."
Första delen i en självbiografisk svit.

Julio Llamazares - Vargmåne
Om ett gäng republikanska soldater som gömmer sej i bergen efter det spanska inbördeskriget. Llamazares böcker är alltid spännande och bra.

Lorca - Närmare bläcket än blodet
Lasse Söderbergs tjocka urval ur Lorcas poesiproduktion.
Borges kallade en gång Lorca för en populärpoet. Nu menade han det som något negativt. Men det finns en omedelbarhet hos Lorcas dikter som gör att de ofta kan uppskattas också av dem som inte brukar läsa poesi.

Alvar Núnez Cabeza de Vaca - Skeppsbrott
En reseberättelse från 1500-talet. Såna här historier var roligare på den tiden. Författaren lider skeppsbrott, blir tillfångatagen av indianer, svälter, hamnar i krig. De flesta reseskildringar från senare år hade piggats upp om författaren hade haft det bara en tiondels så eländigt som Nunez.

(Repris från 2009 års firande av Spain!. Jag la till en länk till ett senare inlägg om Barnhemmet och utökade beskrivningen av Guldsmedens hemlighet
Läs gärna också 2010 års Spanienlista: 10 bra spanska filmer)

Sju länkar en söndag

Apornas planet - ett svar
Lisa Hanawalts tecknade serierecension av den nya Apornas planet - (r)evolution. Som verkar vara en remake på den fjärde av Apornas planet-filmerna, fast utan tidsreseparadox (tidsreseparadoxer är sånt man borde lägga till, inte ta bort, när man gör nya versioner av filmer).

Hooded Utilitarian har fortsatt lägga ut de enskilda deltagarnas listor till deras serielista: L - Mc, Me - P, Q - Se, Sh - Sw och, de sista, T - Y

De har också en avslutande kommentar till resultatet.
Själv så skulle jag ha valt:
Lynda Barrys Marlys-serier
Driven by lemons av J. W. Cotter
Första hälften av Planetary av Warren Ellis och John Cassaday
Barnhemmet av Giménez
Love & Rockets av bröderna Hernandez
Djupfryst i hemmet av Ulf Lundkvist
Solo 12 av Brendan McCarthy
We3 av Grant Morrison och Frank Quitely
Joe's bar av Muñoz och Sampayo
Gas av Joakim Pirinen (eller kanske alla av Pirinens kortare serier)

Barnhemmet

I en av de tvåsidiga episoderna i början av Barnhemmet av Giménez så ligger barnen i sina sängar på de tre vise männens natt (i Spanien får man gåvor på trettondagsafton). Ett par av barnen presenteras för oss - "Det här är Modesto, som vi kallar 'Demonen' - han har varken far eller mor[...]Rudy. Hans far är i fängelse för att han är röd[...]Och så vidare, och så vidare..." Året är 1950.

De vise männen kommer trots allt, tre män utklädda som de tre kungarna med guldet och myrran ger de presenter. En leksakstraktor som slår gnistor, målarfärger och en trehjuling. På alla paketen står det "Gåva från Förenta Staterna till Spaniens barn."

Pojkarna sover med sina paket. Nästa dag, den 6:e januari ställer de sej på led... och lämnar tillbaka klapparna. Efteråt säjer en av pojkarna att hans present var den finaste. Det var en racer-trehjuling.

Det här är en av de minst deprimerande historierna i detta seriealbum om Francotidens barnhem. Jag visste en gång i tiden att jag måste läsa albumet när Dagens Nyheters recension av boken illustrerades med två rutor ur serien:
- Om du ger mig ett fikon så får du slå mig så hårt du kan! - I huvudet? (skiner upp). - Öh, nej... i magen... - Då vill jag inte.

De flesta av historierna i boken är hemska. Barnmisshandel, svält och annat elände. Men ibland lyser en värme igenom berättelserna - och gör det hela ännu hemskare.

Den svenska utgåvan samlar de två första albumen med serier om barnhemmet (Paracuellos på spanska). Och en liknande serie om ett barn som kommer ut från ett av barnhemmen.
Det första albumet kom 1979, den svenska utgåvan är från 1987. När jag letar på nätet efter bilder från serien så ser jag att det har kommit flera album efter dessa två första.

Det svenska albumet, som fortfarande ska gå att köpa, är i vilket fall en utsökt utgåva. I albumserien Medusa på Epix. 140 sidor svart/vitt i stort format.
(Det finns de som menar att seriealbum inte hör hemma bland böcker och därmed inte i vår 365 böcker-kategori - den nunna i albumet som bränner en av pojkarnas serietidningssamling skulle nog ta deras sida)

En obehaglig tematrio

Lyrans senaste tematrio handlar om böcker som är obehagliga men så pass bra att man fortsätter att läsa dem ändå.
För att anknyta till vår jubileumsvecka här så tar jag tre böcker från tidigare tematrissar:

Barnhemmet av Giménez
Seriealbum. Skildrar barnen i ett barnhem under Francotiden. Bland det hemskaste man kan läsa. Rekommenderas.
Från tematrio om barndomsskildringar (Jan Myrdal och Heidi von Born är de två andra författarna i trion).
Senare har jag off-tematrioskt skrivit om serien:
Barnhemmet (Paracuellos) skildrar livet för ett antal barn på ett barnhem i Francotidens Spanien på slutet av 40-talet och första halvan av 50-talet. Den första delen (den svenska utgåvan innehåller de två Paracuellos-albumen och den fristående fortsättningen Barrio) består av tvåsidiga episoder där olika barn på barnhemmet har huvudrollen.
En episod handlar om en vattentävling bland pojkarna. Där priset är ett fikonbröd. Vinnaren dricker femton glas. Han blir väldigt sjuk.
Det är en fasansfull tillvaro som skildras i albumet. Ändå finns det en värme i berättelserna. Gimenéz skildrar enstaka ljusa händelser (man skrattar åt en åsnas stora penis) och vänliga handlingar (en pojke hämtar vatten åt en annan som är sjuk, trots att det är förbjudet). Detta gör att eländet i de andra avsnitten känns mer.

Den andra delen har lite längre episoder men går i liknande stil. Medan den sista delen skildrar ett barn som kommer hem från ett barnhem. Också den är väldigt bra.

Giménez är vanligen fantasytecknare men hans teckningar här visar att han behärskar en mer markbunden stil till fullo. Barnen och föreståndarna är tecknade i en stil som gränsar till karikatyr. I en stil som bryter mot det mörka innehållet. Teckningarna är levande och personerna känns äkta.

Mödrar emellan av Sindiwe Magona
En bok om en sydafrikansk mor vars son är med och dödar en amerikansk studentska. Romanen berättar om hans liv ur moderns perspektiv. Och om hennes liv och Sydafrika.
Från en tematrio om mödrar (mödrarna i Rosemarys baby och Dumskallarnas sammansvärjning - "Mödrar får lida mycke, tro mej" - var de andra två)

Lenke Rothman - Regn
Rothmans bok är en dagbok från året 1987. Flera avsnitt kretsar kring hennes tid i Auschwitz. Rothmans föräldrar och fyra av hennes fem syskon blev dödade av nazisterna. Rothman minns också tiden innan, som när hennes momor berättar en historia för barnen om deras morfarsfar som blir räddad från en anklagelse om att ha dödat en kristen pojke av en underlig tiggare. Tiggaren var en förklädd ängel förklarar modern. "Lång är den tid som har gått sedan den lördagseftermiddagen då min mormor berättade för oss. Hon var angelägen om att vi inte skulle glömma hennes berättelse. De andra, de sex små barnen och föräldrarna, fördes iväg till evig glömska. Mormor också, med all den visdom hon ägde.(...)En förklädd ängel väntar jag fortfarande på, kanske av tradition. Jag skulle vilja få hjälp att förstå människan. Retroaktivt och nu."
Från en tematrio om vittneslitteratur (seriealbumet Maus och pjäsen Rannsakningen är de andra två)

Bokgeografi Spanien

O har kommit till Spanien i sin bokgeografi. Det var den spanska nationaldagen igår. Vilket jag glömde bort och där för inte hade någon filmlista. Förra året listade jag emellertid 10 bra spanska böcker.

O vill att man ska berätta
om en spansk bok:
Barnhemmet av Gimenéz
Barnhemmet är ett seriealbum i lite samma genre som Maus eller Persepolis. Den skildrar livet för ett antal barn på ett barnhem i Francotidens Spanien på slutet av 40-talet och första halvan av 50-talet. Med korta episoder där olika barn på barnhemmet har huvudrollen.
En episod handlar om en vattentävling bland pojkarna. Där priset är ett fikonbröd. Vinnaren dricker femton glas. Han blir väldigt sjuk. Det här är en av de muntrare episoderna i boken. Som mest skildrar en fasansfull tillvaro.
Ändå finns det en värme i berättelserna. Gimenéz skildrar enstaka ljusa händelser (man skrattar åt en åsnas stora penis) och vänliga handlingar (en pojke hämtar vatten åt en annan som är sjuk, trots att det är förbjudet). Vilket inte gör det hela mindre fruktansvärt.
Teckningarna är levande i en stil som bryter mot det mörka innehållet.

om en spansk författare:
Alvar Núnez Cabeza de Vaca
På 1500-talet skrev denne författare en reseberättelse kallad Skeppsbrott. Såna här historier var roligare på en tiden. Berättaren blir efter sitt skeppsbrott tillfångatagen av indianer ,svälter och hamnar i krig. Det finns många reseskildringar från senare år som hade piggats upp om författaren hade haft det bara en tiondels så eländigt som Núnez.

om en spansk bok man inte läst man är nyfiken på:
Corazón de tango av Elia Barceló
För några år sen kom den korta romanen Guldsmedens hemlighet av Barceló ut på svenska. Det var en lågmäld vemodig kärlekshistoria med några kryddmått borges. Hennes roman om tangodansare har tyvärr inte kommit på svenska. Men den finns på engelska. Svenskan hade en recension av boken när den var nyutgiven i Spanien. Den verkar bra.

10 bra spanska böcker

Ännu en nationaldag, ännu en 10 bra...-lista.

Lazarillo de Tormez
Pikareskroman från 1554, författare okänd. Främsta anledningen till att Le Sages Gil Blas utspelar sej i Spanien. Senare pikareskromaner sväller upp till hiskeliga format. Men den anonyme författaren till den här förstod att hålla sej till det korta formatet.

Elia Barceló - Guldsmedens hemlighet
En man faller tillbaka i tiden och möter en kvinna han som ung kommer att inleda ett förhållande med. En melankolisk kort roman från 2003.

Camilo José Cela - San Camilos afton, dag och vecka år 1936 i madrid.
En del författare är lika bra som det säjs.

Cervantes - Don Quijote
Något av en klassiker.
Symposions utgåva med Jens Nordenhöks oavkortade översättning är, även om den är vacker, tyvärr inte särskilt bra. Där att läsa Lidforss översättning även i reviderat skick är som att läsa en gammal äventyrsroman så får Nordenhöks säkert mer korrekta text inget fotfäste. Den glider förbi.
Man bör ändå börja med en bra förkortad version. Även om alla avvikelserna till långa andra historier hör till bokens charm. Forumbibliotekets förkortade och revderade version har med en av dessa utvikelser men håller sej annars främst till huvudhistorien. Tyvärr är pocketvarianten, trots fint omslag, svårläslig rent typografiskt.

Rodrigo Fresán - Kensington Gardens
De flesta spanskspråkiga författare är inte spanjorer. Och detta är en lista med böcker från Spanien. Men nationell tillhörighet är nuförtin ett suddigare begrepp. Fresán är en argentinsk författare som sen 10 år tillbaka bor och är verksam i Spanien.
Kensington Gardens handlar om barnboksförfattare Peter Hook, vars föräldrar var rockstjärnor. Genom boken får vi redogjort för hans böcker. Såna här fiktiva författarskap är nästan alltid kul. Här gjort lite som en blandning av Philip José Farmers vonnegutpastischer och de tidiga läsbara John Irving-romanerna.

Giménez - Barnhemmet
Seriealbum om ett barnhem i Francotidens Spanien. Lite i samma genre som Art Spiegelmans Maus eller Marjane Satrapis Persepolis. Fast ännu bättre.

Juan Goytisolo - Förbjudet område
"Bland de romaner jag mellan arton och tjugofem års ålder slukade - antingen på franska eller i dåliga spanska översättningar som smugglades in från Buenos Aires - fanns det inte en enda som var skriven av en spanskspråkig författare. Den undervisning man bestod mig i skolan fick mig inte bara att avsky vår egen litteratur - som i deras händer förvandlades till en provkarta på pedantiska noter och kommentarer och sönderhackande tolkningar - utan den gjorde mig även övertygad om att det inte finns något i denna litteratur som var värt att stifta bekantskap med."
Första delen i en självbiografisk svit.

Julio Llamazares - Vargmåne
Om ett gäng republikanska soldater som gömmer sej i bergen efter det spanska inbördeskriget. Llamazares böcker är alltid spännande och bra.

Lorca - Närmare bläcket än blodet
Lasse Söderbergs tjocka urval ur Lorcas poesiproduktion.
Borges kallade en gång Lorca för en populärpoet. Nu menade han det som något negativt. Men det finns en omedelbarhet hos Lorcas dikter som gör att de ofta kan uppskattas också av dem som inte brukar läsa poesi.

Alvar Núnez Cabeza de Vaca - Skeppsbrott
En reseberättelse från 1500-talet. Såna här historier var roligare på en tiden. Författaren lider skeppsbrott, blir tillfångatagen av indianer ,svälter, hamnar i krig. Det finns många reseskildringar från senare år som hade piggats upp om författaren hade haft det bara en tiondels så eländigt som Nunez.

Rea på Epix och lite om Barnhemmet av Giménez

Epix, ett svenskt förlag inriktat på vuxenserier, har REA i sin nätbokhandel. De sänker priset på stora delar av sit lager. Som många av de gamla Medusa-albumen. Bröderna Hernandez, Joes Bar av José Munoz, Skin av Peter Milligan och Brendan McCarthy, Pappas flicka av Debbie Drechsler och många fler.

Man måste handla för minst 500 kronor från rean (böcker som är sänkta med minst 50%) och porto tillkommer så det blir ändå inte direkt billigt. Men där finns mycket kvalitetsserier.

Ett av de album som reas är Barnhemmet av Giménez. Barnhemmet (Paracuellos) skildrar livet för ett antal barn på ett barnhem i Francotidens Spanien på slutet av 40-talet och första halvan av 50-talet. Den första delen (den svenska utgåvan innehåller de två Paracuellos-albumen och den fristående fortsättningen Barrio) består av tvåsidiga episoder där olika barn på barnhemmet har huvudrollen.
En episod handlar om en vattentävling bland pojkarna. Där priset är ett fikonbröd. Vinnaren dricker femton glas. Han blir väldigt sjuk. Det här är en av de muntrare episoderna i boken. Som mest skildrar en fasansfull tillvaro. Ändå finns det en värme i berättelserna. Gimenéz skildrar enstaka ljusa händelser (man skrattar åt en åsnas stora penis) och vänliga handlingar (en pojke hämtar vatten åt en annan som är sjuk, trots att det är förbjudet). Vilket inte gör det hela mindre fruktansvärt.

Den andra delen har lite längre episoder men går i liknande stil. Medan den sista delen skildrar ett barn som kommer hem från ett barnhem. Också den är väldigt bra.

Giménez är vanligen fantasytecknare men hans teckningar här visar att han behärskar en mer markbunden stil till fullo. Barnen och föreståndarna är tecknade i en stil som gränsar till karikatyr. I en stil som bryter mot det mörka innehållet. Teckningarna är levande och personerna känns äkta.

Barnhemmet tillhör de allra bästa tecknade serierna.

Barndom X 3

Temat för Lyrans trio är i dag barndomskildringar.

Hungerbarnen av Heidi von Born
Första i en svit böcker. Handlar om ett syskonpar, bror och syster i 50-talets Stockholm. Ständigt hungriga. von Born är bra och detta är en av hennes bästa.

Barnhemmet av Giménez
Seriealbum. Skildrar barnen i ett barnhem under Francotiden. Bland det hemskaste man kan läsa. Rekommenderas.

Barndom av Jan Myrdal
Jan Myrdals persona och att föräldrarna är Gunnar och Alva Myrdal kan skymma hur pass bra Barndom och de två följande jagböckerna faktiskt är.