10 bra irländska skivor

Det är Irlands (och Nordirlands) nationaldag. Som de säkerligen firar därför att min bror fyller år (gratulerar).
Och för att jag ska få en anledning att göra denna lista.

The Boomtown Rats - The fine art of Surfacing
Råttornas tredje album. Måndagshitten framför andra får en ibland att glömma bort resten av albumet som också som helhet är lyssningsbart.
Bästa spår: I don't like mondays

The Chieftains - The Long Black Veil
Skiva där bandet låter gästvokalister som Marianne Faithful, Mick Jagger och Tom Jones sjunga traditionella låtar. Chieftains gjorde flera plattor efter den här som återanvände idén. Och det skulle de kanske inte gjort. Men den här är fortfarande bra (förutom då när Jagger sjunger).
Bästa spår: The Foggy Dew (med Sinéad O'Connors på sång)

Clannad - Clannad 2
Ett av mina absoluta favoritalbum. Jag skriver mer om det på länken.
Bästa spår: An Gabhar Ban

Dubliners - Finnegan Wakes
“My Lord Bishop, Reverend Fathers, Reverend Mothers, Your Excellencies, my Lord Mayor, ladies and gentlemen, and fellow peasants” - med de orden börjar detta livealbum från 1966 med dublinborna.
Bästa spår: Finnegan's Wake ("Om du medan du lyssnar på Dubliners tolkning av sången samtidigt läser texten nedan kan du säja att du har läst "Finnegan's Wake" om ämnet skulle komma upp")

The Johnstons - The Johnstons
Trots titeln så är detta inte första albumet med The Johnstons. Finns utgiven på CD samman med albumet Barleycorn. Ett givet köp.
Bästa spår: The lark in the morning

Shane McGowan & The Popes - The Snake
Underskattad skiva med McGowans band efter Pogues-tiden.
Bästa spår: Her father didn't like me anyway

Planxty - Planxty
De flesta skulle nog om de gick efter omslaget på den här gissa att det var hårdrock. Men som en glad överraskning är det ett folkmusikalbum. Med både bodhrãn och tin whistle och "trad. arranged by".
Bästa spår: The Blacksmith

Pogues - If I Should Fall From Grace With God
Bästa spår: Worms

Them - World of Them
Samlingsskiva med Van Morrisons första grupp. Them gav ut två album och det har getts ut sju samlingar. Detta var den första av dem.
Bästa spår: I'm gonna dress in black

Undertones - Hypnotise
Andra albumet med popmusikens mästare. Undertones ses ibland mer som ett singelband. Men denna fullängdare är mer än summan av sina singlar.
Bästa spår: See that girl


Tidigare irlandslistor:

10 bra irländska böcker

5 bra irländska filmer

John Barleycorn

På en av affischerna till filmen Wicker Man finns en flätad huvudmask (se längst ner på inlägget). Omslaget till new folk-samlingen John Barleycorn Reborn. Dark Brittanica har en liknande mask. Om det är en John Barleycorn-mask eller en liknande figur kan jag inte säja säkert.

"John Barleycorn" (ibland "John Barleycorn must die") är en gammal brittisk folksång. Som de flesta såna har den en rätt invecklad historia och flera varianter. Den tidigaste upptecknade varianten är från 1500-talet. Intressant i sammanhanget är att det finns delade uppfattningar om huruvida John Barleycorn är en förkristen figu eller ej. Det finns de som menar att berättelsen är en kompromiss mellan kristna och hedniska traditioner.

John Barlycorn är barley, kornet förkroppsligad. Visan berättar om hur sädesslaget behandlas såsom om det vore en person som fick samma behandling. De gräver ner stackars John Barleycorn i marken. Men han återuppstår, bara för att få utstå ytterligare nesligheter: "They hired men with sythes so sharp/to cut him off at the knee/they rolled him and tied him about the waist/and used him barbarously". I den version som The Johnstons sjunger (en av de bästa inspelningarna) så varierar perspektivet. Så i slutet när John Barleycorn dricks upp och pissas ut beskrivs i jagform (och hos Johnstons ligger den kvinnliga bandmedlemmens röst överst i den här versen vilket ger en intressant gendertwist till det hela): "The barley grain is a comical grain he makes men sigh and moan/For when they take a glass of me they forget their wives at home/The drunkard is a dirty man and he uses me worst of all".

Förkroppsligandet, personifieringen av ett material finns på många andra ställen än i "John Barleycorn". En liknande variant finns i sjätte boken av Den äventyrlige Simplicissimus(1668) skriven av Hans Jacob Christoffel von Grimmelshausen. Där börjar papperet som Simplicissimus är på väg att torka sej med ute på dasset att prata. Det berättar historien om sin tillkomst från frö till papper. Först gräver bönderna ner honom och hans kamrater med liknande beskrivningar som i John Barleycorn. Också här är öl ett av målen men vår vän papperet får utstå flera prövelser: "samma dag blev jag såsom väl bråkad och skäktad överlämnad till några gummor och unga pigor, vilka nu lät mig utstå de värsta kval jag dittills hade lidit. De rådbråkade mig nämligen så fruktansvärt på sina olika skäktor, att jag inte vågar tänka på det."

"John Barleycorn" är en av de populärare gamla brittiska balladerna. Att samlingen John Barleycorn Reborn är döpt efter sången och att den innehåller ett par versioner av denna är typiskt. (Den engelske serietidningsförfattaren Warren Ellis blev påverkad av samlingen till att låta the Green Goblin sjunga "John Barleycorn" i ett nummer av Thunderbolts.

Det finns en stor mängd inspelningar av låten. Den mest kända är kanske den av Traffic. Den ovan nämnda med The Johnstons är min favorit. En annan bra är en vrålande version med Young Tradition. Men dessa finns inte på internet (utom Traffics men den är inte särskilt bra). John Renbourn Groups version må låta lite mesig, att det är ett blodigt mord som beskrivs hörs inte direkt, men är nnars rätt vacker.

De tio bästa Steeleye Span-låtarna gjorda av andra än Steeleye Span

Då Steeleye Span var (och är) ett folkrockband som gjorde engelsk traditionell musik så har de inte skrivit sina låtar själva. Ändå finns det många artister som så att säja har coverat Steeleye Span.
Med på denna lista är också låtar inspelade innan Steeleye Span gjorde dem, samt en del visserligen senare än Steeleye-versionerna men troligen påverkade främst från annat håll:

Gun Club - Blackjack Davey.
Black Jack David eller Gypsy Davey eller liknande är en folkstandard. Gun Club utgick troligen från Carter Familys version. Finns på en demosamling.

Asonance - Kovar. Blacksmith på tjeckiska. Asonance har gjort flera Steeleyestandards. Såsom Dva Havrani (Twa Corbies) och Alison Gross.
Blacksmith från Pleased to See the King, Steeleye Spans andra album, kan ses som en cover av Blacksmith från Steeleye Spans första album då de två banduppsättningarna på de två albumen skiljer sej så åt. Pleased to see-versionen är den bästa.

Tim Hart och Maddy Prior - Copshawholme Fair
Innan Steeleye Span hade två av medlemmarna gett ut två akustiska folkalbum. Copshawholme Fair finns i en sämre variant på Steeleye Spans första.

Hedgehog Pie - Female Drummer. Hedgehog Pie Live!-versionen.

Appendix Out - Four Nights Drunk.
En märklig version. På en a capella-samling men Appendix Out använder bandspelarens biljud som ackompanjemang.

The Johnstons - Lark in the morning.
The Johnstons två första album finns utgivna tillsammans på en enkelcd.

Jolie Holland: Mad Tom of Bedlam:



Boys of Bedlam i Steeleye-versionen. Jolie Holland spelade på KB strax efter Escondida kom ut. Hon spelade inte Mad Tom.. men det var ändå en bra konsert. Den här liveversionen är ett strå vassare än studioversionen.
Det finns en John Ashbery-dikt som alluderar på Mad Tom-balladen. I den svenska översättningen refereras istället Klot-Johan.

John Strachan - Royal Forrester.
Äldre än Steeleye Spans version med ett r.
Denna version finns i bakgrunden av Chaplinhommagesegmentet i Pasolinis Canterbury Tales. I Kockens historia.

Folque - Ravnene
Folque var det ledande norska folkrockbandet på 70talet. Gjorde även Alison Gross. Med ett l.
Twa Corbies med Steeleye. Ibland two corbies. Melodi, men inte text från An Alarch.

Spriguns (of Tolgur) - Twa Magicians.
Spriguns gjorde två bra folkalbum innan de blev Mandy Morton och Spriguns och sen på nåt sätt muterade till Kathrina & The Waves.
Bland deras bättre låtar finns Derby Ram och Lailey Worm.