Smurffacit

Genom facebook och twitter och komnentarerna här så har vi fått fram fem rätta svar på gårdagens Smurfdiktstävling.
Helena Lindsay på twitter klarade flest: 4 av 5.

De rätta svaren är:
a) "Seger" av Emily Dickinson
"För den som aldrig segrat/tycks alltid segern störst,/till att värdera nektarn/behövs förtvivlans törst." övers. Erik Blomberg

b) "Digging" av Seamus Heaney
"The cold smell of potato mould, the squelch and slap/Of soggy peat, the curt cuts of an edge/Through living roots awaken in my head./But I’ve no spade to follow men like them.//Between my finger and my thumb/The squat pen rests./I’ll dig with it."

c) "Jakt på fågel" av Harriet Löwenhielm (men den får ofta heta sin inledningsrad "Tallyhoo, tallyhoo, jag har skjutit en dront")
"Tallyho, Tallyho, jag har skjutit en dront,/en dront har jag skjutit med luntlåsgevär,/då solen rann ned mot en blek horisont/och havet låg blankt mellan öar och skär./Då bolmade rök i en luft, som stod ljum,/och rymden var som ett ekande rum,/där skottet skallade fjärran och när."

d) "Sång från Gond" av Harry Martinson (även känd som "Rosornas gud", under den titeln sjöng Sven-Bertil Taube den på Så mycket bättre)
"Vi sjunker i gudarnas lund,/blir mylla, pistiller och strålar./Och på vår förruttnelses grund/snart gudarna blommorna målar.//Ju mer vi försvinna och dö/ju mindre skall gudarna sörja./Vårt liv smälter bort såsom snö/när gudarnas somrar börja."

e) "Havet" av Göran Palm
"Jag står framför havet./Där är det./Där är havet./Jag tittar på det./Havet. Jaha./Det är som på Louvren."
(Böckernas värld hade en gång en tävling där läsarna fick skicka in egna varianter på Palms dikt. Ett av de vinnande bidragen löd (jag citerar från minnet) "Jag står i Louvren./Här är jag./Här är Louvren./Jag tittar på tavlorna./Louvren. Jaha./Det är som havet.")

Till dem som vill överleva av Göran Palm 1931-2016

Till dem som vill överleva

Under triumfvagnen,
där finns de enda som kan uttala ordet NEJ
så att hela vagnen stjälper.
De säger inte så ofta sitt nej.
De tiger i regel; de tiger och sliter.
Men inga andra kan.
För varje år går vagnen bara snabbare.
Att hoppa av är kanske redan omöjligt?
Lär dig slavarnas språk.
Det är det enda språk som inte kommer att dö ut.
Göran Palm

Två vintersagor

1844 skrev den tyske poeten Heinrich Heine en satirisk långdikt om Tyskland. I mitten av 1960-talet så skrev den tyske poeten och trubaduren Wolf Biermann en satirisk långdikt om Tyskland. Bägge heter Tyskland en vintersaga. Och på svenska finns de utgivna tillsammans i en volym: Två diktsamlingar till priset av en!

När Biermann skrev sin vintersaga så bodde han i Östtyskland och var en socialistisk dissident. Han skulle senare bli utvisad. Dikten handlar mycket om Öst- och Västtyskland. I början av dikten säjs Tyskland vara "världens rumpa" och då delad i öst och väst med Berlin som dess hål.

Några gånger anknyter Biermann direkt till Heines dikt. Ett av de mer kända styckena ur Heines vintersaga går "En annan sång, en bättre sång,/go vänner, skall ni få höra!/Vi vilja redan av denna jord/vått himmelrike göra." (övers. Hjalmar Söderberg (dikten finns i tre olika svenska tolkningar)).
Denna anspelar Biermann på i följande rader: "Vi samlas väl illegalt ibland/vi stackars gamla satar/Dricker kaffe och pratar politik/Vi pratar. Och pratar och pratar...//Det är den gamla visan, min gosse/Man kvävs i hopplöst självplågeri" - Biermann (övers. Bengt Anderberg)

Båda Biermanns och Heines dikter är roliga och bra. Och som ett extra bonus får man också en dikt som förord av Göran Palm som skulle komma att ingå i hans diktsvit Sverige en vintersaga. 
(Detta inlägg ingår i en serie inlägg där jag skriver om böckerna i min boksamling i alfabetisk ordning.)

Ur Önskan av Tadeusz Rózewicz (1921-2014)

Jag skulle vilja tala så färgrikt och ljust idag
att barnen sprang till mig som till en park
som står i solen ljuset finns inom den

[...]

Jag skulle vilja tala så lugnt och tyst idag
att människorna kunde finna vila med mig
skratta och gråta
och tystna och sjunga

Jag skulle vilja tala strängt och med vrede idag
så att de återfann sina avklippta drömmar
vingen som en gång sprang ut från skuldran

Tadeusz Rózewicz
övers. Jan Kunicki och Göran Palm
(Dikten "Önskan" finns i sin helhet i och så vidare. "Önskan" är tillägnad minnet av Tadeusz Borowski.)

Sextiotalskritik, en antologi redigerad av P. O. Enquist

Antologin Sextiotalskritik kom ut 1966 och är därmed ett urval ur första hälften av 60-talets litteratur- och kulturkritik. Per Olov Enquist har, samman med författarna, valt artiklar från tio (då) unga kritiker. Boken är på lite mindre än fyrahundra sidor. Varje kritiker presenteras med 6-10 artiklar. Och har skrivit en inledning till dessa.

Av dessa inledande kommentarer tyckte jag bäst om Bengt Höglunds. Höglund är den enda av de tio som jag inte kände till sen innan.

Flera av kritikerna har gett ut egna volymer med sin kritik. Men då ofta med en betoning på senare material. För att ta ett exempel så återfinns bara en av Lars Gustafssons artiklar här i hans Kommentarer.

Det är en text om Göran Sonnevis "Om kriget i Vietnam". Som också tas upp av Lars-Olof Franzén. Här börjar det mer politiska senare 60-talet märkas.

Franzén skulle samma år som den här boken i ett par artiklar kalla sextiotalets prosa för en konst på tillbakagång. Som antingen gått in i pastischer eller blivit en förevändning för politisk propaganda.

Den här synen på det tidiga 60-talet som en slags det experimentellas höjdpunkt som avlöses av en politiserad litteratur finns fortfarande (även om vilka böcker som hör till vilken del kan variera). Men även om Chico och Harpo Marx finns med i personregistret men inte Karl (man kan nog anta att den sistnämnde brodern hade åkallats rätt flitigt i en Sjuttiotalskritik) så stödjer Sextiotalskritik inte helt den här synen. Torsten Ekbom skriver om bildstorm och modernism och det kommer han att fortsätta att göra, medan Göran Palm redan 1961 diskuterar samhällsfrågor.
I hans utmärkta "Blir vi förda bakom ljuset?" kan man förvisso märka en radikalisering - och i citat i den framgår hur försiktig kritiken mot Vietnamkriget ännu kunde vara också hos en författare som Sven Lindqvist.

En annan kritiker, Björn Håkansson, manar i sitt bidrag, som är det svagaste i boken, till engagemang för trolösheten. Whatever that is. Det här kommer senare att leda till hans (lite orättvist) mest kända text - en artikel där han går till attack mot Tomas Tranströmer för att han inte är trolös (den finns inte med här - det finns en längre, hyllande Tranströmer-artikel av Gustafsson). Den första av dessa artiklar är tryckt i Liberal Debatt.

Det är som tidsspegel den här boken är mest intressant - i Leif Nyléns bidrag om Beatles så märker man att han tycker att han gör något väldigt djärvt när han skriver om popgruppen på en kultursida. Språket är också en bra bit högtidligare och stelare än kritik skriven bara några år senare.

Den Nylén-artikel citerar vad Enquist skriver om Beatles. Enquists egen kritik är inte representerad. Utom med förordet där han anknyter till en antologi med 40-talskritik. Och baksidan säjer att decenniet påmint om 40-talet. Franzén jämför också 60-talet med 40-talet i en av sina artiklar. Så här i efterhand så var de två decennierna väl inte riktigt så lika varandra.

Om Sextiotalskritik ger en riktig bild av den tidens litteraturkritik kan man säkert diskutera. Men jag tyckte det var en intressant läsupplevelse. Jag läste en av författarnas bidrag om dagen. Det fungerade bra. Bland dem jag inte nämnt ännu så uppskattade jag Leif Zern , som avslutar volymen (kritikerna är ordnade alfabetiskt) mest.

Enquist slutar sitt förord med att säja att det "vore rimligt att tro, att tio bra kritikers samlade insats under några år kunde betraktas som viktigare än även en utmärkt författares allra mest utmärkta roman". Det vet jag inte riktigt, men det är åtminstone en vacker bok som gör sej bra i ens hyllor.

Åtta länkar en lördag

Vid Evelyns bageri i Norberg av Lars Gustafsson
En dikt av Gustafsson skriven för Babel (ett TV-program). De sista raderna är tagna från de sista raderna i första halvan av Eugène Guillevics dikt "Saker" (du kan läsa denna hälft av Guillevics dikt HÄR). "Saker" inleder Bröd och stenar - ett urval av Guillevics dikter valda och tolkade av Gustafsson. En vacker volym med vackra dikter (de finns också i Bränder. Tolkade dikter från Vergilius till Heaney - en volym med Gustafssons dikttolkningar).

Den grymma Matteuseffekten - Vixxtoria (sic) om Yarden av Kristian Lundberg

"Jag strök ett halvfärdigt och halvlångt resonemang om hur just Lundberg på flera sätt skriver in sig i arbetarlitteraturen. Dels genom att han själv så explicit skriver om de arbetarförfattare han själv läser och inspireras av, dels genom sin bakgrund, och dels – kanske viktigast i den här boken – att han bokstavligt talat hamnar i en situation som liknar den många arbetarförfattare skrev om och ville förändra" (Vixxt i kommenterarerna.)

Arbete, klass och litteratur av Lorena Toro Meneses
En liten debatt om Lundberg och arbetarlitteraturen har gått i Helsingborgs dagblad efter en recension av Och allt ska vara kärlek. Meneses tvivlar på Lundbergs autencitet.


Se boken! av Magnus Nilsson
Medan Nilsson menar att Lundberg ingår i arbetarlitteraturens tradition just genom att vända sej från den "Folke Fridell hävdade exempelvis på 1940-talet att framväxten av folkhemmet och den moderna storindustrin nödvändiggjorde en ny typ av arbetarskildring. Och antagligen var det liknande idéer som låg bakom att många arbetarförfattare (bland annat Maja Ekelöf och Göran Palm) under åren kring 1970 övergav den realistiska fiktionsprosan till förmån för ett mer dokumentärt berättande." (varken Ekelöf eller Palm kan säjas ha övergett den realistiska fiktionsprosan då Rapport från en skurhink var Ekelöfs första bok och Palm innan Ett år på LM mestadels skrivit poesi, kritik och debattartiklar, inga arbetarromaner).

Jag är ingen arbetarförfattare av Kristian Lundberg
Lundberg svarar.

Jag har ett utkast nånstans till ett inlägg som jämför Folke Fridells Greppet hårdnar och Yarden. Det kanske man skulle leta upp.

Det finns fyra slags mörker av och med Tua Forsström
Forsström läser en specialskriven dikt på Forum för poesi och prosa. Från förra året.

Liftarens guide till galaxen - radioversionen
Douglas Adams bok var först en radioföljetong. Det här är början på den. Den engelska versionen - den har också gjorts på svensk radio. Radioversionen skiljer sej en del från romanerna.

Åtta länkar en lördag

Intervju med Gilbert Hernandez
!I'm not thinking of movies in particular with the Fritz books, just an off-kilter world with violence and a very sexy star involved. Exploitation allows for madness and obsession to be explored more deeply. I'm still surprised at how many adults are intimidated by sex in comics. Many L&R readers and critics don't know what to make of that kind of material from me, and I tried not to emphasize the movie connection at first. But it seems many readers are interested in the tenuous link to the "Palomar" world."

ee cummings läser "In just-"

Poetry Prize - sketch i A bit of Fry and Laurie
"I can't pretend to be much of a judge of poetry, I'm an English teacher, not a homosexual"

Seksmisja (del 1)
Med engelsk text.

Om En orättvis betraktelse av Göran Palm
På den rätt nya En liten blogg om konsten att läsa.

Samuel R. Delany intervjuar Joanna Russ
Från 2006 (jag har länkat till intervjun tidigare, men platsen dit den länken gick finns inte kvar).

Joanna Russ and The Weird
Jeff Vandermeer om att läsa Joanna Russ-noveller inför hopsättandet av en antologi. "And someone needs to do an omnibus. Right. Now. These stories are by turns horrifying, hilarious, eccentric, dangerous, comforting, and riotously good fun…and, yes, serious. They need to be returned, en masse, to the mainstream of SF and Fantasy reading, in the most accessible formats possible."

Ernesto Sabato - en folkkär särling
Essä i DN om Ernesto Sabato.

Det går

Jag kommer ihåg att förr
skrev poeterna "poesi"
det går att skriva dikter idag med
för att inte tala om i morgon
man kan också göra
mycket annat

Tadeusz Rózewicz
övers. Jan Kunicki och Göran Palm