No Enemy But Time

"That was when I heard an otherwordly singing reverberating over the steppe,[...]A wordless canticle of untrained habiline voices greeting the dawn. An aubade, call it. It was heartbreakingly fervid, not sweet or pristine, but rough-edged and full of raw conviction. An anthem.
  The habilines - humanity's ancestors - were singing."

Jag har bara läst en roman av Michael Bishop. No Enemy But Time. Den läste jag rätt nyligen. Den handlar om en man som åker tillbaka i tiden och lever tillsammans med en grupp hominider. 

Hur han åker tillbaka i tiden är lite svårförklarat. På nåt sätt besöker han vårt kollektiva drömminne av vårt förflutna. 

Varannat kapitel av romanen skildrar vår hjältes liv bland hominiderna. Den delen blir till en kärlekshistoria. Varannat kapitel om huvudpersonens liv fram tills han reser tillbaka i tiden. 
Avsnitten med hominiderna är bäst. 

Romanen kom ut 1982. Jag har den i Gollancz serie SF Collectors' edition  (ej att förväxla med deras serie SF Masterworks). En trevlig bokserie med mindre sf-klassiker. Men lite svårbläddrad.

(Detta inlägg ingår i en serie inlägg där jag skriver om böckerna i min boksamling i alfabetisk ordning.)

Blooded on Arachne av Michael Bishop

"When Philip K. awoke, he found that overnight he had grown from a reasonably well shaped, bilaterrally symmetrical human being into...a rotund and limbless planetary body circling a gigantic gauzy-red star. In fact[...]Philip K. concluded that he was a tomato.",

ur "Rogue tomato" av Michael Bishop

Den första novellen av Michael Bishop som jag läste hette "The Bob Dylan Tambourine Software & Satori Support Services Consortium, Ltd". I den så lägger Bob Dylan av med musiken och börjar ägna sej åt datorer i stället och gör ett program som gör det möjligt att prata med Gud. Om jag minns rätt. Så naturligtvis ville jag läsa mer Bishop.

Tyvärr finns inte "The Bob Dylan Tambourine Software..." med i Blooded on Arachne en samling med elva noveller och två dikter av Bishop. Men här finns flera bra berättelser. Som "Rogue tomato" som jag citerar ovan, där en man vaknar upp och finner sej förvandlad, inte till en skalbagge, utan till en planetstor tomat. 

Boken är tillägnad Ursula K. LeGuin och liksom ofta hos henne är den science som finns i flera av dessa science fiction-noveller antropologi. Titelnovellen handlar om en övergångsrit på en främmande värld. Om du har spindelskräck bör du nog hoppas över den. Liksom du bör undvika "The Bob Dylan Tambourine Software..." om du har dylanskräck.

Citerat från veckans läsning

"- Vad vill du ha? frågade jag.
 - Min telefon, sa Samuel.
 - Fuck din telefon. Fuck Laide, fuck dig, fuck Sting (det sista sa jag bara för att det råkade spelas en Stinglåt från högtalarna - jag har inget särskilt emot Sting)."
ur Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri

"That was when I heard an otherwordly singing reverberating over the steppe,[...]A wordless canticle of untrained habiline voices greeting the dawn. An aubade, call it. It was heartbreakingly fervid, not sweet or pristine, but rough-edged and full of raw conviction. An anthem.
  The habilines - humanity's ancestors - were singing."
ur No Enemy But Time av Michael Bishop

...en morgon vaknade ur sina oroliga drömmar

I veckan har jag läst två noveller som bägge alluderar på Franz Kafkas Förvandlingen.

Michael Bishops Rogue Tomato som börjar:

"The Metamorphosis of Philip K.

WHEN Philip K. awoke, he found that overnight he had grown from a reasonably well shaped, bilaterrally symmetrical human being into...a rotund and limbless planetary body circling a gigantic gauzy-red star. In fact"..."Philip K. concluded that he was a tomato.",

samt "Franz Kafka" by Jorge Luis Borges av Alvin Greenberg.

Alvin Greenberg utgår snarare från Borges Tlön, Uqbar och vad den nu heter, men en av ledtrådarna för berättaren att världen håller på att förändras är att hans studenter är övertygade om att Gregor Samsa är en gräshoppa.

Det här är kanske inte något särskilt stort sammanträffande. Många författare har spelat på Förvandlingen. Särskilt den kända första meningen har travesterats många gånger. Mrozek gjorde en där en insekt vaknar upp och finner sej förvandlad till en människa. Och jag har för mej att just den varianten är populär. Hos Brian Aldiss förvandlas insekten till Franz Kafka om jag minns rätt. Med drömmer fjärilen mej eller jag fjärilen motiv.

Det finns nog många fler.

Även andra Kafkaberättelser har fått sin tribut. Jonathan Lethem ska ha anspelat på ett par. Han har en novell där det är Kafka som skapat Läderlappen. Vilket ju är en skoj idé men lite påminner om Philip José Farmers novell där han skriver Tarzan som om Tarzan gjordes av William S. Burroughs snarare än Edgar Rice Burroughs. En premiss som inte trots utan pågrund av att den är så bra gör själva läsandet av texten halvt överfödigt.

Och Farmer är bättre.