Citerat ur veckans läsning

"Det är väl känt att alla odjur lever på Ceylon och att de alla håller till i en enda citron. En blind man skär upp citronen och alla jättarna dör."
ur "Den okände räddaren" ur Indian Antiquary, i antologin Sällsamma historier, red. Jorge Luis Borges och Adolfo Bioy Casares, övers. Torsten Ekbom

"Och i dagboken (15/1 1917): 'Förstådd vill man ju inte bli — något så snaskigt!'"
ur "Artesiska brunnar: Om Klara Johanson" i Påminnelser av Madeleine Gustafsson

Citerat från årets läsning

"Från den dagen började Ndinguru fjärta ägodelar, han sket ägodelar, nös ägodelar, kliade sig ägodelar, skrattade ägodelar, tänkte ägodelar, drömde ägodelar, pratade ägodelar, svettades ägodelar, kissade ägodelar. Ägodelar flög i väg från andras händer och satte sig på Ndingurus fingrar."
ur Djävulen på korset av Ngūgī wa Thiong'o, övers. Alexander Murgai

"Revolutionen är en systematisk sammanställning av allt mänskligt, allt hopp. Det börjar med att vi samlas och säger: detta är orättfärdigt. Hennes nacke, hennes hand."
ur En hemstad av Kristian Lundberg

"Jag hade en kusin en gång som bodde i din ordbok, inuti själva bindningen,[...] Själv gick jag förbi din ordbok en dag, men jag gick inte in. Jag är en strängt upptagen skalbagge. Dessutom är ordböcker farliga."
ur Doftande trädgårdar för blinda av Janet Frame, övers. Marita Zonabud 

"Följde en orimlig tid."
ur "Skämtet" i Berättelser av Birgitta Trotzig

"Under en lång tid, nästan ett år, hade jag en förstoring av en av Gun Kessles bilder från Chauvigny uppnålad på mitt arbetsrum, den med de onda fåglarna, som håller ett spädbarn i sina klor.
  Fågeln fyller nästan hela bildytan, och i dess klor sprattlar det försvarslösa livet.
  Folk som kom in i mitt rum frågade alltid hur jag kunde ha en så hemsk bild på väggen, och jag svarade alltid:
  - Den lugnar mig.
  Det ligger en oerhörd lättnad, en segerkänsla i detta att också våra värsta aningar kan få form, bild, ord."
ur "Lättnaden när en sanning sägs" i Med andras ögon av Madeleine Gustafsson

"allt är inte bestämt/men nätterna ska sitta vid ljusa bord//och det blir helt och hållet din stad/den har din ögonfärg/ditt sätt att gå"
ur "Vid Ljusa Bord" i Och natten viskade Annabel Lee av Bruno K. Öijer
 
"My bodies sweated under my uniform jackets, and, bored, I opened three of my mouths, all in close proximity to each other on the temple plaza, and sang with those three voices, 'My heart is a fish, hiding in the watergrass...'"
ur Ancillary Justice av Ann Leckie

"I en viss, icke närmare bestämbar mening, bestod han bara av citat. Hur fruktansvärt stark detta gjorde honom, anade han bara."
ur "Vad som inte dödar oss, tenderar att göra oss starkare" i Berättelser om lyckliga människor av Lars Gustafsson

Citerat från veckans läsning

"Folk som saknade insikt skulle säga att det passade utmärkt till hans natur, som de för övrigt omöjligen kunde veta något om, själv visste han att när han köpte dessa bilder var det i ett blint, kanske hopplöst och i varje fall ansträngande försök att motsvara sin natur."
ur "Den vidunderliga skönheten" av Inger Christensen, övers. av Bertil Lagerström

"Under en lång tid, nästan ett år, hade jag en förstoring av en av Gun Kessles bilder från Chauvigny uppnålad på anslagstavlan i mitt arbetsrum, den med de onda fåglarna, som håller ett spädbarn i sina klor.
  Fågeln fyller nästan hela bildytan, och i dess klor sprattlar det försvarslösa livet.
  Folk som kom in i mitt rum frågade alltid hur jag kunde ha en så hemsk bild på väggen, och jag svarade alltid:
  - Den lugnar mig.
  Det ligger en oerhörd lättnad, en segerkänsla i detta att också våra värsta aningar kan få form, bild, ord."
ur "Lättnaden när en sanning sägs" i Med andras ögon av Madeleine Gustafsson

Citerat från veckans läsning

"Det var ögonen som var fel. Det var inte hans ögon. Dom var visserligen fortfarande blå. Men ändå. Dom hade ett annat uttryck. Han stod och stirrade sig själv i ögonen. Det var någonting annats ögon han stirrade in i."
ur "372 möter kärleken" av Pär Rådström

"'Egentligen har man ju upplevt allting' sa författarinnan Heidi von Born en gång, eftertänksamt, när jag frågade hur i herrans namn hon kunde veta så exakt, och förmedla exempelvis hur det känns att röra sig i en dimma av tablettberusning där yttervärlden vid minsta kontakt visar sig fientlig[...]
  'Egentligen har man ju upplevt allting. Har du aldrig försökt gå uppe med 39 graders feber?'"
ur "Om att förstå", förord i Med andras ögon av Madeleine Gustafsson

"Mutation. Religion as a mutation. Sweet Jesus."
ur Hybrids av Robert J. Sawyer

Enhörningarna av Arne Sand

vilken plats bör vara mera inbjudande än den sista man ser? Allra helst, tror jag, borde det vara ett gammalt bibliotek, ett bibliotek där ett skott från en vacker liten pistol med pärlomorinlägg i kolven - en pistol så vacker att dess funktion var helt dold - ett bibliotek där skottet från en sådan pistol skulle liksom sugas upp av gamla handbundna volymer av god kvalitet. Sådan är inte min plats. Men jag tror att jag skulle vilja ägna min sista månad åt att gå omkring i antikvariaten och köpa in böcker till ett sådant bibliotek

Enhörningarna kom ut postumt 1965, två år efter Arne Sands död. Den korta romanen handlar om en man som får reda på att han har mindre än ett år kvar att leva. Boken ger sej ut för att vara hans efterlämnade manuskript.
Det är svårt att inte tänka på att Sand själv dog ung av en hjärntumör när man läser berättelsen. Men den kan nog vara skriven innan Sand kände till sin sjukdom. Inledningen, där Sand presenterar manuskriptet, är daterat 4.7.1958. Och Madeleine Gustafsson skriver i sin essä om Sands författarskap, "Den ludna fotoblixten" (i Berättelsens röst), att den skrevs samtidigt som Trollkarlens lärling som kom ut 1959. Gustafsson menar också att de två romanerna kan ses som ett slags paralleller till varandra.
Och det finns likheter framförallt med den sista delen av Trollkarlens lärling. Bägge böckerna handlar om vad vi ska göra med våra allt för korta liv.
Men där trollkarlen i den boken är en trollkarl så är enhörningarna i Enhörningarna inga enhörningar. Det är en bild för att språket kan skildra det som inte finns.

Trots det nedslående ämnet så är Enhörningarna en ofta upplyftande läsning. Baksidan kallar den för "en storartad och gripande epilog till ett av de senare decenniernas stora författarskap". Och för en gångs skull så önskar man att denna förlaget Bonniers reklammakares beskrivning av Sands betydelse delades av fler människor.
Arne Sand blev 35 år.

Omslaget till Enhörningarna är gjort av Harriet Sand, som var gift med författaren. Hon har gjort fler omslag till Arne Sands böcker. Konstnären Torsten Renqvist gjorde omslag till några. Hans och Harriet Sands omslag har lite samma stuk. Så är jag inte säker på vem av dem som gjort omslaget till originalutgåvan av Arne Sands Väderkvarnarna, trots att jag sett bilden (själv har jag den senare pocketutgåvan med annan framsida).
Harriet Sand kom senare att gifta sej med Torsten Renqvist och hette efter det Harriet Renqvist. Harriet Renqvist dog i slutet av förra månaden. Hon blev 82 år.

Berättelsens röst av Madeleine Gustafsson

Berättelsens röst är en samling texter av Madeleine Gustafsson. Som när boken kom ut 1991 var litteraturkritiker på Dagens Nyheter. De flesta artiklarna i boken, från sent 70-tal till sent 80-tal, har också från början stått i DN.

Det är texter Gustafsson hade svårt att få in i dagsrecensionens ram, enligt förordet. Och som hon tänkt arbeta vidare med. Men som hon sen i stort låtit stå som när de först trycktes för "artiklarna handlar ju inte bara om Martin Walsers, Maarten 't Harts eller Kenzaburo Oes texter. De handlar om möten, som aldrig kan upprepas på samma vis."

Det äe en viss tyskspråkig övervikt. Gustafsson har bott i Västtyskland. Men här berättas också om östtyska böcker av Christa Wolf och österrikiska av Peter Handke.
Och också japanska författare som Oe och Yukio Mishima tas upp. Och boken avslutas med "Mot ledan. Stendhal" som handlar om den franske 1800-talsförfaatarens roman Kartusianklostret i Parma.
Sverige representeras av Arne Sand. En av de bästa texterna om hans författarskap.

I slutet finns en lista "Böcker i boken". Vilket är trevligt och användbart.
Dagskritik som är 20-30 år gammal kan tyckas ha passerat sitt bäst-före-datum. Men merparten av böckerna i Berättelsens röst och texterna om dem är av det hållbara slaget.

Böcker om böcker - en lista

Just nu läser jag en bok av Samuel R. Delany kallad The Jewel-Hinged Jaw. Som har undertiteln "Notes on the language of Science Fiction". Det är essäer, förord, recensioner och sånt. Alla texterna är lika pretto som om det hade handlat om riktiga böcker.
Såna här samlingar med essäer och kritik tillhör min favoritgenre. Och en bra sån här bok om böcker kan man återkomma till ofta.

På den här listan med tio av mina favoriter av denna slags böcker är böcker med flera kortare texter om olika böcker och författare. Alltså inte avhandlingar eller litteraturhistorior:

Honoré de Balzac - Om litteraturens teori och praktik
Mest om Balzacs eget författarskap. Men huvudnumret är en lång text om Stendhal som är mästerlig.

Roland Barthes - Kritiska essäer
Den här listan är ordnad alfabetiskt efter författarnamnen. Men Barthes passar bra efter Balzac. Då den bäste Barthes-texten, S/Z, är en närläsning av en Balzac-novell. Den finns då inte i den här artikelsamlingen. Där han istället skriver om diverse böcker. Bland annat Butter tar ordet-favoriten Zazie av Raymond Queneau.

Madeleine Gustafsson - Berättelsens röst
Artiklar om Christa Wolf, Arne Sand och Stendhal. Med flera. En viss betoning på tyskspråkiga böcker. Gustafsson är en av Sveriges bästa kritiker. Texterna här är intressanta. Och i slutet av boken finns biografier i urval av författarna som hon skriver om.

Folke Isaksson - Gnistor under himlavalvet
Tjugofem kapitel om tjugofem dikter. Kapitel om en medeltidsballad, kinesisk poesi, "Kommunismens vagga" och W. H. Auden. Han läser Edith Södergran, en Fria Pro-text och Artur Lundkvist. Och om ytterligare 18 dikter. En bok att ständigt återkomma till.

Ola Larsmo - Odyssér
Titelessän har undertiteln "Om 'tid' och 'rum' i den svenska nittonhundratalsromanen" och visst är det sent på 80-talet i boken. En genomgång av P. C. Jersilds författarskap bredvid en text om Frankenstein

F. R. Leavis - Essäer
Essäer om Ezra Pound, E. M. Forster, T. S. Eliot och flera. Bäst är texten om Gerard Manley Hopkins. Hopkins poesi har jag sen aldrig tyckt lever upp till essän av Leavis. Hopkins dikter blir som en skugga av den idé, den bild av Hopkins poesi som Leavis ger.

Artur Lundkvist - Vandringar i böcker
Samling med texter, mest artiklar i dagspressen, om svensk litteratur. Ofta lyfter man fram Lundkvists texter om utländska författare. Men då Lundkvist var så pass framgångsrik som introduktör så är de författare han presenterar där idel välkända namn för en nutida läsare. I den här tjocka samlingen finns recensioner av böcker av Eyvind Johnson, Harry Martinson, Bertil Schütt, Ivar-Lo, Stig Dagerman och en stor mängd andra svenska författare.

Jan Myrdal - Ord & avsikt
Boken har undertiteln "Ett resonemang". Det är en bok om läsning. Från Strindberg till Simenon. Med kapitelrubriker som slutar i utropstecken som "Brödskrivandet alltså!". En mycket underhållande bok.

Ezra Pound - Litterära essäer
Den enda nyttan jag har haft av att ha läst latin är att jag en gång i tiden kunde ljuda mej igenom de latinska styckena i essän här om olika Homeros-översättningar genom tiderna.

Göran Printz-Påhlsson - Slutna världar öppen rymd
"Essäer och kritiker 1956-1971" (kritiker är en pluralvariant av ordet kritik som man inte ser så ofta). Om pornografi, William Golding, Lovecraft, Diderot, protestsångare och sånt.

Alyx, Ida och Ozma

Veckans tema hos Lyran är böcker med kvinnonamn i titeln L. Frank Baum - Ozma i Oz I den tredje boken i serien förs flickan Dorothy åter till ett magiskt land. Hon möter där bland annat en prinsessa som samlar på huvuden. Prinsessan har 30 ansikten som hon byter mellan. Hon frågar Dorothy om Dorothy har kungligt blod. "'Bättre än så frun', sade Dorothy. 'Jag kommer från Kansas.' (övers. Sam J. Lundwall) Marit Paulsen - Liten Ida Denna barndomsskildring kom 1979 och skildrar en flicka som växer i det av Tyskland ockuperade Norge. Hennes mor kallas för tyskhora av omgivningen. Det är mycket elände i boken men blir aldrig till en eländesskildring, "en skakande barndomsskildring, men samtidigt märkvärdigt vital, inte ett ögonblick gråtmild" säjer Madeleine Gustafsson på baksidan av den månpocketutgåva av boken som jag har. Men den ska finnas i tryck. (Ja, det är den Marit Paulsen - men boken är riktigt riktigt bra.) Joanna Russ - Alyx (Ibland kallad Adventures of Alyx "'My name,' she said, 'is Alyx.' 'Never heard of it said the gatekeeper, a little annoyed. 'Good heavens,' said Alyx, 'not yet,' and vanished through the gate before he could admit her, with the curious slight smile one sees on the lips of very old statues: inexpressive, simple, classic. She was to become a classic, in time. But that's another story." Samuel R. Delany har en gång när han ombads ge tips på vilka av Joanna Russ' böcker man skulle läsa sagt att yngre eller mindre vana läsare brukade tycka om Alyx. Kanske är det därför det är min favorit av hennes (att Delany själv håller boken högt kan kanske vara värt att tillägga.) Den samlar ett par noveller och en kortroman som binds samman av huvudpersonen Alyx, som är en tjuv i en sorts Conan Barbaren-värld. Men Arnold Schwartzenegger hade haft svårt att spela henne. Då hon är en liten gråögd kvinna. Novellerna här använder sej av genren/genrerna på lite olika sätt, vrider lite lätt på dess konventioner. På ett vackert sällsamt långsamt språk.