The Grand Wheel av Barrington J. Bayley

"On Earth the game was the thing; it was the site of the original corruption, the birthplace of the Wheel. Here people spent their lives testing fortune, moving from one ingenious game of chance to another."

Barrington J. Bayley har sagt att The Grand Wheel var ett försök att skriva en roman som påminde om Philip K. Dicks böcker. Vilket märks.

I boken har spel och dobbel blivit den samhälleliga ideologin. Jorden är ett enda stort Las Vegas. Också utomjordingar ägnar sej åt hasardspel.
Berättelsens hjälte deltar i ett spel om världens framtid. Under spelets gång ser han att hela verkligheten är ett spel.

The Garments of Caean

"Hats!
Colours glowed; elegant shapes hypnotized his senses in the beam of the lamp. Hats of myriad descriptions: hats, caps, berets and bonnets; toques, trilbies and titfers; chaperons, chaplets, cornets and coifs.
Soft-crowned hats, stiff-crowned hats, low-crowned and high-crowned; feathered, plumed, winged and gauzed; bicorne and tricorne; boaters and bowlers, homburgs and turbans; gorgets, cowls and hoods; helmets, galeas and aegeas.
And these were just the hats!"

The Garments of Caean av Barrington J. Bayley är en space opera om kläder.
Om intelligenta kläder som styr dess bärare.

Handlingen är på sätt och vis som i en normal sf-roman. Hjälten ger sej ut på en färd över galaxen därför att han kostym vill det.
Huvudpersonens kostym bestämmer hans handlande och till en del styrs berättelsen av att den har iklätt sej äventyrsromanen.

Men på nåt sätt så passar de bisarra tänkande kläderna och rymdromanen ihop.
Detta är sf när den är som bäst.

Den utgåva jag har är en Fontana Science Fiction-pocket från 1978. Det finns två tidigare utgåvor. Den första kom 1976. Men de var bägge något förkortade. Så man bör läsa den i den här eller senare utgåvor.

(Detta inlägg ingår i en serie där jag skriver om böckerna i min boksamling, en efter en, i alfabetisk ordning.)

Soul of a Robot och Star Winds av Barrington J. Bayley

"Long after I had written it I realized that THE SOUL OF THE ROBOT repeats the story of the Little Gingerbread Man, who comes out of the oven, runs out of the door looking for adventure, and in four gulps ceases to exist." Detta har Barrington J. Bayley sagt om sin robotroman Soul of a Robot (som också finns utgiven som The Soul of the Robot). Man skulle kunna tillägga att den också påminner en hel del om bröderna Grimms saga om pojken som ville lära sig bli rädd.

De filosofiska diskussionerna i boken om varför roboten inre har ett medvetande är ibland helt uppenbart felaktiga.
Lite som vetenskapen bakom rymdsegelfartygen i Bayley-romanen Star Winds. En vetenskap som ändå har en inre logik.
Och så har också synen på robotar i världen i Soul of a Robot en slags inre logik även om den är uttryck för en falsk logik.

Collision Course av Barrington J. Bayley

"Heschke could remember the horror and revulsion he had felt when the system had first been explained to him. The two retprts were phased differently in time. The children of the Leisure Retort, taken from their parents at birth, were passed back twenty-five years in time. They grew up and usually, at the age of about twenty-five years, had children of their own... which were passed to the Leisure Retort. People gave up their babies and on the same day recieved a baby in return... their grandchild."

Barrington J. Bayleys romaner är inte lika bra som hans noveller. Ofta är de ett slags äventyrsromaner där intrigen krockar med de sällsamma idéerna. 

En bok där dessa två delar gifter sej bra med varandra är Bayleys fjärde roman Collision Course (finns också utgiven under namnet Collision with Chronos).

Det är en slags space opera där två olika civilisationer riskerar och krocka med varandra därför att de lever på samma plats men upplever tiden olika. 

För min smak är romanen kanske lite för konventionell. Men det annorlunda tidskonceptet lyfter den en hel del.

Det ska finnas en fortsättning som jag inte läst.

(Detta inlägg ingår i en serie där jag skriver om böckerna i min boksamling, en efter en, i alfabetisk ordning.)

The Knights of the Limits av Barrington Bayley

"their main diet was of intellectual ideas and observations, which they were adept at stealing from surrounding civilizations."
ur "The Bees of Knowledge"

Boken ser kanske inte ut att vara så bra. Men novellerna i The Knights of the Limit av Barrington J. Bayley tillhör mina favoriter inom science fiction-genren.
Boken innehåller nio noveller skrivna 1965-1978. De flesta av dem var först publicerade i New Worlds - en engelsk sf-tidskrift som efter att Michael Moorcock tagit över den i mitten av 60-talet publicerade nyskapande science fiction.
Bayley brukade publiceras i tidningen redan innan Moorcock tog över. Och hans noveller tillhörde inte tidskriftens mer experimentella. Moorcock var emellertid ett stort Bayley-fan. Och de samarbetade ibland.

Om Bayley inte ör direkt experimentell så är han ändå rätt så säregen. Science fiction betyder ju vetenskapsfiktion. Hos Bayley är vetenskapen oftast filosofi eller matematik (en av mina favorit-bayleynoveller aom inte finns med i den här samlingen heter "The Four-Colour Problem). Vare sej novellerna handlar om en man som blir beroende av utomjordiska bins honung, en maskcivilisation under marken ("Me and My Antronoscope" - den första Bayley-novell jag läste) eller ett försök att nå utanför universum.

I går läste jag om den äldsta novellen i samlingen "All the King's Men". På sätt och vis är handlingen en rätt vanlig inom genren: en utomjordisk civilisation har tagit över. Men denna novell om assistenten till Kungen av Storbritannien, en rymdvarelse, har en egen sorgsen ton.

The Knights of the Limits är en bra introduktion till ett av genrens sällsammaste författarskap.

Citerat från Citerat från veckans läsning

"Men, nu ska vi börja berätta! Och då det står oss fritt att välja vilken utgångspunkt som helst och det är av vikt att redan från början inskärpa att detta är en moralisk och andligt högtflygande berättelse förflyttar vi oss ut i världsrymden och betraktar de kommande händelsernas skådebana ur evighetens synvinkel. Alltså:
Det ligger en liten stad östan om sol och västan om måne just där Ljungdalsälven rinner ut i Bottenhavet."
ur Jubelvår av Jan Myrdal

"Den egendomliga känslan infann sig, att ju mer jag arbetade för att få bort henne, desto tydligare blev hon."
ur "Det blåa ögat" i Spådom av Magnus Dahlström

"Jag anstränger mig till det yttersta för att minnas. Men tänk om det som ligger och mal där i bakhuvudet inte ens smakade gott? Liksom Prousts förkättrade madeleinekaka - detta märkliga bakverk som smulades sönder till en mosig smet en råkall och kulen eftermiddag, i en sked lindblomste till råga på eländet - liksom den förknippas mitt minne kanske bara med något högst ordinärt som jag enbart är förtjust i av sentimentala skäl"
ur Smaken av Muriel Barbery, övers. Marianne Öjerskog

"Hats!
Colours glowed; elegant shapes hypnotized his senses in the beam of the lamp. Hats of myriad descriptions: hats, caps, berets and bonnets; toques, trilbies and titfers; chaperons, chaplets, cornets and coifs.
Soft-crowned hats, stiff-crowned hats, low-crowned and high-crowned; feathered, plumed, winged and gauzed; bicorne and tricorne; boaters and bowlers, homburgs and turbans; gorgets, cowls and hoods; helmets, galeas and aegeas.
And these were just the hats!"
ur The Garments of Caean av Barrington J. Bayley

"om en karl av den bättre klassen, en hederlig man, som, alla nöjen små och stora sammanräknade, kanske icke njuter mer än 996 sådana om året, om - säga vi - en sådan, bland andra divertissementer, förleder några flickor ur arbetarklassen, ett dussin om året, eller ett halvt, allt som det faller sig, så är han lika hederlig, lika väl sedd, lika god för det. Ty det osedliga, som visserligen här sker, angår icke honom, utan drabbar de förförda"
Carl Jonas Love Almqvist, ur "Om folknöjen" i Det går en åska genom tidevarvet

"Blood sometimes affects him unproffessionally".
James Tiptree Jr, ur Up the Walls of the World

"In one city I visited, the entire population had been wiped out by love three times in a row. After the third occasion the only two survivors, a monk and a whore, determined that love should be illegal in their new state"
ur Sexing the cherry av Jeanette Winterson

"Slutligen slöts genom Vatikanens förmedling ett internationellt avtal, som befriade folken från krigets mardröm utan att ändra något i fientligheternas normala utgång. Man beslöt att tiden skulle flyttas fram sjutton år."
ur "Dekretet" av Marcel Aymé, i Mannen som kunde gå genom väggar, övers. Sture Hjerpe

Tiptree-citatet var en gång anledningen till att jag började med Citerat från veckans läsning. Jag hade skrivit av meningen, men den passade inte in i inlägget om romanen.
Bäde Dahlströms Spådom och Bayleys Garments of Caean hade jag tänkt skriva något om, men det har jag inte gjort. Men det är två bra böcker. Garments of Caean en 4:a, Spådom en 5:a.

Om en bunte intressanta böcker jag läst nyligen som jag inte skrivit om och som jag därför skriver något kort om - del 2

Barrington J. Bayley - Soul of a robot
Jag har läst en hel hög Barrington J. Bayley senaste året. Den bästa av dem, Garments of Caean - om tänkande kläder som styr sina bärare, tänker jag skriva något längre om. Den här var också bra. Som de flesta robotromaner handlar den om vad en människa är. En science fiction-version av Pinocchio där the science är filosofi. Jag har inte riktigt bestämt mej för om slutet är löjligt eller lysande. Lite av båda, antar jag.

Kristian Lundberg - Yarden
Mina anteckningar när jag läste den här lyder: jämför Lundberg sidorna 40-41 och 53 med Död mans hand av Folke Fridell sidorna 46ff.

Erik Beckman - Alla är vi stora romaner
Ett tag tänkte jag göra ett inlägg om den här med rubriken Alla är vi stora romaner utom de av oss som är medelmåttiga artikelsamlingar. Vilket hade vart orättvist mot boken. Som då samlar dagskritik av Beckman åren 1965-1995. Här finns en hel del bra texter. Men de recensioner jag läst av boken har fått den att framstå som en den svenska kritikens Graal. Medan det är en rätt normal bok med artiklar av en författare som inte såg dessa som en särskilt viktig del av sitt skrivande. Boken är otympligt sammanställd av redaktören Malte Persson vars kommentarer tar onödigt stor plats ("De experimenterande inriktningarna inom sextiotalslitteraturen trängdes efterhand undan av ett alltmer politiserat litterärt klimat" - håhåjaja).
Persson är medlem i Erik Beckman-sällskapet. Alla är vi stora romaner är väl närmast en årsbok från föreningen.

NEW WORLDS 5

Appleseed var John Clutes andra roman. Hans första hette The Disinheriting Party och kom ut 1977, tjugofyra år innan Appleseed.
Till skillnad från roman nummer två så var inte The Disinheriting Party science fiction. Ett utdrag ur den publicerades emellertid i science fiction-magasinet New Worlds. Det utdraget har jag läst. Men inte hela romanen.

Att utdraget fanns med i den tidningen trots att det inte tillhörde genren var mest på grund av att Clute brukade skriva i den. Essäer och kritik. Men när man läser den i New Worlds Quarterly 5, en fortsättning på den månatliga tidskriften i bokform, så slås man av att den passar rätt bra in i antologin (första gången jag läste utdraget så tolkade jag nog en del av tillbakablickarna som om de vore ur ett tidsreseperspektiv, så genrestämpeln påverkar läsupplevelsen - kanske skulle en Anna Karenina eller en Utvandrarna tjäna på att läsas som om de vore science fiction, kanske inte).

Det är dels för att den av Michael Moorcock redigerade New Worlds var en rätt udda tidskrift. Förutom noveller och recensioner innehåller New Worlds 5 till exempel flera dikter. Och dels därför att The Disinheriting Party, liksom flertalet av sf-novellerna i boken är i den experimentella modärnistiska traditionen.

Utdraget är rätt bra - om än inte bäst i samlingen. Det är istället "Me and my antronoscope" av Barrington Bayley - ett brev som beskriver en maskcivilisations värld - och "Bill gets hep to God!" av John Sladek, en ateistisk pamflett berättad i samma hurtfriska stil som en Jehovas vittne-broschyr.

Bägge dessa är roliga, även om Bayleys novell inte är det i första hand. Den humoristiska nya våg-science fiction har ofta klarat tidens tand bättre än deras mer gravallvarliga bröder och systrar. Fast de är ofta också fortfarande läsvärda.

Citerat från veckans läsning

"Hon [Lena Nyman] satte sig framför sitt icke-våls-altare (brutet gevär, foto av Martin Luther King Jr) och skrev på maskin, med ett enda finger.
- Syns det i kameran vad jag skriver?
- Nej.
Efteråt hittade jag det hon knackat ner under tagningen:

I c k e v å l d

Martin Luther King är bra. Tra la la. Tjoha. En gris är ett djur utan bur. Men en tiger utan bur är inte rolig. Och jag känner mig som en påse nötter. Och det är inte roligt. Börje och jag är träskfanatiker och ekidioter och skrotbilsfantaster. Ha ha. I träsket är könsumgänge uhygtfvbju ghunmjvj hbg Dvd hgbhgf hjuh hgfrd gfvgf yhgtfghvj Hbgvj gnijkujnm gtyhtchgbvfr etc. etc."
ur Jag var nyfiken Dagbok med mig själv av Vilgot Sjöman

"Hats!
Colours glowed; elegant shapes hypnotized his senses in the beam of the lamp. Hats of myriad descriptions: hats, caps, berets and bonnets; toques, trilbies and titfers; chaperons, chaplets, cornets and coifs.
Soft-crowned hats, stiff-crowned hats, low-crowned and high-crowned; feathered, plumed, winged and gauzed; bicorne and tricorne; boaters and bowlers, homburgs and turbans; gorgets, cowls and hoods; helmets, galeas and aegeas.
And these were just the hats!"
ur The Garments of Caean av Barrington J. Bayley

Om en bunte intressanta böcker jag läst nyligen som jag inte skrivit om och som jag därför skriver något kort om - del 1

Jag har skrivit mindre här än vanligt under sommaren. Men jag har läst en hel del. Mycket av det har jag väl tänkt skriva om. Men efter hand har det staplats på hög och snarare blivit ett hinder för uppdateringar än tvärtom. Så inför starten på denna sommars långsamma smärtsamma dödskamp så hade jag tänkt kort ta upp några intressanta böcker som jag läst på den senaste tiden:

Paul Muldoon - Mules och Why Brownlee Left
Muldoons andra och tredje diktsamling. Man kan se hur Muldoon utvecklas som poet från Mules som trots en del höjdpunkter riskera bli roliga anekdoter i diktform till en mer mogen blandning av lyriska bilder och berättande i Why Brownlee Left. Nästa samling i volymen är Quoof - vilket jag ser fram emot.

Ulf Eriksson - Det försvunna rummet
Läste ut i början av sommaren. Om man av nån anledning följt min Citerat från veckans läsning så kan man se att jag tyckte den var väldigt citatvänlig. Dessa kan kanske få denna novellsamling från 2008 att framstå som mer lättsam än den är. Det finns skräckmotiv med energiskogar och styckade demoner. Men Eriksson är ändå Eriksson. Samlingen hade knappast en chans att hoppa på Ajvide-tåget till bästsäljarnas land. Varje antydan till en mer normal skräckberättelse slås efter hand ner. Men det är en underhållande bok.

Barrington J. Bayley - Knights of the limit och Star Winds
Bayley är en författare som brukade skriva i New Worlds medan det var en traditionell, om än kvalitativt högstående, engelsk s/f-tidskrift. När Michael Moorcock tog över tidningen och gjorde om den till ett mer experimentell forum för s/f:s nya våg (med bland andra J. G. Ballard och hans Skändlighetsutställningen) så var Bayley än av de författare som han fortsatte publicera. Redan Bayleys äldre noveller var även om de följde ungefär samma slags mall som använts inom genren sen H. G. Wells dagar märkliga på ett eget sett.
Novellerna från Moorcock-New Worlds är ändå bättre än de äldre och det är framförallt såna som finns i novellsamlingen Knights of the limits.
Bayleys romaner gavs emellertid ut på det mer gammeldags DAW:sf. Som Star Winds - en roman om segelfartyg i rymden. Likheterna och skillnaderna mellan de öppet bayleyska novellerna och den till äventyrsroman utklädda bayley-rösten är intressant.

J. G. Ballard och New Worlds

1964 tog Michael Moorcock över redaktörskapet för den brittiska sf-tidskriften New Worlds. Tillsammans med bland andra J. G. Ballard, som tillsammans med Moorcock stod för det mesta av det redaktionella materialet i magasinets första år, gjorde han om den till en publikation för nyskapande prosa. Tidningen sålde trots klagomål på de nya obegripliga historierna väl och var under ett decennium något så udda som en tidskrift för experimentell litteratur som också var en försäljningsframgång.

J. G. Ballard var redan en etablerad författare och hade sålt sina noveller och romaner såväl till den amerikanska marknaden som till den tidigare mer traditionella New Worlds under Ted Carnells regi. Hans tidiga prosa var påverkad av den brittiska undergångstraditionen med Wells och Wyndham och en av hans katastrofromaner The Drowned World hade redan gått som följetong i en annan engels sf-tidning. Och novellen "Terminal Beach", också den med gott om undergångsstämning hade tryckts i Carnells magasin. I det första Moorcocknumret började den bästa av hans svit med katastrofromaner The Crystal World (på svenska som Kristallvärlden att gå som följetong.

Moorcock skriver i förordet till den retrospektiva antologin New Worlds att gruppen kring tidskriften hade ett gemensamt intresse för det nya och experimentella i allmänhet men inte nödvändigtvis för samma konstnärer och författare. Ingen annan i gruppen delade Moorcocks intresse för Brecht medan Moorcock inte delade Ballards gillande av Salvador Dali.
Av de äldre sf-författarna uppskattade Moorcock endast Alfred Bester och Ballard enbart Bradbury. Denna förkärlek för den mer finstämde närmasr sentimentala Bradbury är lätt att förstå när man läser den tidige Ballard som i allt undergångsfrossande har en lyrisk melankolisk ton som jag menar finns kvar också när hans författarskap tar en mer experimentell vändning.

Ballards kondenserade romaner såsom "The Assassination Weapon" (ur vilken jag citerade ett stycke häromdagen vid nyheten om Ballards död) var viktiga för SF-litteraturens utvecklande och mycket imiterade. Dessa Ballards experimentella texter hade sina föregångare. I det första New Moorcock Worlds hade Ballard skrivit en text om William S. Burroughs. Och redan i tidigare Ballardnoveller och -romaner kan man se fröna till dessa mer avantgardistiska texter.

New Worlds gav Ballard, liksom fler författare (Thomas M. Disch, Barrington J. Bailey) en möjlighet att fritt utveckla sin stil. Och även om det väl finns en period under det sena 70-talet då hans texter fullt upptagits av sf-mainstream och han kunde tyckas stå och stampa på ett ställe kom han att fortsätta utveckla sej. Och i England ses han idag mindre som genreförfattare utan snarare blott och bart författare trots att en stor del av hans böcker fortsatt att vara off-sf. Hans självbiografi låg på många årstopplistor förra året. Och nyheten om hans död har i hemlandet fått stort utrymme.

Vill man läsa och se förändringen men också det trots allt i det stora hela enhetliga i J. G. Ballards författarskap görs det, om inte enklast, så bäst genom volymen The Complete Short Stories en mer än tusensidig volym som också kommit i storpocketutgåva i två volymer (boken ska sakna ett par noveller enbart publicerade i tidskrifter).

I Sverige kom en del av Ballards tidiga romaner ut på 70-talet men det skulle dröja tills för några år sedan för den banbrytande The Atrocity Exhibition att komma på svenska som Skändlighetsutställningen. Sven Christer Swahn tar upp just detta att Atrocity Exhibition inte kom ut i Sverige men väl i Danmark som en viktig skillnad i förhållandet till den nya sf i de två skandinaviska länderna i sin 7 x framtiden.

Därför är det kanske inte så förvånande om nyheten om Ballards död har fått rätt kortfattade notiser i svensk press. Och mest nämner atttvå av hans böcker filmats.
DN skriver bland annat om "den omtyckta dystopiska romanen 'Crash'" vilket åtminstone jag skrattade till åt.
Svenska Dagbladet nämner visserligen också främst filmerna men har också på under-stecket-bloggen flera länkar till tidigare artiklar om Ballard. Det verkar vara bra översiktliga artiklar.
I den svenska bloggosfären har det ägnats ett lite större och bredare intresse för Ballard efter dödsnyheten Jessica Björkäng skriver om Ballard som en relativt nyfunnen favorit. Och länkar till fler inlägg bland annat till Johan J. på Ampersand. Också han tar upp The Complete Short Stories. (Som av och till varit ut ur tryck, men om den finns att få tag i nu kommer den nog att tryckas upp i nya upplagor nu.)