Lucka 3: Snarkjakten

"Sen har jag illustrerat 'The hunting of the Snark' för Bonniers. Lewis Carroll's – och som jag vet inte tecknad till ännu. Det ska fan annars våga sig på klassikerna. Den var svår, men intressant – rena moderna nonsensdikten."

Tove Jansson i brev till Maya Vanni 18 aug. 1958

1959 kom Snarkjakten ut på svenska i översättning av Lars Forssell och Åke Runnquist. Illustrerad av Tove Jansson.

The Hunting of the Snark som den heter i original är skriven av Lewis Carroll, han med Alice i underlandet, och kom ut första gången 1876, fyra år efter den andra Alice-boken. Det är en humoristisk skildring av en jakt på en Snark. Och om hur Snarkar ibland kan visa sej vara Boojumar.

Här får de enskilda rent absurdistiska inslagen i Alice (som dikten Jabberwocky) breda ut sej i en hel berättelse. Den surrealistiska poeten Louis Aragon översatte den till franska. Forssells och Runnquists översättning är rätt lyckad. Men det är Tove Janssons illustrationer som framförallt gör att jag är glad att jag har boken.

De första illustrationerna gjordes av Henry Holiday och var robust humoristiska (brevet till Maya Vanni antyder att Tove Jansson inte kände till dessa). Jag tycker att Tove Janssons mer finstämda teckningar passar historien bättre. Och de tar fram det vemodiga i berättelsen.

Den som sett Tove Janssons teckningar till sina egna muminböcker känner igen sej. Några år senare så illustrerade Tove Jansson även Lewis Carrolls Alice i underlandet. Den är i en lite annorlunda stil. En utgåva av Alice i underlandet med Tove Janssons illustrationer kom i nyutgåva häromåret. Man skulle önska även Snarkjakten gavs ut igen med Tove Janssons teckningar.

"Sök upp den med fingerborg, listigt fördriv/med såpa och småskratt dess hopp!/Med järnvägsaktier hota dess liv/och med gaffelskaft jaga den opp!"

Julsånger

Till denna lucka gjorde jag en spotifylista med femton bra julsånger. Sångerna är:

Stockholm Norra - Vad önskar du dig i julklapp
Stockholm Norra var en grupp som bestod av ungefär halva Blå tåget. Den här sången är skriven och sjungen av Torkel Rasmusson.
"Nej jag vill få nåt annat ut av livet/Jag drömmer om en explosion/där allt blir sönderrivet/Jag vill leva överdrivet/Göra en väldigt häftig stöt/och få socker på min gröt"

Folk & Rackare - Staffan och Herodes
"Och det var sankte Staffan." Från julskivan Stjärnhästen. Som innehåller flera olika staffansvisor.

Cornelis Vreeswijk - Staffan var en stalledräng
På Visor, svarta och röda. Där Cornelis Vreeswijk sjunger sånger med texter av Lars Forssell.

Jean Ritchie - Dame Get up and Bake Your Pies
Om julens sanna innebörd: mat.

The Sensational Alex Harvey Band - There's no lights on the christmas tree mother, they're burning Big Louie tonight
All elektricitet i staden går åt till att avrätta Big Louie så det finns inga ljus i julgranen.

Melanie - Merry Christmas
En sång om julsånger. "Once in a year it's not thought amiss/To visit our neighbours and sing out like this"

Della Reese - Come-On-A-My House
Egentligen är bara en av verserna om julen. Den här var med i en tvreklam ett tag. Det var irriterande.

Maddy Prior - Bitter Withy
Det här är inte heller från början en julsång fast det är en carol. Förr fanns det carols även för andra högtider. Men den har införlivats bland julsångerna och Priors version finns på en julskiva.
En apokryfisk berättelse om när jesusbarnet dränker sina oförskämda rika lekkamrater och sen får smisk av jungfru Maria.

Bright Eyes - Oh little town of Bethlehem
Många artister har spelat in julskivor. Även indiemusikartister. Bright Eyes gjorde en rätt bra i genren.

Joni Mitchell - River
Kanske mer en antijullåt.

Alan Mills - Fum, fum, fum
En katalansk julsång.

Pete Seeger - What child is this?
Spoiler: Barnet är jesusbarnet.

Fred Åkerström - Monolog om julstjärnor
Sång av Fritz Sjöström.

Triffids - Save what you can
Minst en sång bör ha en vag julkoppling: "Well it doesn't look much like we'll see the new year/Cos all the bright young faces are here/And I can't see us rising to their occasion any more/No, not their Christmas cheer"

Simon & Garfunkel - 7 o'clock news/Silent night
Den här lyssnade vi alltid på i det malmbergska hemmet på julafton. Det är en mashup med en radionyhetssändning och Simon och Garfunkel som sjunger Stilla natt.

Rummets rymder av Georges Perec

varför skulle man inte kunna ha fem eller sex rum, utspridda över Paris? Jag skulle kunna sova vid Denfert, skriva vid Place Voltaire, lyssna på musik vid Place Clichy, älska vid Poterne des Peupliers, äta på Rue de la Tombe-Issoire, läsa i närheten av Monceauparken, etc. Är det konstigare, när allt kommer omkring, än att placera alla möbelhandlare i Fauborg Saint-Antoine, alla glashandlare på Rue du Pardis,[...]alla läkare på Harley Street, alla svarta i Harlem?

Rummets rymder (Espèces d'espaces) är en essä-bok från 1974 av den franske författaren Georges Perec som nyligen kommit ut i svensk översättning. Det är texter om vad rum och platser är.
Boken innehåller avdelningar om lägenheter, hus, kvarter, städer, landsbygden, världen.
Uppräknandet av olika slags rum gjorde att jag till sist även läste indexet från början till slut som om det vore en naturlig del av boken.
Det är en rolig bok som ibland hotar att bli kåserande. Men i stycken som det om det obeboeliga kommer det också in en del mörka stråk.
Bland Perecs funderingar kring rummet finns också övningar som han rekommenderar läsaren eller själv utför. Bland dessa finns ett par som lett till egna böcker. Bland annat nämns romanprojektet Livet, en bruksanvisning. Och det är lätt att se boken som en pendang till denna Perecs bästa roman.

Rummets rymder är emellertid läsvärd i egen kraft.
Visserligen finns det avsnitt som skvallrar om att det gått snart 40 år sen den skrevs. En genomgång av hur livet levs  i olika rum under en dag i en lägenhet låter modern diska (i köket) och fadern klä på sej för att gå till kontoret (i hallen).

En sak som gör boken underhållande är att Perec väver in citat och berättelser från andra författare i texterna. En av de första anspelningarna på andra texter är en bild av en karta. Det är kartan över oceanen i Snarkjakten (The Hunting of the Snark) av Lewis Carroll (han med Alice i underlandet).
I Snarkjakten ger Ringaren en karta till sin besättning. En karta som alla i besättningen förstår:
"'What's the good of Mercator's North Poles and Equators,/Tropics, Zones, and Meridian Lines?'/So the Bellman would cry: and the crew would reply/"They are merely conventional signs!//'Other maps are such shapes, with their islands and capes!/But we've got our brave Captain to thank'/(So the crew would protest) 'that he's bought us the best-/A perfect and absolute blank!"' (i Lars Forssells och Åke Runnquists tolkning: "'Ekvatorernas banor och meridianer,/ett par nordpoler eller en zon -/det är onödigt skrock', utbrast Ringaren och/fick till svar: 'Ja, en tom konvention!//Andra blad än det här fylls av uddar och skär/men vår ädle, vår kloke kapten'/så sade de flesta, 'han köpte det bästa, en alldeles fläckfri och ren.'")
Henry Holiday illustrerade detta avsnitt med en bild på havskartan. En vit fyrkant. Det är inte Holidays illustration som finns i Perecs bok. Utan en ännu tommare, fläckfri och ren fyrkant. Så att det ser ut som en tom sida.

Perec utgår inte direkt från en perfect and absolute blank bild av rummet och platserna. Men han lyckas få en att se på sånt som ett rum eller ett kvarter och annat man lätt tar för självklart på ett lite nytt sätt.
"Att leva är att ta sig från ett rum till ett annat, och att göra sitt bästa för att inte stöta emot något."
(Rummets rymder och därmed citatet här och överst är översatt av Fredrik Rönnbäck.)
(Först publicerad i april 2013)

Citerat från veckans läsning

"'Jag hade en kusin en gång som bodde i din ordbok, inuti själva bindningen,[...]Själv gick jag förbi din ordbok en dag, men jag gick inte in. Jag är en strängt upptagen skalbagge. Dessutom är ordböcker farliga.'"
ur Doftande trädgårdar för blinda av Janet Frame, övers. Marita Zonabend

"Besides, nothin's real scary except in books."
ur To Kill a Mockingbird av Harper Lee

"Och man erinrar sig historien om den unge svenske konstnären som på ett Parishotell läste 'Kräftans vändkrets' och upptäckte att dess vidlyftiga ego, Henry Miller, måste ha upplevt sina erotiska sensationer just på samma hotell. Så han sprang ner till portiern och frågade om han kunde erinra sig den amerikanske författaren. 'Javisst', svarade den gamle, 'Monsieur Miller... En ovanligt trevlig man. Mycket stilla. Alltid ensam.'"
ur "Henry Miller - djävul i paradiset" i Loggbok av Lars Forssell

Staffan var en stalledräng

"Staffan var en stalledräng.
Han vakta sina fålar fem.

En fåle hette Godhet.
En fåle hette Trohet.

En fåle hette Tålamod.
En fåle skyggade för blod.

En fåle hette Makt och slogs.
Han drev de andra snart till skogs.

Där bröto de båd' hals och ben.
Men Makt, han satte av i sken

och fradgan stod om mulen
som sockervadd om julen.

[...]

Men Staffan går i skogen än
och letar efter fålar fem.

Han visslar efter Godhet.
Han lockar efter Trohet.

Han viskar ofta rätt försagt:
Var är du, Makt?"

ur "Staffan var en stalledräng" av Lars Forssell
Dikten inleder samlingen Jack Uppskäraren och andra visor tryckta i år. Och är en av dem Cornelis Vreeswijk sjöng in på Visor svarta och röda. Du kan höra den HÄR.

Men du var human, Jack Uppskäraren

"Jack Uppskäraren" med Cornelis Vreeswijk:

 Jag har just läst Lars Forssells diktsamling Jack Uppskäraren och andra visor tryckta i år som då inte är tryckt i år utan år 1966. Det är en Forssell på allra bäst och argast humör. Visor om generaliisimo Franco. Om krig och makt och fascism.

 Två av texterna finns insjungna av Cornelis Vreeswijk på skivan Visor, svarta och röda (1972) där Vreeswijk tolkar Forssell-texter. Den inledande (efter dedikationen "Till alla som tycker att de är bara skit/Dessa sånger") "Staffan var en stalledräng" och då titelsången.

 "Jack Uppskäraren" ingår i avdelningen "Visor om mördare". Det är en av tre sånger om gärningsmän - en slags moraliteter. Dessa tre hör ihop. Jack Uppskäraren och andra visor tryckta i år har kommentarer i slutet till ett par av dikterna, bland annat till "Jack Uppskäraren" där det kort förklaras vem Jack the Ripper var: "Efter mordet på Mary Kelly försvann Jack the Ripper. Han blev aldrig avslöjad och kostade därigenom åtminstone en polischef hans höga ställning."

(Youtube-klippet har en bild på en AIK-flagga, vilket ju är underligt men går bra att ignorera.)

Citerat från veckans läsning

"- Det finns nog ingen sämre polis i världen än den svenska. Och kanske ska man vara glad för det."
i Orestes tvekade aldrig av Björn Runeborg

"No longer making the attempt to pass for human."
i "Dolly"av Elizabeth Bear

"Men låt dej nu inte avskräckas/av att Mother Duncan fick stolen./Det finns tusentals ouppklarade mord/av lejda mördare på vår jord,/av namnlösa mördare på vår jord/och du själv går ju fri under solen." 
i "Baldanado, Moya och Mother Duncan. En sång för legosoldater" i Jack Uppskäraren och andra visor tryckta i år av Lars Forssell

De fattigas piano som klinkar dag och natt

Ulla Sjöblom - De fattigas piano

Men han är allas vän!
Han svänger runt sin käpp
och tar en liten stepp -
(och sen) så börjar alla skratta...
och någon föll i gråt
fast vad han gråter åt
kan ingen riktigt fatta...

"De fattigas piano" är en svensk översättning av en fransk chansonnett. Originalet av Léo Ferré heter "Le Piano du Pauvre". Lars Forssell har gjort den svenska texten.
Forssell överasatte flera franska sånger. Förutom av Ferré bland andra Boris Vian. "De fattigas piano" med Ulla Sjöblom gavs först ut på en EP där Sjöblom även gjorde "Jag står här på ett torg". En Vian i (rätt fri) tolkning av Forssell. Detta var femtiotal, och klimatet var det kalla krigets och skivan blev indragen.
Ett par år senare gavs den ut igen i en lite längre version (senare hälften av andra versen: "Hur Louis Mariano på restaurang Atom" och så vidare, finns inte med i ursprungsversionen). Det ovan är den längre versionen.

Jag älskade den här sången som liten. Fast i Sven-Bertil Taubes version. Taube spelade i början av 80-talet in ett helt album med Ferré översatt av Forssell (Sven-Bertil Taube sjunger Léo Ferré) som inte får saknas i någon Taube den yngre-samling värd namnet. Men Ulla Sjöblom gör den också bra. Och bägge versionerna svarar T. S. Eliot: "Sitt lugnt min kära vän/och läs 'The Hollow Men',/låt ingen oro störa!/En smäll blir slutet men/kanhända snyftningen.../ändå blir svår att höra!"

10 bra röda skivor

"They may have won all the battles but we had all the good songs" som Tom Lehrer skaldade.

Advance Patrol - Utskrivna

Första skivan är också den nyaste. Från 2003. Malmöband. Med bland annat en sång om förkortad arbetsdag. Ett krav som den första 1 maj-demonstrationen förde fram. 

Bästa spår: Estupidos 

Bella Ciao - Om åtta timmar...

"Om åtta timmar verkar litet/så pröva på att jobba själv/Då får ni känna på skillnaden/på att vara chef och arbetare"

Gjorde italienska partisan- och lantarbetarsånger på svenska. Och en hel del Dario Fo. På det här albumet finns en monolog ur Fos främsta pjäs Mistero buffo framförd av Björn Granath.  Gruppen var väl egentligen en teatergrupp. Men gjorde tre skivor. Jag har de första två. De är suveränt bra. Det här är den första. Från 1976.

Bästa spår: Montesicuro

Billy Bragg - The Internationale

Minialbum där Bragg bland annat sjunger sjunger Internationalen med ny text som han själv översatt. Han påstår i skivhäftet att Pete Seeger uppmanat honom till detta. 

Bästa spår: The marching song of the covert battalions

Dagmar Krause - Tank Battles

Krause tolkar sånger av Hans Eisler. En kompositör som är mest känd för sitt samarbete med Brecht. Jag skriver mer om denna LP (och en till Krause-skiva) HÄR 

Bästa spår: You have to pay

Malvina Reynolds - Malvina

Det första på Reynolds eget skivmärke Cassandra Records. Här finns den låt Reynolds numera är mest känd för - "Little boxes". Men hon skrev en stor mängd sånger. Hon var 60 år när hon gav ut den här.

Bästa spår: There's A Bottom Below

Arja Saijonmaa - I Stockholms konserthus, 9 januari 1978

Saijonmaa sjunger Theoderakis. Dubbelalbum.

Bästa spår: Din tur idag (som jag skriver om HÄR) 

Pete Seeger - If a revolution comes to my country

Också ett livealbum. Inspelat i Uppsala i slutet av 70-talet. Den tidens vänstervåg började så klart i U.S.A. Pete Seeger var en av det landets ledande artister på vänsterkanten. En gång lyckades han få en sång vars text var tagen direkt från Bibeln svartlistad i amrikansk radio. Jag skriver mer om detta livalbum 

HÄR  när titellåten var veckans sång.

Bästa spår: East Virginia

Cornelis Vreeswijk - Visor, svarta och röda

Cornelis Vreeswijk sjunger Lars Forssell

Bästa spår: Avanti Popolo

Röd 1:a maj-fest 1974

"Vi demonstrerade för ungdomens krav och för socialismen. Sen åkte 4000 ut till Mässhallen i Älvsjö utanför Stockholm. Röd Ungdom ordnade en röd fest som avslutning på första maj 1974. Här kan du höra en liten del av vad som hände". Peps Blodsband, Hoola Bandoola och Fria Proteatern och på slutet sjunger alla Internationalen.

Bästa spår: Vem är det som bromsar ...? med Robert Karl Oskar Broberg & Hoola Bandoola Band

Vietnam är nära. Sånger av de förenade FNL-grupperna.

FNL-grupperna hade också sånggrupper som vapen i sin kamp mot U.S.A.-imperialismen. Vilket man kanske kan göra sej lustig över. Men här finns ett par väldigt vackra spår. Och den tidens vänster var på både gott och ont och motståndet mot U.S.A:s krig mot Vietnam hör till det goda. 

Ibland vinner vi också.    

Bästa spår: Haiphong

Tidigare 1 maj-listor:

10 bra röda filmer

10 bra arbetarromaner

Ung dam

Jag har fött din husgud med vallmor.
jag har dyrkat dig i fyra hela år.
Och nu bråkar du därför att din klänning inte klär dig
och därför att jag råkar säga det.

Ezra Pound
övers. Lars Forssell
från 25 dikter, en volym i Bonniers Lilla lyrikserien

Citerat från veckans läsning

"En annan relativt vanlig recensentsort är den som efter noggrant studium finner att författaren inte påminner om till exempel Robbe-Grillet eller ens Günther Grass, vilken omständighet då blir föremål för recensentens beklaganden."
Pär Rådström ur "En romanskribents bekännelser" i Pär Rådström i press & radio

"Men inom litteraturen är det annorlunda. Man tror sig se kvalitet där man ser något litet och sparsmakat[...]En Willy Kyrklund inger, på något underligt sätt, mera respekt än Balzac.
Lars Forssell ur "Pär Rådström och hans tid" i Vänner

Tove Jansson och Snarkjakten

Jag läser om Snarkjakten 1959 års utgåva i översättning av Lars Forssell och Åke Runnquist. Det är en rätt bra tolkning av Lewis Carolls dikt. Men det är inte egentligen för texten jag läser boken. I så fall läser jag hellre den på engelska. Det är Tove Janssons illustrationer som är vitsen med utgåvan.

The Hunting of the Snark som den heter i original kom första gången ut 1876, fyra år efter den andra Alice-boken. Det är en humoristisk skildring av en jakt på en Snark. Och om hur Snarkar ibland kan visa sej vara Boojumar.
Här får de enskilda rent absurdistiska inslagen i Alice, som dikten Jabberwocky breda ut sej i en hel berättelse. De första illustrationerna gjordes av Henry Holiday och var robust humoristiska. Tove Janssons mer finstämda teckningar passar historien bättre.
Endast i ett fall kan Holidays val av illustration kanske säjas vara bättre. Bellman eller Ringarn hos Forsell/Runnquist har en karta över de fartvattnen de ska över denna "saknade kuster och land./Den enklaste gast alla chanser den gav/Att förstå den med rodret i hand.//'Ekvatorernas banor och meridianer,/ett par nordpoler eller en zon -/det är onödigt skrock'".Denna karta "alldeles fläckfri och ren" får hos Holiday en egen helsidesillustration (till vänster). Vilket är ett skämt som flera av de många senare illustratörerna av boken har upprepat.
Att Tove Jansson inte gör detta skämt är inte enbart för att det enbart vore en upprepning av Holidays skämt (och knappast heller att det skulle kopiera idén från tecknare efter Jansson även om jag alltid har föreställt mej Tove Jansson med förmågan att se framtiden.) Utan snarare att skämtet inte hade passat in med de mer lyriska illustrationerna hos Jansson. Där Holiday och flera andra betonar det humoristiska i Carolls text och i kartfallet direkt återskapar, förtydligar skämtet understryker Jansson istället den melankoliska undertonen.

Denna kommer nästan bäst fram i de små illustrationerna än i de större. Men stora som små så tillhör bilderna den bästa delen av Tove Janssons konstnärskap.


(Publicerad första gången den sextonde april 2009. Om Ringarns karta kan du också läsa i inlägget Alan Moore och Alice i Underlandet som skräckberättelse. Mer om Tove Jansson och Lewis Caroll finns annars under etiketterna nedan. Det finns 13 inlägg om Jansson här, medan Caroll får nöja sej med tio. Snarkjakten med Tove Janssons illustrationer kan tyvärr vara svår att få tag i till överkomligt pris.)

Cornelis Vreeswijk sjunger Boris Vian

Desertören:

Text av Lars Forsell. Melodi Boris Vian som också gjort originaltexten. En tidigare svensk tolkning (också av Lars Forsell) hette "Här står jag på ett torg".
Originaltitel "Le Deserteur".
På albumet Visor, svarta och röda. Där Vreeswijk tolkar Lars Forsell.
(Jag har ett holländskt Vreeswijk-album med samma omslag. Fast på den svenska håller han på baksidan i en liten svensk flagga. På den holländska vad jag antar är den holländska).