Visar inlägg med etikett philip k. dick. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett philip k. dick. Visa alla inlägg

lördag 30 november 2019

Blade Runner och Voight Kampff-testet

I den roman av Philip K. Dick som från början hette Do androids dream of electric sheep (Androidens drömmar) men som i senare utgåvor brukar heta Blade Runner så finns det ett test för att ta reda på vilka som är androider. Voight Kampff-testet. Att detta test är det enda sättet för huvudpersonen Rick Deckard att avgöra vilka som är människor och vilka som bara utgör sej för att vara människor får en något otymplig förklaring i boken. Men sånt får man ta om man ska läsa Philip K. Dick.

Testet går ut på att Dekard mäter den svarandes reaktion på ett antal frågor. Nästan alla frågorna har att göra med djur. Plånböcker av kalvskinn, råa ostron och björnfällar. Om man är människa så kommer man i bokens värld att reagera med stark avsmak på dessa saker.

I den framtida värld Androidens drömmar utspelar sej i så är det ont om djur. Att ha ett levande djur är höjden av status. Deckard själv har ett elektriskt får som han låtsas mata varje morgon för att lura grannen att han har ett riktigt djur. Och detta elektriska får finns ju redan i originaltiteln.

Som bekant finns det en filmatisering vars titel slagit ut romanens riktiga. Ridley Scotts film Blade Runner har kvar Voight Kampff-testen. En av de första scenerna i filmen är med ett sådant test. Här dock utan djurfrågor. En senare scen där Rachael tar testet är taget från boken. Men något förkortat. Dock spelar djuren inte fullt lika stor roll i filmen. I romanen tar androidernas grymhet framförallt formen av grymhet mot djur.

Deckard blir nästan ilurad att en människa kört på testet. Istället är det en ny form av android som inte själv vet att hon är android (ett återkommande tema hos Dick). Testet fungerar. Men om vi, läsarna av boken, skulle ha fått testet så hade vi säkert misslyckats. Inte tillräckligt upprörda över tjurfäktningar eller att humrar kokas levande. Och vi skulle blivit indragna.

(Först publicerad den 13 juni 2009. Filmen Blade Runner utspelar sej i november 2019 – så gör även denna mening.)

söndag 20 mars 2016

Citerat från veckans läsning

"Zoégas är helt okej, de flesta av deras i alla fall, men undvik spexiga säsongsvarianter. Arvid Nordquists Franskrost är vad jag brukar köpa när jag är fattig."
ur I tiden av Lyra Ekström Lindbäck

"Den andra insköt upphetsat: 'Tidens hela oändlighet, uttryckt som evighet, som en loop! Som ett loopat kassettband!'"
ur Skannad i dunklet av Philip K. Dick, övers. Andreas Vesterlund

måndag 14 mars 2016

Apornas planet


"När såg du alla Apornas planet-filmerna sist? Jag såg nästan allihop tidigare i år,[...]jag missade sista filmen, där de avslöjar att alla berömda människor i historien som Lincoln och Nero i hemlighet var apor och styrde mänsklighetens historia från första början."
ur Skannad i dunklet (1977) av Philip K. Dick, översättning Andreas Vesterlund
Bilden är från Apornas planet (2001) av Tim Burton.
Det har kommit elva Apornas planet-filmer i Dicks roman.

söndag 28 februari 2016

Citerat från veckans läsning

"Efter måltiden återvänder jag till krogen. Där finns värden och i allmänhet slaktaren, mjölnaren och två tegelbrännare. Med dem tillbringar jag resten av dagen på ett tarvligt sätt genom att spela cricca och trich-tach, vilket ger upphov till tusen tvister och oändliga gräl med grova tillmälen."
ur Brev av Niccolò Machiavelli (detta brev är till Roberto Ridolfi), övers. Paul Enoksson

"De fyllde vid det här laget hela huset. Han läste om många olika sorter och la till sist märke till dem utomhus också, så han drog slutsatsen att det handlade om bladlöss. När han väl hade bestämt sig var det omöjligt att få honom att ändra sig, oavsett vad man sa till honom, som exempelvis: 'men bladlöss bits ju inte'."
ur Skannad i dunklet av Philip K. Dick, övers. Andreas Vesterlund

(Bägge böckerna är inköpta på årets bokrea.)

söndag 24 januari 2016

Citerat från veckans läsning

"Den i eget tycke ständigt föränderlige Peter Mangs väljer smeknamnet Kameleonten i taekwondoklubben[...]. En blinkning till det han kallar sitt 'omnitänk', alltså att han kan se alla sidor av saken samtidigt och aldrig behöver låsa sig vid en viss uppfattning om vad som är gott, ont, bra, dåligt."
ur Äventyr i Svenssonland av Joakim Palmkvist

"För att få inspiration och tänka fritt brukar jag sitta på Kaffe på Sankt Paulsgatan och läsa science fiction. Det gör jag nästan varje dag. Nu läser jag 'The penultimate truth' av Philip K. Dick, som är den av alla författare som gått längst utanför boxen." Carl Johan De Geer intervjuad av Josefin Olevik i SvD Kultur Söndag 24 januari 2016

torsdag 29 oktober 2015

The Grand Wheel av Barrington J. Bayley


"On Earth the game was the thing; it was the site of the original corruption, the birthplace of the Wheel. Here people spent their lives testing fortune, moving from one ingenious game of chance to another."

Barrington J. Bayley har sagt att The Grand Wheel var ett försök att skriva en roman som påminde om Philip K. Dicks böcker. Vilket märks.

I boken har spel och dobbel blivit den samhälleliga ideologin. Jorden är ett enda stort Las Vegas. Också utomjordingar ägnar sej åt hasardspel.
Berättelsens hjälte deltar i ett spel om världens framtid. Under spelets gång ser han att hela verkligheten är ett spel.

tisdag 26 november 2013

Total Recall - novellen


Han vaknade - och ville till Mars. Mars dalar, tänkte han. Hur skulle det kännas att vandra genom dem? Storslaget, mer än storslaget. Drömmen växte medan han vaknade till medvetande, drömmen och längtan. Han kände sej nästan innesluten i den andra världens närvaro,





Jag har läst om novellen "Minnen en gros" ("We Can Remember It for You Wholesale" 1966) av Philip K. Dick. Mest känd för att filmen Total Recall är baserad på den. Och då också remaken från i år.

Novellen var längre än jag mindes den. Lite mindre än fyrtio sidor. Ändå skulle en trogen filmatisering av novellen knappast räcka till en långfilm. Men kanske ett avsnitt av Outer Limits eller någon liknande fyrtiominutersserie.

I "Minnen en gros" drömmer kontorsarbetaren Douglas Quail om att åka till Mars. Men han har inte råd. I framtiden finns det emellertid en firma som kan ordna falska semesterminnen. Man kan där också få köpa upplevelser som att ha varit en hemlig agent. Tyvärr visar det sej att Quail faktiskt är hemlig agent men att han blivit programmerad att inte minnas det.

Efter några klumpigt skrivna action-scener (Dick är usel som spännings-författare) går Quail med på att få ett annat minne som ska fylla hans eskapistiska behov. 
En historia om hur han som liten räddade världen. Men också den här gången går det snett.

Det är inte någon av Dicks bättre noveller. Men den är rätt kul. Dick ger oss bara ett par glimtar av denna framtida värld och av Mars (som Quail aldrig kommer till i novellen) men lyckas antyda skillnaden mellan den grå jorden och det främmande lockande Mars. 
Det finns många typiska Dick-element i novellen. Om verklighetens osäkerhet och om längtan bort.
Och så kvinnohatet förstås. "Den var hennes uppgift som hustru att hålla sin man kvar på jorden." (övers, här och ovan, Gunnar Gällmo) heter det om Quails hustru i en av novellen som kommit med i bägge Total Recall. Medan Quail med förakt avvisar den fnittriga barbröstade receptionisten på minnesfirman.
Rädslan för kvinnorna i Dicks noveller är mer än tids- och genretypisk, den är en personlig genuin misogyni (ändå är några av hans bästa romanfigurer kvinnor).

Filmen från början av 90-talet skulle först ha regisserats av David Cronenberg. Efter en konflikt med bolaget tog Paul Verhoven över. Den är som bäst big dumb fun. Men har sina anhängare.  
Remaken verkar bygga mer på Verhovens film än på novellen och har fått blandad kritik.  SvD är positiv, Expressen är negativ. DN är inte alls glad. Men inga recensioner har gjort mej särskilt sugen att se den.

(Först publicerad 8 augusti 2012. Jag har tidigare också skrivit om novellen The Adjustment Team när den gick och blev film. Och så har jag rankat de Dick-filmer jag sett i Philip K. Dick och film. Total Recall kom trea. Originalet alltså. Jag har fortfarande inte sett den nya. Det dyker upp ännu fler Dick-inlägg om du klickar på philip k.dick-etiketten.)

onsdag 31 oktober 2012

10 bra skräcknoveller

Vi firar Halloween traditionsenligt med en lista. Detta år med skräcknoveller. Skräck är en genre som passar bra i novellformatet.


The Midnight Meat Train
Första novellen i Clive Barkers The Books of Blood, grotesk och spännande.

It's a Good life av Jerome Bixby
Jag skriver om Bixbys novell och avsnittet av Twilight Zone som bygger på den HÄR

Pojkar! Odla jättesvampar i era källare  av Ray Bradbury
Skräckförfattaren Bradbury visste hur man skulle hålla sej alldeles vid gränsen där det skrämmande övergår till att bli löjligt.

På den matta jorden av Philip K. Dick 
Tidig novell av Dick. En man gör en besvärjelse så att hans älskade ska komma tillbaka till livet. Men något går fel. I En handfull mörker.

Lotteriet av Shirley Jackson
Jag tänkte först ta en annan Shirley Jackson. Men det är inte en slump att "Lotteriet" är en klassiker. En perfekt uppbyggd berättelse.

Röd som blod Tanith Lee
Om en ond Snövit. Här är häxan, Häxdrottningen, god. Medan hennes styvdotter Bianca är ond. Dvärgarna är förvridna elaka levande träd. I Jules Verne magasinet 386.

Färg bortom tid och rum av H. P. Lovecraft
Lovecraft kan ibland bli lite fånig. Och en del tycker att just den här tillhör hans fånigare. Men jag gillar denna berättelse om hur en sten från rymden får människorna och djurna på en gård att förändras. Finns bland annat i den klassiska skräckantologin Stora skräckboken.

Född av man och kvinna av Richard Matheson
Klassikern bland monstret i källaren-berättelserna. I Jules Vernes Magasinet 401.

The Ball Room av China Miéville och Emma Bircham och Max Schaefer
Bollhaven på McDonaldsrestaurangerna är hemsökta. I Jake and other stories av Miéville.

Lövskogsnunnans lösning av James Tiptree jr
En sjukdom gör att alla män i världen blir våldsamma kvinnohatare (skriven under pseudonymen Racoona Sheldon). I Nova SF 3/85. Tiptree skrev scienmce fiction. Men hon låg ofta nära skräckgenren.

Tidigare Halloween-listor här på Butter tar ordet:
10 bra skräckromaner
10 bra skräckfilmer
De tio bästa skräcksångerna

fredag 10 augusti 2012

Total Recall - novellen


Han vaknade - och ville till Mars. Mars dalar, tänkte han. Hur skulle det kännas att vandra genom dem? Storslaget, mer än storslaget. Drömmen växte medan han vaknade till medvetande, drömmen och längtan. Han kände sej nästan innesluten i den andra världens närvaro,





Jag har läst om novellen "Minnen en gros" ("We Can Remember It for You Wholesale" 1966) av Philip K. Dick. Mest känd för att filmen Total Recall är baserad på den. Och då också remaken från i år.

Novellen var längre än jag mindes den. Lite mindre än fyrtio sidor. Ändå skulle en trogen filmatisering av novellen knappast räcka till en långfilm. Men kanske ett avsnitt av Outer Limits.

I "Minnen en gros" drömmer kontorsarbetaren Douglas Quail om att åka till Mars. Men han har inte råd. I framtiden finns det emellertid en firma som kan ordna falska semesterminnen. Man kan där också få köpa upplevelser som att ha varit en hemlig agent. Tyvärr visar det sej att Quail faktiskt är hemlig agent men att han blivit programmerad att inte minnas det.

Efter några klumpigt skrivna action-scener (Dick är usel som spännings-författare) går Quail med på att få ett annat minne som ska fylla hans eskapistiska behov. 
En historia om hur han som liten räddade världen. Men också den här gången går det snett.

Det är inte någon av Dicks bättre noveller. Men den är rätt kul. Dick ger oss bara ett par glimtar av denna framtida värld och av Mars (som Quail aldrig kommer till i novellen) men lyckas antyda skillnaden mellan den grå jorden och det främmande lockande Mars. 
Det finns många typiska Dick-element i novellen. Om verklighetens osäkerhet och om längtan bort.
Och så kvinnohatet förstås. "Den var hennes uppgift som hustru att hålla sin man kvar på jorden." (övers, här och ovan, Gunnar Gällmo) heter det om Quails hustru i en av novellen som kommit med i bägge Total Recall. Medan Quail med förakt avvisar den fnittriga barbröstade receptionisten på minnesfirman.
Rädslan för kvinnorna i Dicks noveller är mer än tids- och genretypisk, den är en personlig genuin misogyni (ändå är några av hans bästa romanfigurer kvinnor).

Filmen från början av 90-talet skulle först ha regisserats av David Cronenberg. Efter en konflikt med bolaget tog Paul Verhoven över. Den är som bäst big dumb fun. Men har sina anhängare.  
Remaken verkar bygga mer på Verhovens film än på novellen och har fått blandad kritik.  SvD är positiv, Expressen är negativ. DN är inte alls glad. Men inga recensioner har gjort mej särskilt sugen att se den.

torsdag 8 december 2011

Svenska framtider, lucka åtta - Skeppet i Kambrium

Kuratorn skulle säkert komma i morgon. Den skulle be honom börja författa igen, citera gynnsamma recensioner av hans första novellsamling (baserad på stulna idéer från böcker han mindes sig ha läst). Den vägde över 300 kilo så han kunde inte gärna kasta ut den.
De ville ha honom dit, för de visste att det plågade honom.

Flera svenska framtidsskildringar utspelar sej utanför Sverige. Som Skeppet i kambrium - Bertil Mårtenssons andra roman från 1974. Som utspelar sej i London. Fast London är inte det riktiga London utan en kopia. Något vår hjälte John Fernström (en svenskättling) börjat ana.

Anledningarna till att romanen utspelar sej i ett falskt London och inte ett falskt Stockholm (Gamla stan hade passat bokens atmosfär bra) är flera. Den svenska science fiction-publiken var liten och Mårtensson riktade in sej på en internationell publik. Boken ska först ha skrivits på engelska. Och så är den, vänligt uttryckt, kraftigt påverkad av engelska och amerikanska förlagor.

Mårtensson tillägnar boken tre SF-författare: Clifford Simak, Philip K. Dick och Brian Aldiss. Att hjälten insett att världen är falsk är ett tema framförallt Dick använde sej mycket av.

Det är en rätt underhållande bok. Även om den tappar lite i slutet. Fejk-London fungerar som egentlig huvudperson vilket gör att det inte gör så mycket att John Fernström är lite fyrkantig.

Skeppet i kambrium gavs ut som nummer 9 i Askild & Kärnekulls science fictionserie.

onsdag 23 november 2011

Blade Runner och Voight-Kampff-testet


I den roman av Philip K. Dick som från början hette Do androids dream of electric sheep (Androidens drömmar) men som i senare utgåvor brukar heta Blade Runner så finns det ett test för att ta reda på vilka som är androider. Voight-Kampff-testet. Att detta test är det enda sättet för huvudpersonen Rick Deckard att avgöra vilka som är människor och vilka som bara utgör sej för att vara människor får en något otymplig förklaring i boken. Men sånt får man ta om man ska läsa Philip K. Dick.

Testet går ut på att Dekard mäter den svarandes reaktion på ett antal frågor. Nästan alla frågorna har att göra med djur. Plånböcker av kalvskinn, råa ostron och björnfällar. Om man är människa reagerar man med stark avsmak på dessa saker.

I den framtida värld Androidens drömmar utspelar sej i så är det ont om djur. Att ha ett levande djur är höjden av status. Deckard själv har ett elektriskt får som han låtsas mata varje morgon för att lura grannen att han har ett riktigt djur. Och detta elektriska får finns ju redan i originaltiteln.

Som bekant finns det en filmatisering vars titel slagit ut romanens riktiga. Ridley Scotts film Blade Runner har kvar Voight-Kampff-testen. En av de första scenerna i filmen är med ett sådant test. Här dock utan djurfrågor. En senare scen där Rachael tar testet är taget från boken. Men något förkortat. Dock spelar djuren inte fullt lika stor roll i filmen. I romanen tar androidernas grymhet framförallt formen av grymhet mot djur.

Deckard blir nästan ilurad att en människa kört på testet. Istället är det en ny form av android som inte själv vet att hon är android (ett återkommande tema hos Dick). Testet fungerar. Men om vi, läsarna av boken, skulle ha fått testet så hade vi säkert misslyckats. Inte tillräckligt upprörda över tjurfäktningar eller att humrar kokas levande. Och vi skulle bli indragna.

(Först publicerad den 13:e juni 2009)

söndag 13 november 2011

Citerat från veckans läsning

"Livets hemligaste mening med något är den mening det har med skrivmaskiner. De är till för att säljas, när man inte kan betala hyran där man bor."
ur "Episod ur Åkes liv" i Olibrius och gestalterna. Tidiga berättelser av Eyvind Johnson

"it will be the next shemittah, very much like the first; the Torah will again rearrange itself out of its jumbled matrix.
Herb Asher thought, It sounds like a computer. The universe is programmed - and then more accurately reprogrammed."
ur The Divine Invasion av Philip K. Dick

"Vet du om det är krig, då? skrek kungen häftigt.
Nej, det visste han inte heller, men hoppades att det blev ärorikt, om så var förhållandet..."
ur "Straffet" i Olibrius och gestalterna. Tidiga berättelser av Eyvind Johnson

torsdag 29 september 2011

Dråparen av Philip K. Dick


Ledningarna hade fört hans böner till transmittern, och därifrån hade bönerna gått till närmaste återutsändningsnät; under de senaste dagarna hade hans bönder [sic] studsat genom galaxen och till slut hamnat - hoppades han - på någon av gudavärldarna.

Dråparen är en roman av Philip K. Dick från 1970 som heter A Maze of Death i original. Den utspelar sej (eller tycks utspela sej) på en rymdbosättning i en värld där det finns vetenskapliga bevis för att Gud finns. Skildringen av denna alternativa teologi är ofta rätt dråplig (ja, jag vet), med en ateist som betraktas som underlig och irrationell av de andra personerna i romanen. Dicks humor får inte alltid den uppmärksamhet den förtjänar. Men boken anknyter också till Dicks mer allvarliga religiösa funderingar i böcker som Baklängesklockans värld och Valis-böckerna (även om jag man kan fundera på om inte Valis och det var ett enda stort practical joke från författarens sida).

Någon börjar att ha ihjäl de fjorton medlemmarna i bosättningen, en efter en. Handlingen har en del gemensamt med filmen Alien. Som i och för sej lånade sin premiss från A. E. Van Vogt. En av Dicks förebilder.
För att vara en Dick-roman har den en rätt färglös titel. En fiktiv bok i boken har en bättre sådan - How I rose from the dead in my spare time.

Den svenska utgåvan kom på Delta Science Fiction 1976. Under en period när böckerna från det förlaget hade rätt trista omslag.

Jag fick boken i födelsedagspresent av min morfar en gång i tiden. På lappen han skrev till boken (min morfar skrev aldrig i böcker han gav bort, han var en alltför stor bokälskare för det, tyvärr har jag i några fall blivit av med vad han skrev till böckerna) står det bland annat att "påpekas bör också (men det märker du ju själv) att det är en erbarmlig översätt* och dessutom uruselt korrekturläst, men det är inte mitt fel.
*ning"

Och det stämmer. Den är lustigt nog översatt av den blivande Tolkien- och Joycetolkaren Erik Andersson. Men det måste ha varit en av hans allra första översättningar och det yrket tar säkert tid att lära sej.

lördag 12 mars 2011

Åtta länkar en lördag


The Brendan McCarthy Dredd
Tearoom of despair går igenom hur Brendan McCarthy tecknat Judge Dredd genom åren. Jag har läst den senaste Judge Dredd tecknad av McCarthy. Snyggt tecknad - men rätt svag historia. Det är en Doktor Who-parodi. I serien reser Doctor What genom tid och rum i en baja-maja och inte i en telefonkiosk. På den nivån är humorn.

The Comics Journal
The Comics Journal har, igen, en ny hemsida. Som verkar bättre än deras förra.

Bernur om Aris Fioretos om Nelly Sachs
Bernur läser Flykt och förvandling. Nelly Sachs, författare, Berlin / Stockholm av Aris Fioretos.

Nelly Sachs tre gånger tolkad
Bernur citerar tre översättningar av ett par Sachs-rader - tolkade av Gunnar Ekelöf, Rolf Moberg och Google Översätt (googles translatortingest kan ge underliga reultat, Butter tar ordet blir enligt den, på engelska, Butterfield takes the floor).

4 x Vi är Sex Bob-omb!
Fyra outgivna spår av Beck som Sex Bob-omb i Scott Pilgrim-filmatiseringen.

Adjustment team av Philip K. Dick
Copyrighten för "Adjustment team" har gått ut. Så du kan läsa den på nätet. Här har någon fotograferat novellen från det sf-magasin den först publicerades i. Med fula illustrationer och allt.

Philip K. Dick och film
"Adjustment team" har ju gått och blivit film. Jag har skrivit om tidigare Dick-filmatiseringar ovan. Och rankat dem (jag har sett ytterligare en sen dess - Next, som också bygger på en novell från 1954, den lyckades faktiskt vara sämre än alla de andra).

fredag 11 mars 2011

Adjustment team - en novell av Philip K. Dick


I går läste jag novellen "Adjustment team" av Philip K. Dick. Novellen har nyligen filmatiserats som The Adjustment Bureau, som har svensk premiär idag. Jag läste den i The Book of Philip K. Dick, ett urval med några av Dicks tidigaste noveller ("Adjustment team" är från 1954, två år efter att Dicks första novell publicerades). Trots att jag är rätt säker på att jag läst alla novellerna i boken så hade jag inget minne av just denna. Något som inte förvånar mej när jag nu läser (om) den korta novellen.
Inte för att den är direkt dålig. Den är rätt underhållande. Men något av en bagatell.

I den så möter huvudpersonen när han kommer till arbetet gråa livlösa människor som smulas sönder när han rör vid dem. När han dagen efter går tillbaka till kontoret har det genomgått förändringar som bara han lägger märke till. Bland annat har hans chef ersatts av en yngre version.
Han har råkat snubbla in i en justering. En mindre förändring av världen som novellens titelpersoner har ansvar för. Den i justerarteamet som är ansvarig för denna blunder är en sömnig talande hund (här märker man att det är en tidig Dick - den äldree Dick skulle ha haft en katt i rollen).

Filmen ska ha en kärlekshistoria och en hjälte som försöker undkomma justerarna. Men novellen har egentligen inte mycket till handling alls.
Den kretsar helt kring scenen när verkligheten rämnar ("The sun had winked off. One moment it was beaming down. Then it was gone."). Som är berättelsens höjdpunkt - och påminner om en sekvens i den senare Dick-romanen Mannen i det höga slottet. Dick kommer i sitt författarskap ofta att skriva om verklighetens osäkra natur. Och detta är en av de första gångerna en av hans hjältar får en inblick bakom varats kulisser.
Men även om "Adjustment team" är en av de första Dick-novellerna på temat (vilket kan förklara att den, trots sin lätt bagatellartade karaktär, finns med i ett par såna här best of-volymer med Dick-noveller) så är den långtifrån först om man ser till sf-genren i stort.

SF-noveller där världen styrs av okända krafter och där verkligheten visar sej vara en illusion var vanliga. "Come and go mad" av Frederic Brown kom 1950, Du är ensam av Fritz Leiber 1953 (novellversionen 1950) och i Jules Verne-Magasinet. En antologi som innehåller sf-noveller från 40-talet finns en novell med samma tema.

Sf står för science fiction. Alltså vetenskapsfiktion. Vetenskapen i den här sortens noveller kan säjas vara ontologin, läran om varat. Mycket sf har haft ett ontologiskt tema och det tillhör genrens viktigaste bidrag till litteraturen. Dick skulle bli en av de sf-författare som oftast kom tillbaka till temat med verklighetens osäkra natur.

Sf-filmen började egentligen först på 90-talet att intressera sej för liknande teman. Scenen med justeringen i "Adjustment team" får en att tänka på filmen Dark City från 1998. Flera recensenter har jämfört den nya Adjustment Bureau med just Dark City. Jämförelsen har inte i något fall fallit ut till The Adjustment Bureus fördel.

De svenska recensenterna verkar inte heller vara särskilt överväldigade. DN säjer att filmen är välgjord medan Expressen visserligen talar om ett sofistikerat slut (och nämner Dick) men annars ger den ett rätt ljumt omdöme. Mest negativ är Göteborgsposten, medan Svenskan (som också nämner Dick) är den mest positiva.

söndag 11 april 2010

John Sladeks parodier


I slutet av John Sladeks novellsamling The Steam-Driven Boy and other stangers finns det en avdelning med tio korta texter kallad "The Parodies". Dessa är parodier på tio författare, huvudsakligen inom sf-fältet.

Författarna som parodieras får sina namn förvrängda. Philip K. Dick blir Chipdip K. Kill. Cordwainer Smith-parodin har undertiteln "A Co-ordainer's Myth". Medan J. G. Ballard får heta J. G. B-.

I novellsamlingens innehållsförteckning står också de parodierades namn utsatta med vokalerna ersatta av asterisker. Här anar man en redaktörs hand. Den första av novellerna "The Purloined Butter" hade inte detta förtydligande när den först publicerades i New Worlds Quarterly 3. Där fanns istället ett kort företal där Sladek är upprörd över att författaren Edgar Allan Poe plagierat honom ("purloined my story").

Parodin tillhör inte de mest välsedda genrerna. Och också dessa parodier ses ofta som en lättviktig del av Sladeks verk. Men även om ett par av dem (som till exempel Chipdip K. Kill-novellen) kräver att man har läst förebilden så gör Sladek berättelser som skulle kunna stå på egen fot av de flesta (och om man har läst Philip K Dick så är det en rätt förödande satir).

Sladek var i sitt författarskap ofta inspirerad av författare utanför sf-genren. Roderick lånar grepp från William Gaddis medan Joseph Hellers inflytande på långnovellen "Masterson and the clerks" är tydligt. Kanske är det därför han i dessa noveller förlöjligar inte bara genrens ofta orimliga historier eller författarnas svulstiga prosa utan också dess berättargrepp.
Att Wells-historien "Pemberley's Start-Afresh Calliope" berättas av en man som jaget träffar på en klubb får på slutet sin betydelse också för handlingen. En handling som involverar en man som säjer sej vara förföljd av tisdag morgon.
Kronologiskt ordnade efter den parodierade så bildar novellerna en liten mini-historia över sf-genren och dess stilgrepp.

Parodierna påminner mycket om Sladeks övriga verk. Inte minst de andra novellerna i samlingen. Titelnovellen är till exempel en drift med tidsreseschabloner. Hånandet av Asimovs robotlagar åtekommer i Tick-Tack. Asimov-parodin är en av de bättre.

Bäst i avdelningen är en parodi på Ray Bradbury. I den så har efter att telefonerna har blivit populära postkontoren stängts och frimärken förbjudits. Detta berättar en gammal man för sina barnbarn. Sladek prickar in Bradburys sentimentala och klagande ton. Världen har blivit sämre för att alla har för bråttom "the fast folks couldn't take the time to write or read letters". Förutom Fahrenheit 451 så lånas det från flera Bradbury-historier. Bland annat Blommande vin. När på slutet den gamle mannen och barnen äntligen bränns inne av telefonkompaniets polismän så går lågorna i höstens färger.

Lite en besvikelse är Ballard-hommagen. Som först ser ut att utgå från hans kondenserade romaner typ Skändlighetsutställningen men snarare bygger på hans tidigare mindre intressanta undergångsromaner.
Detta gör också att parodierna inte helt går fram till vad som då var genrens nu (samlingen kom 1973, ballardparodin 1969). Senare har Sladek, i formen av en recension, gjort en parodi på Michael Moorcock och därmed delvis rättat till detta.

De tio parodierna finns också i samlingen The Best of John Sladek.

söndag 21 februari 2010

Citerat från veckans läsning

"Pappa blir också mycket glad, så fort tant är det allra minsta sjuk, och meddetsamma skickar han efter doktorn, eftersom han tror att doktorn snarare skall hjälpa oss än tant. Det har han fått för sig, därför att han läst om, att det i Amerika en gång kom en man med tandvärk till en klinik, och i stället för tanden tog man blindtarmen på honom."
ur "Vår besvärliga tant" av Jaroslav Hasek. I Berättelser ur båda fickorna. Översättning Göran Lundström

"'You did not experience God. You merely experienced something with the qualities and aspects and nature and powers and wisdom and goodness of God.' This is like the joke about the German proclivity toward double abstractions; a German authority on English literature declares, 'Hamlet was not written by Shakespeare; it was merely written by a man named Shakespeare.'"
ur Valis av Philip K. Dick

lördag 20 februari 2010

Åtta länkar en lördag


Filmaffischfredag med Låt den rätte komma in
På Final Girl.

We're howling forever: in the wake of PHONOGRAM 2.7 av Matt Fraction
"I knew I loved PHONOGRAM– love-loved– when in the first issue of its first arc RUE BRITANNIA, a young man stopped making out with a young woman he’d waited quite a long time to make out with so he could replay the same song over the course of two hours. I’ve done that. I knew that. That’s me. For my sins and in horror that was me."
Om den tecknade serien Phonogram av Kieron Gillen & Jamie McKelvie.

Simulacrum Blues av PKDgoogletranslaterevolvermannen
På Badang! har Revolvermannen gjort en dikt av en google.översättning av ett stycke ur Philip K. Dicks Valis

Stänk och flikar "om det där..." av Majakovskij
Själv ser jag mej mer som en Chlebnikov-person. Men "om det där" är en bra dikt.

Mindre lämpliga spel baserade på Watchmen
Apropå att några av karaktärerna från seriealbumet Watchmen blivit Heroclix-figurer (nej, jag vet inte heller vad det är för något) så har ComicsAlliance gjort dessa förslag på olika spel som Watchmen-monopol och Watchmen-Clue: "The game that ended thirty-five minutes ago!"

Fritz filmer - Simon säger om två Gilbert Hernandez-album
Om The Troublemakers och Chance in hell

Dexy midnight runners-appreciation på Tankar från en gödselhög

Den amerikanska högern hatar Kapten Amerika
Marvel Comics har bett om ursäkt för att Captain America slog ner en Tea Party-sympatisör (eller vad det heter).

fredag 19 februari 2010

Valis av Philip K. Dick


Romanen Valis handlar om Horselover Fat som efter en religiös uppenbarelse blir övertygad om att denna värld är falsk och att det i den egentliga världen så är året 103 efter kristus.

Till skillnad från de flesta av Philip K. Dicks romaner så är det inte science fiction men en självbiografisk berättelse. Eller åtminstone till en viss gräns.

Valis kom ut 1981, ett år innan Dicks död, och är första boken i en trilogi där Dick utgick från en liknande epifani.

Han skrev ner spekulationer kring denna mystiska händelse i ett längre verk. Utdrag ur detta finns i texten. Dessa citat blir lite mastiga även om de inte är särskilt långa. Det är en invecklad gnostisk misch-masch av olika läror som utgör Horselover Fats nya tro. När den berättas i handlingen fungerar det bättre

Boken berättas i tredje person. Men i de första kapitlen finns en viss tvetydighet över detta. "I am Horselover Fat, and I am writing this in the third person to gain much-needed objectivity."

Berättaren beskriver hur en av Horselover Fats beklanta tar livet av sej och hur detta leder till att Fat blir galen. Jag önskar att jag kunde ha hjälpt honom säjer berättaren som vi i början av romanen av och till påminns om är Horselover Fat.

Efter ett tag tonas det här ned men det ger ett extra lager till den tvivlande tonen när Fats religiösa teorier kommer upp.

Dessa teorier diskuterar han med ettpar vänner, bland annat berättaren - som efter ett tag blir tydlig som Philip K. Dick själv. Bland annat med en doktor på den psykiatriska klinik där Fat är inlagd. Doktorn är förvånansvärt insatt i gnostiska teorier och verkar ta Fats upplevelse på fullt allvar.

Så här långt är det en roande roman som man, trots utdragen ur Dicks gnostiska skrifter, inte behöver vara överdrivet road av teologi eller mysticism för att uppskatta. Den är lite som Inferno om den skrivits av Dick och inte Strindberg. Med en liknande intensitet men också med den känsla av en slags lugn uppgivenhet som finns i Dicks bästa verk.

Mot slutet av boken verkar Dick dock, kanske yrkesskada av sitt genreskrivande, fått för sej att något måste hända.

Den av hans vänner som är mest tvivlande till Fats religiösa upplevelser, och till all religion - han anser att det att hans katt dött motbevisar alla trosläror - går och ser en film, Valis, som påminner om Fats teorier. Han tar med sej de andra till bion.

Själva filmen som beskrivs och vännernas teorier kring denna är rätt roande. Filmen i boken ska påminna om en tidigare roman av Dick som jag inte läst. En sf-version av Dicks religiösa teorier. Och partiet blir till en rätt rolig parodi på Dicks mest förbryllande tendenser. Om det nu är medvetet eller inte.

Men efter det så söker de upp filmens skapare och går med i en religiös kult. Där tappar Valis i styrka. Den osäkerhet som finns i relationen mellan berättaren och huvudpersonen tas till exempel upp igen på ett alldeles för bokstavligt sätt.

Trots denna sista tredjedel så är Valis en av Dicks bättre romaner.

söndag 7 februari 2010

Citerat från veckans läsning

"If he met God, Tarzan would be prepared. One could never tell whether a grass rope, a war spear, or a poisoned arrow would be most efficacious against an unfamiliar foe. Tarzan of the Apes was quite content-if God wished to fight, the ape-man had no doubt as to the outcome of the struggle."
ur "The God of Tarzan" av Edgar Rice Burroughs

"They ought to make it a binding clause that if you find God you get to keep him."
ur Valis av Philip K. Dick