Fyra som var bröder

"På trottoarerna låg konstnärer, och ritade av den som ville bli modell, eller också gjorde de visioner med färgkritor direkt på direkt på trottoarstenen. Ute på sjöarna gondoler, på kajskoningen satt fiskare med långa spön och poeter med sina blyertspennor. Vattnet var så ljust att svanarna knappast syntes, men de flesta poeterna skrev dock förtvivlad poesi."

Fyra som var bröder är en roman av Sivar Arnér som kom ut 1955. Den börjar: "Det var en gång fyra män som var bröder, mer eller mindre, och bodde i samma stora stad."
Romanen handlar om dessa fyra män i denna fiktiva staden. Boken är mycket femtital på ett bra sätt. 

Det är den bästa Arnér jag läst med god marginal och brukar också räknas till hans främsta romaner. Det är till exempel denna som gavs ut som en Bok för alla (vilket gör att den är lätt att få tag i, men Bok för alla-utgåvan saknar Gösta Krilands vackra omslag.)

Det är en sorglig, vacker och rolig roman. Och när jag nu tar fram och bläddrar i den tänker jag att jag borde ta och läsa om den.

Skon som krigaren bar - Sivar Arnérs debutbok

"I själva verket var det mycket svårare än han tänkt sig att åstadkomma en kulspruta, när inte hundra andra uppfinningar var färdiga på förhand."

Det är troligt att du inte vet vem Sivar Arnér är. Men en gång i tiden så var han en välkänd svensk författare. En av fyrtiotalisterna. Skon som krigaren bar var hans debut. Det är en novellsamling. Enligt baksidan hade endasttutelnovellen varit publicerad förut. Då i BLM. Boken kom också ut på Bonniers. Jag har förstautgåvan. Jag tror i och för sej inte det finns några andra utgåvor.

Arnér var en rätt bra författare. Om än lite ojämn. Och det är synd att han börjar glömmas bort. Inte minst för att mitt ex av Skon som krigaren bar hade varit mycket mera värt om han fortfarande hade varit en läst och uppskattad författare.

Titelnovellen är en novell i historisk miljö. Det finns fler såna i boken. Det finns också ett par med inslag av (lätt) fantastik. Den intressantaste novellen i samlingen blandar dessa två aspekter. "Historikern" är en tidsresenovell med största sannolikhet inspirerad av Mark Twains En Connecticut Yankee vid kung Arthurs hov. En historieintresserad soldat hamnar i 1500-talet och ger Erik XIV kulsprutor.

Hur huvudpersonen Stellan åkt tillbaka i tiden förklaras inte. "Inte i drömmen: det som nu hände var redigare så. Jan hade bytt ram, och det var underligt nog, men det var allt som hade skett." Så beskrivs hoppet från 1900-talet till 1500-talet.
I novellen är Stellan ivrig att hjälpa Erik XIV och förbättra historien. Berättelsen slutar lite abrupt. Den känns som ett första kapitel i en roman. Och saknar det raseri under texten som gör Twains roman till en så stark läsupplevelse. Men det är ett intressant exempel på en tidig svensk tidsreseberättelse.

Fyra som var bröder, mer eller mindre

Sivar Arnér är kanske inte längre ett särskilt känt namn. Men hans Fyra som var bröder från 1955 borde väl fortfarande räknas bland de mindre svenska klassikerna. Och jag föredrar den framför de flesta av de större sådana.

Det är en roman om fyra män och tre kvinnor. Den är rolig och sorglig och liksom lätt i tonen, även när den är 50-taligt svårmodig.

Jag hittade ingen riktigt bra bild på boken - men det är en vacker volym även med det kraftiga rosa inslaget i Gösta Krilands omslag (rosa är en förvånansvärt vanlig färg för femtiotalets svenska romaner, särskilt för de lite dystrare enligt franskt mönster - möjligen gjorde de som män i dag som har rosa skorta på sej och påstod att omslagen var laxfärgade).
Den har också getts ut i En bok för alla - i en utgåva som inte är lika vacker, men säkert lättare att få tag i.