Rainer Werner Fassbinders tio bästa filmer

I dag så skulle Rainer Werner Fassbinder ha fyllt 70 år. Vi firar detta med denna lista. (Trots sin korta levnad så hann Fassbinder göra en hiskelig massa filmer, jag har inte sett alla. Listan är baserad på dem jag sett. Sen spelar smak och sånt in.) Listan är kronologiskt ordnad.

Katzelmacher
Early funny Fassbinder.

Rio das Mortes
Har den speciella hårdkokta fassbinderska tonen.

Niklashausen Fahrt
Om ett uppror på 1400-talet. Men upprorsmännen har ibland maskingevär och skanderar samtida revolutionära slagord.

Varning för en helig sköka
En film i den av filmregissörer omtyckta genren film om en filminspelning. En av Fassbinders egna favoriter.

Petra von Kants bittra tårar
Pjäsen är också bra.

Rädslan urholkar själen
Fassbindersk melodram när den är som bäst.

Frihetens nävrätt
En film som är nästan lika bra som sin titel.

Maria Brauns äktenskap

Berlin Alexanderplatz
Denna filmatisering av Döblins roman med samma namn är egentligen en tv-serie. Men jag har sett den på bio. Den visades två helgkvällar efter varandra. Det var vinter. På väg dit andra kvälken ramlade och slog mej. Ändå värt det.

Matrosen och stjärnan

Detta är en rätt fri filmatisering av Jean Genets roman. En vacker film.

10 bra filmer om homosexuella

Det är Pride-vecka i Huvudstaden. Och därmed denna lista (jag vet inte om jag är helt nöjd med rubriken, men jag kom inte på något bättre). 

But I'm a cheerleader

Komedi om en ung kvinna som sänds till ett läger där man botar homosexualitet.

Caravaggio

Derek Jarman. Den unge Caravaggio spelas av han från Reportergänget.

Det finns annan frukt än apelsiner

TV-serie i 3 delar byggd på Jeanette Wintersons debutroman. Ska vara mer konventionell än boken (som jag inte läst). Men jag tyckte om serien. Och jag tror det är Winterson som skrivit manuset. Winterson betraktar inte romanen som en lesbisk berättelse: "I've never understood why straight fiction is supposed to be for everyone, but anything with a gay character or that includes gay experience is only for queers." Vilket också kan läsas som en kritik mot listor som den här.

Farväl min konkubin

Vacker episk berättelse av Chen Kaige om två operasångare. Då kvinnorollerna spelades av män.

Frihetens nävrätt

Fassbinder. En av hans bättre filmer och den med den bästa titeln.

Min sköna tvättomat

Regisserad av Stephen Frears, skriven av Hanif Kureishi. Bägge var större namn när filmen kom 1986. Men den har hållit bra. Om en romans mellan en man från en pakistansk familj och ett före detta skinnhuvud.

Mysterious skin

Jag har sett om flera Gregg Araki-filmer på sena tiden efter att jag såg hans Kaboom. Mysterious skin är en rätt otypisk Araki. Kanske för att den bygger på en roman. Det är en rätt så hemsk film. Joseph Gordon-Levitt är lysande som tonårig hustler.

Revoir Julie

Fransk-kanadensisk romantisk komedi. Har ett av mina favoritslut.

Spindelkvinnans kyss

En politisk fånge och en som fängslats för att han är homosexuell delar cell. Den homosexuelle berättar historier för sin cellkamrat som han fått från gamla filmer. En väldigt vacker film. Jag har faktiskt inte sett den här sen jag var liten. Den gjorde ett stort intryck på mej. 

Un chant d'amour

Jean Genets enda film. Möjligen så har Jean Cocteau hjälpt till med att göra den. En kortfilm om två fängelsekunder, en vakt och asexuella fantasier. Länge förbjuden på grund av sitt erotiska innehåll. Men nu går den typ att se på youtube.

Förra årets pride-lista:

10 bra böcker om homosexuella

10 bra röda filmer

Dagen firas med en lista med tio filmer om klasskamp, socialism och revolutionsromantik.

1900
I Vänster vänster av Gunnar Krantz så räknar han bland höjdpunkterna som ung socialist att se Bertoluccis 1900 på bio. Och det kan man lätt föreställa sej.

Cykeltjuven
Vittorio de Sicas neorealistiska klassiker om en arbetare som håller på att förlora allt när hans cykel blir stulen.

Djurfarmen
Djurfarmen av George Orwell är en allegori över oktoberrevolutionen. Och brukar väl ses som en antikommunistisk fabel. Men Orwell var socialist och stod ett tag nära trotskismen. Den tecknade filmen får genom sitt mer barnvänliga slut ett lite mer revolutionsvänligt innehåll.

Den gula jorden
Chen Kaiges (Farväl min konkubin, Kejsaren och mördaren) genombrott från 1984 handlar om en ung medlem i kommunistpartiet som 1939 kommer till en by för att samla in de lokala folksångerna. Han bor hos en familj vars liv han förändrar. En förödande vacker film. Slutet kan ses som en kritik av Kinas kommunistparti. Och så görs ofta. Men det leder lätt till en lite förenklad läsning av filmen.

Kvarteret Korpen
Arbetarskildringen har inte lika stor plats inom svensk film som proletärromanen har i svensk litteratur. Men det har gjorts ett par bra arbetarskildringar. Som den här klassiska filmen av Bo Widerberg.

Kineserna
Film från 1968 av Jean-Luc Godard. Den kallas numera oftast för La Chinoise.


Niklashausen Fart
Fassbinder-film från 1970 om ett religiöst revolutionärt uppror på 1400-talet. Men upprormännen har ibland maskingevär och skanderar mer samtida slagord.

Pansarkryssaren Potemkin
En av de stora stumfilmsklassikerna. Med scener som lejonet som vaknar och den med barnvagnen.

Slaget om Alger
Mästerverk om kampen mot fransmännen i Algeriet.

Sweet Sweetback's baadasssss song
Bertolt Brecht lär ha kritiserat Eisensteins Pansarkryssaren Potemkin för att den enbart vände sej till känslan och inte intellektuellt - och att ingen därför hade blivit marxist av att se filmen. Det är möjligt Brecht skulle rikta samma kritik mot den här klassikern av Melvin van Peebles. Men den har ett renande, revolutionärt hjärta. "Rated X by an all-white jury".

10 bra tyska filmer

Ännu en nationaldag, ännu en lista: Blecktrumman Volker Schlöndorffs (jo, han heter så) lyckade filmatisering av Günther Grass-romanen om pojken som väljer att stanna i växten. Dr. Mabuses testamente Den tyska filmklassikern über alles. De andras liv Jag kan inte påminna mej att ha sett en enda östtysk film. Det fanns mycket intressant i den östtyska litteraturen men dess filmproduktion har ett sämre rykte. Men efter återföreningen har ämnet Östtyskland varit vanligt inom tysk film. Som den här från 2006 av Florian Henckel von Donnersmark (ett roligt namn är inte ett måste för att lyckas inom den tyska filmen - men inte verkar det skada inte). Dvärgar har också varit små Werner von Herzogs film om en framtida värld enbart befolkad av dvärgar. Emmas lycka Bara för att en film är tysk så behöver den inte vara grå och dyster. Det här är en romantisk komedi. Om en man som får reda på att han ska dö i cancer förvisso, men ändå. Filmen har en offbeat rytm och en sympatisk hjältinnan. Den gör en på gott humör. Heimat 2 Världens längsta spelfilm enligt regissören Edgar Reitz. Varför han anser att det är en långfilm och inte en TV-serie är lite oklart. Även om de 13 långfilmslånga avsnitten i en del länder visades på biograf. Här hemma gick den på TV. Om ett gäng unga konstnärer och musiker mellan åren 1960 och 1970.Himmel över Berlin "I'm not gonna tell about a girl." Ett av flera samarbeten mellan författaren Peter Handke och Wim Wenders. Om en ängel med hästsvans som går omkring i Berlin och lyssnar på människors tankar. Men dödligheten lockar. Peter Falk (Columbo) spelar sej själv i rollen som en före detta ängel. Katzelmacher Inte för att det är något fel på Fassbinders sena melodramer. Men det är något visst med hans early funny stuff. Som den här hans andra långfilm. Nosferatu F. W. Murnaus film från början av 20-talet. Bygger på Bram Stokers roman Dracula men har en egen ton mer lik en folksaga. Två tyska systrar Margarethe von Trottas film om två prästdöttrar där den ena blir terrorist. Terrorism är ett vanligt ämne i tysk film i allmänhet och Trottas filmer i synnerhet. Det här är en av de bästa på temat.

Åtta länkar en lördag

8
Dan Nadel om Art in time
Intervju om en antologi med underliga bortglömda tecknade serier.

Grant Morrison om Läderlappen
Intervju om Batman och Robin och The Return of Bruce Wayne

Låt den rätte komma in. Snart även som serietidning.
Hammer Films och serietidningsförlaget Dark Horse Comics ska ge ut serietidningar baserade på, inte John Ajvide Lindqvists roman utan den kommande remaken av Thomas Alfredssons film. En remake som produceras av Hammer.

Gnidkungen rekommenderar Kes - Falken
Möjligen lite mer underhållande än när jag själv skrev om filmen i veckan.

Karl Ove Knausgård rekommenderar Samtida bekännelser av en europeisk intellektuell av Jan Myrdal
Klipp från Babel. Det jag skrev om i veckan.

"Den första människan. Anteckningar om Norden, litteraturen och kolonialismen
Ett av de verk Jonsson nämner i denna artikel om nordisk litteratur är En illojal europés bekännelser av Jan Myrdal. Också om Moa Martinsson och Knut Hamsun med flera.

Coilhouse om "Shave em dry" av Lucille Bogan
Denna, kanske något oanständiga, gamla blues citeras i JanMyrdals 90-talsroman När morgondagarna sjöng.

Om en Science Fiction-film av Fassbinder
Recension i New York Times av en Tv-film av Fassbinder byggd på en roman av Daniel F. Galouye (en av de sf-författare som hade verklighetens osäkra natur som tema). Har nyligen gått på bio i Tyskland och U.S.A..

De fem bästa filmtitlarna

Döden la ett ägg

Even dwarfs started small

Frihetens nävrätt

Une femme est une femme

Vil du se min smukke navle?

Berlin Alexanderplatz

Vilken Fassbinder är det?

På sin skiva Home of the Brave (soundtracket till en konsertfilm) har Laurie Anderson en låt kallad White Lily. Texten går: "What Fassbinder is it? The one-armed/Man walks into a flower shop and says:/What flower expresses/Days go by/And they just keep going by endlessly/Pulling you/Into the future./Days go by/Endlessly/Endlessly pulling you/Into the future./And the florist says:/White Lily."

Den Fassbinder som scenen finns i är hans TV-serie Berlin Alexanderplatz, byggd på Alfred Döblins roman.

SVT börjar sent ikväll sända serien i repris. Sena fredagkvällar är kanske inte den bästa tiden att följa en serie. Men den finns numera också att hyra (eller köpa) på DVD.

Under ett par år var det vanligt att filmstudior visade hela TV-serien i ett eller två svep. Så såg jag den själv första gången en lördag och en söndag på Lunds filmstudio när jag var nitton.

Det är en riktigt bra serie. Och romanen den bygger på är tillika bra. Den är inte fullt så feel-good som scenen Anderson citerar skulle kunna antyda. Men det var väl ingen som trodde. Det är trots allt Fassbinder. Med Berlin Alexanderplatz använder han hela sitt register. Från komedi till melodram. Och lite surrealism.

Blomsteraffärer förekommer förresten i många av Fassbinders filmer.

Böcker som TV-serier

På frågan om en lyckad TV-serie på enkäten i söndags så vart det visst meningen att det skulle vara en baserad på en roman. Något jag missade. Även om det första avsnttet av mitt TV-val Comic Strip Presents: "Five go mad in Dorset" ju är en parodi på Vi Fem-böckerna.

Det fick mej ialla fall att fundera på det här med TV-versioner av böcker. När det diskuteras filmatiseringar av böcker på nätet är det vanligt att någon anser att boken istället skulle bli TV-serie. Då för att få med allt. Idén att TV-versioner, genom att vara längre, har en större chans att vara trogna förlagan verkar vara vanlig.

Medan de faktiska TV-versioner av romaner som finns i sinnesvärlden brukar skilja sej en hel del från förlagan. Att en adaptions värde kan direkt mätas i dess trohet till förlagan är väl också fel.

TV-serier åldras ofta sämre än filmer. Hedebyborna, byggd på Sven Delblancs Åminne-böcker mindes jag som en bra serie*. Men jag såg om ett par avsnitt nu och de kändes väldigt långsamma. Medan böckerna håller väl.

Det finns många olika sätt som en TV-serie kan förhålla sej till den bok den bygger på. Nedan tar jag upp fem TV-serier som är baserade på böcker. Det här är inte en topp 5-lista, även om jag tycker alla fem serierna är bra.

Berlin Alexanderplatz
Fassbinders filmatisering av Alfred Döblins roman med samma namn utnyttjar till fullo sitt medium. Ett kortspelsparti hopmixat med berättelsen om Job som är ett av bokens bästa stycken får ett större utrymme i Fassbinders version än i originalet. På ett sätt som knappast skulle fått rum i en långfilm.

Boondocks
Aaron McGruder som gjorde dagsseriestrippen The Boondocks är själv med i den tecknade TV-varianten. Liksom skämtseriestrippen så följer TV-serien två svarta bröder. Den nioårige Riley dras till Gangstah-kulturen medan storebrodern Huey är radikal. Den här sortens adaptioner när karaktärer och koncept snarare än intrig överförs är rätt vanlig.

Ray Bradbury Theatre
Medan den här serien från 1985 hade en filmad novell av Bradbury i varje avsnitt. Bara en eller två säsonger gick på svensk, och av de minns jag egentligen bara avsnittet "The Crowd" såsom riktigt bra. Inget försök gjordes till att knyta ihop novellerna förutom att Bradbury själv presenterade dem. Den här sortens serier är inte helt ovanliga. Det har funnits en Vonnegut och en Stephen King. Och Roald Dahl. TV-serier med fristående avsnitt som Twilight Zone eller Masters of Horror (med bland annat en mycket svag version av James Tiptree Jrs The Screwfly solution) bygger oftare än inte sina avsnitt på noveller.

Casanova
Casanovas memoarer är omfångsrika. Dennis Potters TV-serie stuvar om en del av händelserna och låter Casanovas flykt från ett fängelse bli till bas för historien.
Det har gjorts många Casanova-filmatisderingar. Också som TV-serier. (Den med Doktor Who i huvudrollen var inte särskilt bra.) Man kan diskutera i hur hög grad de egentligen bygger på Casanovas egen bok.

Fingersmith
Ofta ser vi TVserier eller filmer istället för att läsa boken. Sarah Waters har gjort sin karriär på att hon sett att de viktorianska kärleksromaner som alltjämt är populära saknar lesbiska sexscener och sen skrivit egna varianter som ser till att rätta till denna brist. Jag har aldrig kännt något större intresse att läsa henne. Hon brukar få rätt goda recensioner. Och TV-serien Fingersmith som bygger på romanen med samma namn tyckte jag var riktigt bra. Den tillhör också de adaptioner som anses vara trogna. Alltså slipper jag läsa boken.

* Hedebyborna lär dock ha skrivits ner av kritiker på sin tid. Som det står om i Slutord: "Men bland sjuka medborgare i salen råder stor ovisshet, tills sanningen yppas en dag - han har skrivit di där serierna för TV!
Är det du som skrivit om Hedeby och Farmor, undrar Svensson.
Det kan inte förnekas.
- Ja, det var jävligt bra, gumman och jag såg alltihopa.
- Jaså, ja, men kritiken var ju inte så nådig.
- Vadå kritik?
Jag måste berätta för Svensson om de rutor och tidningsspalter där TV bedöms, om mediakritik och kultursidor.
Han lyssnar klentroget.

Filmatiseringar

Nyligen såg jag Tomas Alfredssons Låt den rätte komma in och ikväll ska jag se Watchmen. Bägge dessa filmer är filmatiseringar, ett faktum som betonats i mottagandet av dem.

Många filmer vi ser är filmatiseringar utan att vi tänker på det. Howling IV och den där bankrånarfilmen man ser på fyran när man inte kan somna.
En filmatisering förändras så fort vi känner till ursprungsverket. Dess relation till grundtexten understryks.

Här följer tio filmatiseringar som är de bästa av dem där jag både sett filmen och läst boken den bygger på.



Jan Svankmajers Alice efter Lewis Carrols Alice i underlandet.
Svankmajer omtolkar barnboksklassikern i denna lätt surrealistiska delvis dockanimerade film.

Fassbinders Berlin Alexanderplatz efter Döblins roman med samma namn.
I Watchmen-diskussioner är en vanlig åsikt att serien borde blivit en miniserie på TV. Uppenbarligen har folk inte sett lika många usla TV-serieversioner av böcker som jag har. Berlin Alexanderplatyz gjordes som en tretton eller fjorton avsnitt lång TV-serie. Fast jag såg den på bio första gången jag såg den.
Kortspelspartiet är bäst. Hos Fassbinder som hos Döblin.

Schlöndorffs Blecktrumman efter Grass' roman med samma namn.
Schlöndorff filmar halva boken.

Truffauts Fahrenheit 491 efter Bradburys bok med samma namn.
Bokbål har aldrig varit snyggare. Scenen där Montaigne (eller nåt liknande) konfiskerar leksaksboken från ett barn, slutets (fanatiska) högläsande människor. Filmen är ett lyriskt mästerverk.

Pasolinis Matteusevangeliet efter ja Matteusevangeliet
En förvånansvärt engagerande film.

Milos Forman Ragtime efter E. L. Doctorows roman med samma namn.
Milos Formans filmatiseringar säjs ofta vara rättframma och rakt av. Vilket visar hur skicklig han var på att omarbeta ett verk från ett medium till ett annat.

Tarkovskijs Stalker efter bröderna Strugatskijs Picknick vid vägkanten
Tarkovskijs film, som alla Tarkovskijfilmer i ett rätt lugnt tempo, bygger på det sista kapitlet i brödernas roman. Boken är bättre än sitt rykte.

John Carpenters The Thing efter John W. Campbells "Who goes there?".
Carpenter förvandlar Campbells vetenskapsoptimism till ett mer nihilistiskt synsätt. Och frigör de existentiella frågorna ur Campbells novell.

Hal Ashbys Välkommen Mr Chance efter Jerzy Kosinskis Finnas till
En filmatisering som följer romanen nära. Men det är inte att bara flölja en roman som skapar en bra tolkning. Hal Ashby överför tonen från boken och gör den till sin egen. Det finns en anledning till att alla amerikanska filmmakare vill vara Hal Ashby.

Louis Malles Zazie efter Raymond Queneaus roman med samma namn.
Malle översätter Queneaus språkliga vitsigheter med visuella. Slapstick-filmen nummer ett.

Hårdkokt bokstavering à la Fassbinder

Walsch.

W som i War

A som i Alamo

L som i Lenin

S som i Science Fiction

C som i Crime

H som i Hell