Fray av Joss Whedon - en framtida vampyrdräperska

Fray är ett seriealbum skrivet av Joss Whedon och tecknat av Karl Moline. För Whedon, mest känd för TV-serien Buffy The Vampire Slayer, så var detta hans första försök som serietidningsförfattare. Fray är en framtida vampyrdräperska, flera hundra år efter Buffys tid.

Framtida versioner av hjältar är en rätt vanlig företeelse. Det brukar väl sällan bli så där väldigt bra. Här är det åtminstone en inte särskilt sökt utveckling av vampyrdräperskekonceptet.

Fray lever i en värld där det finns muterade varelser men där magi och demoner sen länge är bortglömda. Och där inga vet vad en vampyr är - även om det finns en hel del av dem. En dag kommer en man fram till Fray och säjer att hon är Utvald. Sen sätter han eld på sej själv.

I förordet till albumet skriver Whedon att hans framtid ser ut som framtider brukar göra - de rika är rikare, de fattiga fattigare och det finns flygande bilar.

Serien är heller inte särskilt originell. Flicka möter monster, slåss mot monster medan hon pratar framtida slang.
Att använda sej av ett delvis nytt språk var något som var vanligt i det brittiska serietidningsmagasinet 2000 AD (nog mest känt för serien Judge Dredd) och serien har flera likheter med de lättsammare se´rierna från den tidningen.

Men det finns också en del franskt inflytande, inte så mycket från franska tecknade sf-serier som från filmregissören Luc Besson. Bilarna påminner om bilarna i det Femte elementet och Molines har inspirerats av Nathalie Portmans rollfigur i Leon.

Molines teckningar flyter bra. Han avbildar rörelse dynamiskt Men bakgrunden - själva världen i serien är föga utvecklad. Karaktärernas ansikten är också ofta lite livlösa.

Bättre lyckas han med Frays mentor, en getliknande demon och en fiskmutant.
Samspelet mellan Fray och Urkonn, som getmonstret heter, tillhör seriens bättre sidor. Och det finns en hel del roliga detaljer och skickliga vändningar. Som gör att serien om än l.ite lättviktig är en underhållande läsning.

(Efter detta album har Fray förekommit i en crossover i Buffy Season 8, en fortsättning på TV-serien i serietidningsform, som inte verkar ha varit särskilt bra.)

10 bra franska filmer

Det är den 14:e juli. Och därmed dags för ännu en nationaldagslista:

De 400 slagen
Francois Truffauts debutfilm. När amerikanska filmkritiker gör listor med de hundra bästa filmerna så brukar den här bli den högst placerade av de filmer som inte är på engelska. På plats 73 ungefär.

Cleo från 5 till 7
Film från 1962 av Agnes Varda som följer en sångerska en dag när hon väntar på ett läkarbesked. Filmad i en helt egen stil.

Flygarens hustru
Den första filmen i Eric Rohmers filmsvit Komedier och ordspråk. I filmen Avlyssningen jämförde Gene Hackmans rollfigur att se en Rohmer-film med att se när film torkar. Och denna svit motbevisar kanmske inte direkt detta påståede. Men även om filmerna är långsamma är de vackra och gör en på gott humör.

Korsande vägar
(Roman de gare). Från 2007.Av Claude Lelouch. En slags thriller. Fast väldigt fransk. Med Dominique Pinon i en av huvudrollerna.

Min onkel
Tati.

Planète Sauvage
Tecknad sf-film av det märkligare slaget. Regisserad av René Laloux. Kallad Fantastic Planet på engelska (en fransk/tjeckisk samproduktion, gjord i en tjeckisk animationsstudio))

Skönheten och odjuret
Jean Cocteus version. En surrealistisk klassiker.

Subway
Tidig Luc Besson.

Une femme est une femme
När man tänker Jean-Luc Godard så tänker man på komedier med musikaliska inslag. Feel good av den franska nya vågens sort.

Zazie
Louis Malle. En affisch från den finns med i bakgrunden i en scen i Godards Une femme est une femme

De tio bästa dystopiska filmerna

Newsarama har en lista med de tio bästa dystopiska filmerna. Som de i en av de sämsta ordvitsarna någonsin kallar för Apocalypse Wow. Detta för att fira den nya Terminator-fyran. Inte för att jag för min del egentligen finner någon anledning att fira just detta. Men ändå - Mina egna 10 favvodystopier, från bäst och neråt som omväxling:
1. Brazil

När man pratar om denna Terry Gilliam-film brukar det vara obligatoriskt att varna för varianten med det hollywoodiserade slutet. Men har någon någonsin sett detta? Säkert en myt, ett påhitt av överheten som den där Trotskij-figuren i 1984.

2.Den sista striden

Om en framtid där människorna förlorat talförmågan. Så man slipper Bessons försök till dialog-

3. Alphaville

Hade jag fått bestämma hade Godard hyrts att göra den nya Terminator. Hårdkokt framtidsdrama med Eluard-citat. Vill man se mer Godard gör SF bör man kolla in "Il nuovo mondo" i RoGoPaG.

4. Videodrome

Om man nu inte anser att det är en utopi.

5. Dark City

Liksom den populärare av de gnostiska 90talsfilmerna: Matrix så finns det väl inget som direkt säjer att den utspelar sej i framtiden. (Många anser att Matrix äger rum på 1530-talet). Men det finns många drag av dystopi i denna genreblandning. Som sökandet efter en plats som kanske inte finns.

6. Fahrenheit 451

Vad vore en lista inspirerad av en Terminator-uppföljare utan Truffaut. Regissörens dagbok från inspelning: Dagbok med Fahrenheit 451 rekommenderas. (Senast jag läste förlagan av Ray Bradbury så konde jag inte låta bli att tänka att jag gärna skulle vilja ha den trippel-storskärmsTV som de har i sin lägenhet.)

7. Terminator

Den första filmen är en bra underhållande enkel tidsreseparadoxhistoria med mycket explosioner. Den dystra framtiden används här effektivt som bakgrund. Den nya filmen verkar inte riktigt, om man får tro recensionerna, ha fått ut lika mycket av den hur mycket de än har använt.

8. Sex Misja

Polsk sf-satir från 80-talet om en värld befolkad enbart av kvinnor dit två manliga astronauter från nutiden kommer. Jag tyckte den var jättebra när jag var elva.

9. A boy and his dog

"Det tog lång tid innan jag slutade höra henne ropa i mitt huvud. Fråga mig om och om igen: vet du vad kärlek är?
Det är klart att jag vet.
En kille älskar sin hund."
Inte lika bra som den novell av Harlan Ellison som den bygger på. Men de clownsminkade bönderna i den dystopiska framtidsmiljön (i en av de rätt få avvikelserna från novellen) är roliga.

10. Gas or It became necessary to destroy the world in order to save it

Roger Corman.

SUBWAY

Att se om Luc Bessons andra långfilm Subway får en att undra vart det gick fel.

Liksom senare bessonkreationer utgår filmen från amerikansk genre. Men där en Nikita eller Femte elementet känns enbart som en uppspelning av dessa troper så fungerar Subway från börjans biljakt som tagen ur slutet på en heisst-film, till den sista show-downen.

Christopher Lambert, ännu inte synonym med uselt skådespeleri, gör sin bästa Jean Paul Belmondo. Och Isabelle Adjani kommer, som en prettofilmsbarbie, i många utstyrslar.

Luc Bessons första film, den nästan helt stumma sciencefictionfilmen Le Dernier Combat är också bra. Men efter Subway har det gått utför.