Tyska dikter från medeltiden till våra dagar

"Våra dagar" i undertiteln till Erik Blombergs antologi Tyska dikter är 1939.
Att antifascisten Blomberg gav ut en bok med tolkningar av tyska dikter 1939 är följdriktigt. Det ansågs viktigt att försvara das Erbe, det tyska kulturarvet, att inte låta det övertas av nazisterna.

Volymen innehåller 140 sidor dikter samt biografier. Den äldsta dikten är från 1100-talet.

Dikterna är uppdelade i avdelningar:

Medeltid ("Uppå berget och i daln/sjunger åter näktergaln./Ännu en vår/klövern står/grön fast vintern var så svår." - Nithart von Riuental)

Renässans och barock ("Från Bayerns ok och tyranni/och från dess fräcka prejeri/gör oss, o kära Herre, fri!" - ur inskrift på en österrikisk bondefana 1626)

Folkvisor ("Sätt gärna en spegel/i hjärtat härin,/så att du kan skönja,/hur helt jag är din!")

Klassicism ("Kära vänner, det gavs bättre tider/än de våra, ingen det bestrider," - Friedrich von Schiller)

Romantik ("Måste alltid morgonen återvända?/Upphör aldrig det jordiskas makt?" - Novalis)

Efterromantik (efterromantiken kommer efter romantiken, det känns rimligt ("Du ville lycklig bli, oändligt lycklig,/eller gränslöst eländig, du stolta hjärta,/och nu är du eländig." - Heinrich Heine))

Realism ("och skördemännen så tysta stå,/bekymmer de skörda på brännhet mark.//De längta till nattlig oväderstid,/till storm och regn och blixtnedslag,/och till en dånande frihetsstrid,/till folkets slutliga domedag!" - Gottfried Keller)

Naturalism - symbolism  ("Beslöjad dag med snökall pust,/i nakna skogen trasten slår:/hur tveksamt vårens ande går,/än tyngd av ve, än tyngd av lust." - Hermann Hesse)

10 bra tyska romaner

Idag är det då Tysklands nationaldag. Nation och Tyskland är kanske två termer som tagna tillsammans kan göra en lite nervös. Men det där var ju länge sen. Som Tom Lehrer sjöng: "Once all the Germans were warlike and mean,/But that couldn't happen again./We taught them a lesson in nineteen eighteen,/And they've hardly bothered us since then" ("MLF Lullaby").
Nu brukade ju anti-nazisterna hävda att de stod för det egentliga tyska kulturarvet. Så denna lista på tio tyska romaner får väl säjas tillhöra den traditionen.

Bertolt Brecht - Tolvskillingsromanen
Dreigroschenroman finns tyvärr inte på svenska. Romanen är inte lika populär som Tolvskillingsoperan. Men jag tycker det är en bra skildring av den tyska undre världen. Kopplingen Brecht gör mellan skurkarnas metoder och försäkringsbolagen gör också att den fortfarande känns aktuell.

Alfred Döblin - Berlin Alexanderplatz
Döblins bok är en av de stora stadsskildringarna. Berättelsen om Frank Biberkopf blir en vandring genom det tyska samhället med både realistiska skildringar av 20-talets Berlin och beskrivningar av pokerpartier blandade med Jobs bok.

Mikael Ende - Den oändliga historien
Kanske lite överflödigt att rekommendera den här tyska fantasyklassikern. Men det är en väldigt bra bok. Som har flera bottnar.
Endes novellsamling Spegeln i spegeln, som vänder sej till vuxna, är också en fascinerande skildring av en mörk dyster men också stundom magisk värld. Med andra ord skiljer är det ingen dramatisk skillnad mellan hans vuxenböcker och hans ungdomsböcker.

Günther Grass - Katt och råtta
Grass förknippar man kanske främst med gargantuanska böcker som gärna utspelar sej under årtusenden eller åtminstone decennier. Men den här korta skildringen av ett gäng tonåringar under nazitiden tillhör hans bästa verk. Lyrisk, oanständig och bra.

Grimmelshausen - Den äventyrlige Simplicissmus
Nej jag är inte säker på att jag stavat rätt. Komisk skildring av det 30-åriga kriget. Spin-offen Mor Kurage är också poppis.

Herman Hesse - Glaspärlespelet
Mycket av Hesse har hållit dåligt. Men denna, en intellektuell motsvarighet till Harry Potter, är bra.

Heinrich Mann - Undersåten
Satirisk klassiker om en fabrikant som klättrar uppåt i det preussiska samhället.

Thomas Mann - Doktor Faustus
Thomas Mann ansågs förr vara en av de där riktigt svåra författarna. Och om någon påstod att han hade läst Mann så trodde de inte på honom. Nu framstår kanske inte hans verk som lika krångliga. Även om de fortfarande är tjocka och tråkiga. Just Doktor Faustus är fortfarande något av en utmaning. Men till skillnad från hans släktromaner och kurortsskildringar är det en roman som ger lön för mödan.

Rainer Maria Rilke - Malte Laurids Brigge
Faktiskt lika bra som hans dikter.

Anja Tuckerman - Våldtäkt
Det här är en fruktansvärd bok.

Andra Tysklands-listor:

10 bra tyska böcker

10 bra tyska filmer

10 bra tyska skivor

(repris från 2009)

Svenska framtider från förr, lucka 12 - Myten om Wu Tao-tzu

Sedan vann andra tankegångar insteg. Alla människor skall ju dö, förr eller senare. De flesta dör för tidigt. Att på sina håll ytterligare något påskynda denna process tycktes vara ett billigt pris för att uppnå det välproportionerade, liberala världssamhälle med hög levnadsstandard, som alla önskade.

Sven Lindqvists Myten om Wu Tao-tzu kom 1967. Det är en essäroman (typ) där Lindqvist reflekterar kring sina resor i Asien och Latinamerika. Han gör detta bland annat genom att diskutera Herman Hesses framtidsskildring Glaspärlespelet (1943).

Glaspärlespelet handlar om Joseph Knecht som lever en munkliknande tillvaro i Kastalien. Men istället för att ägna sej åt Gud och sånt så studerar han konst, filosofi och musik. Det största man kan bli i Kastalien är glaspärlespelare. Glaspärlespelet innefattar alla andra konstformer.
De kastalianska munkgossarna får också som uppgift att skriva ner tre levnadslopp. Beskrivningar av liv de hade kunnat leva.

Andra kapitlet av Myten om Wu Tao-tzu börjar med meningen "Kortfattat levnadslopp". Den börjar sommaren 1914. Jaget i levnadsloppet börjar ägna sej åt måleri och magi. Första meningen efter "Kortfattat levnadslop" lyder: "Jag föddes vid den nya tidens slut, just innan medeltiden började komma tillbaka". Så inleds också det sista kapitlet. Där i det första levnadsloppet jaget får sin värld rubbad av sommaren 1914 så spelar här jagets resa till Kina samma roll. I början tycks det vara en beskrivning av Lindqvists eget liv. Men kapitlet fortsätter in i framtiden - "ingen trodde längre på allvar att katastrofen skulle kunna hejdas".
De vita och rika sluter sej samman för att försvara sina privilegier. Problemet med överbefolkningen löses.
Levnadsloppet och boken avslutas med en vacker men dyster fabel om hur författaren sluter sej inom sej själv.

Myten om Wu Tao-tzu har kommit i flera utgåvor, den senaste pocketen går fortfarande att köpa. Det är en stor läsupplevelse. På omslaget syns det kinesiska tecknet för nej.

I en senare bok, Nu dog du, om bomber och krig och sånt, så skriver Lindqvist en hel del om framtidsskildringar. Som den Jack London-novell som vi nämnde i gårdagens lucka.

10 bra tyska romaner

Idag är det då Tysklands nationaldag. Nation och Tyskland är kanske två termer som tagna tillsammans kan göra en lite nervös. Men det där var ju länge sen. Som Tom Lehrer sjöng: "Once all the Germans were warlike and mean,/But that couldn't happen again./We taught them a lesson in nineteen eighteen,/And they've hardly bothered us since then" ("MLF Lullaby").
Nu brukade ju anti-nazisterna hävda att de stod för det egentliga tyska kulturarvet. Så denna lista på tio tyska romaner får väl säjas tillhöra den traditionen.

Bertolt Brecht - Tolvskillingsromanen
Dreigroschenroman finns tyvärr inte på svenska. Romanen är inte lika populär som Tolvskillingsoperan. Men jag tycker det är en bra skildring av den tyska undre världen. Kopplingen Brecht gör mellan skurkarnas metoder och försäkringsbolagen gör också att den fortfarande känns aktuell.

Alfred Döblin - Berlin Alexanderplatz
Döblins bok är en av de stora stadsskildringarna. Berättelsen om Frank Biberkopf blir en vandring genom det tyska samhället med både realistiska skildringar av 20-talets Berlin och beskrivningar av pokerpartier blandade med Jobs bok.

Mikael Ende - Den oändliga historien
Kanske lite överflödigt att rekommendera den här tyska fantasyklassikern. Men det är en väldigt bra bok. Som har flera bottnar.
Endes novellsamling Spegeln i spegeln, som vänder sej till vuxna, är också en fascinerande skildring av en mörk dyster men också stundom magisk värld. Med andra ord skiljer är det ingen dramatisk skillnad mellan hans vuxenböcker och hans ungdomsböcker.

Günther Grass - Katt och råtta
Grass förknippar man kanske främst med gargantuanska böcker som gärna utspelar sej under årtusenden eller åtminstone decennier. Men den här korta skildringen av ett gäng tonåringar under nazitiden tillhör hans bästa verk. Lyrisk, oanständig och bra.

Grimmelshausen - Den äventyrlige Simplicissmus
Nej jag är inte säker på att jag stavat rätt. Komisk skildring av det 30-åriga kriget. Spin-offen Mor Kurage är också poppis.

Herman Hesse - Glaspärlespelet
Mycket av Hesse har hållit dåligt. Men denna, en intellektuell motsvarighet till Harry Potter, är bra.

Heinrich Mann - Undersåten
Satirisk klassiker om en fabrikant som klättrar uppåt i det preussiska samhället.

Thomas Mann - Doktor Faustus
Thomas Mann ansågs förr vara en av de där riktigt svåra författarna. Och om någon påstod att han hade läst Mann så trodde de inte på honom. Nu framstår kanske inte hans verk som lika krångliga. Även om de fortfarande är tjocka och tråkiga. Just Doktor Faustus är fortfarande något av en utmaning. Men till skillnad från hans släktromaner och kurortsskildringar är det en roman som ger lön för mödan.

Rainer Maria Rilke - Malte Laurids Brigge
Faktiskt lika bra som hans dikter.

Anja Tuckerman - Våldtäkt
Det här är en fruktansvärd bok.