Bananvisor av Lennart Hellsing och Georg Riedel

Hur bananerna är med Fred Åkerström



Bananskiva är en barnskiva från 1976 med texter av Lennart Hellsing och musik och arrangemang av Georg Riedel. Sångerna sjöngs av Fred Åkerström och Gösta Linderholm. Åkerström sjunger på sången på spotifylänken ovan. (Hela skivan finns på spotify.)
Riedel och Åkerström skulle komma att samarbeta igen något år efteråt med Bellman-skivan Vila vid denna källa.

På LP:ns baksida skriver Hellsing att "Det här är ett första försök att i visans form berätta något om vad bananerna tror, vad de vet, vad de vill och hur de är i största allmänhet. Det blir alltmer nödvändigt att försöka bygga upp ens s k samexistens med övriga levande varelser på vår jord - om vi inte gör det så kommer vår art att gå under och bananerna att överta jorden."
Här märker man att även Hellsing påverkades av tidens vänsterströmmar. Något som man också kan se i "Hur bananerna är" ovan: "De drömmer drömmar om evig fred, om jämlikhet, syskonskap, frihet/men intill tredje och fjärde ledde ägs av banankompaniet."

Förutom att vara (milt) samhällskritiska så handlar visorna om bananerna ofta om döden. Detta är tydligast i "Banankyrkogården". 1983 blev banandikterna på skivan till boken Bananbok med bilder av Tommy Östmar som hade gjort omslaget till skivan (på internet förekommer också 1975 som utgivningsår för boken, men detta är nog en sammanblandning med skivan). En av de bästa bilderna är den som illustrerar "Banankyrkogården".

 Min far brukade sjunga sånger ur skivan för mej när jag var liten. Bland annat "Vaggvisa för liten banan" med raderna"Grön ska bli gul/Vad tiden lider/Guldgul omsider/Guldgul omsider/Grön ska bli gul/Grön ska bli gul".
På min fars begravning så var en av sångerna vi spelade "Vaggvisa för liten banan".
 "Dröm dina drömmar/Sov på din gren".

(Först publicerad i december 2014. Lennart Hellsing dog i veckan.)

Bananskiva

Hur bananerna är med Fred Åkerström och Gösta Linderholm
(länk till youtubeklipp)



Bananskiva är en barnskiva från 1976 med texter av Lennart Hellsing och musik och arrangemang av Georg Riedel. Sångerna sjöngs av Fred Åkerström och Gösta Linderholm. Åkerström sjunger på sången på klippet ovan. (Hela skivan finns på spotify.)
Riedel och Åkerström skulle komma att samarbeta igen något år efteråt med Bellman-skivan Vila vid denna källa.

På LP:ns baksida skriver Hellsing att "Det här är ett första försök att i visans form berätta något om vad bananerna tror, vad de vet, vad de vill och hur de är i största allmänhet. Det blir alltmer nödvändigt att försöka bygga upp ens s k samexistens med övriga levande varelser på vår jord - om vi inte gör det så kommer vår art att gå under och bananerna att överta jorden."
Här märker man att även Hellsing påverkades av tidens vänsterströmmar. Något som man också kan se i "Hur bananerna är" ovan: "De drömmer drömmar om evig fred, om jämlikhet, syskonskap, frihet/men intill tredje och fjärde ledde ägs av banankompaniet.

 Förutom att vara (milt) samhällskritiska så handlar visorna om bananerna ofta om döden. Detta är tydligast i "Banankyrkogården". 1983 blev banandikterna på skivan till boken Bananbok med bilder av Tommy Östmar som hade gjort omslaget till skivan (på internet förekommer också 1975 som utgivningsår för boken, men detta är nog en sammanblandning med skivan). En av de bästa bilderna är den som illustrerar "Banankyrkogården".

 Min far brukade sjunga sånger ur skivan för mej när jag var liten. Bland annat "Vaggvisa för liten banan" med raderna"Grön ska bli gul/Vad tiden lider/Guldgul omsider/Guldgul omsider/Grön ska bli gul/Grön ska bli gul".
 För en vecka sen var min fars begravning. En av sångerna vi spelade var "Vaggvisa för liten banan".
 "Dröm dina drömmar/Sov på din gren".

Månen av Lennart Hellsing

MÅNEN

O sagomåne skimrande som drivet
och glansigt silver - värt att högt berömmas!
I dig står mänskobarnets öde skrivet:
Att stiga röd - att blekna bort och glömmas.

O sagomåne, riddare av Livet
när ur din skål all nattens frukter tömmas -
och riddare av Död när övergivet
du bleker fälten där vi snart skall gömmas.

Hör hundens skall! Han vet din makt att döda!
Han känner sveket i ditt falska hjärta,
ur vilket vi ser idel godhet flöda.

Magiska eld - ditt ljus är kärleksglödens -
men ny blir nedan och all fröjd blir smärta,
och plötsligt är det ljus som lyser DÖDENS.

Lennart Hellsing
1944

Den här sonetten finns med i antologin Ny lyrik 1944 där Hellsing hade med åtta dikter. Hans debut i egen volym kom året därefter. Men detta är första gången han publicerades i bokform. Och boken som innehåller dikter av ytterligare sju poeter - den mest namnkunniga av dem är Ann Margret Dahlquist-Ljungberg - är en prydnad för min boksamling trots sin rätt oansenliga titel och sitt tillika oansenliga utseende.
Det märks att Hellsing här ännu är en ung poet. Hjärta rimmar med smärta och Döden skrivs med STORA bokstäver. Men här finns också redan hans känsla för rytm och det klingande i språket.
Hellsings vuxenpoesi är underskattad.