5 bra norska skivor

Dagen till ära.

Bel Canto -Birds of Passage
Det vore kanske synd att säja att hela det här albumet från 1989 har överlevt tidens tand. Men när det begav sej var jag rätt så förtjust i den här blandningen av depprock och new age-kitsch (deppnewagerock). Och de få spår som har hållit känns desto modärnare. Jag får lite Knife-känsla när jag lyssnar på dem idag.
Bästa spår: "Look 3"

Ane Brun - A temporary dive
Bästa spår: "Rubber and soul"

Agnes Buen Garnås och Jan Garbarek - Rosensfole
Norsk folkjazzindustrimusik när den är som bäst.

(Mer om albumet på länken.)
Bästa spår: "Lillebroer og storebroer

Folque - Vardøger
Folkrock från 70-talet. Ett av de bästa banden i den genren. Här på tredje plattan har de kommit loss lite från att försöka vara så lika Steeleye Span som möjligt fast på norska. Good shit.
Bästa spår: Varulv

Erlend Øye - Unrest
Att blanda indiepop av den mer anemiska sorten med dansmusik borde ju inte gå så där jättebra. Men på nåt sätt funkar det.
Bästa spår: The Athlete

Tidigare års norgelistor:
10 bra norska romaner
5 bra norska filmer
10 bra norska böcker

Folk och Rackares fem bästa

Om då Stjärnhästen, känd från Veckans Sång, är Folk och Racares sämsta skiva - vilka är i så fall de bästa?
Dessa:

5
Folk & Rackare - Rackbag
Deras sista skiva från 1985 lider lite (eller kanske inte så lite) av att de försöker modernisera sitt sound med percussions och sånt. Skivans omslag är också horribelt fult - som om någon blandat ett Clannad-omslag med ett Clash-omslag. Men skivan innehåller ett par riktigt bra spår. Tre av dessa är de som inleder skivan. Vilket gör att så länge man bara spelar första sidan och inte tittar på omslaget så är det ändå en riktigt bra skiva. Richard Thompson spelar på ett spår.
Bästa spår: "Flickan går på golvet"

4
Folk och Rackare - Anno 1979
Då Folk och Rackare gärna hade med folkmusik från olika perioder så kan skivorna ibland ge ett lite splittrat intryck. Det gäller framförallt den här. Där sjömansvisor och långdanser och barnvisor inte riktigt går ihop.
Bästa spår "Silibrand"

3
Carin Kjellman & Ulf Gruvberg - Med rötter i medeltiden
Min mellanstadiefröken brukade spela den här. Alla hästflickorna ville höra "Ridom Ridom" - som de verkade anse handla om att rida snarare än om monster som är redo att slita en i stycken. Från 1974 så är det den första av Kjellman och Gruvbergs skivor (även om de ska ha börjat spela tillsammans redan 1970). Med ett klart historiskt anslag. Svenskt Visarkiv och Musikhistoriska Museet tackas. Omslaget har tidsenliga träsnitt. Trots detta traditionalistiska yttre kan man redan här höra påverkan från den brittiska folkmusikvågen med dess lite friare förhållande till melodierna och sångsätten. Vilket bland annat visar sej i "Visa från Rättvik" - där de tar en traditionell melodi men med en ny text av Elisabeth Hermodsson som i sin tur bygger på Bengt af Klintbergs samling av svenska ramsor från medeltiden.
Bästa spår "Herr Peders sjöresa"

2
Folk och Rackare
Första skivan med gruppnamnet Folk och Rackare. Från 1976. Trots nya gruppmedlemmar är Gruvberg och Kjellman de enda med bild och namn på omslaget. Den här och den följande är skivorna som gör bandet till svensk folkmusiks bästa. En del lite tradiga sånger som den inledande "Herr Olof och havsfrun" gör att den förlorar förstaplatsen. Men bara knappt.
Bästa spår: "Ack hör du lille Erik"

1
Folk och Rackare - Rackarspel
Det norska inflytandet från de två nya norska musikerna i bandet börjar märkas alltmer på den här skivan. Bland annat med den norska sången "Haugebonden". Men också med en ljub´dbild som påminner mer om den mer Steeleye Span-inspirerade gruppen Folque, som de två norrmännen kom från. Att Folk och Rackare trots dessa starka folkrockinfluenser fortsatte att vara ett akustiskt band gav de en egen stil som är en av orsakerna till att de fortfarande idag står ut i 70-talets folkmusikvåg. Från 1978.
Bästa spår: "Vänner och Fränder"

De 5 bästa varulvssångerna

Det lär vara en varulvsvåg på gång. Vilket är hög tid. Även om den nu skulle orsakas av den där filmen med mormonska monster.

Varulven förekommer inte enbart i böcker, filmer och tecknade serier. Utan också i sånger. De fem bästa av dessa, från äldst till nyast:

Margareta Söderberg - Varulven
Från albumet Käringtand. Som Söderberg gjorde tillsammans med Arbete & Fritid och Pojkarna på Storholmen. Det här spåret är dock a capella. Medeltidsballad. Versionen Söderberg sjunger är upptecknad på 1800-talet.

Du lilla grå ulv inte biter du mig
linden han dammar ut i lunden
det röda gullbandet det vill jag giva dig
ty hon var med älskogen bunden

Det röda gullbandet det tar jag när jag kan
linden han dammar ut i lunden
en aldrig så skön en jungfru jag fann
ty hon var med älskogen bunden

Folque - Varulv
Också en medltida ballad. Fast med ny melodi av det norska folkrockbandet. Om denna och skivan den ligger på har jag skrivit om tidigare: "En av låtarna på Vardöger heter "varulv" och är en norsk medeltidsballad märkligt nog i jag-form.
Likheterna och olikheterna med den svenska balladen "Varulven" [...]är intressanta.
I bägge balladerna sliter varulven i fråga ut ett ofött barn ur dess moders kropp (ballader var bättre förr). Detta eftersom den nordiska varulven ansågs kunna bli löst från sin förbannelse om den åt ett foster. Det framgår dock inte om varulvarna blir botade.
Den främsta skillnaden är att den norska balladen är ur varulvens perspektiv medan den svenska ur offrets. Men så är den norske varulven också ett offer - förbannad av sin onda styvmor (som dock får sej sitt (ironiska) straff)."

Michael Hurley & Pals - Werewolf
Från albumet Armchair boogie.

Crying nobody, nobody, nobody knows
How much I love the maid as I tear off her clothes
Crying nobody, nobody, nobody knows my pain
When I see that its risen, the full moon again

Holy Modal Ronders - Werewolf
Från albumet The Moray Eels Eat The Holy Modal Rounders. Deras version av Hurley-låten.
Sången börjar viskande knappt hörbart för att stegras efter hand. Vilket ger en passande kuslig känsla.

Cat Power - Werewolf
Också Hurley-sången. Cat Power gör i en del tidiga versioner låten på ett liknande stegrande sätt som Holy Modal Rounders. Men hon har gjort flera varianter. Ändrar också texten något (ingen "maid").

Once I saw him in the moonlight,
when the bats were flying.
I saw the werewolf,
and the werewolf was crying.

Folque

När Norge kommer på tal tänker de flesta kanske inte på litteratur utan snarare på folkrock från 70-talet.
Det klassiska främsta folkrockbandet under decenniet hette Folque. Gruppen var främst inspirerad av Steeleye Span. Något som märktes på deras självbetitlade debutalbum där två av låtarna var Steeleye Span-nummer översatta till norska.
Men första albumet har ändå ett eget sound.

De gjorde tre album under sjuttiotalet. Sen byttes så pass många medlemmar ut (två gick med i det svenska Folk & Rackare) att det band som blev kvar under namnet Folque får säjas vara en annan grupp. Den gjorde i och för sej en del bra. Men de klassiska albumen är de tre första: Folque, Kjempene på Dovrefjell och Vardøger. De finns återutgivna på CD.

"Den gode grønne skogen" är från 1975 års Kjempene på Dovrefjell:

Det är en variant av Child Ballad 43, The Broomfield Hills. Också denna har en Steeleye Span-koppling. Då Tim Hart & Maddy Prior (som senare kom att utgöra basen i Steeleye) spelade in en variant som heter "Wager, wager".
I deras variant använder flickan trolldom för att bibehålla sin jungfrudom. I den norska varianten super hon ner honom istället.

Åtta länkar en lördag

Ravnene med Folque. En liveversion.
Till twa corbies-samlingen. (På engelska: Twa Corbies med skotska The Corrs)

Folque-låten har lagts upp på youtube av användaren Kopijeger som har en hel del kul om man är road av folkmusik.
Som den här norska folkrockversionen av den av Folk och Rackare inspelade "Haugebonden".med Kong Lavring.

Stefan Jonsson om Timbro i DN
Om att den fria marknadens förespråkare inte skulle klara sej på en fri marknad.

Artiklarna i DNs serie "Tio böcker som förändrade världen har alla haft en något raljerande stil. Värst är artikeln om Simone de Beuvoirs Det andra könet. Men jag tyckte Malena Rydell om Aldous Huxleys Du sköna nya värld var rätt bra. (Snöflingor håller inte med)

Fever Rays senaste video är rätt snygg.

De tio bästa Steeleye Span-låtarna gjorda av andra än Steeleye Span

Då Steeleye Span var (och är) ett folkrockband som gjorde engelsk traditionell musik så har de inte skrivit sina låtar själva. Ändå finns det många artister som så att säja har coverat Steeleye Span.
Med på denna lista är också låtar inspelade innan Steeleye Span gjorde dem, samt en del visserligen senare än Steeleye-versionerna men troligen påverkade främst från annat håll:

Gun Club - Blackjack Davey.
Black Jack David eller Gypsy Davey eller liknande är en folkstandard. Gun Club utgick troligen från Carter Familys version. Finns på en demosamling.

Asonance - Kovar. Blacksmith på tjeckiska. Asonance har gjort flera Steeleyestandards. Såsom Dva Havrani (Twa Corbies) och Alison Gross.
Blacksmith från Pleased to See the King, Steeleye Spans andra album, kan ses som en cover av Blacksmith från Steeleye Spans första album då de två banduppsättningarna på de två albumen skiljer sej så åt. Pleased to see-versionen är den bästa.

Tim Hart och Maddy Prior - Copshawholme Fair
Innan Steeleye Span hade två av medlemmarna gett ut två akustiska folkalbum. Copshawholme Fair finns i en sämre variant på Steeleye Spans första.

Hedgehog Pie - Female Drummer. Hedgehog Pie Live!-versionen.

Appendix Out - Four Nights Drunk.
En märklig version. På en a capella-samling men Appendix Out använder bandspelarens biljud som ackompanjemang.

The Johnstons - Lark in the morning.
The Johnstons två första album finns utgivna tillsammans på en enkelcd.

Jolie Holland: Mad Tom of Bedlam:



Boys of Bedlam i Steeleye-versionen. Jolie Holland spelade på KB strax efter Escondida kom ut. Hon spelade inte Mad Tom.. men det var ändå en bra konsert. Den här liveversionen är ett strå vassare än studioversionen.
Det finns en John Ashbery-dikt som alluderar på Mad Tom-balladen. I den svenska översättningen refereras istället Klot-Johan.

John Strachan - Royal Forrester.
Äldre än Steeleye Spans version med ett r.
Denna version finns i bakgrunden av Chaplinhommagesegmentet i Pasolinis Canterbury Tales. I Kockens historia.

Folque - Ravnene
Folque var det ledande norska folkrockbandet på 70talet. Gjorde även Alison Gross. Med ett l.
Twa Corbies med Steeleye. Ibland two corbies. Melodi, men inte text från An Alarch.

Spriguns (of Tolgur) - Twa Magicians.
Spriguns gjorde två bra folkalbum innan de blev Mandy Morton och Spriguns och sen på nåt sätt muterade till Kathrina & The Waves.
Bland deras bättre låtar finns Derby Ram och Lailey Worm.

An alarc'h samt två gånger två korpar

An Alarc'h är från samma bretagnesk folkrock allstarkonsert som Tri Martelod.
Melodin till An Alarc'h tog Ray Fischer och la till den gamla skottska dikten Twa Corbies (ej att förväxla med Three Ravens där änkan enbart sörjer och inte som i den bättre versionen själv slagit ihjäl sin riddare).
Norska Folques och tjeckiska Asonances versioner är alltså inte tolkningar av Stivellhiten, åtminstone inte textmässigt.

Folque och varulvar

Handla genom nätet kan ge oväntade fördelar. En skiva jag skulle gett till min bror i julklapp dök upp först en vecka in i det nya året. Alltså behöll jag skivan själv.
Vardöger(fast med norskt ö) var Folques tredje platta.Folque var en norsk folkmusikgrupp på sjuttiotalet i sverige mest känd för att en av medlemmarna också var med i Folk & Rackare. De påminner också om dessa men står ytterligare ett steg närmare Steeleye Span-traditionen- vilket märks på att första Folque-skivan innehöll ett par Steeleye-"covers".
Folque-skivorna har återutgetts på Cd.
En av låtarna på Vardöger heter "varulv" och är en norsk medeltidsballad märkligt nog i jag-form.
Likheterna och olikheterna med den svenska balladen "Varulven"- bland annat inspelad av Margareta Söderberg på den klassiska Käringtand- är intressanta.
I bägge balladerna sliter varulven i fråga ut ett ofött barn ur dess moders kropp(ballader var bättre förr). Detta eftersom den nordiska varulven ansågs kunna bli löst från sin förbannelse om den åt ett foster. Det framgår dock inte om varulvarna blir botade.
Den främsta skillnaden är att den norska balladen är ur varulvens perspektiv medan den svenska ur offrets. Men så är den norske varulven också ett offer förbannad av sin onda styvmor(som dock får sej sitt (ironiska) straff.
Han förbannas också med ödet att han måste döda sin bror.
Vilket ger balladen en likhet med hollywoods Wolf Man och Holy Modal Rounders (och senare Cat Powers) låt the Werewolf också de dömda att döda dem de älskar(även om styvmodern luras på slutet). Det är dock otypiskt för en europeisk varulvsmyt.