Rakel drömmer att det är sommar och att hon vandrar på månen. Långsamma klumpiga steg för den där otympliga rymddräktens skull, och när hon återvänder till de andra har de redan farit sin väg igen med raketen, och hon är alldeles vilse i rymden.
De andra astronauterna pekar finger åt henne och käkar upp hennes rymdmat, och hennes syre tar slut och allt blir svart - som rymden.
Fiktiviteter har en Gardell-lördag idag.
Vilket får mej att ta fram min favoritbok av Jonas Gardell ur bokhyllan - Vill gå hem från 1988.
Romanen handlar om två systrar, Rut och Rakel. Och om Ruts son Daniel. Systrarna är mycket olika varandra.
Porträttet av den mobbade Daniel påminner lite om den senare En komikers uppväxt. Och det är kanske en anledning till att Vill gå hem lite glömts bort, då den senare boken gick och blev så populär.
Och det är synd, för Vill gå hem är en rolig och sorglig och vacker bok.
Med en mer hoppfull ton än En komikers uppväxt.
Som slutar med en svensk version av "I will survive" kallad "Jag klarar mig". Som Gardell också spelade in med den texten på skiva med Kim Hedås. LPn hette Klang & Jubelkavalkad och Gardell och Hedås kallade sej Kim å Jonas. Den kom också 88.
I en intervju några år senare när Gardell slått igenom påstod han att skivan hade sålt i 17 exemplar. En av min brors klasskamrater hade den i alla fall och min bror lånade den av henne. Skivan hade ett spår som hette "Jag fråga chans på livet (men det sa nej)".
Inlägg
