Citerat från veckans läsning

"hade fader Fernando i sista sekunden bestämt sig för att byta ut jag vet inte vilket Korintierbrev mot en kärlekssonett av en viss Pablo Neruda, som några av herr Aguilard gäster kallade kommunist och förhärdad bolsjevik, medan andra letade förtvivlat i mässboken efter de sällsamt vackra hedniska stroferna,"
ur Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón, övers. Yvonne Blank

"Jag vill skrapa mitt språk så rent att det bara återstår helt genomskinliga, tunna och kristallhårda bokstäver. Allt annat ska ligga övergivet framför mina fötter."
ur "Ashes of Europe calling" i Och en konung trädde in i mörkret av Mattias Jeschko-Edberg

10 bra röda diktsamlingar

Det är första maj.

Amiri Baraka - Dikt for viderekomne

"vi ligger sprikende i grå kjetting i et sted/Full av vintre når det vi vil eie er sol.//Vi ble fanget/brødre. Og vi sliter/med flukten,[...]Vi trenger magi,/vi trenger formlene, for å oppdra/gjenta,knuse og skape. Hva er//de hellige ordene?" övers. Jón Sveinbjørn Jónsson

A. Gunnar Bergman - Du sitter i rävsaxen
"Men sparrisplantan slutar aldrig att drömma/om solljuset där uppe ovan jord."

Bertolt Brecht - Sånger mellan krigen
Urval sammanställt av Erwin Leiser. I Samtal i Berlin så skriver Leiser att Brecht log gillande när han fick reda på att urvalet skulle heta detta trots att det hade med dikter från femtiotalet: "'Tredje världskriget är inberäknat!' sade han med sitt torra skratt."
"Vid min vägg hänger ett japanskt konstverk av trä,/en ond demons mask, målad med guld./Medlidsam ser jag/de svullna pannådrorna, som visar/hur ansträngande det är att vara ond." (övers. Erwin Leiser)

Elmer Diktonius - Stenkol
"Men varje vår är dock vägvisarvår,/som sjunger, manar, tröstar, låter ana:/en gång —/en gång skall komma alla vårars vår/vars sol ser mänsklighetens tunga bojor brista."

Josef Kjellgren - Jag är tusenden
Josef Kjellgren är numera mest ihågkommen för kollektivromanen Människor kring en bro men han skrev också dikter. Jag är tusenden är ett urval av Kjellgrens dikter. "Med den slägga jag är van vid/vill jag slå fast mina ord/likt vita, glödande nitar/i ditt medvetande."

Vladimir Majakovskij - För full hals
"Jag säger inte/att jag hittat på/det här, kamrater/och det är inget utslag av diktarhysteri/men som jag ser det/skall samhället/vara ett ställe/där det inte finns några byråkrater/men massor/med plats/för sång och poesi" övers. Ulf Bergström och Gunnar Harding

Bodil Malmsten - Nefertiti i Berlin
En av de sista tweeten på Bodil Malmstens twitter var ett citat ur Majakovskij-dikten ovan.
"Allting som är fast förflyktigas/ett enda liv"

Mao Zedong - Den långa marschen
"Om himlen ägde känslor borde även himlen åldras,/likt havet omvandlad till bördiga fält förändras nu människans värld." övers. Göran Malmqvist

Pablo Neruda - Canto General
En historia över Amerika på vers. En 500 sidor lång dikt.
"Jag är ingenting annat än en poet: jag älskar er alla,/jag irrar omkring i den värld jag älskar:/i mitt fosterland fängslar man gruvarbetare/och soldaterna befaller domarna./Men jag älska till och med rötterna/i mitt lilla kalla land."

Göran Sonnevi - Det måste gå
"Men det finns bara dom här/människorna som/finns här,/slitna, förbrukade  Och det måste gå/För det går ju/inte utan människor/Även om dom flesta inte fungerar så bra/är dom inte skit/Vi är inte skit"

Tidigare 1 maj-listor på Butter tar ordet:
10 bra arbetarromaner
10 bra röda filmer
10 bra röda skivor
10 bra röda böcker
10 bra arbetarböcker

Jag bekänner att jag levat av Pablo Neruda

Vad mina egna snäckor beträffar, så började de när de blivit mer än femton tusen översvämma hyllorna och ramla ner från alla bord och stolar. Böckerna om snäckologi, eller malakologi, som det heter, fyllde hela mitt bibliotek. En dag tog jag och rafsade ihop alltsammans och förde det i jättestora lårar till Chiles universitet, och gjorde sålunda min första donation till Alma Mater. Nu skulle det bli en berömd samling. Som en sann sydamerikansk institution tog mitt universitet med många tal och lovprisningar emot lårarna och satte ned dem i källaren. Sen dess har ingen sett till dem.

Jag vet att det finns de av er som inte läser dikter. Trots detta handikapp kan även ni få en smula Pablo Neruda i era liv. Då den chilenske poeten skrivit sina minnen - på prosa. Minnen. Jag bekänner att jag levat håller sej till memoarernas regler. Kronologiskt berättas om den första dikten, när den första boken ges ut, det första mötet Lorca, varför han ställde upp som Kommunistpartiets kandidat i presidentvalet, snäcksamlande och sexuella utlevelser och så vidare. Men inom den formen så lyckas Nerudas bok vara en underhållande läsning och hans språk lever även i prosaform.

Mestadels är det en roande och rätt munter läsning. Sista kapitlet är inte så muntert. Boken slutar med militärkuppen i Chile och mordet på president Salvador Allende - "Jag skriver dessa rader för mina minnen endast tre dagar efter de skändliga gärningar som ledde till min store kamrat president Allendes död. Mordet hemlighölls; han blev begravd i tysthet" (övers. (övers. Annika Ernstson)

Idag är det Chiles nationaldag. För 38 år och en vecka sedan så dog Allende. Då den valda regeringen störtades och Pinochet tog över. Mer eller mindre stödd av USA och CIA.
Pinochet är död och juntan borta men CIA finns fortfarande kvar.

Ur Ur Ode till Federico García Lorca

Ur Ode till Federico García Lorca

Kunde jag gråta av fruktan i ett ensligt hus,
kunde jag slita ut mina ögon och förtära dem
skulle jag göra det för din röst av sörjande apelsinträd
och för dina dikter som kommer ropande.

Ty för din skull målar de sjukhusen blå
och skolorna och förstäderna växer vid kusten
och de sårade änglarna skrudar sig i plymer
och de bröllopsfirande fiskarna klär sig i fjäll
och sjöborrarna flyger mot himlen:
för din skull är det som skrädderierna
med sina svarta hinnor uppfylls av skedar och blod
och sväljer brustna band och kysser sig till döds
och skrudar sig i vitt.

När du flyger klädd i persika,
när du skrattar som en orkan av risgryn,
[...]

Låt mig bekransa dig, hälsans
och fjärilens yngling, ren
som en svart blixt, oändligt fri,
och låtoss samtala med varann
nu när ingen finns kvar mellan klipporna,
låt oss samtala så enkelt som du är och jag är:
vad duger dikter till om de ej är till för daggen,
vad duger dikter till om de ej är till för natten
när en bitter dolk uppsöker oss
eller för den dag, den skymning, det brustna hörn
där mannens bultande hjärta bereder sig på döden?

Pablo Neruda
övers. Artur Lundkvist,
från Vistelse på Jorden, en dubbelvolym - halva boken har Lorca-dikter, halva Neruda-dikter

Thomas Pynchon och Pablo Neruda (och The Simpsons)

"I am familiar with the works of Pablo Neruda."
Bart Simpson

P i Lyrans utmaning:

Pablo Neruda
Den chilenske poeten Pablo Neruda har skrivit en stor mängd vackra dikter. Hans storverk, Canto General, är ett versepos över Latinamerikas historia. På en 500 sidor. Från 1400-talet och framåt. Det borde inte gå utan att bli för storvulet. Men Neruda lyckas med det, trots att en avdelning heter "Den förrådda sanden" med undertitlar som "Exploatörerna" och "United Fruit Company". Ett av de stora verken inom 1900-talets poesi.

Som man ändå inte bör börja med. Neruda har skrivit många normallånga lättillgängliga dikter. Och han har ett långt författarskap. Ett bra urval, sammanställt och tolkat av Artur Lundkvist och Francisco J. Uriz, är Lampan på marken - som också innehåller utdrag ur Canto General.
Artur Lundkvist, som satt i Akademien när Neruda fick nobelpriset, skriver i "Amerikas röst från Chile" att det "är en värderingsfråga om man vill anse Neruda för nutidens störste poet". Att kalla honom något annat än en av 1900-talets största poeter vore dock enbart enfaldigt. Och ännu nu fortsätter han att "ge något åt alla/varje vecka och varje dag,/en gåva av blå färg,/en sval knopp från skogen"

(Bart Simpson-citatet är från avsnittet "Bart säljer sin själ" och repliken kommer i en förorättad ton efter att hans syster citerat en strof Neruda för honom. Så om man inte vill vara mer obildad än Bart Simpson så bör man läsa Neruda.)

Thomas Pynchon

En annan amerikan som skrivit långa böcker är Thomas Pynchon. När Against the day, en bok på 1200 sidor, små bokstäver, kom ut så skrev en pynchonfan frågande om det förväntades att han skulle säja upp sej från sitt jobb.
Och längden på det typiska Pynchon-verket kan med en viss rätt göra en lite obenägen att ge sej in i författarskapet. Men böckerna ger rikligt tillbaka. (Även om jag inte orkade ta mej igenom hans parodi på den civilisationskritiska romanen: Mason & Dixon.)

Tyvärr finns inte hans bästa verk V på svenska, vilket ytterligare försvårar läsningen av detta redan svåra verk.
Men ett annat av hans mästerverk Gravitationens regnbåge finns översatt. Man brukar ofta rekommendera Vineland eller Buden på nummer v49. Men det är lite som att rekommendera Cervantes noveller istället för Don Quijote (sen brukar man rekommendera en bra förkortad version av Don Quijote, något som borde finnas också för ett par av Pynchons böcker). Gravitationens regnbåge är en bra ingång till författarskapet. Märklig, gargantuansk, obscen och ofta väldigt rolig. Med ett hemligt sällskap bestående av folk som träffats av blixten två gånger.

Rekommendation till varför Pynchon ska tvingas skaka hand med kungen: På baksidan av Gravitationens regnbåge står det att boken jämförts med Joyces Odysseus och Melvilles Moby Dick. Vad som inte står är att dessa andra två böcker framstår som mindre verk i jämförelse. Och då är det ändå inte Pynchons bästa bok. Som den främste företrädaren för en prosa som framställer den mänskliga historien i ett fantastiskt sken så är Pynchon ett av de namn som, när man i framtiden diskuterar pristagarna, kommer att mest tydligt saknas där.

(Också Pynchon har en Simpsonskoppling. I ett par avsnitt har han figurerat i serien. Att han har en papperspåse över huvud och i serien ständigt ber folk att ta hans bild är ett skämt med Pynchons tillbakadragna persona.)


(Först publicerad den 24:e oktober 2009.
Ingick i Lyrans nobelprisalfabet. Som upphörde innan alla bokstäverna var använda. Q och Ö är kanske också lite knepiga.
I kommentarerna till det ursprungliga inlägget svarar jag en av de kommenterande som kallar Gravitationens regnbåge hans Mount Everest att "Chansen att överleva är ändå betydligt större när man läser Regnbågen än när man klättrar Mount Everest. Fast å andra sidan har man inte en massa neapaler som gör allt jobbet åt en. Det borde finnas pynchon-sherpas.")

Jag är inget annat än en poet: jag älskar er alla,

Ur Canto General IX ("Må timmerhuggaren vakna"): VI

jag irrar omkring i den värld jag älskar:
i mitt fosterland fängslar man gruvarbetare
och soldaterna befaller domarna.
Men jag älskar till och med rötterna
i mitt lilla kalla land.
Om jag måste dö tusen gånger
vill jag dö där:
om jag måste födas tusen gånger
vill jag födas där,
nära den vilda araukarian,
den sydliga havsvinden,
de nyss köpta klockorna.
Ingen får tänka på mig.
Låt oss tänka på hela jorden,
och med kärlek bulta i bordet.
Jag vill inte att blodet på nytt skall
dränka brödet, bönorna,
musiken: jag vill att de skall komma med mig,
gruvarbetaren, den lilla flickan,
advokaten, sjömannen,
dockfabrikanten,
att vi skall gå på bio och sedan gå ut
och dricka det rödaste vinet.

Jag kommer inte för att avgöra något.

Jag kom hit för att sjunga
och för att du ville sjunga med mig.

Pablo Neruda
övers. Åsa Styrman

Från den chilenske poeten Nerudas stors och långa diktverk Canto General
I dag är Chiles nationaldag. För en vecka sen var det årsdagen för den USA-stödda militärkuppen i Chile. Canto General, som skrevs innan kuppen, handlar om hela den amerikanska kontinenten. Men den här verkade ändå passande för att uppmärksamma dagen.

10 bra latinamerikanska böcker

I dag är det Columbias nationaldag. På nationaldagar har jag ofta förslag på bra böcker att läsa från länderna i fråga. Vissa länder har jag emellertid inte läst så många författare från.
En av Colombias mest kända författare är Gabriel García Márquez. Han är kallas oftare för latinamerikansk författare än för colombiansk sådan. Samma gäller flera andra latinamerikanska författare. Detta förfarande kan man diskutera. Men det gör att denna dag känns som en passande dag för vår andra kontinentboklista.

Machado de Assis - Vansinnesläkaren
Kort brasiliansk roman från slutet av 1800-talet om en läkare som låter bygga en anstalt för sinnessjuka i en liten stad. Allt fler av stadens invånare blir intagna. En rolig burlesk historia.

Miguel Angel Asturias - Presidenten
Asturias dog samma dag som jag föddes. Men det är inte den enda anledningen till att man ska läsa honom. Han skrev en stor mängd bra episka romaner. Presidenten är en klassiker inom genren diktatorsromanen. Som de flesta latinamerikanska författare av rang har provat på (den äldsta boken i denna undergenre som jag har läst och som ska ha påverkat flera av de senare - Tyrannen Banderas av Ramón del Valle-Inclán - är dock spansk).

Rómulo Gallegos - Den onda anden
Venezuelansk roman från 30-talet om en man som beger sej in i ett urskogsområde. Som i flera av sina romaner så lånar Gallegos här från äventyrsberättelsen. Utgavs i FIBs Världsbiblioteks sydamerikanska serie. "Folket i Bilds förlag har tryckt denna bok i 22000 exemplar".

Bernard Goorden (red.) - Det nödvändigaste. En antologi med latinamerikansk science fiction
Ett problem med att läsa genrelitteratur som sf är att man oftast läser (US)amerikanska och engelska författare. Men det skrivs genrelitteratur i de flesta länder. Latinamerikansk genrelitteratur såsom kriminallitteratur och sf lär, även om den lånar från den (US)amerikanska, ofta ha en egen karaktär. På engelska finns ett par antologier med latinamerikansk sf. På svenska denna från 1978 (men det finns flera romaner av latinamerikanska sf-författare utgivna på svenska). Här finns flera bra noveller. Min favorit är den märkliga "Trettionde kapitlet" av Mario Levrero - en författare från Uruguay.

Mario Vargas Llosa - Kriget vid världens ände
Detta den peruanske Llosas mästerverk utspelar sej i Brasilien på 1800-talet. En sån där bred episk berättelse som folk brukar påstå att de vill läsa.

Gabriel García Márquez - Den otroliga och sorgliga historien om den troskyldiga Eréndira och hennes hjärtlösa farmor. Sju berättelser
Jag tycker Márquez är bäst i novellformatet. Och denna tunna samling med sju noveller (den får ibland heta Sju berättelser, ibland Den otroliga och sorgliga...) är bästa exemplet på hans novellkonst.

Pablo Neruda - Canto General
Canto General, är ett versepos över Latinamerikas historia. På en 500 sidor. Från 1400-talet och framåt. Det borde inte gå utan att bli för bombastiskt. Men Neruda lyckas med det, trots att en avdelning heter "Den förrådda sanden" med undertitlar som "Exploatörerna" och "United Fruit Company". Ett av de stora verken inom 1900-talets poesi.

Octavio Paz - Sor Juana
Om den mexikanska 1600-talspoeten och nunnan Sor Juana Inés de la Cruz.

Augusto Roa Bastos - Människoson
Berättar Paraguays historia i nio avsnitt.

Elvira Vigna - Saker som män inte förstår

Thomas Pynchon och Pablo Neruda (och The Simpsons)

"I am familiar with the works of Pablo Neruda."
Bart Simpson

P i Lyrans utmaning:

Pablo Neruda
Den chilenske poeten Pablo Neruda har skrivit en stor mängd vackra dikter. Hans storverk, Canto General, är ett versepos över Latinamerikas historia. På en 500 sidor. Från 1400-talet och framåt. Det borde inte gå utan att bli för storvulet. Men Neruda lyckas med det, trots att en avdelning heter "Den förrådda sanden" med undertitlar som "Exploatörerna" och "United Fruit Company". Ett av de stora verken inom 1900-talets poesi.

Som man ändå inte bör börja med. Neruda har skrivit många normallånga lättillgängliga dikter. Och han har ett långt författarskap. Ett bra urval, sammanställt och tolkat av Artur Lundkvist och Francisco J. Uriz, är Lampan på marken - som också innehåller utdrag ur Canto General.
Artur Lundkvist, som satt i Akademien när Neruda fick nobelpriset, skriver i "Amerikas röst från Chile" att det "är en värderingsfråga om man vill anse Neruda för nutidens störste poet". Att kalla honom något annat än en av 1900-talets största poeter vore dock enbart enfaldigt. Och ännu nu fortsätter han att "ge något åt alla/varje vecka och varje dag,/en gåva av blå färg,/en sval knopp från skogen"

(Bart Simpson-citatet är från avsnittet "Bart säljer sin själ" och repliken kommer i en förorättad ton efter att hans syster citerat en strof Neruda för honom. Så om man inte vill vara mer obildad än Bart Simpson så bör man läsa Neruda.)

Thomas Pynchon

En annan amerikan som skrivit långa böcker är Thomas Pynchon. När Against the day, en bok på 1200 sidor, små bokstäver, kom ut så skrev en pynchonfan frågande om det förväntades att han skulle säja upp sej från sitt jobb.
Och längden på det typiska Pynchon-verket kan med en viss rätt göra en lite obenägen att ge sej in i författarskapet. Men böckerna ger rikligt tillbaka. (Även om jag inte orkade ta mej igenom hans parodi på den civilisationskritiska romanen: Mason & Dixon.)

Tyvärr finns inte hans bästa verk V på svenska, vilket ytterligare försvårar läsningen av detta redan svåra verk.
Men ett annat av hans mästerverk Gravitationens regnbåge finns översatt. Man brukar ofta rekommendera Vineland eller Buden på nummer v49. Men det är lite som att rekommendera Cervantes noveller istället för Don Quijote (sen brukar man rekommendera en bra förkortad version av Don Quijote, något som borde finnas också för ett par av Pynchons böcker). Gravitationens regnbåge är en bra ingång till författarskapet. Märklig, gargantuansk, obscen och ofta väldigt rolig. Med ett hemligt sällskap bestående av folk som träffats av blixten två gånger.

Rekommendation till varför Pynchon ska tvingas skaka hand med kungen: På baksidan av Gravitationens regnbåge står det att boken jämförts med Joyces Odysseus och Melvilles Moby Dick. Vad som inte står är att dessa andra två böcker framstår som mindre verk i jämförelse. Och då är det ändå inte Pynchons bästa bok. Som den främste företrädaren för en prosa som framställer den mänskliga historien i ett fantastiskt sken så är Pynchon ett av de namn som, när man i framtiden diskuterar pristagarna, kommer att mest tydligt saknas där.

(Också Pynchon har en Simpsonskoppling. I ett par avsnitt har han figurerat i serien. Att han har en papperspåse över huvud och i serien ständigt ber folk att ta hans bild är ett skämt med Pynchons tillbakadragna persona.)

Salvador Allende

Fortsätt i vetskapen om att förr eller senare - mycket snart - kommer de stora avenyerna åter att öppnas och fria människor gå fram för att bygga ett nytt och bättre samhälle.
Ur ett tal av Salvador Allende den 11:e september 1973. Dagen för militärkuppen.

Salvador Allende dog idag för 36 år sedan. Den valda regeringen störtades och juntan tog över. Med mer eller mindre hjälp av USA och CIA.

Pablo Neruda skrev i sista kapitlet av sina Minnen:
"Jag skriver dessa rader för mina minnen endast tre dagar efter de skändliga gärningar som ledde till min store kamrat president Allendes död. Mordet hemlighölls; han blev begravd i tysthet(...)Kroppen begravdes i hemlighet, på ett ställe vilket som helst. Denna döda kropp som följdes till graven av en ensam kvinna som bar hela världens smärta i sitt inre, denna ärorika döda gestalt fördes bort genomsållad och söndersliten av maskingevärskulorna från de chilenska soldaterna, som än en gång hade förrått Chile."(övers. Annika Ernstsom)