Apornas planet — romanen

"The she-monkey sipping a drink through a straw looked like a lady."
ur Monkey Planet av Pierre Boulle, övers. Xan Fielding

Som det rätt så förtjusande omslaget talar om så blev Pierre Boulles roman Monkey Planet (eller La Planète des Singes) en film som heter Apornas planet som är betydligt mer känd än den franska roman den bygger på.

Romanen är en satir, lite i Gullivers resor-genren även om hjälten åkt till de talande apornas land i ett rymdskepp i stället för en båt.
Den allmänna åsikten verkar vara att boken är bättre än filmerna. Men filmerna har ärligt talat gjort ett större intryck på mej. Även om det kanske mest är för att jag såg dem som liten.

Det är rätt stora skillnader mellan boken och filmen (och ännu mer mellan boken och de två remake-filmerna). Romanen har en ramberättelse som filmen saknar. Och filmens kända slut saknas här.
Boken är mer satirisk. På sätt och vis påminner den i tonen mest om den tredje av Apornas planet-filmerna Escape of the Planet of the Apes (där tre talande apor kommer till vår värld).

(Det här inlägget ingår i en serie där jag skriver om böckerna i min boksamling i alfabetisk ordning.)

Apornas planet

"När såg du alla Apornas planet-filmerna sist? Jag såg nästan allihop tidigare i år,[...]jag missade sista filmen, där de avslöjar att alla berömda människor i historien som Lincoln och Nero i hemlighet var apor och styrde mänsklighetens historia från första början."
ur Skannad i dunklet (1977) av Philip K. Dick, översättning Andreas Vesterlund
Bilden är från Apornas planet (2001) av Tim Burton.
Det har kommit elva Apornas planet-filmer i Dicks roman.

Sju länkar en söndag

Apornas planet - ett svar
Lisa Hanawalts tecknade serierecension av den nya Apornas planet - (r)evolution. Som verkar vara en remake på den fjärde av Apornas planet-filmerna, fast utan tidsreseparadox (tidsreseparadoxer är sånt man borde lägga till, inte ta bort, när man gör nya versioner av filmer).

Hooded Utilitarian har fortsatt lägga ut de enskilda deltagarnas listor till deras serielista: L - Mc, Me - P, Q - Se, Sh - Sw och, de sista, T - Y

De har också en avslutande kommentar till resultatet.
Själv så skulle jag ha valt:
Lynda Barrys Marlys-serier
Driven by lemons av J. W. Cotter
Första hälften av Planetary av Warren Ellis och John Cassaday
Barnhemmet av Giménez
Love & Rockets av bröderna Hernandez
Djupfryst i hemmet av Ulf Lundkvist
Solo 12 av Brendan McCarthy
We3 av Grant Morrison och Frank Quitely
Joe's bar av Muñoz och Sampayo
Gas av Joakim Pirinen (eller kanske alla av Pirinens kortare serier)

Inlägg inspirerat av ett omslag till boken som inspirerade Apornas Planet

Jag kan inte påstå att jag har läst så många såna där novelizations som jag skrev om i förra inlägget. Rettergang då av Sartre. Om man ska räkna den (men i brevkolumnen två nummer efteråt så invänder Arthur C. Clarke i ett artigt tonfall att hans bok 2001 som Pringle också nämner inte direkt är en novelization, om Sartre känt till tidskriften, och då levt, hade han säkert gjort detsamma apropå Terningerne er kastet.)

Men jag har fleras böcker som anknyter till filmatiseringenav dem med omslagen. Dessa omslag är ofta fula och ibland, som i E. M. Fosters Howard's End, något av falsk marknadsföring. Det gör dock inte så mycket. Det är trevligt med vackra omslag men en bok är en bok och man tittar inte på omslaget medan man läser den.

Mitt favoritomslag när det gäller sån här film/bok-koppling är Penguins 1966 års utgåva av Pierre Boulles Monkey Planet (La Planète des Singes), som du kan se här intill. Boken heter Planet of the Apes i flera av de engelskspråkiga utgåvorna. Omslaget förklarar varför på ett beundransvärt direkt sätt.