Ligga lågt av Leif Nylén 1939-2016

Gunder Hägg - Ligga lågt
"Ligga still/och krama kudden/göra sej liten och sjuk//Ligga stil/och krama kudden/göra sej liten och sjuk"

"Ligga lågt" är en sång på Gunder Häggs andra album Vargatider. Gunder Hägg skulle senare byta namn till Blå tåget. Leif Nylén skrev flera sånger till Gunder Hägg/Blå tåget. Fast i flera fall bara texten. Det här är en av de få sånger där han inte bara gjort både texten och musiken men också sjunger.

Det var en sådan dag som aldrig återkommer

Det var en sådan dag med Gunder Hägg på spotify

Tore Berger är en svensk singer/songwriter. Mest känd för att ha varit med i Blå tåget. Som först hette Gunder Hägg.
I mitten av allt är en bok med Bergers sånger som kom ut 1989. Texterna åtföljs av noter och ackord tecknade av Kjell Westling som också var med i Blå tåget.
Förutom sånger Berger skrev åt Blå tåget innehåller boken sånger från hans soloalbum.

Sången på länken är från Blå tåget/Gunder Häggs tredje skiva Glassfabriken. Den avslutar boken.
"Jag såg med välbehag/på tingens alla former/Deras färger var ej illa/Det räckte mer än nog//Det är en ödets lag/att verklighetens normer/var nåt man lärde sig att gilla/långt hellre än man dog"

(Detta inlägg ingår i en serie där jag skriver om böckerna i min boksamling i alfabetisk ordning.)

I hajars djupa vatten

"Det där med att Marx skulle ha vänt uppochner på Hegel är bara en myt, hur fan skulle det se ut med en uppochnervänd Hegel? Vi försökte oss faktiskt på ett sådant trick en gång men det gick ju inte alls, Hegel blev rasande och hotade att släppa lös världsanden på oss."
ur "Vem vann?" av Mats G. Bengtsson

Mats G. Bengtsson är mest känd för att ha varit med i Blå tåget och haft en av huvudrollerna i Tårtan. På 60-talet gav han också ut diktsamlingarna i den konkretistiska genren. De innehöll en slags bilddikter.

I hajars djupa vatten är ett urval med texter och dikter av Bengtsson. Titeln är tagen från en av låttexterna han skrev till Blå tåget.
Det är tidstypiska texter men mycket är fortfarande fängslande läsning.

Nedan är en detalj ur dikten Det är bara en kvar

På väg till koppargruvan

Jag har just läst Proggen av Håkan Lahger från 2002. En bok med undertiteln "Musikrörelsens uppgång och fall". Och den var rätt intressant. Ibland kändes det lite väl mycket som att läsa en extralång musikartikel. Men det vart väntat.

Det kunde ha varit mer om folkmusikgrupperna och om hur de förhöll sej till musikrörelsen. Diddlers nämns som Gärdesfestmusikanter och Bella Ciao får lite lovord. Men inget om till exempel Folk och rackare eller Låt och trall (Diddlers efterföljare). Och trots att det står en hel del om Blå tget så finns det inget om plattan där med Marie Selander där de medverkar.

Vad man kan sakna i Lahgers beskrivning av Blå tåget är att bandet Fugs som var ett av deras förebilder inte nämns. Det är mest om huruvida de kunde spela, hur rik Tore Berger var, att de en gång fick en halvdan recension i Clarté (det verkar som om man ska tycka det är upprörande att det politiska innehållet i en politisk text, i det här fallet "Gesällvisan", kritiserades) och huruvida Mikael Wiehe gillade dem.

Till boken hörde en samling som jag inte har. På den finns två låtar med Blå tåget. Den ena då "På väg till koppargruvan". Lahger skriver som kommentar till låtvalet att "I den absolut sista versraden uttalar [Torkel] Rasmusson ordet 'skiter' med ett extremt utdraget överklass-i." Vilket jag aldrig tänkt på. Så är jag också dålig på/ointresserad av dialekter/sociolekter.

"På väg till koppargruvan" är i vilket fall nio rätt så fantastiska minuter. Skriven av Rasmusson.

I brinnande små klungor stod alla barnen där och log och sjöng en sång om livet tills de hade fått nog och dog

"Resan" med Torkel Rasmusson finns på hans skiva Dagar, djur. Från 80-talet. Rasmusson var med i bandet Blå Tåget (de med "Staten och kapitalet"). Han gav ut tre soloskivor. Dagar, djur är hans sämsta album men "Resan" är hans bästa låt. Finns på samlingsalbumet Resan. 19 sånger 1976-2005

"Jag reste genom landet,/jag såg en massa träd och hus/och åkrar och fabriker/och där stod barn som tända ljus.//I brinnande små klungor/stod alla barnen där och log/och sjöng en sång om livet/tills de hade fått nog och dog.//Den tända barnaskaran/var bland det hemskaste jag sett/men kanske brann det inte, det var väl mest ett talesätt."

Fem av mina favoritskivomslag

Alex Steinweiss, som brukar säjas ha skapat skivomslaget, har dött. Man kan se en del av de omslag han gjort HÄR.
Om skivomslag egentligen är så viktig del av ett album vet jag inte. Men det vore synd att vara utan dem. Och det har gjorts en del bra omslag. Som de nedan.

Tore Berger - Äntligen ensam igen

Tore Berger var med i Blå Tåget. Som bildades av en grupp konstnärer och poeter. Blå Tågets omslag var gjorda av Berger eller Carl Johan de Geer som hade två olika stilar. På liknande sätt som Berger och Torkel Rasmusson hade olika sorters sångröster. Ibland var omslaget gjort av Berger och baksidan av de Geer eller vice versa. Som på Brustna hjärtans hotelldär man ser titelns hotell på avstånd på omslaget av Berger och det som händer inne i hotellet i sången "På väg till koppargruvan" på baksidan av de Geer.
Det här är då ett av Bergers soloalbum. Som också är omslaget till hans best-of-samling fast då utan texten "äntligen ensam igen". Och utan den låten - vilket gör det till en tvivelaktig best-of.

Butthole Surfers - Locust Abortion Technicians

Butthole Surfers fortsatte att ha bra omslag långt efter att de slutat vara ett bra band. Men här är de fortfarande i högform. Baksidan har en bild av ett litet barn.

Nick Cave - Tender Prey

Nick Cave & The Bad Seeds album hade, fram till och med Tender Prey en bild av Nick Cave på omslaget. Med övriga The Bad Seeds förvisade till baksidan. En bild av skivartisten är ett av de allra vanligaste klassiska omslagsmotiven. Ett par av de tidigare Nick Cave & The Bad Seeds-omslagen, som Firstborn is dead och Kicking against the pricks, påminner om hur äldre blues- och jazzskivor brukade se ut. Vilket passar dem tematiskt. Men Tender Prey ser helt Nick Cave & The Bad Seedsk ut.

Ståålfågel

Ståålfågel var ett tidigt svenskspråkigt synthband. Som väl inte riktigt levde upp till det här omslaget. Även om titelspåret är bra.

Sub-Pop-200

Sen Robert Crumb gjorde ett omslag åt Janis Joplin så har skivomslag varit en vanlig bisyssla för serietecknare. Det här är gjort av Charles Burns. Som gjorde flera omslag åt Sub Pop - ett Seattle-skivmärke. Tyvärr har jag bara den här i CD-versionen. Som är mindre.

Det var väl mest ett talesätt

Skillnaden mellan en dikt och en sångtext är kanske inte så stor. Tar man väck musiken så borde texten bli poesi, om än kanske inte nödvändigtvis bra sådan.

Och också en bra låttext kan vara en dålig dikt. Dikt utan sång har andra krav på rytm.
Om man har hört en sång är det också svårt att o-höra den.

Torkel Rasmusson, som har spelat och sjungit i Blå Tåget (eller Gunder Hägg som gruppen först hette), Stockholm Norra och som soloartist har gjort många bra texter. Han har också gett ut poesi. Bland annat samlingen Tegel. Och samlingen Det växer ingen svamp isnön (1985), som har undertiteln "33 sånger av Torkel Rasmusson".

Det är inga noter i boken. Men det är sångtexter. Frågan är vad jag hade tyckt om boken om jag aldrig hört sångerna. Hade jag tyckt lika bra om "Vad önskar du dig i julklapp", "Nya vantarna" och "Lilla Värtan" (den sistnämnda inspelad av Marie Selander) som dikter som jag tycker om dem som texter?

Det är svårt att säja hur rader som "Han hittar inget socker/i sitt tomma skafferi./Ja då får han väl dricka sitt kaffe/utan socker i." (ur "Inget socker") fungerar utan att man hör melodin i sitt huvud. Troligtvis blir de klumpigare.

Det är ändå intressant att så här läsa texterna. Och jag tror nog en del av dem hade hållt som dikter.
Som "Resan" med dess inledningsstrofer: "Jag reste genom landet,/jag såg en massa träd och hus/och åkrar och fabriker/och där stod barn som tända ljus.//I brinnande små klungor/stod alla barnen där och log/och sjöng en sång om livet/tills de hade fått nog och dog.//Den tända barnaskaran/var bland det hemskaste jag sett/men kanske brann det inte, det var väl mest ett talesätt."

Tappa inte nya vantarna - det blåser, det blåser så kallt

Tappa inte nya vantarna
det blåser, det blåser så kallt
Gör inte av med alla slantarna
det är så dyrt att leva

Första spåret på Blå Tågets sista platta Slowfox. "Nya vantarna" är skriven av Torkel Rasmusson. En sak som gör att det märks på albumet att gruppen närmar sej sitt slut är att det är större skillnad mellan de spår som är gjorda av olika medlemmar i Blå Tåget. Andra bra Rasmusson-sånger på skivan är "På parkeringsdäcket" och "Under antaget namn"

I en artikel om gruppen i Böckernas värld så framfördes teorin att en stor del av de som köpte deras album var hemmafruar som gillade att dansa.
Det var ett par år innan Slowfox kom ut. Men detta album har mer av dansorkester i sitt sound än de tidigarte.