10 bra australiensiska skivor

Idag är det Australiens nationaldag. Vilket vi firar med denna lista.


Birthday Party - Prayers on fire
Nick Caves grupp innan Nick Cave & The Bad Seeds. Alla gillar Cave nuförtiden men Birthday Party får man fortfarande ha i fred. Mot slutet flyttade gruppen till Berlin. Men 1981 när Prayers on fire kom ut var de fortfarande australienbaserade. Skramligt och bra.
Bästa spår: Cry

Simon Bonney - Forever
Simon Bonney var frontfigur i Crime & The City. När de splittrades gav han ut soloplattor som var mer åt singer/songwriter-hållet. Det här är solodebuten, lite ojämn men med flera vackra sånger.
Bästa spår: Ravenswood

Nick Cave & The Bad Seeds - Let love in
Nick Caves grupp Nick Cave & The Bad Seeds. Delar av den här skivan från 1994 är inspelad i Australien. Caves bästa 90-talsplatta.
Bästa spår: I let love in

Crime & The City Solution - Shine
Crime & The City var vid den här tiden (1988) berlinbaserade - de är med i Wim Wenders Himmel över Berlin. Men de hade ett stort inflytande på den australiska new wave-scenen.
Bästa spår: On every tran (grain will bear grain)

Go-Betweens - Send me a lullaby
Bland de många av ens kasettband som gått förlorade är det jag saknar mest ett med en liveinspelning några år efter den här skivan där bandet gjorde makalösa versioner av "Eight pictures" och "Your turn my turn".
Bästa spår: Your turn my turn

Mick Harvey - Intoxicated man
Skiva med tolkningar av Serge Gainsborogh eller hur han stavas. Lysande.
Bästa spår: New York, U.S.A.

Anita Lane - Sex O'Clock
Anita Lane sjunger på Intoxicated man, hon har skrivit ett par av texterna på Birthday Partys Prayers on fire och här tolkar hon "Like Ceasar needs a Brutus" från Bonneys Forever. En tidigare skiva, Dirty Pearl, var delvis en samling med samarbeten med andra artister. Trots den fåniga titeln är det här en riktigt bra skiva.
Bästa spår: The next man that I see

The Loved Ones - The Loved Ones' Magic Box
Australiensisk garagerock när den är som bäst.
Bästa spår: Sad dark Eyes

These Immortal Souls - Get lost (don't lie)
Band lett av Rowland S. Howard från Birthday Party (den främsta skillnaden mellan Birthday Party och Bad Seeds är Howard. Han hade ett mycket karakteristiskt gitarrspel som präglar den här skivan.
Bästa spår: Marry me (lie! lie!)

Triffids - Born Sandy Devotional
"När jag gjorde en 35 år i album-lista så valde jag Triffids Born Sandy Devotional för 1986 och skrev 'Väldigt många bra plattor kom 86 men är man uppe mot Born Sandy har man redan förlorat.' Och denna lex 86 gäller än."
Bästa spår: Tarrilup bridge

Tidigare australienlistor:
Tio bra australiensiska filmer
5 bra australiensiska böcker och 5 bra indiska böcker (det är även Indiens nationaldag - jag är inte så inlyssnad på indisk musik tyvärr, jag har väl en och annan platta med Ravi Shankar typ).

10 bra tyska skivor

Med anledning av Tysklands nationaldag:

Blixa Bargeld - Auftragsmusik Film- und Theatermusiken
Skiva av Neubauten-sångare med musik till en uppsättning av en Bernard_marie Koltes-pjäs och en film. Bägge från 1994 (albumets engelska titel är Commissioned Music)
Bästa spår: "Somewhere over the rainbow" (eller snarare så vet jag inte vilka av de andra instrumentala spåren som är vilkq)

Einstürzende Neubauten - Fünf auf der oben offenen Richterskala
Neubautens fjärde album från 1987 är industriblues när den är som bäst.
Bästa spår: "Morning Dew"

Einstürzende Neubauten - Silence is sexy
Neubauten har fortsatt att hålla en hög kvalité genom åren. Den här kom år 2000. Albumets sista låt "Total Eclipse of the Sun" och Bonnie Tylers "Total eclipse of my heart" är en mash-up waiting to happen.
Med två Einstürzende på listan och en Blixa kanske det blir lite för mycket Neubauten men å andra sidan så lider de flesta listor av en viss Einstürzende Neubauten-brist.
Bästa spår: Musentango

Faust - The Faust Tapes
Bästa spår: Hela albumet är ett enda långt spår, viel avant-garde.

Die Haut - Headless body in a topless bar
Jag brukar bara spela halva den här. Den halvan jag inte brukar spela är instrumental. Men bra. Andra halvan har gästvokalisterna Nick Cave, Mick Harvey, Kid Congo Powers och Anita Lane.
Bästa spår: "Sad dark eyes" (med Harvey på sång)

Der Himmel über Berlin. Original Musik aus dem Wim Wenders Film
"DIE HELDEN MEINE GESCHICHTE SIND ENGEL. RICHTIG ENGEL! WARUM AUF NICHT?" (Hjältarna i min berättelse är änglar. Just det, änglar! Och varför inte?) - Wim Wenders i innerkonvolutet.
Soundtracket till Himmel över Berlin. Med instrumental musik av Jürgen Knieper. Samt tidigare utgivna poplåtar av Laurie Anderson, Nick Cave & The Bad Seeds och Crime & The City Solution. De två sistnämnda banden var berlinbaserade när filmen gjordes. I en scen i Himmel över Berlin så sjunger Solveig Dommartin, som spelar den kvinnliga huvudrollen, med i låten "The Carny" med Nick Cave & Dom men hennes nynnande är tyvärr inte med på skivan.
Bästa spår: "Lied vom Kindsein"

Kastrierte Philosophen - Between Shootings
Bästa spår: "One of these days"

Dagmar Krause - Supply & Demand
Bästa spår: "Supply & Demand (The trader's song)" ("Jag vet ej, vad en människa är,/bara priset jag vet." (övers. E. Leisner))

Gisela May - Gisela May singt Brecht
Den här får representera Östtyskland. Liksom Krauses skiva är det tolkningar av Brechtlåtar.
Bästa spår: "Zu Potsdam unter den Eichen"

Slapp Happy - Acnalbasac Noom
Spelades in 1973, från början med titeln Casablanca Moon. Skivbolaget sa nej till den versionen och den kom ut i en omproducerad variant med stråkar och sånt. Och som lät som mycket annan progressiv musik från den tiden. Några år senare släpptes den här ursprungsversionen - som har en mer omedelbar ljudbild och i en bättre värld hade varit en av de klassiska banbrytande rockskivorna.
Bästa spår: "A little something"

Tidigare års tysklandsfirande:
10 bra tyska romaner
10 bra tyska filmer

Together it's a good line - Peter Falk (1927 - 2011) i Himmel över Berlin

I Wim Wenders och Peter Handkes film Himmel över Berlin från 1986 så spelar Peter Falk sej själv. Och en före detta ängel.
I scenen på klippet ovan så pratar han med filmens huvudperson - "I can't see you but I know you're there". Om glädjen i att dricka en kopp kaffe och i att rita.
Sånt vår hjälte, som är en ängel, inte kan göra. Peter Falk sträcker ut sin hand mot ängeln som han inte kan se eller känna och ängeln trycker den.
En liknande scen kommer senare i filmen. När Peter Falk håller samma tal för en annan buttrare ängel. Som inte trycker Peter Falks hand.
Den sekvensen öppnar för läsningen att Peter Falk i filmen kanske egentligen tillhör den andra sidan. Han frestar änglarna att lämna sina uppdrag.

"I wish I could see your face... just look into your eyes and tell you how good it is to be here. Just to touch something! Here, that's cold! That feels good! Here, to smoke, have coffee. And if you do it together it's fantastic. Or to draw: you know, you take a pencil and you make a dark line, then you make a light line and together it's a good line. Or when your hands are cold, you rub them together, you see, that's good, that feels good! There's so many good things! But you're not here - I'm here. I wish you were here. I wish you could talk to me. 'Cause I'm a friend. Compañero!"

Heinrich Böll, Peter Handke

Lyran har kommit till H på sin nobelutmaning då H följer efter O.

Heinrich Böll har fått priset (jag är nästan helt säker). Han har skrivit många bra böcker - Katharina Blums..., En clowns åsikter och allt vad de heter.

Men min favorit förblir titelnovellen i Doktor Murkes samlade tystnad. En titel som underligt nog folk verkar kunna motstå.

Peter Handke, också han tyskspråkig men österrikare, var länge på tal i nobeldiskussioner tills han började hålla på Serbien i kriget i forna Jugoslavien. Den mest okände författaren jag hört talas om kallades han en gång på Jeopardy efter att de tävlande misslyckats med att svara på vem som skrivit Den vänsterhänta kvinnan och Målvaktens skräck vid straffspark.
På senare tid har han skrivit en del tjocka böcker men en typisk Handke är kort och med mycket monologer. Utom pjäserna, som ofta är utan repliker.

I hans Frånvaron. en saga möts fyra personer i en järnvagnskupé. Genast börjar de berätta långa berättelser för varandra. "Det är kvinnan, som själklart riktar sig till de tre andra och säger:" (tre sidor följer). De fortsätter att följas åt. En dag är en av de försvunnen.

Jag älskar Frånvaron. Du kommer säkert att hata den. Läs den.

(Motivering varför han Handke ska få priset: SVT kommer i så fall säkert att visa Himmel över Berlin igen. Visst de visade den rätt nyligen och jag har den på DVD men den bör gå så ofta som möjligt.)

But I'm not gonna tell about a girl

I kväll tänker jag inte se Himmel över Berlin. Men det är bara för att jag har DVDn. Om du på något sätt lyuckats missa att se filmen så rekommenderas den.
Wim Wenders-serien på tvåan har annars varit bra med två filmer jag inte sett. Bägge var bra men då ena var tre timmar lång så kan man förstå kritiken mot den sena sändningstiden för smalare långfilm på svensk television.

Man hade kunnat tro jag skulle posta klippet med Nick Cave från filmen, men det fungerar mycket bättre i sitt sammanhang.
Nick Cave används i filmen som en slags länk mellan cirkusartisten och ängeln. Han finner henne genom en Nick Cave-affisch. Medan scenen där hon sjunger med i Carny (hennes sång finns tyvärr inte med på soundtrackskivan) är en nyckelscen i deras samspel.

Als das Kind Kind war

Als das Kind Kind war,
ging es mit hängnden Armen,
wollte der Bach sei ein fluß,
der Fluß sei ein Storm,
und diese Pfütze das Meer.

Als das Kind Kind war,
wußte es nicht, daß es Kind war,
alles war ihm beseelt,
und alle Seelen waren eins.

Als das Kind Kind war,
hatte es von nichts eine Meinung,
hatte keine Gewohnheit,
saß oft im Schneidersitz,
lief aus dem Stand,
hatte einen Wirbel im Haar
und machte kein Gesicht beim fotografieren.

Als das Kind Kind war,
war es die Zeit der folgenden Fragen:
Warum bin ich ich und warum nicht du?
Warum bin ich hier und warum nicht dort?
Wann begann die Zeit und wo endet der Raum?
Ist das Leben unter der Sonne nicht bloß ein Traum?
Ist was ich sehe und höre und rieche
nicht bloß der Schein einer Welt vor der Welt?
Gibt es tatsächlich das Böse und Leute,
die wirklich die Bösen sind?
Wie kann es sein, daß ich, der ich bin,
bevor ich wurde, nicht war,
und daß einmal ich, der ich bin,
nicht mehr der ich bin, sein werde?

Als das Kind Kind war,
würgte es am Spinat, an den Erbsen, am Mlchreis,
und am gedünsteten Bluemenkohl,
und ißt jetzt das alles und nicht nur zur Not.

Als das Kind Kind war,
erwachte es einmal in einem fremden Bett
und jetzt immer wieder,
erschienen ihm viele Menschen schön
und jetzt nur noch im Glücksfall,
stelite es sich klar ein Paradies vor
und kann es jetzt höchstens ahnen,
konnte es sich Nichts nicht denken
und schaudert heute davor.

Als das Kind Kind war,
spielte es mit Begeisterung
und jetzt, so ganz bei dar Sache wie damals, nur noch,
wenn diese Sache seine Arbeit ist.

Als das Kind Kind war,
genügten ihm als Nahrung Apfel, Brot,
und so ist es immer noch.

Als das Kind Kind war,
fielen ihm die Beeren wie nur Beeren in die Hand
und jetzt immer noch,
machten ihm die frischen Walnüsse eine rauhe Zunge
und jetzt immer noch,
hatte es auf jedem Berg
die Sehnsucht nach dem immer höheren Berg,
und in jeden Stadt
die Sehnsucht hach der noch größeren Stadt,
und das ist immer noch so,
griff im Wipfel eines Baums nach dem Kirschen in einem Hochgefühl
wie auch heute noch,
eine Scheu vor jedem Fremden
und hat sie immer noch,
wartete es auf deh ersten Schnee,
und wartet so immer noch.

Als das Kind Kind war,
warf es einen Stock als Lanze gegen den Baum,
und die zittert da heute noch.

Peter Handke

35 år i filmer, del 2-1981-1990

1981
Den bästa filmen: Pixote
Också bra: Ingen film är i närheten
Sämsta: Omen III
Skulle vilja se: Wolfen

1982
Bäst: The Thing (remaken)
Också bra: Natten i Varennes
Sämst: Cat People (remaken)
Skulle vilja se: Der Stand der Dinge (Wenders)

1983- ett år med många bra filmer
Bäst: Och skeppet går
Också bra: I afton dans (scola), Yellowbeard ("no more bad acting")
Sämst: Porky's II
Skulle vilja se: Yor- Jägaren från framtiden

1984
Bäst: Tro hopp och kärlek (Billie "jag brukade tro det eller ej göra bra filmer" August (det är ett vanligt mellannamn bland regissörer))
Sämst: En färd till Indien
Skulle vilja se: En söndag på landet (Tavernier), Där de Gröna myrorna drömmer

1985
Bäst: Själen är större än världen
Också bra: Brazil, Subway, Coca Cola Kid
Sämst: Ran
Skulle vilja se: Clue

1986
Bäst: Down by law
Också bra: Le Rayon verf (E. Rohmer)
Sämst: Golden child
Skulle vilja se: Stammheim

1987
Bäst: Himmel över Berlin
Också bra: Arkitektens mage, Radio Days
Sämst: Baby Boom (med Diane Keaton)
Skulle vilja se: Teen Wolf Too (gud förlåt mej)

1988
Bäst: Alice (Svankmajer)
sämst: Rain Man
Skulle vilja se: Ghosts...of the civil dead

1989
Bäst: Jesus från Montreal
Sämst: Döda Poeters Sällskap - och Peter Weir blir den förstye med både bäst och sämst placering. Good for him- som australienarna säjer.
Skulle vilja se: Society (B. Yuzna)

1990
Bäst: Kaninmannen
Också bra: Cry Baby, Pump up the volume, Das schräckliche Mädchen
Sämst: Dansar med vargar
Skulle vilja se: Reflecting Skin