"Från Walt Whitman till våra dagar" är undertiteln på denna antologi med dikter i urval och tolkade av Erik Blomberg. Våra dagar är i det här fallet 1937.
Det är den fjärde av Blombergs tolkningsantologier och den första med dikter från ett land. Blomberg skulle komma att sätta ihop rätt många. Franska, tyska, engelska och två kinesiska. Plus volymer med lyriska tolkningar av enskilda författare. Till det kommer översättningar på andra håll. Att poeter gav ut volymer med tolkningar var vanligt på den tiden men Blombergs översättningar är ändå anmärkningsvärt många. Hans tolkningar av dikter är långt fler än hans egen diktproduktion.
I förordet till samlingen
Jorderingen, en greatest hits av Blombergs tolkningar utkommen 1954, skriver Blomberg om sitt eget diktande som mödosamt och tolkandet som något han kunde göra närsomhelst, som en lek. Att fly och flyga in i sej själv och ut i rymden.
Han skriver också om att lyssna till dikternas rytm och om att rim bara utgör en del av en dikts assonanser.
Det som slår en med tolkningarna i boken, också de på fri vers, är hur väl rytmen är bibehållen. Av och till kan det trots allt lite gammaldags tonfallet först kännas fel med de poeter, som H. D. och Ezra Pound, där man är van vid senare översättningar. När man väl vant sej passar tonen väl.
Ett tjugotal poeter medverkar. Walt Whitman får störst utrymme med nästan 40 sidor. Därefter följer Emily Dickinson, den enda andra poeten med en egen sektion (Blomberg skulle komma att översätta mer Dickinson senare och urvalet
Mitt brev till världen som Sven Christer Swahn gav ut på 80-talet består av Blombergtolkningar), och Carl Sandburg, som då var populär. Whitman och Dickinson var länge sen jag själv läste senast och man påminns här om att de faktiskt är bra.
En angenäm överraskning är att Edna St. Vincent Millay (hon med "My candle burns at both ends") får en handfull dikter. Andra bra, kanske mindre kända om inte mindre, poeter som är representerade är Amy Lowel och Vachel Lindsay.
Som bäst lyckas Blomberg med de dikter som är enkla i tonen. Som dikterna ur Edgar Lee Masters
Spoon River Anthology Också en poet som T. S. Eliot väljer han att ta några rätt marknära dikter av ("Hon gick, men medan höstens dagar vandra/hon fyllt min tanke både natt och dag/många dagar, många timmar: hennes famn med blommor/hennes hår som glimmar" ur Eliots "La figlia che pianche").
Samlingen avslutas med ett par afroamerikanska poeter, där Langton Hughes får störst utrymme. Blomberg beskriver dessa poeters verk i förordet med termer som vi kanske idag kan se som tveksamma men han hyser uppenbarligen en äkta beundran för Hughes dikter.
Förordet är intressant men det märks att amerikansk lyrik ses som något nytt. Den två år senare utkomna samlingen med tysk lyrik inleddes enbart med ett kontaterande att tysk poesi knappast behövde nägon svensk introduktion (noter fanns dock längst bak). Tysk litteratur var mainstream medan amerikansk lyrik var något nytt. Det gör att förordet, till skillnad från de till en del av de senare Blombergurvalen, kanske inte ger så mycket ny kunskap till den nutida läsaren.
Det finns senare såna här volymer av Blomberg som är bättre. Men de senare volymerna är svåra att slå. Här finns många bra tolkningar som också i många fall, om man är van vid senare versioner, kan få en att se dessa poeter på ett nytt sätt.
Inledningsraderna ur Ezra Pounds "En flicka" via Erik Blomberg får avsluta: "Trädet har gått in i mina händer,/saven har stigit upp i mina armar,trädet har växt ini mitt bröst/nedåt,/grenarna växa ut ur mig som armar."
Inlägg
