Visar inlägg med etikett t. s. eliot. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett t. s. eliot. Visa alla inlägg

fredag 16 december 2022

Ur The Naming of Cats av T. S. Eliot

But above and beyond there’s still one name left over,
     And that is the name that you never will guess;
The name that no human research can discover—
     But THE CAT HIMSELF KNOWS, and will never confess.
When you notice a cat in profound meditation,
     The reason, I tell you, is always the same:
His mind is engaged in a rapt contemplation
     Of the thought, of the thought, of the thought of his name:
          His ineffable effable
          Effanineffable
Deep and inscrutable singular name.
T. S. Eliot

"Jag upptäckte att Eliot och jag hade två saker gemensamt – 1. kärlek till goda cigarrer och 2. katter och 3. en svaghet för att vitsa" skriver Groucho Marx i ett brev till Gummo Marx i juni 1964 (övers. Suzanne Sundgren och Nils-Petter Sundgren).
För den som känner till Old Possum's Book of Practical Cats (De knepiga katternas bok) som kom ut 1939 är det knappast förvånande att T. S. Eliot älskade katter. Diktraderna ovan är slutet av dikten The Naming of Cats från den boken. 
Bilden är av Nicolas Bentley som illustrerade 1940 års utgåva av boken.

måndag 14 mars 2016

Jorderingen avslutar Erik Blomberg-veckan


"Vid ett sammanträffande med T. S. Eliot slapp det ur mig att jag höll på att översätta ett par av Shakespeares sonetter och han gav uttryck åt sin varma medkänsla med orden: 'Det måste vara förfärligt svårt, honom förstår ju inte vi heller.'"
ur "Att tolka lyrik", förordet till Jorderingen av Erik Blomberg

Jorderingen är ett av Erik Blomberg själv sammansatt urval av Blombergs dikttolkningar (inte av alla, då Blomberg fortsatte att översätta dikter efter att den kom ut 1954).
Trots att jag har rätt många volymer med tolkningar av Blomberg så finns det många dikter här som jag inte har någon annanstans. Och även om jag hade haft alla dikterna så hade förordet varit skäl nog att behålla boken.

Bland de dikter jag inte har här är några av Blombergs mest kända översättningar, dikter av John Keats, John Donne och Andrew Marvell. En del av dessa håller på att slås ut av nyare översättningar.

Blomberg är inte lika känd som han varit. Vilket ju inte är ett ovanligt öde. På baksidan av Margareta Zetterströms Erik Blomberg  En kämpande intellektuell (som är en utmärkt bok även om den ibland hade tjänat på att tona ner den tidstypiska vänsterjargongen) citeras några författare (Lars Gustafsson, Olof Lagercrantz, Ivar Lo-Johansson, Jan Myrdal) om Blombergs betydelse. Myrdal skriver att Blombergs författarskap inte riskerar att glömmas bort: det kommer att komma ut billighetsutgåvor av Blombergs kritiska essäer. Det kom också ut billighetsutgåvor av Blombergs essäer. På sjuttiotalet.

Riskerar Blombergs författarskap att glömmas bort i dag? Flera av hans dikter har fortfarande läsare. "Gravskrift" kommer nog att leva länge. Även om hans översättningar byts ut så har de spelat en viktig roll.
Även om vi kanske inte ska hålla andan i väntan på fler billighetsutgåvor av Blombergs kritiska texter så har hans skriftställarskap satt spår som kommer att fortsätta att ha betydelse.

onsdag 9 mars 2016

Moderna amerikansk lyrik av Erik Blomberg


"Från Walt Whitman till våra dagar" är undertiteln på denna antologi med dikter i urval och tolkade av Erik Blomberg. Våra dagar är i det här fallet 1937.

För att åter ta upp förordet till samlingen Jorderingen, en greatest hits av Blombergs tolkningar, så skriver Blomberg där om att lyssna till dikternas rytm och om att rim bara utgör en del av en dikts assonanser.

Det som slår en med tolkningarna i Modern amerikansk lyrik, också de på fri vers, är hur väl rytmen är bibehållen. Av och till kan det trots allt lite gammaldags tonfallet först kännas fel med de poeter, som H. D. och Ezra Pound, där man är van vid senare översättningar. När man väl vant sej passar tonen väl.

Ett tjugotal poeter medverkar. Walt Whitman får störst utrymme med nästan 40 sidor. Därefter följer Emily Dickinson, den enda andra poeten med en egen sektion (Blomberg skulle komma att översätta mer Dickinson senare), och Carl Sandburg, som då var populär.

En angenäm överraskning är att Edna St. Vincent Millay (hon med "My candle burns at both ends") får en handfull dikter. Andra bra, kanske mindre kända om inte mindre, poeter som är representerade är Amy Lowel och Vachel Lindsay.

Som bäst lyckas Blomberg med de dikter som är enkla i tonen. Som dikterna ur Edgar Lee Masters Spoon River Anthology Också en poet som T. S. Eliot väljer han att ta några rätt marknära dikter av ("Hon gick, men medan höstens dagar vandra/hon fyllt min tanke både natt och dag/många dagar, många timmar: hennes famn med blommor/hennes hår som glimmar" ur Eliots "La figlia che pianche"). 

Samlingen avslutas med ett par afroamerikanska poeter, där Langton Hughes får störst utrymme. Blomberg beskriver dessa poeters verk i förordet på ett halvt rasistiskt sätt men han hyser uppenbarligen en äkta beundran för Hughes dikter.

Förordet är intressant men det märks att amerikansk lyrik ses som något nytt. Den två år senare utkomna samlingen med tysk lyrik inleddes enbart med ett kontaterande att tysk poesi knappast behövde någon svensk introduktion (noter fanns dock längst bak). Tysk litteratur var mainstream medan amerikansk lyrik var något nytt. Det gör att förordet, till skillnad från de till en del av de senare Blombergurvalen, kanske inte ger så mycket ny kunskap till den nutida läsaren.

Det finns senare såna här volymer av Blomberg som är bättre. Men de senare volymerna är svåra att slå. Här finns många bra tolkningar som också i många fall, om man är van vid senare versioner, kan få en att se dessa poeter på ett nytt sätt.

Inledningsraderna ur Ezra Pounds "En flicka" via Erik Blomberg får avsluta: "Trädet har gått in i mina händer,/saven har stigit upp i mina armar,trädet har växt ini mitt bröst/nedåt,/grenarna växa ut ur mig som armar."

(Först publicerad här i november 2009. Något redigerad.)

torsdag 23 april 2015

10 bra engelska diktsamlingar

Det är Sankt Görans dag. Englands nationaldag. Vilket vi firar med denna lista med tio bra böcker med engelska dikter.

Sir Gawain and the Green Knight

Slaget vid Maldon och Sju elegier
En av de böcker jag ärvde från mina föräldrar är den här med fornengelska dikter tolkade av Gunnar D. Hansson. De här mycket gamla dikterna är en fascinerande läsning.
"Och när tanken/på dyrkade vänner/övermannat honom,/börjar han ivrigt/och glömskt att sjunga/om stora hjältar./Om hur de simmade!/Om hur sånger skingrats/av sjöfarares själat!"

W. H. Auden - Collected Shorter Poems 1927 - 1957
Audens poesi är mycket engelsk poesi. Och bra poesi. Ibland rätt rolig poesi. "In my veins there is a wish,/And a memory of fish:/When I lie crying on the floor,/It says, 'You've often done this before.'/Here am I, here are you:/But what does it mean? What are we going to do?"



William Blake - Europa: en profetia

Collected Poems of John Donne
"it could not bee/That I should love, who loves not mee."

T. S. Eliot - Dikter i urval
I en dikt i detta urval sammanställt av Ronald Bottrall och Gunnar Ekelöf hävdar poeten att "April är grymmast av månaderna" (övers. Karin Boye och Erik Mesterton) och det är ju inte sant.  Men annars finns det en del bra dikter här.
"Fastän jag inte hoppas vända åter/fastän jag inte hoppas/fastän jag inte hoppas att åter" (övers. Erik Lindegren)

Gerard Manley Hopkins - As kingfishers catch fire
Hopkins upptäckte jag först genom F. R. Leavis essä om honom. Ett lite bakvänt sätt att läsa en poet. Köpte nyligen den här volymen i Penguins charmiga serie Little black classics. 80 volymer för 80 pence styck för att fira att Penguin fyller 80 år.
"Úndone, done with, soon done with, and yet dearly and dangerously sweet/Of us,"

Ted Hughes - Kråka
"Han ville sjunga mycket rent//Men någon hade parkerat en stridsvagn på hans röst" (övers. Eva Bruno)

Christina Rossetti - Trollmarknad och andra dikter
Rossetti inspirerade bland många andra Hopkins ovan.
"'Kom köp', så ropte trollen än/och sprang i gläntan kring./'Laura, Laura', utbraste Lizzie,/'Att se på troll är inte bra'," (övers. Olle Thörnvall)

Edith Sitwell - Collected Poems
"Yet when spring comes, a world is in my head,/And dreams, for those who never have a bed-//The thought of a day when all may be possible,-all/May come my way,' said small Rag-Castle to Rag-Castle tall,-"

Andra englandslistor på Butter tar ordet:
10 bra engelska romaner
10 bra engelska böcker
10 bra engelska filmer
10 bra engelska skivor

onsdag 23 juli 2014

Facit till smurferna


Det kom in ett svar i kommentarerna till måndagens smurfdikttävling. Vilket är ett mer än förra året. Men en del svarade på twitter och facebook också. En del av dessa svarade att de kunde utan att säja vilken dikten var. Men vem är jag att smurfa på deras ord?
Gabrielle Björnstrand som svarade i kommentarerna hade 4 rätt av 5 och vann därmed (länken går till hennes blogg).

1.
Ettan var "Gamle man" skriven av den produktive författaren Anonym på 1600-talet. Ingen kunde denna. Det är flumskolans fel.
"Gamle man han liknas/vid barkelöse ek;/alle sine grener/fäller hon från sig./Hon rottner i röter,/hon faller nider i topp./Gamle mannen faller av,/den unge växer opp." Det är fyra verser till.

2.
Tvåan är ur Alfabet av Inger Christensen. Det är dikt "4" eller den med bokstaven d. Alfabet kommer snart ut i nyöversättning. Jag har läst denna. Men recensionsdatum är inte förrän nån gång i augusti. Gabrielle kunde denna.
"duvorna finns; drömmarna, dockorna/dråparna finns; duvorna, duvorna;/dis, dioxin och dagarna/finns; dagarna döden; och dikterna/finns; dikterna, dagarna, döden" (övers. Ida Linde & Marie Silkeberg)

3.
Trean är början på "Det öde landet" av T. S. Eliot. Gabrielle och Johannes kunde denna.
"April är grymmast av månaderna - driver/syrener fram ur de döda markerna" och så vidare (övers. Karin Boye & Erik Mesterton). Innan Ezra Pound ändrade i dikten säjs den ha gått 'April är fett grymmast av månaderna'.

4.
Fyran är slutverserna ur "Esplanadsystemet" av August Strindberg (som säkert hade gillat Smurferna.) Erik och Gabrielle kunde denna.
"En gammal man går där förbi/och ser med häpnad hur man river./Han stannar; tyckes ledsen bli,/när bland ruinerna han kliver.//- 'Vad skall ni bygga här, min vän?/Skall här bli nya Villastaden?'/'Här skall ej byggas upp igen!/Här röjes blott för Esplanaden!'//- 'Ha! Tidens sed: att riva hus!/Men bygga upp? - Det är förskräckligt!'/- 'Här rivs för att få luft och ljus;/är kanske inte det tillräckligt?'"

5.
Femman slutligen är slutet av "Dagen svalnar..." av Edith Södergran. Och den enda delen av dikten man brukar citera. (Och parafrasera. Jag har själv gjort detta: Du sökte en kvinna och fann en sjal - du är besviken.) Camilla, Gabrielle, Gustav och Johannes kunde denna.
"Du sökte en blomma/och fann en frukt./Du sökte en källa/och fann ett hav./Du sökte en kvinna/och fann en själ -/du är besviken."

Om du är besviken på det här årets smurfa dikten så minns att det kommer en ny nästa år. 

tisdag 23 april 2013

10 bra engelska böcker

Det är Englands nationaldag, Sankt Görans dag. Och världsbokdagen. Så en boklista känns passande.

Brian W. Aldiss - Rapport om sannolikhet A 
Ett hus och dess invånare beskrivs ingående i detalj. Besökare från en parallell värld betraktar huset. Franska nya romanen möter engelsk science fiction.

Geoffrey Chaucer - Canterbury sägner
Chaucer var med denna bok med och skapade engelskan. Han introducerade bland annat ordet "fart".

T. S. Eliot - Dikter i urval
I en dikt i detta urval sammanställt av Ronald Bottrall och Gunnar Ekelöf hävdar poeten att "April är grymmast av månaderna" (övers. Karin Boye och Erik Mesterton) och det är ju inte sant.  Men annars finns det en del bra dikter här.

M. John Harrison - Things that never happen
Novellsamling med väldigt engelska berättelser om märkliga händelser och platser. Som i novellen "Egnaro":
"Egnaro is a secret known to everyone but yourself."

Barry Hines - A Kestrel for a Knave
Ungdomsroman som blev filmen Kes. Filmen var en succé även i Sverige. Men boken är mindre känd här. Jag läste den här nyligen och tyckte bra om den. Det var lite märkligt att läsa en bok vars filmatisering jag sett flera gånger.

F. R. Leavis - Essäer
Essäer om Ezra Pound, E. M. Forster, T. S. Eliot och flera. Bäst är texten om Gerard Manley Hopkins. Hopkins poesi har jag sen aldrig tyckt lever upp till essän av Leavis. Hopkins dikter blir som en skugga av den idé, den bild av Hopkins poesi som Leavis ger.

Doris Lessing - Martha
Första och bästa delen av Lessings romansvit Våldets barn.

Alan Moore (text) och David Lloyd (bild) - V för Vendetta

Zadie Smith - Vita tänder
Det här var en väldigt hajpad och uppskriven bok när den kom. Men är ändå riktigt bra.

Mary Wollstonecraft - Brev skrivna under en kort vistelse i Sverige, Norge och Danmark
"Det är inte utan att den långa svenska vinterns stränghet gör människorna tröga" (övers. Jane Lundblad)
Tidigare års englandslistor:
10 bra engelska romaner
10 bra engelska filmer
10 bra engelska skivor

tisdag 9 oktober 2012

De fattigas piano som klinkar dag och natt

Ulla Sjöblom - De fattigas piano



Men han är allas vän!
Han svänger runt sin käpp
och tar en liten stepp -
(och sen) så börjar alla skratta...
och någon föll i gråt
fast vad han gråter åt
kan ingen riktigt fatta...
"De fattigas piano" är en svensk översättning av en fransk chansonnett. Originalet av Léo Ferré heter "Le Piano du Pauvre". Lars Forssell har gjort den svenska texten.
Forssell överasatte flera franska sånger. Förutom av Ferré bland andra Boris Vian. "De fattigas piano" med Ulla Sjöblom gavs först ut på en EP där Sjöblom även gjorde "Jag står här på ett torg". En Vian i (rätt fri) tolkning av Forssell. Detta var femtiotal, och klimatet var det kalla krigets och skivan blev indragen.
Ett par år senare gavs den ut igen i en lite längre version (senare hälften av andra versen: "Hur Louis Mariano på restaurang Atom" och så vidare, finns inte med i ursprungsversionen). Det ovan är den längre versionen.

Jag älskade den här sången som liten. Fast i Sven-Bertil Taubes version. Taube spelade i början av 80-talet in ett helt album med Ferré översatt av Forssell (Sven-Bertil Taube sjunger Léo Ferré) som inte får saknas i någon Taube den yngre-samling värd namnet. Men Ulla Sjöblom gör den också bra. Och bägge versionerna svarar T. S. Eliot: "Sitt lugnt min kära vän/och läs 'The Hollow Men',/låt ingen oro störa!/En smäll blir slutet men/kanhända snyftningen.../ändå blir svår att höra!"

söndag 8 november 2009

Citerat från veckans läsning

"Vid ett sammanträffande med T. S. Eliot slapp det ur mig att jag höll på att översätta ett par av Shakespeares sonetter och han gav uttryck åt sin varma medkänsla med orden: >>Det måste vara förfärligt svårt, honom förstår ju inte vi heller.>>"
Erik Blomberg Jorderingen (förordet)

"I en glasburk på bordet(...)satt ekoxen med frambenen mot glasväggen och betraktade världen också den.(...) Flyktens och den blå luftens berusning, vansinnescirklandet kring den gamla eken, allt hade burit frukt: budskapet var framfört.(...)Anden(...)vandrade vidare genom generationernas obrutna räcka av äggledare och sädesledare. Men för varelsen som nu domnade bort i sitt glasfängelse(...)var det inte detta som hade varit undret. Nej undret hade varit den blå himlen och flykten. För den timmen hade det varit värt att år efter år irra omkring som glupsk motbjudande larv i ekens mörka tunnlar. Han gled ner på burkens botten och blev liggande alldeles stilla, tung och styv som en plåtleksak."
Mircea Cartarescu Orbitór Kroppen
(övers. Inger Johansson)

fredag 6 november 2009

Modern amerikansk lyrik


"Från Walt Whitman till våra dagar" är undertiteln på denna antologi med dikter i urval och tolkade av Erik Blomberg. Våra dagar är i det här fallet 1937.

Det är den fjärde av Blombergs tolkningsantologier och den första med dikter från ett land. Blomberg skulle komma att sätta ihop rätt många. Franska, tyska, engelska och två kinesiska. Plus volymer med lyriska tolkningar av enskilda författare. Till det kommer översättningar på andra håll. Att poeter gav ut volymer med tolkningar var vanligt på den tiden men Blombergs översättningar är ändå anmärkningsvärt många. Hans tolkningar av dikter är långt fler än hans egen diktproduktion.

I förordet till samlingen Jorderingen, en greatest hits av Blombergs tolkningar utkommen 1954, skriver Blomberg om sitt eget diktande som mödosamt och tolkandet som något han kunde göra närsomhelst, som en lek. Att fly och flyga in i sej själv och ut i rymden.

Han skriver också om att lyssna till dikternas rytm och om att rim bara utgör en del av en dikts assonanser.

Det som slår en med tolkningarna i boken, också de på fri vers, är hur väl rytmen är bibehållen. Av och till kan det trots allt lite gammaldags tonfallet först kännas fel med de poeter, som H. D. och Ezra Pound, där man är van vid senare översättningar. När man väl vant sej passar tonen väl.

Ett tjugotal poeter medverkar. Walt Whitman får störst utrymme med nästan 40 sidor. Därefter följer Emily Dickinson, den enda andra poeten med en egen sektion (Blomberg skulle komma att översätta mer Dickinson senare och urvalet Mitt brev till världen som Sven Christer Swahn gav ut på 80-talet består av Blombergtolkningar), och Carl Sandburg, som då var populär. Whitman och Dickinson var länge sen jag själv läste senast och man påminns här om att de faktiskt är bra.

En angenäm överraskning är att Edna St. Vincent Millay (hon med "My candle burns at both ends") får en handfull dikter. Andra bra, kanske mindre kända om inte mindre, poeter som är representerade är Amy Lowel och Vachel Lindsay.

Som bäst lyckas Blomberg med de dikter som är enkla i tonen. Som dikterna ur Edgar Lee Masters Spoon River Anthology Också en poet som T. S. Eliot väljer han att ta några rätt marknära dikter av ("Hon gick, men medan höstens dagar vandra/hon fyllt min tanke både natt och dag/många dagar, många timmar: hennes famn med blommor/hennes hår som glimmar" ur Eliots "La figlia che pianche").

Samlingen avslutas med ett par afroamerikanska poeter, där Langton Hughes får störst utrymme. Blomberg beskriver dessa poeters verk i förordet med termer som vi kanske idag kan se som tveksamma men han hyser uppenbarligen en äkta beundran för Hughes dikter.

Förordet är intressant men det märks att amerikansk lyrik ses som något nytt. Den två år senare utkomna samlingen med tysk lyrik inleddes enbart med ett kontaterande att tysk poesi knappast behövde nägon svensk introduktion (noter fanns dock längst bak). Tysk litteratur var mainstream medan amerikansk lyrik var något nytt. Det gör att förordet, till skillnad från de till en del av de senare Blombergurvalen, kanske inte ger så mycket ny kunskap till den nutida läsaren.

Det finns senare såna här volymer av Blomberg som är bättre. Men de senare volymerna är svåra att slå. Här finns många bra tolkningar som också i många fall, om man är van vid senare versioner, kan få en att se dessa poeter på ett nytt sätt.

Inledningsraderna ur Ezra Pounds "En flicka" via Erik Blomberg får avsluta: "Trädet har gått in i mina händer,/saven har stigit upp i mina armar,trädet har växt ini mitt bröst/nedåt,/grenarna växa ut ur mig som armar."

fredag 2 oktober 2009

Två på T


Det verkar på omröstningen till höger som om nobelpriset i litteratur får vara kvar. Så Lyrans noblesser slipper byta namn. Hon har kommit till T i sitt nobelalfapet.

T. S. Eliot
När Eliots Öde landet, Hollow Men och de där kom så ansågs det av många inte vara riktig poesi. Det var för konstigt.
Medan Eliots dikter idag väl närmast är hur vi tänker oss att riktig poesi ska vara. Från avantgarde till mainstream. Vilket får en att tänka på hans bästa rader:
This is the way the world ends
This is the way the world ends
This is the way the world ends
Not with a bang but a whimper.
(Också bra i försmurfad form)

Jean-Philippe Toussaint
Jag tycker egentligen bara dee innan TV är riktigt bra. Men i ett alternativt litterärt universum där Toussaint fortsatt skriva böcker lika bra som Monsieur så hade han varit bland de bästa författarna (hans senare böcker verkar dock egentligen vara mer litteraturprisfäiga).
Motivering för denna alteernativa Toussaint:
För att han visar hur underlig världen och dess regler är utan att bli kafkaesk, absurd, camuusk eller något annat tråkigt som vi läst tusentals gånger förut.

onsdag 22 juli 2009

Smurfiga svar


Jag har fått rätt svar på fyra av de fem försmurfade (förbättrade) dikterna igår. Den femte är det ändå inte så stor chans att någon ska svara rätt på så här kommer svaren.

a.
Lazy svarade att det var från T. S. Eliots "Hollow men". Vilket är riktigt. Raden "This is the smurf the smurf smurfs" går originalet "This is the way the world ends. Jag har skrivit mer om dessa rader ur "Hollow men" här.

b.
Ingrid svarade "This is just to say" av Willim Carlos Williams.

c.
"Ångest, ångest är min arvedel" av Pär Lagerkvist svarade Lazy. Ur samlingen Ångest, en storsäljare på sin tid. Lazy nämner både Lagerkvist och Eliot i ett inlägg på sin blogg på Världspoesidagen då hon ägnade sej åt the old ancient art of namedropping.

d.
"First fig" av Edna St. Vincent Millay. Men dikten får ofta heta som sin förstarad "My candle burns". Det gör den tillexempel där jag läste den först. På baksidan till Marc Almonds skiva Stories of Johnny. Ingrid svarade rätt. På hennes blogg kan man läsa dikten i osmurfad version.

e.
Ur dikten "Cino" av Ezra Pound. Du kan läsa mer om "Cino" här

tisdag 21 juli 2009

Smurfa dikten


För att denna dag hylla våra belgiska vänner så har jag tagit fem dikter eller strofer ur dikter som jag översatt till det språk smurferna pratar i den belgiska serien av Peyo. Som man sen kan gissa vilka dikter det är från början och av vilka poeter. Lämna svar i kommentarerna. Facit kommer på smurfdag.

a.
This is the smurf the smurf smurfs
This is the smurf the smurf smurfs
This is the smurf the smurf smurfs
Not with a smurf but a smurf.

b.
This is just to smurf

I have smurfed
the plums
that were in
the smurfbox

and which
you were probably
smurfing
for smurf.

Forgive me
they were smurf
so sweet
and so smurf.

c.
Smurf, smurf är min arvesmurf
min smurfs smurf
mitt hjärtas smurf i världen

d.
My smurf smurfs at both smurfs;
it will not smurf the smurf;
But ah, my smurfs, and oh, my smurfs —
it gives a smurfing light!

e.
Jag har besmurfat tre städers smurfor.
Men det gör smurf.
Jag skall smurfa om solen.
...va...gråsmurfade för det mesta,
men det gör smurf, jag skall smurfa om solen.

torsdag 30 april 2009

T. S. Eliot och Världens Undergång


Nu när månaden närmar sej sitt slut och vi kan konstatera att T. S. Eliot inte visste mycket om månaders inbördes grymhetsförhållanden så passar det väl att se på hur hans näst mest kända citat håller sej.
I "Hollow men" från 1925 skriver Eliot: "This is the way the world ends/This is the way the world ends/This is the way the world ends/Not with a bang but a whimper."
Det finns flera svenska försök till översättningar. Jag tror det var Elmer Diktonius som översatte bang med skräll och whimper med gnäll. Som ett exempel.

Mot denna beskrivning av hur världen går under har många haft invändningar. Ronald Bottral i förordet till urvalsvolymen Dikter från 1942 är inte den enda som menade att det då pågående världskriget gav Eliot fel.

En kanske mer personlig invändning till raderna finns i den första Cantos i Sånger från Pisa av Ezra Pound. (Cantos LXXIV i hela Cantos "och säg det här till Possum: en smäll, inte en snyftning,/med en smäll inte med en snyftning". (Possum var Pounds smeknamn på Eliot, ibland översätts det med Pungråttan men det blir nog elakare än det vart menat.)
Det är möjligen detta interinstanttextande som åsyftas när Bob Dylan i "Desolation Row" låter T. S. Eliot och Ezra slåss på Titanic medan "calypso singers laugh at them".

Raderna från "Hollow men" brukar citeras i tid och otid. Ofta förlorar man den upprepning av "This is the way the world ends"-raden som ju egentligen gör effekten. Sen finns det många varianter och anspelningar. Förvrängningar och parodier.
En av mina favoriter är i Grant Morrisons The Invisibles: "This is the way the world ends. Thank God I brought champagne."

I slutändan är det viktiga kanske inte hur världen går under. Utan att den går under.

lördag 4 april 2009

April, T. S. Eliot 1-0


April visar återigen att den unge T. S. Eliot, kallad för Pungråttan av sina vänner, inte visste vad han talade om.

Men kanske var vädret annorlunda i 20-talets kristna england.

Shantih och ut.