10 bra röda böcker

Det dånar uti och allt det där.

Evigt gröna träd av Gunnar Adolfsson
Jag har haft en lista med arbetarlitteratur en tidigare första maj. Där fanns givetvis Gunnar Adolfsson med. Det här är noveller som publicerades i kommunistisk press på 20- och 30-talet. Adolfsson blev sen tidningsredaktör och riksdagsman.

Lyckliga i alla sina dagar av Nina Björk
Björk läser bland Kapitalet av den äldre Karl Marx med den yngre Marx i tankarna.

Sånger mellan krigen av Bertolt Brecht
"Den unge Alexander erövrade Indien.
      Han ensam?
Ceasar slog gallerna.
Hade han inte åtminsone en kock med sig?"
ur "En läsande arbetares frågor", övers. Erwin Leiser

Hädisk munk av Axel Danielsson
Artiklar och noveller av den socialdemokratiske ledaren.

Dagbok från fängelset av Ho Chi Minh

Korta beskrivningar av livet i fängelset. Vemodiga och vackra. "Klockan två. Cellen är öppen. De vädrar./Man ser en bit av himlen. Vi tittar alla uppåt./Jag vet att också ni längtar efter den fria himlen./Men anar ni varför jag är tankfull?" ("Eftermiddag" övers. Jan Kunicki)

Samtal i Hanoi av Sara Lidman
I detta resereportage från 1965 så tolkar Lidman ett par av Hos fängelsedikter (hennes tolkningar är bättre än Kunickis). Innehåller samtal med vietnameser och reflektioner kring kriget.

Jag var, jag är, jag blir av Rosa Luxemburg
I detta urval artiklar och brev (breven är de som hållit sej bäst - det finns två urval av Luxemburgs fängelsebrev på svenska förutom det här) finns en artikel om förstamajfirandets uppkomst. "Den första maj förkunnar åttatimmarsdagens paroll. Men inte heller när man uppnått detta mål slutar man fira dagen. Så länge arbetarnas kamp mot bourgeoisi och regering varar, så länge det finns krav kvar, som måste uppfyllas, kommer förstamajfirandet att årligen ge uttryck åt dessa krav." 1894, övers. Birgitta Sandberg

Kvinnor och äppelträd av Moa Martinson
Sen Martinson tvångsinskrevs i litteraturkanon så har hennes politiska sida tonats ner. Men hon var rätt så röd. Det här är en bra roman.

Söndagsmorgon av Jan Myrdal
Myrdal hade på 60-talet en krönika i Stockholms-Tidningen på söndagen. Den här boken samlar de bästa av dessa. Myrdal när han är som mest underhållande.

Jaget och världen av Birgitta Trotzig

Tidigare Förstamajlistor:
10 bra arbetarromaner
10 bra röda skivor
10 bra röda filmer

Citerat från årets läsning

"Anatole France[...]berättar om en notorisk agnostiker som en morgon besökte en from katolik. Den fromme katoliken var berusad och började utgjuta förfärande hädelser. Blek och chockad sprang agnostikern iväg från huset.[...]
'Jag hävdar fortfarande att det inte finns någon Gud. Men den där karlen tror på honom. Antag att en blixt sändes ner för att döda honom. Hur skulle jag kunna veta att inte jag också skulle stryka med? Jag stod ju bredvid honom.'"
ur "Bläckan i tunneln" av Brian Nolan (som också kallade sej för Flann O' Brien), övers. Erik Andersson, i Tema O'Brien

"Antichrist är osedvanligt skrämmande. Och på samma sätt som du ovillkorligt fylls av en rädsla för fåglar efter att ha sett Hitchcocks Fåglarna, blir du - i alla fall om du är man - rädd för kvinnor efter att ha sett Antichrist."
ur När det känns att det håller på ta slut av Stig Larsson

"Obesjunget är ju ingalunda Härnösand."
ur Kritik av Klara Johanson

"Alla konstverk är farliga. Min lille son försökte flyga när han hade sett Disneys Peter Pan. Jag fick tag i benen på honom just som han skulle flyga ut genom ett fönster på fjärde våningen. En man i staten New York offrade 67 barn till Jakobs Gud - han älskade Gamla Testamentet, helt enkelt. En pojke i Oklahoma stack ner sin mors andra man när han hade sett Hamlet. En man i Kansas City kopulerade med sin fru efter att ha läst Lady Chatterleys älskare."
Anthony Burgess, i en artikel i Rolling Stones den 8 juni 1972, och som efterskrift i den förra svenska utgåvan av Clockwork Orange, övers. Caj Lundgren

"Den administrativa framgången är en klättring på såpad stång. Jag iakttar vännerna som strävar uppåt. Allvaret i deras ansikte. De spända nacksenorna. Byxorna blöta av grönsåpa.
- Livet är kort men arslet är långt, ropar jag upp till dem; både för att visa att jag är klassiskt bildad och för att muntra upp dem.
Men de tycker inte om mina uppmuntrande tillrop; de fäktar avvärjande med händerna som för att tysta mig[...]blaff, säger det då och de halkar utför"
ur "Flugsommar" i Skriftställning av Jan Myrdal

"En eftermiddagspromenad genom Malmö. Hemstaden. Jag säger det igen. Upprepar mig. Det är enda sättet för mig att förstå att det är sant."
ur Och allt skall vara kärlek av Kristian Lundberg

"Nu var ensamheten liksom understreckad."
ur Mor gifter sig av Moa Martinson

"- Nåja, sa jag. Inte ska jag förråda er. Se bara upp för de allra största, när ni knycker. De största bränns."
ur "Ur världslitteraturen" i Lastbara berättelser av Ivar Lo-Johansson

Och de orden från Ivar-Lo får avsluta vår jubileumsvecka. Citaten kommer från olika söndagars Citerat från veckans läsning. Utom Stig Larsson-citatet som är från denna veckas läsning.

Citerat från veckans läsning

"Nu var ensamheten liksom understreckad."
ur Mor gifter sig av Moa Martinson

"I had got used to the idea that I might die under the anaesthetic[...]This time, though, I was afraid in a new way: not only of death, but of what might come out of it - new life. How would I feel? Who would I be?"
ur "The Body" av Hanif Kureishi

10 bra kvinnosaksböcker

Det andra könet av Simone de Beauvoir
Klassikern.

Rapport från en skurhink av Maja Ekelöf
"2/4-68
Hur f-n ska man stå ut---Jag begriper det inte---Så länge jag har nån bok på gång tycker jag det går bra, men sedan...sedan...Jag har nyss läst ut 'Mina universitet' av Gorki. Nu har jag ingen bok i dag---Det enda uthärdliga i detta liv är att veta det funnits människor som tänkt samma tankar och upplevt det samma som man gör själv[...]Medan rasupproren (makten om pengar) rasar i Amerika håller vi på att rösta fram den bästa schlagern i Europa... Spanien vann med en la-la-la-låt. Jag har städat efter reparationsgubbarna på socialvårdsbyrån. Är dödstrött---"

Carmen Dog av Carol Emshwiller

"De få vara tacksamma att vi ge dem arbete." av Lotta Forssman och Marianne Paas
En bok om arbetarkvinnornas kamp i Sverige.

Kvinnans ställning i den ekonomiska samhällsutvecklingen av Alexandra Kollontaj
Föreläsningar hållna vid Sverdlov-Universitetet 1921. Om att kvinnornas roll varierar under olika tider och under olika samhällsskick. Och att kvinnans underordning därmed inte är av naturen given. Känns fortfarande rätt radikala så här lite mer än 90 år senare. (Sen finns det ett och annat av hennes exempel som inte riktigt hållit för historieforskningens tand, som beskrivningen av det nomadiska samhällslivet.)

Den femte sanningen av Doris Lessing
Den femte sanningen (The Golden Notebook) skildrar, i jagform, en kvinnas liv uppdelat i fyra anteckningsböcker.

Mor gifter sig av Moa Martinson
En av de klassiska statarromanerna.

Honmänniskan av Joanna Russ
Female man heter den på engelska. En pun som går bort på svenska (annars är översättningen rätt bra). SF från 70-talet där kvinnans roll på olika sätt och i olika världar vskildrasskildras. En av dessa världar är enbart befolkad av kvinnor.
I slutet av boken uppmanas den att glädjas när den blir föråldrad "För den dagen är vi fria" (övers. Y. Spångberg). Honmänniskan kom ut 1975. Den har hållit sej bra. Något som kanske antyder att vi ännu inte är fria.

Våldtäkt av Anja Tuckerman
Tysk roman från 1988.

Pennskaftet av Carol Elin Wägner

Kulturfront

Kulturfront var namnet på både en förening och en tidskrift under 30- och 40-talet. Föreningen hade bildats 1936 av bland andra Erik Blomberg, Georg Branting och Anna Lenah Elgström. Första numret, ett dubbelnummer, av tidningen kom ut samma år.

Det var en antifascistisk tidning. De flesta som skrev i den var kommunister och socialdemokrater. Men också liberalen Torgny Segerstedt medverkade.

Föreningen Kulturfront stod nära Clarté. När SSU 1939 beslutade att deras medlemmar inte fick vara med i Clarté ledde det till att organisationen nästan helt upphörde några år. Kulturfront blev lite av ett Clarté-substitut under krigsåren.

En av de SSU-are som blev uteslutna på grund av deras Clarté-medlemskap var C.-H. Hermansson, som senare blev partiledare för Kommunisterna.

Hermansson står som ansvarig utgivare för det nummer av tidningen som jag har: 1943 års februarinummer (det är inte det på bilden). I redaktionskommitén sitter bland andra Blomberg och Josef Kjellgren.

Numret innehåller en litteraturartikel av Gunnar Gunnarson om realismen (mycket marxsk sådan - "Borgarklassens kulturella kraft har upplösts i dekadensperiodens groteska ideologier" och liknande) , en novell av Erskine Caldwell och ett kåseri av Moa Martinsson. Hennes bidrag heter "Nyordning på hemmafronterna". Jag tror inte det finns omtryckt.
Martinsson förfasar sej över det nymoraliska klimatet: "På vår egen hemmafront låter man unga människor som kysser varandra få dagsböter. När den unge mannen i en tidning förnekade att han kysst flickan måste jag ta till ögonen. Det var det värsta av allt."

Resten, ungefär hälften, är politik och debatt. Vilket väl inte är så märkligt med tanke på att det är en antifascistisk folkfrontstidning. Men tidningen hade ofta noveller och texter av populära författare.

Kulturfront levde vidare några år efter kriget. Namnet kom att upplivas av vänstertidningen Folket i bild/Kulturfront på 70-talet (med paroller som påminde om de i den äldre Kulturfront. Det gjorde att det blev svårt att hitta uppgifter om Kulturfront på nätet.
Då FiB/Kulturfront hela tiden kommer upp när man söker på Kulturfront. Jag tvingades gå och slå i faktiska fysiska böcker i mina hyllor för att hitta information om den.

10 bra arbetarromaner

Gunnar Adolfsson - Trappan
Ofta kallas Träskoland från 1964 för Adolfssons egentliga debut. Men hans tidigare romaner är också bra. Trappan gavs ut i nyutgåva på 70-talet då det blev ett större intresse för den äldre arbetarlitteraturen.

Harry Ahlberg - Den galne europén
Ahlberg är en anarkistisk arbetarförfattare med ett stark språk. Denna rätt sena Ahlberg-roman (från 1975) utspelar sej dels i Danmark under EG-valet, handlar dels om Ahlbergs försök att skriva en roman om bogserare. Detta blandas med satiriska sagor.

Maja Ekelöf - Rapport från en skurhink
Dagboksroman från 1970. Om Ekelöfs arbete som städerska. Den skildrar hennes liv från 1965, när hon var 47, till 1969. Handlar mycket om glädjen med att läsa.

Jan Fridegård - Lars Hård
Statarlitteraturen är en viktig undergenre till den svenska arbetarlitteraturen. Lars Hård är en av de stora klassikerna bland statarskildringarna.

Folke Fridell - Greppet hårdnar
Fortsättning på den mer kända Död mans hand (jag tror de har getts ut tillsammans). Romanen handlar till en del om den föregående romanen och hur industriarbetaren Rivar-Bohms liv påverkas av att han gett ut en roman.

Kjell Johansson - En rädd människas berättelse
Den nyaste boken på listan. Från 1984. Berättelsen om en arbetarson som hamnar i ett av de mindre av bokstavspartierna varvas med absurda fabler och berättelser.

Josef Kjellgren - Människor kring en bro
Den bästa svenska kollektivromanen (inte för att det är så många contenders).

Ivar Lo-Johansson - Stockholmaren
Tredje delen av åtta i den första av Ivar-Los två självbiografiska romansviter. Man hade väl kunnat ta vilken som helst av dem (även om jag inte har läst alla delarna). Men här finns evighetsmaskiner. Vilket alltid är ett plus.

Moa Martinson - Kvinnor och äppelträd
Martinsons debutroman från 1933. En av de stora klassikerna i genren. Dina lärare tvingade säkert dej att läsa ett kapitel ur den här när du gick i skolan. Det gjorde de rätt i.

Bunny Ragnerstam - Innan dagen gryr
Första delen i en romansvit. Med undertiteln Dokumentärroman från hösten 1881. Fast den kom ut 1974. En av de bättre av de historiska arbetarromanerna. Influerad av John Dos Passos romantrilogi U.S.A så blandar Ragnerstam in artikelutdrag i romanen.

Kan Ivar Lo-priset rädda proletariatet?

På Aftonbladet Kultur har gått en debatt om arbetarlitteraturen som följer i de spår sådana debatter brukar ta. Då den till en stor del utgår från en enda recension är den också redan från början lite snedkantrad.

I ett försvar av den recensionen skriver Hanna Hallgren "Det är en arbetarklass som inte kan hoppas på några Ivar Lo-priser, eftersom sådana bara tilldelats vita klasskildrare." Nu tror jag det är få inom arbetarklassen, hur ursvenskt urprung de än har, som direkt ställer sitt hopp till att få Ivar Lo-priset. Raskortet tycker jag här är lite underligt spelat.
Att Maja Ekelöf och Karl Rune Nordkvist, för att ta två av prisets mottagare, var vita gör knappast att de talar mindre till en arbetarklass av utländsk härkomst än Gunnar Ekelöf och Sven Fagerberg talar till en borgarklass av utländsk härkomst.

När det gäller form som också tagits upp i debatten så är den svenska arbetarlitteraturen var ofta formmässigt minst lika intressant som den svenska småborgarlitteraturen. Ett nytt innehåll krävde en ny form. Men det är vanligt bland litteraturhistoriker om de mot förmodan skulle lägga märke till detta att de därmed värvar författaren till den egna klassens tradition. Som när Ebba Witt-Brattström förklarar att Moa Martinsson egentligen är modernist.

Det säjs i denna diskussion och annorstädes på flera ställen att arbetarlitteraturen ses i ett alltför nostalgiskt sken. Men kanske ser vi på traditionen med för lite nostalgi. Den utgjorde en gång huvudfåran i svensk litteratur.
Men få av dess klassiker kommer ut i nya upplagor. De mest träiga och obskyra romaner i den borgerliga småstadslivstraditionen utnämns ständigt till viktiga klassiker och ges ut i bokserier av Svenska Akademien och liknande suspekta organisationer.

Men var är nyutgåvorna av Karl Rune Nordkvist, Allan Eriksson och Gunnar Adolfsson?
En nutida arbetarlitteratur har inte råd att ignorera sina föregångare.

Det finns inget mörker, min dotter, mörker är stulet ljus

Maria Hörnelius skiva Det finns inget mörker. kom ut 1976 på Proletärkutur. Det var KFMLr.s bokförlag som också gav ut en del skivor. Proletärkultur hade en rätt bra nyutgivning av klassisk arbetarlitteratur. Deras egna proletärförfattare var sällan särskilt bra. Och Hörnelius skiva är den enda av deras skivor som så vitt jag vet fortfarande håller att lyssna på.
Låten vars refräng gett namn åt skivan heter "Brödupproret". Den är skriven av Kent Andersson och Sven Eric Johansson och skildrar brödupploppen 1917 ur en moders perspektiv. "Det finns inget mörker, min dotter./Mörker är stulet ljus./Stjäl krämarn ljuset ifrån dig/Så bryt dig in i hans hus". Akten att stjäla mat ur förråden höjs till en mytisk prometheansk handling i denna vackra visa där desperation går över i hopp och moll i dur.

Hörnelius är skådespelerska vilket går att höra. Det var inte ovanligt att skådespelare spelade in skivor på den tiden. Teaterpjäser innehöll också gärna sånger. Här finns en Brecht med. En av Eislers och inte Weills och det är också mer Eisler än Weill över plattan. Det är faktiskt en hyfsat jämn skiva. De flesta spåren är bra. Ett har text av Moa Martinsson, ett annat är den gamla hitten "Visst tusan är vi kvinnor". Men de två av Andersson/Johansson står ut (Hörnelius spelade in de på nytt förra året till skivan En sång för Kent.)

Det andra spåret med text av Kent Andersson heter "Eva i paradiset" och ormen och Evas parti: "Bättre att leva på jorden vis/än naken och dum i ett Paradis". Och refrängen går: "fast Djävulen sjunger med giftig tunga/så sjunger han fan så rent." I valstakt.