
Ännu en nationaldag, ännu en 10 bra...-lista.
Lazarillo de TormezPikareskroman från 1554, författare okänd. Främsta anledningen till att Le Sages
Gil Blas utspelar sej i Spanien. Senare pikareskromaner sväller upp till hiskeliga format. Men den anonyme författaren till den här förstod att hålla sej till det korta formatet.
Elia Barceló - Guldsmedens hemlighetEn man som i sin ungdom haft ett förhållande med en fyrtioårig kvinna förs som fyrtiosjuåring tillbaka i tiden och träffar samma kvinna när hon var sjutton. Ett inte helt okomplicerat återseende. Mer en kärleksroman än en sf-historia (tidsresan förklaras inte). Denna spanska roman från 2003 är en lågmäld melankolisk historia med en nypa Borges.
Camilo José Cela - San Camilos afton, dag och vecka år 1936 i madrid.En del författare är lika bra som det säjs.
Cervantes - Don QuijoteNågot av en klassiker.
Symposions utgåva med Jens Nordenhöks oavkortade översättning är, även om den är vacker, tyvärr inte särskilt bra. Där att läsa Lidforss översättning även i reviderat skick är som att läsa en gammal äventyrsroman så får Nordenhöks säkert mer korrekta text inget fotfäste. Den glider förbi.
Man bör ändå börja med en bra förkortad version. Även om alla avvikelserna till långa andra historier hör till bokens charm. Forumbibliotekets förkortade och reviderade version har med en av dessa utvikelser men håller sej annars främst till huvudhistorien. Tyvärr är pocketvarianten, trots fint omslag, svårläslig rent typografiskt.
Rodrigo Fresán - Kensington GardensDe flesta spanskspråkiga författare är inte spanjorer. Och detta är en lista med böcker från Spanien. Men nationell tillhörighet är nuförtin ett suddigare begrepp. Fresán är en argentinsk författare som sen 10 år tillbaka bor och är verksam i Spanien.
Kensington Gardens handlar om barnboksförfattare Peter Hook, vars föräldrar var rockstjärnor. Genom boken får vi redogjort för hans böcker. Såna här fiktiva författarskap är nästan alltid kul. Här gjort lite som en blandning av Philip José Farmers vonnegutpastischer och de tidiga läsbara John Irving-romanerna.
Giménez - BarnhemmetSeriealbum om ett barnhem i Francotidens Spanien. Lite i samma genre som Art Spiegelmans
Maus eller Marjane Satrapis
Persepolis. Fast ännu bättre.
Juan Goytisolo - Förbjudet område"Bland de romaner jag mellan arton och tjugofem års ålder slukade - antingen på franska eller i dåliga spanska översättningar som smugglades in från Buenos Aires - fanns det inte en enda som var skriven av en spanskspråkig författare. Den undervisning man bestod mig i skolan fick mig inte bara att avsky vår egen litteratur - som i deras händer förvandlades till en provkarta på pedantiska noter och kommentarer och sönderhackande tolkningar - utan den gjorde mig även övertygad om att det inte finns något i denna litteratur som var värt att stifta bekantskap med."
Första delen i en självbiografisk svit.
Julio Llamazares - VargmåneOm ett gäng republikanska soldater som gömmer sej i bergen efter det spanska inbördeskriget. Llamazares böcker är alltid spännande och bra.
Lorca - Närmare bläcket än blodetLasse Söderbergs tjocka urval ur Lorcas poesiproduktion.
Borges kallade en gång Lorca för en populärpoet. Nu menade han det som något negativt. Men det finns en omedelbarhet hos Lorcas dikter som gör att de ofta kan uppskattas också av dem som inte brukar läsa poesi.
Alvar Núnez Cabeza de Vaca - SkeppsbrottEn reseberättelse från 1500-talet. Såna här historier var roligare på den tiden. Författaren lider skeppsbrott, blir tillfångatagen av indianer, svälter, hamnar i krig. De flesta reseskildringar från senare år hade piggats upp om författaren hade haft det bara en tiondels så eländigt som Nunez.
(Repris från
2009 års firande av Spain!. Jag la till en länk till ett senare inlägg om
Barnhemmet och utökade beskrivningen av
Guldsmedens hemlighetLäs gärna också 2010 års Spanienlista:
10 bra spanska filmer)