Visar inlägg med etikett toni morrison. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett toni morrison. Visa alla inlägg

tisdag 12 januari 2021

De bästa böckerna jag läste 2020

Som jag skrev i förra inlägget så läste jag 123 böcker förra året. Det här är tio av de jag tyckte bäst om av dessa. 

När en man faller från himlen av Lesley Nneka Arimah
Novellsamling av den nigeriansk-amerikanska författaren Lesley Nneka Arimah. Samlingen blandar fantastisk och realism. Ett komplement till samlingen är novellen "Blottad" som finns att läsa i Karavan 3/2020.
 
En av dessa morgnar ska jag stiga upp sjungande av Göran Greider
Ett fylligt urval med Greiders dikter som påminner en om hur bra hans poesi ofta är och hur synd det är att den blivit överskuggad av allt annat Greiders gör. 

Carol av Patricia Highsmith
Jag har inte sett filmen. Men jag antar att det var uppmärksamheten kring den som fick mej att läsa boken. Och det är jag glad att jag gjorde. 

Rent spel av Tove Jansson 
Kortroman om ett äktenskap mellan två konstnärliga kvinnor. En av de sista luckorna i min Tove Jansson-läsning. 

Galärdagbok av Imre Kertész
En arbetsdagbok av den ungerska författaren. 

(Boken om) Min trädgård av Jamaica Kincaid
En bok om trädgårdar, imperialism och om att hata vintern. 

The Bluest Eye av Toni Morrison
En del klassiker är lika bra som folk säjer att de är. 

Maj. En kärlek av Jan Myrdal 
Jag brukar inte ta med böcker jag läst om på såna här listor. Men jag gör ett undantag för Maj. En kärlek av Jan Myrdal (som dog i år – jag höll på att skissa på ett inlägg om boken när han dog) då nyutgåvan av boken hade både nya för- och efterord som gav mej delvis en ny syn på den här jagboken (som enligt efterordet från början var tänkt att vara en vi-bok: skriven tillsammans med romantitelns Maj).

The Wise Man's Fear av Patrick Rothfuss
Fantasyroman som nog var den längsta boken jag läste förra året.

Det osynliga motstyckets bok
Göran Sonnevi visar ännu en gång att han är Göran Sonnevi. 

söndag 5 april 2020

Citerat från veckans läsning

"Hon blåser en bubbelgumsbubbla som spricker och täcker hennes rosa ansiktsstruktur. Varefter hon tar dän den och äter upp den igen. Som en symbol för konsumismen. Hon skulle kunna sluka allt, äta upp hela världen till sista smulan och kasta bort den som ett trasigt foliepaket."
ur Polsk-ryskt krig under rödvit flagga av Dorota Masłowska, övers. Tomas Håkanson

"They come from Mobile. Aiken. From Newport News. From Marietta. From Meridian. And the sounds of these places in their mouths make you think of love. When you ask them where they are from, they tilt their heads and say 'Mobile' and you think you've been kissed. They say 'Aiken' and you see a white butterfly glance off a fence with a torn wing. They say 'Nagadoches' and you want to say 'Yes, I will.' You don't know what these towns are like, but you love what happens to the air when they open their lips and let the names ease out."
ur The Bluest Eye av Toni Morrison

tisdag 6 augusti 2019

Ur Solomons sång av Toni Morrison (1931 – 2019)

"Men när hon rörde på huvudet en aning för att titta på något bakom honom dröjde det en stund innan han förstod att hon var död. Och när han gjorde det kunde han inte hindra de gamla slitna orden från att komma flödande, högre och högre, som om själva ljudstyrkan skulle ha förmåga att väcka henne. Han väckte bara fåglarna som fladdrade upp i luften. Milkman la ner hennes huvud på klippan. Två av fåglarna kretsade omkring dem. En av dem dök ner i den nya graven och hämtade upp något blankt med näbben innan den flög bort.
  Nu förstod han varför han älskade henne så. Utan att någonsin lämna marken kunde hon flyga."
ur Solomons sång av Toni Morrison, övers. Mårten Edlund

måndag 28 mars 2016

Hur du ska läsa, och varför


"Hamlet har sju stora monologer; publiken utgörs dels av oss själva, dels av Hamlet, och efterhand lär vi oss att efterlikna honom genom att tjuvlyssna istället för att bara lyssna. Vi råkar uppfånga ett och annat, vare sig vi är Hamlet eller ej, som den talande inte är medveten om[...] Man avlyssnar Hamlet genom att bli Hamlet; det är detta Shakespeares konst gör möjligt i detta det originellaste av alla hans skådespel."
ur Hur du ska läsa, och varför av Harold Bloom, övers. Staffan Holmgren

Harold Bloom är en amerikansk littervetare. När han var yngre skrev han böcker om hur författare handskades med influensen från tidigare verk. På senare år har han varit mer känd för att försvara Kanon. Kanon var förvisso en förutsättning även för den yngre Bloom.

Den populäraste av den äldre Blooms böcker kom år 2000 och har den säljande titeln Hur du ska läsa, och varför. Här skriver han om klassiska romaner, noveller, dikter och skådespel.

Kanonförsvararen Bloom kan ibland bli tröttsam. Som när han kritiserar Toni Morrisons roman Solomons sång. I samband med det skriver Bloom "att läsa för en ideologis skull är att inte läsa alls". Men om detta vore sant så borde det väl gälla även när ideologin är korkad kulturkonservatism.

Men om man kan se förbi det lite knarrigt reaktionära hos Bloom så finns det mycket intressant att hitta i de här essäerna. Som i texten om Hamlet som jag citerar överst.
Det är snudd på att boken faktiskt visar hur och varför vi ska läsa.