Ur Vad kostar ett mästerverk? av Umberto Eco 1932 - 2016

"Kristus stannade i Eboli är en bok som helt och hållet bekostats av staten,[...]Däremot blir det svårt att beräkna kostnaderna för hela Den mänskliga komedin, för man vet inte riktigt vem som betalar, men eftersom vi vet hurdan Balzac var, åstadkom han säkert en sådan röra av förfalskade bokslut — Rastignacs utgifter i Nucingens kolumn, skulder, växlar, förlorade pengar, missbruk av förtroende, bedräglig konkurs — att det nu är helt omöjligt att bringa någon reda i det."
ur "Vad kostar ett mästerverk?" i Vad kostar ett mästerverk? av Umberto Eco, övers. Barbro Andersson

Lucka 5: Strindberg och Balzac

"Jag säljer FiB/K i hörnan utanför Lindblads urmakeri på torget här i Mariefred och det är kulen december, kallt om fötterna och ganska mörkt i stan."
ur "Mindre kultiverade jul" av Jan Myrdal

Det finns en bok av Jan Myrdal som heter Strindberg och Balzac: essayer kring realismens problem som samlar texter om August Strindberg och Honoré Balzac. 
Förutom efterorden till Balzac-utgåvorna som Myrdal gav ut på Pan (som också gav ut de fem första Skriftställnings-volymerna) så är de flesta av texterna hämtade från Skriftställning 5.

Jag kommer att skriva mer om Myrdals förhållande till Strindberg i en senare lucka av kalendern. Men Strindberg-essäerna här är mycket intressanta.

Myrdals texter om Balzac börjar i Skriftställning 4. Bland annat så gör Myrdal upp med den marxistiska kritikern Georg Lukács idé om realismens triumf hos Balzac. Enligt Lukács finns det en motsättning mellan avsikt och utförande hos Balzac. Författaren och konstnären Balzac övervinner Balzacs sympatier för adeln. Myrdal visar att denna motsättning är överdriven. Realismens triumf sticker fram sin nuna lite överallt. Senast såg jag den i en recension av Martina Haags senaste roman. Så dessa texter om 1800-talsförfattaren Balzac är fortfarande aktuella.

Några av de bästa texterna ur Skriftställning 5 på Runeberg finns på länkarna nedan. "Bortom avfallet" och "Till frågan om 'realismens triumf'" är längre än de texter jag länkat till i tidigare luckor.


Den radikala turismens besvikelser

Strindberg I: Bortom avfallet

Till frågan om "realismens triumf"

Fantasins styre och andra skrifter av Charles Baudelaire

"Det sägs att Balzac[...]en dag fann sig stående framför en vacker tavla föreställande ett vinterlandskap - det utstrålade svårmod, var täckt med rimfrost, med några enstaka stugor och stackare till bönder. Efter att ha begrundat ett litet hus från vilket steg en mager rökslinga, utbrast han: 'Vad vacker den är! Men vad gör de i den här stugan? Var har de sina tankar? Vad har de för bekymmer? Har skörden varit god? De har säkert förfallna skulder att betala?'
  Skratta den som behagar åt M. de Balzac.[...]men jag tror att han på detta vis, genom sin beundransvärda naivitet, har gett oss en utmärkt lektion i kritik."
ur "En kritisk metod", övers. Henrik Killander
(Ständigt denne Balzac.)

De böcker jag äger ger egentligen en lite missvisande bild av vad jag har läst. Jag har till exempel inte Ondskans blommor av Charles Baudelaire men jag har det här häftet med urval av Baudelaires texter om konst och kritik (och dandyer). Som jag inte läst hela trots att det är mycket tunt: 70 sidor.

Volymen ingår i skriftserien Kurslitteratur utgiven av Institutionen för estetik på Uppsala universitet.
Texterna är intressanta. Höjdpunkten är kanske lite oväntat en artikel om färg.

(Detta inlägg ingår i en serie där jag skriver om böckerna i min boksamling i alfabetisk ordning.)

S/Z

"(352) Visserligen var det hon som börjat fotkurtisen med honom, hon som spjuveraktigt eggat honom med en frigjord och förälskad kvinnas djärvhet; * HER. Gåta 6: attrapp, som la Zambinella lurar Sarrasine med. ** REF. Kvinnors typologi."
ur S/Z av Roland Barthes, övers. Malou Höjer.

Min favoritbok av Roland Barthes är S/Z från 1970. Där han går genom en novell av Honoré de Balzac nästan mening för mening och visar hur den är uppbyggd och hur den använder sej av ledtrådar och falska ledtrådar.
Novellen heter "Sarrasine". Den finns längst bak i volymen. Du bör läsa den först. Det är en bra, mycket balzacsk novell.

Jag köpte boken på ett antikvariat. Den är utgiven på Bo Cavefors Förlag. Det ör en snygg volym. Det var ett recensionsexemplar. Men bara tjugo sidor av boken var uppsprättade. (Jag ser recensionen framför mej: 'Barthes har gjort det igen!'.)
Den tidigare ägaren är nog inte den ende läsare som gett upp S/Z. Det är en bok som kräver arbete. Men som ger en lön för mödan. Jag vet ingen bok som ger en bättre bild av hur litteratur är uppbyggd.

Balzac om litteraturens teori och praktik

"Kartusianklostret i Parma är mycket krävande, den fordrar av läsaren att han har en fullständig kännedom om hovet, nationen och landet, och därför jag inte förvånad över den absoluta tystnad som en bok av det här slaget har mötts av. Samma öde väntar alla böcker som går utöver det vulgära."
ur "Studier över Beyle (Frédéric Stendhal)", övers. Björn Larsson

Balzac om litteraturens teori och praktik var den sjätte och sista av de böcker av Honoré de Balzac som Jan Myrdal gav ut på Pan på 70-talet (Pan gav ut en ytterligare bok, Liljan i dalen, i samma format som de andra Balzac-böckerna men med efterord av Jan Stolpe och inte Myrdal).

Volymen innehåller brev och artiklar av Balzac om litteratur, egen och andras, i urval av Myrdal.

Texterna styrker Myrdals poäng genom hela seriens efterord att Balzac var en intelligent och intellektuell författare och inte endast en slags naturkraft.
Även i detta sista efterord ger Myrdal några slängar åt andra kritikers syn på Balzac: "Den Balzac de beskriver kan inte - trots sin allmänt vulgära berättarstorhet - varit i stånd att skriva Den Mänskliga Komedin. Studier över Beyle i denna volym kan en sådan Balzac inte ens varit i stånd att förnuftigt läsa."

Den "Studier över Beyle" som nämns är bokens höjdpunkt. En lång text om Stendhals Kartusianerklostret i Parma.
Balzac var en av få av Stendhals samtida som insåg Stendhals storhet.
Men också resten av texterna bjuder på spännande läsning.

(Detta inlägg ingår i en serie där jag skriver om böckerna i min boksamling i alfabetisk ordning.)

Chagrängskinnet krymper

"Den unge mannen reste sig häftigt upp och varseblev till sin förvåning över den stol, vari han suttit, ett på väggen upphängt schagrängskinn, som ej var större än ett rävskinn. Genom ett vid första ögonkastet oförklarligt fenomen återkastade denna skinnbit mitt i detta dunkel, som rådde i rummet, ett så bländande sken, att man skulle kunnat likna det vid en liten komet."
ur Amuletten av Honoré de Balzac, övers. Emil Giljam

Jag har en bok med tre romaner av Balzac utgivna på Världslitteraturens förlag 1929. Av dessa har jag inte läst Två unga hustrurs memoarer. Jag har läst En dunkel historia men inte i den här volymen utan i Pan/Norstedts utgåva från 70-talet, som heter En skum historia och som också innehåller fortsättningen Deputeranden från Arcis. Det är en tidig kriminalroman. I Jan Myrdals efterord till Pan-utgåvan märks hans deckarintresse.

Den av romanerna jag har läst heter Amuletten. Peau de Chagrin på franska. I Pan-utgåvornas lista över brukbara översättning finns i stället för den här med en översättning från samma tid kallad Chagrängskinnet.

Chagräng stavas ibland chagrin (och 1929 tydligen ibland schagräng) och är ett skinn gjort på get eller åsna.
Chagrängskinnet i Balzacs roman är en magisk artefakt som kan uppfylla sin ägares önskningar till priset av att förkorta hans liv. Varje gång en önskning uppfylls krymper skinnet. 

Balzac hade ibland övernaturliga inslag i sina romaner som i Testamentet. Men detta är enda jag läst av honom där det fantastiska träder fram i förgrunden av berättelsen.

Balzacs chagrängskinn har påverkat flera senare författare. I Arne Sands Trollkarlens lärling så finns till exempel en liknande magisk artefakt. Och man ser ofta skribenter som refererar till den. Att säja att 'chagrängskinnet krymper' är ett sätt att peka på livets korthet.

När jag kollade en av nätbokhandlarna för att se vilka Balzac som fanns i tryck såg jag att Modernista planerar att ge ut den här. År 2017. Också med Amuletten som titel. Om det är denna översättning framgår inte.

Byprästen av Honoré de Balzac och Byprästen av Honoré de Balzac

"de röda färger, de toner av orange och nyanser av violett som solnedgången kastade på de gamla murverken och på balustraderna, på förstadens hus och flodens vatten[...]Kyrktornen och takåsarna i Saint-Martal badade i detta ljus och blandades med bersåns vinrankor. Det dämpade sorlet från en landsortsstad som till hälften döljs bakom flodkröken, den behagliga luften - allt bidrog till att försänka prästmannen i det lugn, som alla författare som skrivit om matsmältning rekommenderar."
övers. Jan Stolpe

Byprästen gick först som följetong i en tidning. Bokversionen var kraftigt omvandlad. Kapitel och stycken har ändrat följd. Honoré de Balzac ändrade ofta sina berättelser på detta sätt.
I Jan Myrdals efterord finns förtecknat i vilken ordning styckena fanns i följetongsversionen. Och Myrdal skriver: "Jag föreslår att läsaren först stryker under och numrerar styckena det ena eftet det andra och därefter ser dem i sitt sammanhang från 1839 för att sedan ta ställning till hur och varför det sammanhanget brutits upp."

Och då jag är en lydig läsare så har jag numrerat och strukit undet (se bild) och slått och läst den första versionen och sen läst om den senare versionen (första gången läste jag bara boken upp och ner).
Jag råkade skriva fel på ett ställe vilket var irriterande. Det var intressant att uppleva hur Balzac ändrat berättelsen. Fast om du ska läsa boken på detta sätt så föreslår jag att du införskaffar två exemplar.

Frispråkiga historier - en samling oanständiga noveller av Honoré de Balzac

"jag vill vara säker på att det verkligen är en hovdam och inte en engelsman, ty de har vitt och slätt skinn som kvinnor, det vet jag mycket väl, som har hängt så många engelsmän."
ur "Profossen som inte kände igen sin hustru", övers. Ernst Lundqvist

Frispråkiga historier är noveller inspirerade av Boccaccios Decamerone. Dessa oanständiga berättelser skrevs av Honoré de Balzac på 1830-talet och gavs ut i tre samlingar.

Här finns nunnor, konungar och bedragna äkta män och allt annat som hör till genren.

Förutom det erotiska så finns här också skatologisk humor. 

I "Konung Ludvig XI:s förlustelser" så bjuder kungen sina gäster på mat med kraftigt laxermedel i och låser alla slottets dass.
Man kan få mycket nöje av att läsa de litterära klassikerna.

Bönderna av Honoré de Balzac

"Gamle Fourchon för sin del pekade menande på askhögen i spisen och dottern begrep genast. Hon uppfattade både den fara svärmodern svävade i och faderns råd, tog en näve aska och slängde den i ögonen på skogvaktaren. Vatel gav till ett vrål, medan Tonsard som såg klart när skogvaktaren var bländad brutalt knuffade honom ut på den skraltiga trappan där det var lätt att snybbla för den som ingenting såg, och Vatel rullade ända ner på vägen och släppte bössan. I en blink var vedknippan upplöst, knubbarna drogs ut och gömdes undan på kortare tid än det tar att berätta det." (övers. Eva Alexandersson)

Bönderna är en av Honoré de Balzacs senare romaner. Den skiljer sej på en del sätt från andra verk i Den mänskliga komedin. Bland annat så är det inte så många av romanfigurerna här som återfinns i andra berättelser i romanbygget.
Balzac höll romanen högt men den är oavslutad. Fast det finns en avslutad version.

Första delen av romanen gick som tidningaföljetong. Men tidningen ville inte fortsätta trycka andra delen. Romanen hade fått en del kritik. Bland annat om faktafel. Balzac svarade att dessa fel var med vilje och att dådana fel är nödvändiga i en samtidsroman. Vilket ju är underbart arrogant.
Efter att Balzac dog gavs ändå boken ut av Balzacs änka, oftast kallad madame Hanska. Hanska hade skrivit till Balzac att hon ogillade kvinnoskildringarna i hans roman Chagrängskinnet. Tjugo år senare gifte de sej. Madame Hanskas version av Bönderna innehöll en hel del tillägg. Med lyckligt slut och allt. 1973 års svenska utgåva innehåller bara de delar av del två som man vet säkert att Balzac skrev. 50 sidor ungefär.
Madame Hanskas version av Bönderna finns i en tidig svensk översättning med titeln Bondemakt och jag har funderat på att läsa den för att jämföra. Men det har inte blivit av.

Äldre litteratur har ofta mer ingående miljöbeskrivningar och utläggningar om hur romangestalterna ser ut. Detta gäller inte minst Bönderna som börjar med en lång beskrivning av den teakt romanen handlar om. Kommer man över detta hinder är det emellertid en mästerlig roman som är svår att lägga ifrån sej.
Även ofullbordad är Bönderna en stor läsupplevelse.

Antikkabinettet av Honoré de Balzac

"När det gäller att kasta sig ut i avgrunden visar unga män ett märkvärdigt handlag, en häpnadsväckande skicklighet, de träffar omedelbart mitt i pricken."
övers. C. G. Bjurström

På 70-talet gav Jan Myrdal ut en serie med böcker av den franske 1800-talsförfattaren Honoré de Balzac.
Först ut var romanerna Antikkabinettet och Bönderna. De kom ut i originalpocket på Pan/Norstedt 1973.

Antikkabinettet är som det mesta Balzac skrivit en del av Den mänskliga komedin - ett jättelikt romanbygge. Bifigurer från en bok kan dyka upp i en annan. Som Rastignac som är med i Antikkabinettet och flera andra av Balzacs berättelser.
I slutet av boken finns en lista över gestalterna i romanen där man får reda på i vilka andra Balzac-böcker de förekommer. Det finns även en lista på brukbara översättningar av Den mänskliga komedin på svenska språket.

Jag läste om Antikkabinettet förra året. Jag hade tänkt det som en början på en läsning av hela Den mänskliga komedin - eller åtminstone av de böcker som finns på svenska. Det blev bara Antikkabinettet.

Men det var roligt att läsa om den. Det är en bra bok. Om en ung adelsman som lever över sina tillgångar. "En utmärkt introduktion till Balzacs författarskap" enligt bokens baksida, signerad av Myrdal. Och visst.

Myrdal har även skrivit ett efterord till boken, liksom till de övriga Balzac-böckerna i serien. Myrdal skrev mycket om Balzac på 70-talet. De viktigaste artiklarna finns i Skriftställning 4 och Skriftställning 5 (eller i Strindberg och Balzac). Han gjorde även ett tv-program om Balzac tillsammans med Rune Hassner.

Myrdal gör bland annat upp med Georg Lukács idé om realismens triumf hos Balzac. Enligt Lukács finns det en motsättning mellan avsikt och utförande hos Balzac. Författaren och konstnären Balzac övervinner Balzacs sympatier för adeln. Myrdal visar att denna motsättning är överdriven. (En kritik av Myrdals kritik av Lukács kan du hitta i Kommunistisk kritik av Per-Olov Zennström.)

Myrdal nämner inte Lukács i efterordet till Antikkabinettet men han tar upp det citat av Friedrich Engels som Lukács stödjer sej på. Det är ett spännande och intressant efterord.

(Det här inlägget är en del i den serie där hag skriver om alla böcker i min boksamling, i bokstavsordning. Eller inte riktigt alla. Då jag har en herrans massa Balzac. Runt femton stycken. Och jag kommer inte att skriva om alla dem.)

Mimesis av Erich Auerbach

"Of course this observation is not intended to suggest that Petronius ought to have worked an essay in national economy into his Banquet. He need not even have gone as far ad Balzac who, in the novel mentioned above, Eugénie Grandet, described the growth of Grandet's fortune in a manner which reflects all of French history from the Revolution to the Restoration."
ur "Fortunata", andra kapitlet i Mimesis, övers. Willard R. Trask

Mimesis har undertiteln The Representation of Reality in Western Litetature. Den undersöker hur verkligheten avbildas eller framställs i Bibeln eller hos bröderna Goncourt, hos Balzac liksom Petronius. Den skrevs på 40-talet.
Det är en klassisk litteraturhistorisk översikt som fortfarande är inflytelserik.

Men ofta när folk hänvisar till Erich Auerbach så skriver de om första kapitlet, "Odysseus' Scar", om Homeros och Gamla testamentet. Så en genväg är att bara läsa detta första kapitlet (kanske även kapitlet "In the hôtel de la mole" om du tänker läsa Sara Danius). Fast hela boken är väldigt läsvärd.

Boken skrevs på tyska. Jag har den på engelska i Willard R. Trasks övrrsättning. I en tidigare bok i denna serie om alla böckerna i mitt bibliotek så skriver Johan Asplund "den ypperliga engelska översättningen av Willard Trask". Men jag tror boken finns på svenska numera.

Om en bunte intressanta böcker jag läst nyligen som jag inte skrivit om och som jag därför skriver något kort om - del 1

Det händer - inte minst under sommaren - att de böcker man tänkt skriva om staplas på hög och blir ett hinder för nya skrividéer. Så därför denna sommarstädning:

Tim Hensley - The Umpteenth Millionaire
Detta seriealbum från förra året kan först se ut som en parodi på 60-talets amerikanska tonårsserietidningar. En genre som aldrig var särskilt stor i Sverige. Men historien om den ofantligt rike tonåringen Wally Gropius står bra på egna ben. Skämten är liksom bilderna som om de liksom hängde snett.

Jeanette Winterson - Sexing the cherry
Första Winterson jag har läst. Jag tyckte bra om många av historierna - som de omgjorda sagorna om de tolv dansande prinsessorna och om staden där kärlek förbjuds.
Boken handlar om en fantastiskt fet kvinna i ett medeltida England. Ordet rabelaisk används i romanen. Men det är lika ofta lyriskt som groteskt.
Som romanbygge håller det inte riktigt hela boken ut. Men jag ska nog läsa mer Winterson.
(Den svenska översättningen heter Skapelsens kön

Honoré de Balzac - Byprästen och Byprästen
Byprästen gick först som följetong i en tidning. Romanversionen var kraftigt omvandlad. Kapitel och stycken har ändrat följd.
I slutet av utgåvan jag har av boken (som är den senare romanversionen) finns förtecknat i vilken ordning styckena fanns i följetongsversionen. Så jag har numrerat och slått och försökt läsa den versionen och sen läst om den senare versionen (om jag höll reda på hur många böcker jag läste så hade jag kunnat räkna detta som två böcker, minst).
Det råder delade meningar om vilken av versionerna som är bäst. Själv kan jag inte fälla något omdöme. Det var ett tag sen jag läste boken (alltså den senare romanversionen) sist. Men jag råkade läsa om baksidan. Som, för att prata i moderna termer, är en stor Spoiler för följetongsversionen. Medan den bara är en mindre spoiler för den senare versionen.
Och där är väl också skillnaden mellan de två versionerna. Den första är en spänningsroman. Medan den senare brytit sönder händelseförloppet så att det handlar om något annat än vad som händer sen.
Det här sättet att läsa Byprästen, version 1, gör inte boken rättvisa. Men det var intressant att uppleva hur Balzac ändrat berättelsen.

Berömda böcker

Mitt exemplar av Edward Bellamys En återblick är nummer 82 i serien "Berömda böcker". Den gavs ut av antikvariatet Björck & Börjesson. Som bokutgivare är de mest kända för att ha gett ut en handfull böcker av August Strindberg.
Vid en snabb genomgång av min boksamling så hittar jag två till böcker i serien: Världens undergång av Camille Flammarion och Gobseck av Honoré de Balzac. Berömd bok nummer 40 respektive 66.
Flammarion var en fransk författare som skrev en slags populärvetenskapliga essäromaner. Han var väldigt populär. Världens undergång har två avdelningar: "I 25:e århundradet" och "Om tio miljoner år". Bland de cirka 100"berömda" böckerna ingår flera Flammarion.

Också Balzac gav de ut flera av. Och här görs det reklam för tidigare utgåvor på baksidan av denna samling "tvänne berättelser" (förutom "Gobseck", "Överste Chabert"). Bland de fyra på baksidan finns några som tänjer på innebörden i begreppet berömd. Som Två unga hustrurs memoirer och Äktenskapets fysiologi (de utelämnar undertiteln "eller ekletiskt filosofiska betraktelser över lyckan och olyckan i äktenskapet")

Jag vet att jag åtminstone läst en bok till i "Berömda böcker"-utgåvan: Mark Twains En yankee vid Kung Arthurs hov. De gav också ut Fjodor Dostojevskij, Sherlock Holmes och många fler.

Flammarion är från 1912, Balzac från 1917 och Bellamy från 1919. Flammarion-boken kostar 2 kronor, medan Bellamyn kostade 2:75. Vilket är en rätt rejäl höjning på sju år. Särskilt med tanke på att Världens undergång är en rikligt illustrerad originalöversättning medan En återblick saknar bilder och förfogar sej av en äldre översättning när den "presenterar sig nu för femte gången på svenska".

Citerat från veckans läsning

"Dante reportern."
Peter Weiss
i Notisböcker 1971-75, övers. U. Wallenström

"(421) Endast en kvinna kan ha så mjukt rundade armar, sådana smäckra linjer. * Det estetiska beviset vilar på ett felaktigt enthymem (skönhet är kvinnorna förbehållen), eftersom även kastrater kan vara vackra
(HER. Gåta 6: attrapp, som Sarrasine lurar sig själv med.)"
Roland Barthes
i S/Z, övers. M. Höjer (meningen i fetstil är ur Honoré de Balzacs novell "Sarrasine", så vitt jag förstår står Höjer även här för översättningen)

"I put on the ring and became invisible. No one noticed."
Jonathan Lethem
i The Fortress of Solitude

Att skriva i böcker

Jag läser Byprästen av Honoré de Balzac. Följetongsversionen som gick i tidningen La Presse 1839. Nu är den version jag har den kraftigt omarbetade romanversionen.

Men i i efterordet står vilka stycken och i vilken ordning texten gick i La Presse. Då det ofta är korta stycken som flyttats så är det så gott som omöjligt att läsa La Presse-versionen utan att i förväg numrera och markera avsnitten.
I ett par kapitel är detta obehagligt likt arbete.

Det känns lite ovant. Jag brukar aldrig skriva i böcker annars. Till en del på grund av att jag har en otymplig handstil (jag har en motorisk nedsättning sen födseln, inte så mycket i den hand jag skriver med, men tillräckligt för att få min handstil att se ut som om
den tillhörde en elvaåring, om än en ovanligt intelligent sådan). Och också, intalar jag mej, för att jag inte vid omläsning ska styras av mitt tidigare jags syn på texten.

Ibland känner jag ändå ett dåligt samvete över att inte skriva i böcker. När man läser om författares kvarlämnade bibliotek så står det alltid att böckerna är fulla av anteckningar i marginalen. Medan mina egna bokhyllor är fyllda av volymer, visserligen lästa men helt utan anteckningar och understrykningar.
Som om de aldrig blivit använda.

Citerat från veckans läsning

"de röda färger, de toner av orange och nyanser av violett som solnedgången kastade på de gamla murverken och på balustraderna, på förstadens hus och flodens vatten[...]Kyrktornen och takåsarna i Saint-Martal badade i detta ljus och blandades med bersåns vinrankor. Det dämpade sorlet från en landsortsstad som till hälften döljs bakom flodkröken, den behagliga luften - allt bidrog till att försänka prästmannen i det lugn, som alla författare som skrivit om matsmältning rekommenderar."
Honoré de Balzac, ur Byprästen, övers. Jan Stolpe

"These kids today. Back then, we couldn't afford photosynthesis. We had to build oxygen from scratch with an atom smasher."
Tim Hensley, ur Wally Gropius

BALZAC

En skum historia, som nämndes i förra inlägget, ingick i en serie romaner av Honoré de Balzac som Pan/Norstedt gav ut i originalpocket på 1970-talet. Flera av böckerna hade inte tidigare givits ut på svenska, en del hade getts ut i lite underliga versioner. Alla var nyöversatta (En skum historia hade funnits tidigare på svenska som En dunkel historia. I serien ingick sju böcker - sex romaner och ett urval artiklar. Sex av dessa hade efterord av Jan Myrdal.

En av de första böckerna i serien var Antikkabinettet. Som först kom ut 1839. Det är en underhållande skildring av det franska 1800-talet.
Romanen införlivades senare i Balzacs jätteprojekt Den mänskliga komedin - där Balzac förde ihop en stor del av sina romaner och noveller till ett verk med ambitionen att skildra hela det franska samhällslivet.
I slutet av Pan/Norstedt-boken finns en lista på brukbara svenska översättningar av verken i Den mänskliga komedin. Och kommentarer där man får reda på hur det går för de personer i Antikkabinettet som finns med i andra berättelser. Detta säjs i Myrdals efterord vara "en nödvändig hjälp för den läsare som önskar uppleva den stora balzacska strukturen". Det är lite i den tonen hans efterord i de här böckerna hålls. Men om man kan bortse från det så är det kunniga och intressanta artiklar.

Alla romanerna i serien är inte lika bra. Kärleksromanen Liljan i dalen (den enda utan efterord av Myrdal) är närmast oläslig, den historiska romanen Katarina av Medici är trögläst men intressant.
Det finns brister i böckerna. En skum historia innehåller till exempel flera blanka sidor - själva den första kriminalromanen har emellertid klarat sej - det är Balzacs efterord och översättarens kommentarer som det försvunnit lite av.

Men allt som allt är Antikkabinettet och de andra böckerna att rekommendera.

Triss i kärlek

Valentine's day is over men Lyran firade gårdagen med att ha texter om kärlek som tema.
Kärlek är ett vanligt tema inom litteraturen. Men det är inte så ofta det blir bra. Också stora författare kan ha problem med kärleksskildringar (Honore de Balzacs kärleksroman Liljan i dalen är, för att ta ett exempel, snudd på oläslig). Men en hel del bra har också skrivits om ämnet.

Elia Barceló - Guldsmedens hemlighet
En man som i sin ungdom haft ett förhållande med en fyrtioårig kvinna förs som fyrtiosjuåring tillbaka i tiden och träffar samma kvinna när hon var sjutton. Ett inte helt okomplicerat återseende. Mer en kärleksroman än en sf-historia (det ges ingen vetenskaplig förklaring till händelserna). Och även om tidsresekomplikationerna här knappast hör till något läsaren själv kommer att möta så står de för något betydligt vanligare - att det antingen är för tidigt eller för sent. Spansk roman från 2003.

Kiki Dimoula - Flyttande goddag
"Föränderlighetens hand stänger innerfönstren,/några säger: tills våren,/några fruktar: för evigt.//Och där sitter du?/Dags att du ingår i förändringen./Att du blir vad jag undrade ifjol:/'Hur blir min nästa höst?'/Dags att du blir 'min nästa höst'./Kylan är här./Dra på dig flyttkläder." (övers. H. Edgren) ur dikten "Flyttande goddag" av Kiki Dimoula i Från mina rum.

Agnar Mykle - Sången om den röda rubinen
"Flickan hade ett så lugnt och mjukt leende. Hon hade nötbrunt hår och stora stora blå ögon, ibland använde hon glasögon. Han hade aldrig vågat se på henne ordentligt." Så beskrivs Embla första gången vi träffar henne. Två gånger tidigare har Embla och hennes nötbruna hår och blåa ögon nämnts liksom i förbigående. Romanens huvudperson minns hennes ansikte när han sitter och läser. Efter hand blir beskrivningarna av Embla mer utförliga och lyriska. Sången om den röda rubinen må mest vara känt för annat men det är dessa partier som är romanens starkaste sida.

Böcker om böcker - en lista

Just nu läser jag en bok av Samuel R. Delany kallad The Jewel-Hinged Jaw. Som har undertiteln "Notes on the language of Science Fiction". Det är essäer, förord, recensioner och sånt. Alla texterna är lika pretto som om det hade handlat om riktiga böcker.
Såna här samlingar med essäer och kritik tillhör min favoritgenre. Och en bra sån här bok om böcker kan man återkomma till ofta.

På den här listan med tio av mina favoriter av denna slags böcker är böcker med flera kortare texter om olika böcker och författare. Alltså inte avhandlingar eller litteraturhistorior:

Honoré de Balzac - Om litteraturens teori och praktik
Mest om Balzacs eget författarskap. Men huvudnumret är en lång text om Stendhal som är mästerlig.

Roland Barthes - Kritiska essäer
Den här listan är ordnad alfabetiskt efter författarnamnen. Men Barthes passar bra efter Balzac. Då den bäste Barthes-texten, S/Z, är en närläsning av en Balzac-novell. Den finns då inte i den här artikelsamlingen. Där han istället skriver om diverse böcker. Bland annat Butter tar ordet-favoriten Zazie av Raymond Queneau.

Madeleine Gustafsson - Berättelsens röst
Artiklar om Christa Wolf, Arne Sand och Stendhal. Med flera. En viss betoning på tyskspråkiga böcker. Gustafsson är en av Sveriges bästa kritiker. Texterna här är intressanta. Och i slutet av boken finns biografier i urval av författarna som hon skriver om.

Folke Isaksson - Gnistor under himlavalvet
Tjugofem kapitel om tjugofem dikter. Kapitel om en medeltidsballad, kinesisk poesi, "Kommunismens vagga" och W. H. Auden. Han läser Edith Södergran, en Fria Pro-text och Artur Lundkvist. Och om ytterligare 18 dikter. En bok att ständigt återkomma till.

Ola Larsmo - Odyssér
Titelessän har undertiteln "Om 'tid' och 'rum' i den svenska nittonhundratalsromanen" och visst är det sent på 80-talet i boken. En genomgång av P. C. Jersilds författarskap bredvid en text om Frankenstein

F. R. Leavis - Essäer
Essäer om Ezra Pound, E. M. Forster, T. S. Eliot och flera. Bäst är texten om Gerard Manley Hopkins. Hopkins poesi har jag sen aldrig tyckt lever upp till essän av Leavis. Hopkins dikter blir som en skugga av den idé, den bild av Hopkins poesi som Leavis ger.

Artur Lundkvist - Vandringar i böcker
Samling med texter, mest artiklar i dagspressen, om svensk litteratur. Ofta lyfter man fram Lundkvists texter om utländska författare. Men då Lundkvist var så pass framgångsrik som introduktör så är de författare han presenterar där idel välkända namn för en nutida läsare. I den här tjocka samlingen finns recensioner av böcker av Eyvind Johnson, Harry Martinson, Bertil Schütt, Ivar-Lo, Stig Dagerman och en stor mängd andra svenska författare.

Jan Myrdal - Ord & avsikt
Boken har undertiteln "Ett resonemang". Det är en bok om läsning. Från Strindberg till Simenon. Med kapitelrubriker som slutar i utropstecken som "Brödskrivandet alltså!". En mycket underhållande bok.

Ezra Pound - Litterära essäer
Den enda nyttan jag har haft av att ha läst latin är att jag en gång i tiden kunde ljuda mej igenom de latinska styckena i essän här om olika Homeros-översättningar genom tiderna.

Göran Printz-Påhlsson - Slutna världar öppen rymd
"Essäer och kritiker 1956-1971" (kritiker är en pluralvariant av ordet kritik som man inte ser så ofta). Om pornografi, William Golding, Lovecraft, Diderot, protestsångare och sånt.

Tematrio Naturskildringar

Lyran har tematrio om naturskildringar för att fira det fina vädret.

Honoré de Balzac - Bönderna
Naturskildringar i romaner var mer ingående förr. Men att som Balzac ägna två kapitel åt början av en följetongsroman åt att skildra omgivningarna i byn berättelsen utspelar sej i var även då lite udda. De ingående beskrivningarna av naturen och traktens egendomar i början av Bönderna lägger dock en bra grund för resten av detta Balzacs oavslutade mästerverk. Och är en fascinerande läsning i sej.

Stefán Hörður Grímsson - Bilder utan vägg
Lyrik handlar ofta om natur. Stefán Hörður Grímsson är en isländsk (om nu inte Hörður-et skulle avslöja detta) poet som använder naturtemat på ett effektivt sätt, som i dikten "Jöklar": "Om sommaren välkomnar jöklarna den klara himlen/lyser vänligt varma solskensdagar/och ljuger oss fulla.//Om vintern talar de sanning/då behöver de inte låtsas/de faller in i väderleken."(övers. Inge Knutsson). Bilder utan vägg samlar dikter ur fyra diktsamlingar. Den är bra.

Väggen
Marlen Haushofers efter-katastrofen-skildring handlar mycket om naturen. En medelålders kvinna blir avskild från resten av världen av en vägg av ett för henne okänt ursprung. Människorna på andra sidan väggen verkar alla ha dött. Hon tar sej an diverse djur, bland annat en ko och börjar se på omgivningen i dalsänkan annorlunda och denna beskrivs detaljerat. Enligt en kommentator här så kan man lära sej nyttiga österrikiska termer om potatisodling om man läser den på originalspråket. Trots att sådana ämnen upptar en stor del av boken så är den hela tiden spännande.