5 bra franska skivor

Alons enfants och allt det där.

Mano Negra - King of Bongo
Sista Mano Negra-albumet som är lite popigare än de tidigare. Men jämnare än Manu Chaos soloplattor. Bästa spår: Out of time man

Namnetes - Folk Celtique
Bästa spår: A St Nazaire vient d'arriver

Nouvelle Vague - Nouvelle Vague
Högkonceptet med indiemusik gjort som om den vart med i en fransk 60-talsfilm drogs kanske ut med nåt album för mycket. Men på de två första skivorna fungerar det märkligt bra.
Bästa spår: Making plans for Nigel

Alan Stivell - À l´olympia
Genombrottet för kungen av bretonsk folk. Den bästa liveplattan som gjorts.
Bästa spår: Telenn Gwad/Foggy Dew
 
Femmes de Paris vol2. Groovy sounds from the 60's and 70's
Samlingsskiva med fransk popmusik från 60-talet. Hög kitschfaktor men också rätt så underbart. (Det kom 4 volymer.)
Bästa spår: C'est bon med Adele

Tidigare franska listor:
10 bra franska romaner
10 bra franska filmer
10 bra franska böcker

5 bretonska folkalbum som du måste höra innan du dör

Musikaliskt är Frankrike känt för tre saker. Chansons, le hiphop och bretagnesk (bretonsk?) folkrock. (Visserligen tenderar de som spelar den musiken inte anse att Bretagne ska tillhöra Frankrike.)
Fast också mycket av den akustiska folkmusiken från Bretagne är väldigt bra.
Det finns många artister och många album men fem av mina favoriter är de fäljande:

Diaouled Ar Menez
Den självbetitlade debuten. Bandet har en hemsida. Där kan man höra utdrag ur låtarna på detta album. Vill du höra hel låt ur skivan kan du göra det här.

Namnetes - Folk Celtique
Namnetes andra. Om detta band har jag skrivit innan. Där Diaouled är mer traditionella så står Namnetes stadigt i folkrocktraditionen. Låten A St Nazaire vient d'arriver inleder B-sidan.

Alan Stivell - Á l'olympia
Alan Stivell har gjort en massa bra album. Och man kunde ha valt ett av hans mindre kända. Men genombrottet a l'olympia är en skiva man inte kan leva utan. En av de lugnare, men en av de mest suggestiva, från skivan är The trees they grow high.

Bretagnes a bercy
En konsertskiva från slutet av 90-talet (alla tre albumen över denna är från 70-talet) med den bretonska folkeliten. Stivell, Dan ar Braz och Tri Yann. Och andra från det gamla gardet. Men också en del nya namn. Som Armens, här med låten Ar-men. Bäst är slutet på konserten när alla spelar tillsammans. Men de låtarna kräver nästan den uppbyggnad som den föregående konserten varit.

Assemble des sonneurs De biniou et de bombarde de bretagne
Att den här samlingsskivan från Bodadag ar Soneriens 30-årsjublieum 1977 finns återutgiven på CD är sånt som ger en hopp om mänskligheten. Förutom att göra en väldigt förvånad. Instrumentalt med säckpipor och bombarder. "Duo des bombardes" är den bästa låten.

Namnetes och Arfolk

En av mina favoritfolkskivor är "Folk Celtique" med den bretagneska folkgruppen Namnetes från 1978.
Länge trodde jag att skivan hette "Folk Celtique vol 2". Och antog att deras första hette "Folk Celtique". Men deras första heter "Gallo Folk". Det står förvisso vol 2 på skivan, men under Namnetes inte under albumtiteln och inte på framsidan. Den kallas ofta "- vol 2" så det är fler som gjort felet.

Namnetes tog sitt namn från en gammal gallisk stam. Bretagne byggde sitt nationella medvetande mycket genom musiken och genom kopplingar till andra keltiska icke-franska traditioner.

Den interkeltiska Lorentfestivalen var en viktig del i detta. Till denna var knuten folkmusikmärket Arfolk, bildat 67 (första skivan dock först 72) gick upp i Coop Breizh 79. De gav förutom Breton folk också ut keltisk musik från andra länder. Som det skotska Battlefield Band.
De gav också ut en serie Bombarde och orgel-koncerter av vilka jag har en med två allvarliga medelålders herrar vid sina instrument.
Bretagneska danser och marcher och sånt förekom också.

På Arfolk låg Sonerien Du, Diaouled ar Menez och Andrea ar Gouilh för att nämna några. Dessa skulle komma att ge ut fler skivor på andra större bolag.

Namnetes gav dock bara ut ytterligare en platta efter de två Arfolk-albumen. Och det, så vitt jag förstår, på eget märke. (De förekommer med fyra spår på en Omnifolksamling. Det är möjligt de finns på fler samlingar.)

Arfolk-produktionerna är enkla. Stereoeffekterna ofta övertydliga. Vilket med den växelsångsrika bretagneska folkmusiken är ett problem. Namnetes "Folk Celtique" har en något platt produktion. Men det fanns nog också en frihet i de enkla inspelningsförhållandena som gav Namnetes skiva en kraft som man kan höra här i spåret som öppnar andra sidan av "Folk Celtique": "En passant la riviere":



Denna låt. Den nedan och den tredje på youtube ger en någorlunda god best-of av Namnetes andra platta.

Kanou kalon-vreizh och Namnetes

Också bra.