Readymade

Skräppost - kommentar till inlägg om Mumin

uua, rzdvd ch wnuykscd b rqkub.
sknw kfphwjex t fh o!
qfc hot
porn, drxf hn fw h fcyb i.
fupsmf nuoblo bife h ndxj. bqt, adult
toys, nwso x lveyhfbx b yofyij tm ywjt wgw.
ofc kv igw.

Anonym 2010-11-17

Legion - en film om en ängel med maskingevär

För många år sedan såg jag (delar av) en dålig film där en manusförfattare, spelad av en av skådisarna från Degrassi High, ägnade månader åt att skriva ett filmmanus som han inte lät någon annan se. När hans partner till slut hade fått tid med ett filmbolag så visade det sej att det enda han hade skrivit var meningen "angels with machine guns".

Jag tror inte det första utkastet till filmen Legion från i år skiljde sej så mycket från det manuset. Även om det, av budgetskäl får man anta, bara är två änglar med i filmen och bara en av dem är beväpnad.

Han har nu desto fler vapen. Och det kunde väl ha varit en hyfsad utgångspunkt för en kanske inte bra men underhållande film. Redan John Milton (Det förlorade paradiset) visste att änglar med samtida vapen var en slående kombination.

Nu är tyvärr filmen tråkig. Gud har förlorat tålamodet med mänskligheten och ska utrota den. Eftersom han med regnbåge och allt lovat att inte dränka oss den här gången så sänder han något oväntat en slags pseudo-zombies för att ta död på oss. Eller mest en av oss.
Ett ofött barn som på något sätt som inte förklaras ska bli mänsklighetens räddning. Filmen är inte mycket för förklaringar och verkar inte ha bestämt sej för om detta är Jesus II eller om som det också antyds är att barnet inte är menat att födas som gör att han kommer med hopp. En svala som faller ned från skyn utan att Gud menat det skulle kanske bryta hans makt över oss. Eller nåt. I ett tidigare utkast till manuset kanske detta förklarades. Eller, kanske troligare, så stod det bara "bäbi=mänsklighetens räddning".

Hjälten är en ängel, spelad av Chaucer från A knight's tale, som vägrar lyda order och har skurit av sej sina vingar. Han kommer till en litet fik mitt i ingenstans där frälsarens blivande moder står och röker höggravid (precis som jungfru Maria gjorde på sin tid när det på cigarettpaketen också fanns varningstexten: kan leda till att ditt barn blir messias).

Endast två av kvasi-zombierna, som är människor besatta av änglar, har filmmakarna lagt ner tid på. Den ena av dessa är visuellt rätt lyckad men skjuts snabbt ner (du kan se honom i trailern så slipper du se hela filmen). Handeldvapen visar sej vara ett förvånansvärt effektivt medel mot apokalypsen. Om de ändå haft några Uzi i Sodom.

I slutet av filmen blir den en Terminator-kopia. Fast våra hjältar jagas ungefär i fem minuter. Vilket är lite att missa poängen med Terminator-filmerna.

Att änglarna är the bad guys är i sej en lite underhållande idé. Men inget som kan rädda filmen. Jag var tvungen att ta fram ett Preacher-album (av Garth Ennis) ur bokhyllan för att få en dos av den hädiska våldsunderhållning som vart mej lovad av filmens trailer.

Om Gud förlorar tron på mänskligheten så är det förståeligt om den fortsätter att göra så här trista filmer.

13 månar

"The thin white line" med Thirteen Moons.
Från albumet Little dreaming boy som kom 1986. Bandet hade en mindre hit med låten "A true story" från samma album.
Egentligen är albumet bättre som en helhet - men "The thin white line" ger i alla fall en uppfattning om hur de låter.

Tematrio efternamn

Lyrans tematrio handlar idag om böcker med efternamn i titeln:

Douglas R. Hofstadter - Gödel, Escher, Bach - ett evigt gyllene band
Om talteori och zenbuddhism. Efter varje kapitel som kan handla om fugor och översättning finns en berättelse med Akilles och sköldpaddan som illustrerar det som tagits upp. I en av dessa ser de en fotbollsmatch på en TV som visar alla möjliga versioner av spelet. Bollen är platt, det är en sak som är säker.
En bestseller en gång i tiden.

Lars Gustafsson - Poeten Brumbergs sista dagar och död
Gustafssons debutroman från 1959. Den börjar med att berättarens pipa går sönder efter att han, som han brukar göra, slagit den i bordet för att få bort askan. Flera av hans vänner har olika teorier om varför pipan gick sönder. En av dessa är att dess tid var inne. Berättaren kommer att tänka på poeten Brumberg och historien om hans sista dagar.
I romanen finns flera andra historier och en roman-i-romanen om en furste.
Det skulle ta Gustafsson flera romaner innan han skrev en som var lika bra igen.

Jonathan Swift - Gullivers resor
Swifts roman är uppdelad i fyra böcker. De två första om lilliputtarna och om jättarna har gjorts om till barnböcker. Och själv uppskattade jag flera av dessa varianter som liten. Men originalet är ändå bäst. Mycket av satiren, det obscena och misantropin i böckerna har försvunnit i barn- och ungdomsversionerna.

Veckans bild av Jim Woodring

Bild av Jim Woodring (klicka på den så blir den större).
Ur den kommande serien Congress of the animals
från Woodrings blogg

Åtta länkar en lördag

Ways not to die: Kneegasm'd
Mynewplaidpants har ett återkommande inslag där han skriver om en dödsscen i en film (med bilder). Den här gången om en scen ur Scott Pilgrim vs the world - en av de mer omdiskuterade (om man inte sett filmen eller läst serien så ska man kanske veta att han avslöjar avsnittets klimax).

As small as a world and as large as alone del 72
Nytt avsnitt av Asaawaalaa, som titeln brukar förkortas, en sf-serie tecknad av Rasmus Gran och skriven av Gran och jag.

En ångestframkallande Tintin: X'ed Out
Simon säger om den senaste tecknade serien av Charles Burns (Black hole).

Sean Collins om Amor y cohetes
Collins har fortsatt sitt Love and Rocktober-tema in i november och skriver här om en samling av de serier av Los Bros Hernandez som varken var Locas- eller Palomar-serier. Jag har själv den här. Den innehåller en hel del bra. Bland annat en serie om Frida Kahlo.

Sean Collins om Birdland
också ett love and rocktober-inlägg. Om den pornografiska tecknade serien av Gilbert Hernandez. "by the project’s very nature, the human bodies with which he has always shown such proficiency must needs connect. I mean, just look at the amount of luscious, loving detail Beto puts into, say, Mark’s body hair, or Inez’s vagina"
Birdland har jag också.

Robert Bly läser dikter på sin 80-årsdag
"The donkey's ear" och "Something About Morning Pajamas". "
"I’ve been talking into the ear of a donkey./I have so much to say, and the donkey can’t wait/To feel my breath stirring the immense oats/Of his ears. . . "

"Something About Morning Pajamas" av Robert Bly
"When you've been sleeping all night in a warm bed/There's sometimes a playful odor in your pajamas/It's a bit lowlife, but satisfying/It is some sort of fragrant warmth/That your balls created during the night."

Tranströmer

I helgen i en paus i bokslängandet kom jag och min entusiastiaske bokförstöringsmedhjälpare (som ville att jag skulle slänga betydligt fler böcker) att prata om Tomas Tranströmer. Som ofta när Tranströmer kommer upp kom också nobelpriset upp.

Min bokkastningskumpan undrade varför man alltid nämnde just Tranströmer som kandidat. Varför till exempel inte Robert Bly? Han har också skrivit en del snygga bitar.

På vilket jag svarade att Tranströmer har ett jämnt författarskap utan en Järn-Hans på sitt samvete.

Som man gärna vill så hade min kamrat glömt bort att det var Bly som skrev Järn-Hans. Och visst - man kan inte skriva Järn-Hans och få nobelpriset.

Men vi gick vidare till varför Tranströmer är det enda svenska hoppet i nobelprissammanhang. Jag gillar Tranströmer. Jag skulle aldrig få för mej att slänga en Tranströmer (kanske om jag hade haft memoarerna).
Att han så självklart skulle stå högre än alla andra nu levande svenska författare känns ändå lite tveksamt.

När Günther Grass fick nobelpriset talade han inför publik i Stockholm. Och fick frågan vem han tyckte skulle få priset nästa gång. Han svarade P. O. Enquist. Den tidigare skrattande och applåderande publiken lär ha blivit tyst och tittat obekvämt på varandra.

Vi vet inte hur stor Enquist är utomlands, som min medFahrenheit 451-brandsoldat uttryckte det och vi fortsatte i stället att tala om Musikanternas uttåg - en av de få böcker han nog hade blivit arg om jag hade försökt att slänga.

Nu anser jag inte att ett nobelpris säjer särskilt mycket. (Och den senare delen av Enquists författarskap tycker jag är rätt tråkigt.) Men det ständiga framhållandet av Tranströmer som vår ende svenske kandidat är ändå lite besynnerligt. Särskilt eftersom det ofta är människor som verkar ha läst högst ett dussin poeter (varav minst två är Bob Hansson) som varje år hoppas att Tranströmer ska få det.
När blev Tranströmer poesins Astrid Lindgren?

bokgeografi danmark

O besöker nu Danmark på sin boktripp.
Danmark var det andra landet vars nationaldag (eller då grundlagsdag) jag uppmärksammade här med en lista (10 bra danska romaner)

En dansk bok:
Villy Sørensen - Ragnarök
En av böckerna på grundlagsdagslistan var denna från början av 80-talet. Som titeln antyder så bygger den på de gamla nordiska myterna med Tor, Loke och Balder och de andra glada asarna. Sørensen återberättar flera av sägnerna rätt så troget. Men knyter dem samman med sitt språk och en undertext om makt. Det är en tunn liten volym men en stor roman.

En dansk författare:
Michael Strunge

Popsang

Jeg ville gerne være et foto
af en højtidelig og simpel popsang
i din bankende brystlomme
mellem bolsjer og smøger

En svensk antologi med dansk 80-talspoesi hette Beväpnad med vingar. Raderna är från Strunge som var en av de ledande danska poeterna. Strunge närmade sej ofta punken och rocken och annan musik. Som i diktsamlingen Popsange från 1983. Den är indelad i fyra sidor. Som på en dubbel-lp. Och Strunge är också ofta tidsenligt depprockig i sina dikter. Men man behöver inte vara en svartklädd 17-åring för att gilla Strunge. Hans poesi är alltid vacker.
Strunge dog ung. Men hann under sju år ge ut elva diktsamlingar som finns samlade i en (svart) volym. På danska då. Det finns alldeles för lite Strunge på svenska.

En dansk bok jag inte läst:
Inger Christensen - Det målade rummet
En annan bra poet är Inger Christensen. Hon skrev också romaner (och barnböcker). Nu har Modernista börjat ge ut dessa på svenska. Det målade rummet recenseras bland annat i Aftonbladet. Jag har bara läst ett tal av henne på något PEN-klubbmöte. Det var rätt bra. Så även om bra poeter inte med nödvändighet skriver bra romaner så borde man kanske läsa någon av hennes romaner (och någon av hennes barnböcker - men jag tror inte att Modernista ger ut dem.)

BARNETS DRÖM

Kom en ängel från himlen
med korven i handen
och gav den åt mig -
o hur den smakade!
Och ängeln sade: kom till himlen!
Och vi flög. Och där satt gud.
Med en slicksticka i munnen.
Och gav den åt mig.
Och den smakade då!
Och gud sade: alltid kött
åt fattiga barn,
och bakelser på
o c h g l a s s !
Och vi åt.
Och allas magar nynnade av mättnad.
Och gud sade:
vem sjunger så vackert?

Elmer Diktonius
1930
i Stark men mörk
tredje dikten av tre i avdelningen "Det fattiga barnet"

Neil Gaiman fyller 50 år - vi firar med en lista

I dag fyller den brittiske prosa- och serietidningsförfattaren Neil Gaiman femtio år. Det firar vi med en lista:

Neil Gaimans tio bästa tecknade serier

10. Legend of the green flame
Alan Moores version av Swamp Thing fick Gaiman att börja skriva seriemanus. Den här Stålmannen/Gröna Lyktan/Phantom Stranger-serien utgår från ett av de bästa av Moores Swamp Ting-nummer, det som utspelar sej i helvetet. Samma helvete hamnar här våra hjältar i.
Manuset blev lagt på is och först tecknat av flera artister flera år senare. Detta har påverkat slutresultatet. Men en scen med Stålmannen som hör alla de plågades rop är bra.

9. Brother Power the Geek
En Swamp Thing-histora Gaiman gjorde. Påminner om den mycket bättre Sandman 54. Fungerar nu mest som en påminnlse om en väg Gaiman inte tog. Då han var menad att ta över Swamp Thing efter Rick Veitch (Veitch har gjort bilden till höger, den är från hans drömdagboksserie Rare Bit Fiend).

8. Black Orchid
Ett av flera samarbeten med Dave McKean (två av dessa samarbeten, Violent Cases och Mr. Punch, brukar hållas högt men jag har inte läst dem). Gaiman är forfarande fast i Moores skugga och knyter Black Orchid till Swamp Thing. Serien fungerar inte riktigt som den uppgörelse med superhjälteserien och dess konventioner som den verkar vilja vara. Men McKeans teckningar ger ändå serien något extra. Publicerades på svenska i tidningen Epix en gång i tiden.

7. Whatever Happened To The Caped Crusader?
Neil Gaiman gör Läderlappen. Han gör det mycket gaimanskt. En sista Batman-historia där Läderlappens vänner och fiender, i olika reinkarnationer, berättar historier om The Dark Knights död - alla annorlunda från varandra.
Gaimans historier om historier riskerar ibland att bli lite fåniga. Vilket händer här bland annat i det sentimentala slutet. Men det finns en del ljusglimtar. Som den av berättelserna som är en variant på en gammal Robin Hood-sägen.

6. Metamorpho
Neil Gaimans och Mike Allreds serie Metamorpho var deras bidrag till serieantologin Wednesday Comics. Den gavs först ut i samma format som de gamla amerikanska söndagsseriebilagorna. Som var betydligt större än de nuvarande amerikanska serietidningarna. Denna aspekt av antologin gör att teckningarna blev det viktigaste. Och Gaiman ger här Allred utrymme att teckna allredska saker. Manuset fångar även det bisarrt charmiga i en äldre tids serier. Med en neanderthalare i kostym och ett uppslag där karaktärerna jagar varandra över en tabell med grundämnena.


5. Sandman Endless Nights
Ett album där Gaiman gick tillbaka till sitt gamla Sandman-galleri en sista gång. Sju olika artister tecknar sju olika historier om syskonen med namn på D. Milo Manara, Frank Quitely med flera. Här har Gaiman kunnat välja artister rätt fritt till skillnad från när han skrev tidningen Sandman och därmed kunnat anpassa historierna efter deras penna.

4. Death - High Cost of Living
En annan, tidigare, spin-off från Sandman. Det finns flera miniserier med Döden från Sandman. Gaimans version av Döden är en av de populäraste tolkningarna. Hon ser ut som en glad ung depprockare. Detta är en elegant historia om hur denna Döden lever en vanlig dödligs liv för en dag. Ett gammalt tema som Gaiman ändå lyckas göra något nytt med. Chris Bachalos teckningar är utsökta.

3. Books of Magic
Också den här mini-serien förmår få fram det bästa från sina fyra tecknare. Fyra hörn av magins värld berättas om i fyra nummer. Ett är väldigt sandmanskt, på ett bra sätt, medan det som utspelar sej i framtiden är min favorit. Kantigt och vackert. Gavs ut på svenska som de två första numrena av Magic Fantasy (troligen i ett försök att slå mynt av huvudpersonens likhet med Harry Potter).

2. Sandman
Jag har inte läst riktigt hela den sjuttiofem nummer långa Sandman. Serien är ojämn. Men man kan förstå det genomslag den fick när den kom.

1. MiracleMan
"She was writing a book, and wanted to know what the happiest ending I could think of was.
Ballooons I told her. A big party with balloons." (ur Miracleman 22).

Listan är mer eller mindre en repris från när Gaiman fyllde 49 (ordningen och en och annan formulering är annorlunda). Jag funderade på att i stället ha en lista med hans romaner eller möjligen novellerna. Men jag har läst för lite prosa av honom. Och jag tycker serierna är intressantare.
Bland prosaverken gillar jag flera av novellerna. Medan de romaner jag läst av honom som bäst varit underhållande. Bland de jag inte läst finns emellertid några av hans mest populära och hyllade.

Andra Gaiman-inlägg (förutom de som länkas till i listan) här på Butter tar ordet som kanske kan vara av intresse:

Neil Gaiman och Alan Moore
Om Moores inflytande på Gaiman.

Problemet med Susan - Neil Gaiman och Narnia
Om Narnia i Gaimans novell The problem with Susan och i The Sandman-albumet A game of you

Neil Gaiman och fantasygenren
Om Gaiman i Sverige.

Ytterligare en del om Gaiman står om du klickar på "neil gaiman"-etiketten nedan.
Vi slutar med en förhoppning om att Gaiman idag får en stor fest med ballonger.

Om glädjen i att slänga böcker.

Jag slängde en tio kassar böcker i helgen. Sigurd Hoel, Ivar-Lo, Sara Lidman. Ett par Hjalmar Bergman. Flera John Irving och Sven Delblanc. Författare som jag gillar men som jag hade flera halvdana böcker av.

Kerstin Ekman, Haneif Kureishi (eller hur han stavas), Per Wästberg, Dick Harrison - författare som jag ogillar som jag ändå av någon anledning hade en massa böcker av.

Heinrich Böll på tyska(vem försöker jag lura), Tarjei Veesas på norska. Borges på spanska och Lu Hsûn på kinesiska (de två senares närvaro i min boksamling är obegriplig - jag kan varken spanska eller mandarin).

Thrillers, deckare, science fiction, nobelpristagare. Varken judiska eller grekiska böcker skonades. Författare från en mängd länder och språkområden åkte i hålet. Jag kände mej som Far Ubu i Kung Ubu. "Så, ner med er allihop, ner med er, ner med er! Raska på, ner med er, ner med er, för rövelen!"

Allt som allt gjorde jag mej av med fler böcker än de flesta människor någonsin kommer att äga.

Böckerna som blev kvar i hyllorna andas lite lättare.
Även om de inte alla bör känna sej alltför säkra.

Tyskspråkig trio

I ett försök att få det där att alla de afrikanska länderna klumpades ihop att se lite bättre ut så kommer bokmässan nästa gång att ha tyskspråkigt tema. Vilket gjort att flera bloggare gjort listor på alla tyskspråkiga böcker i sina hyllor. Vilket man kan tycka är ett lite underligt beteende.
Lyran uppmärksammar också det tysksprachliga i sin senaste tematrio där hon vill att man berättar om tre böcker av tyskspråkiga författare.

Peter Bichsel - Barnsliga historier
Det var dåligt med schweizare på de där listorna. Det här är en novellsamling. En novell handlar om en uppfinnare som när han uppfinnit något hela tiden får reda på att det redan fanns. Som televisionen. En annan om en man som beslutar sej för att själv undersöka om jorden faktiskt är rund. Genom att gå i en riktning och se om han kommer tillbaka till utgångspunkten. Och så den underbara novellen "Amerika finns inte", som jag skrivit om tidigare.

Peter Handke - Frånvaron. en saga
Österrikisk roman om vilken jag tidigare skrivit: "I hans Frånvaron. en saga möts fyra personer i en järnvagnskupé. Genast börjar de berätta långa berättelser för varandra. 'Det är kvinnan, som självklart riktar sig till de tre andra och säger:' [tre sidor lång monolog följer]. De fortsätter att följas åt. En dag är en av de försvunnen.
Jag älskar Frånvaron. Du kommer säkert att hata den. Läs den."

Heiner Müller - Jag är en neger
Ett land vars författare man inte hör så ofta talas om nuförtiden är det som hette Tyska Demokratiska Republiken. Med smeknamnet Östtyskland.
Den östtyske dramatikern Heiner Müller var en gång i tiden den mest kände H. Müller. Jag är en neger är en volym som innehåller "Såret Woyceck", ett tacktal han höll när han fick Büchnerpriset 1985 ("Alltjämt rakar Woyzeck sin kapten, äter de föreskrivna ärterna, plågar med sin oartikulerade kärlek sin Marie, hans land numera en stat omringad av gengångare: fältjägaren Runge hans blodige bror det proletära verktyget för Rosa Luxemburgs mördare; hans fängelse heter Stalingrad(...)hennes tyska minnesmärke Berlinmuren, revolutionens pansartåg stelnat till politik.", övers. Lars Bjurman) och en diskussion dagen efter prisutdelningen.
Ett urval av Müllers pjäser finns på svenska i Hamletmaskinen och andra texter.