Åtta länkar en lördag

Harvey Pekar vs The Thing
En sida ur en serie i den kommande Strange Tales II, en tidning där indieserieskapare gör serier med Marvels superhjältar. Harvey Pekar skriver, Ty Templeton tecknar.

Hombres necios que acusáis av Sor Juana
På Old Poetry. Med en tolkning till engelska som diskuteras i kommentarerna.

Carl-Johan Malmberg om Jean-Luc Godard
"Jag förstod något, inte bara om Godard, inte bara om film, utan om konst överhuvudtaget: att man inte måste förstå den för att uppleva den. Det som var hårt och svårbegripligt kunde tvärtom vara betydligt starkare än det man omedelbart fick grepp om. Det viktiga med Godards Två eller tre saker jag vet om henne var själva känslan den förmedlade. Den känslan kan jag bara beskriva med ett ord – lycka."

Karin Dreijer ska göra varulvsfilmmusik
"Sveriges Lady Gaga" kallar filmregissören Honey Is Cool-, Knife- och Fever Ray-sångerskan. Filmen är en varulvsvariant på "Rödluvan".

Red Riding Hood-trailer
Trailer för filmen i fråga. Med vad som borde vara Dreijer-musik i bakgrunden.

Trailer för kortfilmen Little Red Riding Hood
Av David Kaplan och med Christina Ricci.
Jag har sett ytterligare en kortfilm, jag tror fransk-kanadensisk, som kombinerar "Rödluvan" och varulvsmyten. Fast den var en rätt trogen version av en av varianterna på sagan från innan bröderna Grimm tecknade ner den.

Om Angela Carter och In the company of wolves
Och tidigare så har jag skrivit om Carters version av sagan - filmen och novellen.
Anspelningarna på Rödluvan är vanliga i varulvsfilmen. Som i Ginger Snaps Unleashed (eller Ginger Snaps 2) där man vänder och vrider på rollerna i sagan. "Varg, flicka och jägare. Deras roller är här inte längre självklara."

Red - seriealbumet som nu blivit film

I början av Red får den nye CIA-chefen se ett hemligstämplat videoband. Detta handlar om en av U.S.A.s lönnmördare. När han kommer ut ur visningsrummet ger han order om att döda agenten som bandet handlar om. Ingen får någonsin veta att något sånt har hänt, att världen en gång var sådan.

Agenten på bandet heter Paul Moses och lever ett tillbakadraget pensionärsliv. Att skicka tre män att döda honom visar sej vara en dålig idé. Moses dödar männen och ger sej iväg för att få fatt på dem som gav ordern.

Denna serie av Warren Ellis (text) och Cully Hamner (bild) är som en actionfilm avskalad till sin kärna. Moses tar sej från punkt A till punkt B som han tänker skjuta sönder. Temat med den åldrade slagskämpen som dragit sej tillbaka är vanligt i amerikansk populärkultur. Och knutet till bilden av den amerikanske mannen. Oftast bara som undertext. Men här klagar Moses hela tiden medan han dödar folk till vänster och höger (och kallar de män han dödar för barn) att det inte längre finns några män som tar ansvar för vad de gör.

Men som den gamla tidens man är han också uttalat ett monster: "If I am a monster -- and i was a very quiet, loyal monster -- then I am quite definitely your monster."

Det här är kanske inte så subtilt. Vad som ändå hindrar serien från att bli enbart en enkel action är Hamners lite kantiga men väldigt smidiga teckningar.

Nu har då albumet blivit film. Det som är en kvalité hos serien - att den sextiosidiga Red enbart berättar det nödvändigaste av historien borde egentligen göra den lite problematisk att filmatisera. Det skulle bli en rätt kort film om man var förlagan trogen.

I filmversionen, där Bruce Willis spelar huvudrollen, har de lagt till en massa andra åldrade agenter. Och verkar ha gjort det till något av en komedi. Varken Expressens eller DNs recensioner nämner att filmen bygger på en tecknad serie. Utan handlar mest om skådespelarna. (uppdatering: inte heller Svenskan nämner förlagan, det gör dock Elin Larsson i Metro. Hon föredrar serien som hon säjer är tajtare)

Filmen har ändå fört något gott med sej. Tidigare fanns Red i samlad form enbart med den usla Tokyo Storm Warning (dessa ingick i en svit på fyra fristående miniserier som Warren Ellis skrev där förutom Red sf-serien Mek är rätt bra). Förra året gavs den pågrund av filmversionen ut i egen volym.

Det är en effektiv och underhållande tecknad serie. Som kanske inte är så väsentlig. Men har en hel del energi och mycket våld.

Den sårade

Ge mig din näsduk, syster,
för jag är allvarligt sårad.

- Säg mig vilken näsduk du vill ha:
den rosa eller den olivfärgade.

- Jag vill ha en broderad näsduk,
som i sina fyra hörn
har ditt hjärta insytt.

Rafael Alberti
1924
övers. Bo Magnusson.
I Alberti-urvalsvolymen Du som är ljuset

På den mexikanska bokkartan

Stora Os bokgeografi har kommit till Mexiko:

en mexikansk bok
Juan Rulfo - Pedro Páramo
En man kommer till byn Comalo och letar efter sin far som han aldrig träffat. Det är något underligt m,ed den lilla byn.
"Jag är något sådant som inte stör friden för någon. Och du ser att inte ens nere i jorden har jag tagit någon plats. De lade mig i din grav, och jag fick mycket väl rum i din armhåla. Här i hörnet där du finner mig. Jag kommer just nu att tänka på att egentligen borde det vara jag som höll dig i mina armar. Hör du? Där ute regnar det. Hör du inte hur regnet piskar?" (övers. Karin Alin). Rulfo skrev bara en roman. Eftersom det var tillräckligt. Från 1955. Romanen säjs ha haft ett stort inflytande på den latinamerikanska berättarkonsten.

en mexikansk författare
Carlos Fuentes
Förr hördes man ofta talas om Fuentes. Som skrivit böcker av många slag. Från realistiska romaner till magiskt realistiskt underliga men läsvänliga tegelstenar. Och essäer. Och så en thriller (visserligen en rätt dålig sådan). När jag tidigare skrivit om Fuentes har jag påstått att min favoritfuentes är Terra Nostra ena gången, och Cristoffer Ofödd andra gången. Dessa tillhör då den tjocka konstiga (fast inte så konstiga) delen av hans bibliografi.

en mexikansk bok jag inte läst
Sor Juana Inéz de La Cruz - Poems, Protest, and a Dream: Selected Writings
Octavio Paz, som nämns i Os inlägg, har skrivit en bok om Sor Juana (den finns på svenska). Hon var en mexikansk nunna på 1600-talet. I den utmärkta boken finns utdrag ur hennes dikter. Men lite mer av hennes produktion som innefattar sonetter, kärleksdikter och protofeministiska skrifter borde man läsa. Detta urval utgivet på Penguin verkar som en bra början.

Readymade

Skräppost - kommentar till inlägg om Mumin

uua, rzdvd ch wnuykscd b rqkub.
sknw kfphwjex t fh o!
qfc hot
porn, drxf hn fw h fcyb i.
fupsmf nuoblo bife h ndxj. bqt, adult
toys, nwso x lveyhfbx b yofyij tm ywjt wgw.
ofc kv igw.

Anonym 2010-11-17

Legion - en film om en ängel med maskingevär

För många år sedan såg jag (delar av) en dålig film där en manusförfattare, spelad av en av skådisarna från Degrassi High, ägnade månader åt att skriva ett filmmanus som han inte lät någon annan se. När hans partner till slut hade fått tid med ett filmbolag så visade det sej att det enda han hade skrivit var meningen "angels with machine guns".

Jag tror inte det första utkastet till filmen Legion från i år skiljde sej så mycket från det manuset. Även om det, av budgetskäl får man anta, bara är två änglar med i filmen och bara en av dem är beväpnad.

Han har nu desto fler vapen. Och det kunde väl ha varit en hyfsad utgångspunkt för en kanske inte bra men underhållande film. Redan John Milton (Det förlorade paradiset) visste att änglar med samtida vapen var en slående kombination.

Nu är tyvärr filmen tråkig. Gud har förlorat tålamodet med mänskligheten och ska utrota den. Eftersom han med regnbåge och allt lovat att inte dränka oss den här gången så sänder han något oväntat en slags pseudo-zombies för att ta död på oss. Eller mest en av oss.
Ett ofött barn som på något sätt som inte förklaras ska bli mänsklighetens räddning. Filmen är inte mycket för förklaringar och verkar inte ha bestämt sej för om detta är Jesus II eller om som det också antyds är att barnet inte är menat att födas som gör att han kommer med hopp. En svala som faller ned från skyn utan att Gud menat det skulle kanske bryta hans makt över oss. Eller nåt. I ett tidigare utkast till manuset kanske detta förklarades. Eller, kanske troligare, så stod det bara "bäbi=mänsklighetens räddning".

Hjälten är en ängel, spelad av Chaucer från A knight's tale, som vägrar lyda order och har skurit av sej sina vingar. Han kommer till en litet fik mitt i ingenstans där frälsarens blivande moder står och röker höggravid (precis som jungfru Maria gjorde på sin tid när det på cigarettpaketen också fanns varningstexten: kan leda till att ditt barn blir messias).

Endast två av kvasi-zombierna, som är människor besatta av änglar, har filmmakarna lagt ner tid på. Den ena av dessa är visuellt rätt lyckad men skjuts snabbt ner (du kan se honom i trailern så slipper du se hela filmen). Handeldvapen visar sej vara ett förvånansvärt effektivt medel mot apokalypsen. Om de ändå haft några Uzi i Sodom.

I slutet av filmen blir den en Terminator-kopia. Fast våra hjältar jagas ungefär i fem minuter. Vilket är lite att missa poängen med Terminator-filmerna.

Att änglarna är the bad guys är i sej en lite underhållande idé. Men inget som kan rädda filmen. Jag var tvungen att ta fram ett Preacher-album (av Garth Ennis) ur bokhyllan för att få en dos av den hädiska våldsunderhållning som vart mej lovad av filmens trailer.

Om Gud förlorar tron på mänskligheten så är det förståeligt om den fortsätter att göra så här trista filmer.

13 månar

"The thin white line" med Thirteen Moons.
Från albumet Little dreaming boy som kom 1986. Bandet hade en mindre hit med låten "A true story" från samma album.
Egentligen är albumet bättre som en helhet - men "The thin white line" ger i alla fall en uppfattning om hur de låter.

Tematrio efternamn

Lyrans tematrio handlar idag om böcker med efternamn i titeln:

Douglas R. Hofstadter - Gödel, Escher, Bach - ett evigt gyllene band
Om talteori och zenbuddhism. Efter varje kapitel som kan handla om fugor och översättning finns en berättelse med Akilles och sköldpaddan som illustrerar det som tagits upp. I en av dessa ser de en fotbollsmatch på en TV som visar alla möjliga versioner av spelet. Bollen är platt, det är en sak som är säker.
En bestseller en gång i tiden.

Lars Gustafsson - Poeten Brumbergs sista dagar och död
Gustafssons debutroman från 1959. Den börjar med att berättarens pipa går sönder efter att han, som han brukar göra, slagit den i bordet för att få bort askan. Flera av hans vänner har olika teorier om varför pipan gick sönder. En av dessa är att dess tid var inne. Berättaren kommer att tänka på poeten Brumberg och historien om hans sista dagar.
I romanen finns flera andra historier och en roman-i-romanen om en furste.
Det skulle ta Gustafsson flera romaner innan han skrev en som var lika bra igen.

Jonathan Swift - Gullivers resor
Swifts roman är uppdelad i fyra böcker. De två första om lilliputtarna och om jättarna har gjorts om till barnböcker. Och själv uppskattade jag flera av dessa varianter som liten. Men originalet är ändå bäst. Mycket av satiren, det obscena och misantropin i böckerna har försvunnit i barn- och ungdomsversionerna.

Veckans bild av Jim Woodring

Bild av Jim Woodring (klicka på den så blir den större).
Ur den kommande serien Congress of the animals
från Woodrings blogg

Åtta länkar en lördag

Ways not to die: Kneegasm'd
Mynewplaidpants har ett återkommande inslag där han skriver om en dödsscen i en film (med bilder). Den här gången om en scen ur Scott Pilgrim vs the world - en av de mer omdiskuterade (om man inte sett filmen eller läst serien så ska man kanske veta att han avslöjar avsnittets klimax).

As small as a world and as large as alone del 72
Nytt avsnitt av Asaawaalaa, som titeln brukar förkortas, en sf-serie tecknad av Rasmus Gran och skriven av Gran och jag.

En ångestframkallande Tintin: X'ed Out
Simon säger om den senaste tecknade serien av Charles Burns (Black hole).

Sean Collins om Amor y cohetes
Collins har fortsatt sitt Love and Rocktober-tema in i november och skriver här om en samling av de serier av Los Bros Hernandez som varken var Locas- eller Palomar-serier. Jag har själv den här. Den innehåller en hel del bra. Bland annat en serie om Frida Kahlo.

Sean Collins om Birdland
också ett love and rocktober-inlägg. Om den pornografiska tecknade serien av Gilbert Hernandez. "by the project’s very nature, the human bodies with which he has always shown such proficiency must needs connect. I mean, just look at the amount of luscious, loving detail Beto puts into, say, Mark’s body hair, or Inez’s vagina"
Birdland har jag också.

Robert Bly läser dikter på sin 80-årsdag
"The donkey's ear" och "Something About Morning Pajamas". "
"I’ve been talking into the ear of a donkey./I have so much to say, and the donkey can’t wait/To feel my breath stirring the immense oats/Of his ears. . . "

"Something About Morning Pajamas" av Robert Bly
"When you've been sleeping all night in a warm bed/There's sometimes a playful odor in your pajamas/It's a bit lowlife, but satisfying/It is some sort of fragrant warmth/That your balls created during the night."

Tranströmer

I helgen i en paus i bokslängandet kom jag och min entusiastiaske bokförstöringsmedhjälpare (som ville att jag skulle slänga betydligt fler böcker) att prata om Tomas Tranströmer. Som ofta när Tranströmer kommer upp kom också nobelpriset upp.

Min bokkastningskumpan undrade varför man alltid nämnde just Tranströmer som kandidat. Varför till exempel inte Robert Bly? Han har också skrivit en del snygga bitar.

På vilket jag svarade att Tranströmer har ett jämnt författarskap utan en Järn-Hans på sitt samvete.

Som man gärna vill så hade min kamrat glömt bort att det var Bly som skrev Järn-Hans. Och visst - man kan inte skriva Järn-Hans och få nobelpriset.

Men vi gick vidare till varför Tranströmer är det enda svenska hoppet i nobelprissammanhang. Jag gillar Tranströmer. Jag skulle aldrig få för mej att slänga en Tranströmer (kanske om jag hade haft memoarerna).
Att han så självklart skulle stå högre än alla andra nu levande svenska författare känns ändå lite tveksamt.

När Günther Grass fick nobelpriset talade han inför publik i Stockholm. Och fick frågan vem han tyckte skulle få priset nästa gång. Han svarade P. O. Enquist. Den tidigare skrattande och applåderande publiken lär ha blivit tyst och tittat obekvämt på varandra.

Vi vet inte hur stor Enquist är utomlands, som min medFahrenheit 451-brandsoldat uttryckte det och vi fortsatte i stället att tala om Musikanternas uttåg - en av de få böcker han nog hade blivit arg om jag hade försökt att slänga.

Nu anser jag inte att ett nobelpris säjer särskilt mycket. (Och den senare delen av Enquists författarskap tycker jag är rätt tråkigt.) Men det ständiga framhållandet av Tranströmer som vår ende svenske kandidat är ändå lite besynnerligt. Särskilt eftersom det ofta är människor som verkar ha läst högst ett dussin poeter (varav minst två är Bob Hansson) som varje år hoppas att Tranströmer ska få det.
När blev Tranströmer poesins Astrid Lindgren?

bokgeografi danmark

O besöker nu Danmark på sin boktripp.
Danmark var det andra landet vars nationaldag (eller då grundlagsdag) jag uppmärksammade här med en lista (10 bra danska romaner)

En dansk bok:
Villy Sørensen - Ragnarök
En av böckerna på grundlagsdagslistan var denna från början av 80-talet. Som titeln antyder så bygger den på de gamla nordiska myterna med Tor, Loke och Balder och de andra glada asarna. Sørensen återberättar flera av sägnerna rätt så troget. Men knyter dem samman med sitt språk och en undertext om makt. Det är en tunn liten volym men en stor roman.

En dansk författare:
Michael Strunge

Popsang

Jeg ville gerne være et foto
af en højtidelig og simpel popsang
i din bankende brystlomme
mellem bolsjer og smøger

En svensk antologi med dansk 80-talspoesi hette Beväpnad med vingar. Raderna är från Strunge som var en av de ledande danska poeterna. Strunge närmade sej ofta punken och rocken och annan musik. Som i diktsamlingen Popsange från 1983. Den är indelad i fyra sidor. Som på en dubbel-lp. Och Strunge är också ofta tidsenligt depprockig i sina dikter. Men man behöver inte vara en svartklädd 17-åring för att gilla Strunge. Hans poesi är alltid vacker.
Strunge dog ung. Men hann under sju år ge ut elva diktsamlingar som finns samlade i en (svart) volym. På danska då. Det finns alldeles för lite Strunge på svenska.

En dansk bok jag inte läst:
Inger Christensen - Det målade rummet
En annan bra poet är Inger Christensen. Hon skrev också romaner (och barnböcker). Nu har Modernista börjat ge ut dessa på svenska. Det målade rummet recenseras bland annat i Aftonbladet. Jag har bara läst ett tal av henne på något PEN-klubbmöte. Det var rätt bra. Så även om bra poeter inte med nödvändighet skriver bra romaner så borde man kanske läsa någon av hennes romaner (och någon av hennes barnböcker - men jag tror inte att Modernista ger ut dem.)