Läst i december

Årets sista månad blev en rätt bra läsmånad. Och det har varit ett bra läsår. Om man inte räknar seriealbum så har jag läst 123 böcker i år.

Levnad av Gunnar Adolfsson 

Memoarer av den kommunistiska redaktören, riksdagsledamoten och arbetarförfattaren. Omläsning. 

Historier av Antonella Anedda

"Och plötsligt tröstar detta andrum/även oss skeptiska, som en vinter/när vi lutade oss ut över balkongen och såg/svärmen av tauriderna helt oväntat klyva den mörka himlen." övers. Ida Andersen och Nina M. Olsson

Italiensk poesi. I Lyrikvãnnens Lilla serien. 

Jordväxling av Heidi von Born 

"Den svenska ensamheten står/orörlig som en frusen rönn/och väntar in vintern." 

Duplex av Kathryn Davis 

Bokcirkelbok. Märklig roman om robotar och trollkarlar. 

Legionärerna av Per Olov Enquist

Sekonden av Per Olov Enquist 

Min omläsning av P. O. Enquist fortsätter. Legionärerna var Enquists riktiga genombrott och håller fortfarande att läsa. Sekonden är den bästa svenska roman om idrott som jag läst. 

Under hjulet av Hermann Hesse

Roman. 

Spanskt testamente av Arthur Koestler 

Bok om hur Arthur Koestler blir fängslad av de spanska fascisterna i början av inbördeskriget. Skriven när författaren fortfarande var röd. Omläsning. 

De yttre boulevarderna av Patrick Modiano

Elric av Melniboné and other stores av Michael Moorcock

Jag har läst en hel del Moorcock tidigare men det här var min första av hans Sword and Sorcery-böcker. Titelberättelsen läste jag för en bokcirkel. 

Confessions of a Disloyal European av Jan Myrdal 

Jag och min flickvän Janet har läst den här högt för varandra. Jag har tidigare läst den i Jan Stolpes översättning men det här var första gången jag läste den på engelska. 

Grand Union av Zadie Smith

Novellsamling. 

Man trampar er på tårna. Det är DADA

När Grant Morrison skriver serien (och Richard Case oftast tecknar den)så är Doom Patrols huvudmotståndare The Brotherhood of Dada. Gruppens namn var inspirerat av superskurksgruppen Brotherhood of Evil som hade varit skurkar till den första versionen av Doom Patrol och kom från en tid då superskurkar kunde kalla sej sjalva för evil utan att någon tyckte det var särskilt konstigt.

Den här gruppen kallade sej istället för Dada. Dada var en modernistisk konst- och litteraturrörelse som uppstod under andra världskriget. Den föddes i Zürich men fanns under några år i flera europeiska länder. Det var en experimentell rörelse där gränsen mellan konst och upptåg var tunn. Dada var lite olika i de olika platser där den fanns men den var alltid uppstudsig och absurd och mot den rådande ordningen med slagord som "DADA TALAR inte. DADA är ingen fix idé. DADA slår inte ihjäl flugorna." (övers. Ingemar Johansson)

Också Brotherhood of Dada är absurda och stör den rådande ordningen. Den första versionen av gruppen uppför sej trots namedroppande av dadaister ändå lite som en vanlig superskurkgrupp fast lite mer bisarr med en tavla som hotar svälja världen.

Den andra versionen av gruppen med Agent "!" och The Love Glove (se bilden nedan) och flera medlemmar passar bättre in på namnet. Och deras upptåg där gruppens ledare Mister Nobody ställer upp i presidentvalet överskrider gruppen sin superskurkroll och blir till superdadaister.

Om du vill läsa mer om Dada så rekommenderar jag Ingemar Johanssons antologi Dada. 

Ljusstöparen

Candlemaker är en skurk i några av de sista numrena av Grant Morrisons och Richard Cases Doom Patrol . Han har ljus på huvudet vilket ju passar bra l dag. Candlemaker är en av Dorothy Spinners låtsaskompisar. Dorothy är en liten flicka med apansikte och övernaturliga krafter. Både Dorothy och Candlemaker är också med i TV-serien Doom Patrol

Superkraften att ha alla superkrafter som du inte tänkt på

I Doom Patrol 26 så introduceras den japanska superhjälten The Quiz. Hon har alla superhjältekrafter som du inte tänkt på än.

Du kan försöka själv tänka alla möjliga superkrafter. De du missat att tänka på är de som hon har. 

The Quiz tillhör superskurksgruppen Brotherhood of Dada. Mer om dem i nästa lucka. 

Brian Bolland

Det enklaste sättet att läsa Grant Morrisons Doom Patrol är att skaffa eller låna seriealbumen. Serien finns samlade i sex seriealbum eller tråden paper backs.

Omslagen till dessa är tecknade av Brian Bolland som också gjort ett par av omslagen till de enskilda numren.

Brian Bolland är en engelsk serietecknare som tecknat Judge Dredd, Killing Joke och Camelot 3000. Han gjorde också omslagen till Grant Morrisons Animal Man.

Ovan är omslaget till första albumet Vol. 1: Crawling From the Wreckage (som fått namn efter den första berättelsen men innehåller ytterligare ett par nummer). Och nedan är omslaget till Vol. 5: Magic Bus som jag valde på grund av jultemat.

Tlön, Uqbar, Orbis Tertius

"Hur skulle man kunna låta bli att hänge sig åt Tlön, åt det detaljerade och omfattande beviset för en ordnad planet? Det är meningslöst att svara att verkligheten också är ordnad. Kanske är den det, men enligt gudomliga lagar - jag översätter: omänskliga lagar - som vi aldrig riktigt kan förstå. Tlön må vara en labyrint, men den är en labyrint uttänkt av människor, en labyrint bestämd till att tydas av människor."

ur "Tlön, Uqbar, Orbis Tertius" av Jorge Luis Borges, övers. Johan Laserna

I den första delen av Doom Patrol av Grant Morrison och Richard Case, Crawling From the Wreckage, så hotas den "verkliga" världen tas över av sina fiktioner och slukas upp av Orqwith.

Orqwith är uppenbart inspirerat av novellen "Tlön, Uqbar, Orbis Tertius" av Jorge Luis Borges. Det är en av mina favoritnoveller av Borges. Om ett fiktivt land med andra fysiska regler som börjar dyka upp i vår värld genom en gammal ordbok.

Man skulle kunna tänka sej den berättelsen som en lång tjock fantasyroman. Kanske med drakar och kartor och ordlista. Men Borges novell är på tjugo sidor (Jag minns på litt.vet. att vår föreläsare en gång frågade hur Umberto Ecos Rosens namn skiljde sej från en berättelse av Borges och att jag svarade att Borges Rosens namn hade varit mycket kortare.) 

"Tlön..." finns i Fiktioner. Förutom "Tlön..." så innehåller den flera spännande ficciones som en om ett bibliotek som innehåller alla möjliga böcker, om en man som försöker skriva Don Quijote trots att den redan blivit skriven och mycket mera. (Du kan också hitta Fiktioner i samlingsvolym Borges 1).

Crawling From the Wreckage består av de fyra första numrena av serietidningen efter att Grant Morrison tagit över (bilden nedan är från Doom Patrol 22). Och egentligen är det ingen särskilt märkvärdig historia. Den här mest som syfte att introducera den nya gruppen. Men anknytningen till Borges visar på att detta inte kommer att bli en vanlig superhjälteserie. 

Grant Morrison tar över Doom Patrol

Efter att den första tidningen med Doom Patrol läs mer så dröjde det till 1987 tills de fick en ny tidning. Den ska inte ha varit särskilt märkvärdig. En normal superhjälteserier. Tills Grant Morrison tog över den i och med nummer 19 av tidningen februari 1989.

Grant Morrison var en av flera brittiska serietidningsförfattare som började skriva för de amerikanska serietidningarna på 80-talet. Innan hen tog över Doom Patrol så hade hen skrivit den obskyra superhjälten Animal Man med framgång för förlaget DC Comics som också gav ut Doom Patrol.

Grant Morrison bröt med hur serien varit under de första 18 numren och började tillsammans med tecknaren Richard Case skapa en version av serien som anknöt till de bisarra delarna i originalet.

I Doom Patrol (v 2) 20 (återtryckt i det första albumet av serien) så skriver Grant Morrison att "I decided straight away that I would attempt to restore the sense of the bizarre that made the original Doom Patrol so memorable. I wanted to reconnect with the fundamental, radical concept of the book – that here was a team composed of handicapped people".

Jag ska senare i kalendern ta upp mer om Doom Patrol och funktionshinder (och hur den tyvärr inte är så radikal där som man skulle kunna önska) men det känns passande att nämna temat i dag på internationella funktionshinderdagen.

Bilden överst är från Doom Patrol 19 och föreställer Robotman och den då nya seriefiguren Crazy Jane.

Doom Patrol av Arnold Drake och Bruno Premiani

Serien Doom Patrol började år 1963 i tidningen My Greatest Adventure nr 80. Den skrevs av Arnold Drake och tecknades av Bruno Premiani. Till skillnad från tidigare serier i tidningen så var det en superhjälteserier. Den var inspirerad av den då nya populära serien Fantastic Four av Jack Kirby och Stan Lee.

Liksom Fantastic Four så bestod Doom Patrol av fyra medlemmar:

Elasti-Girl – en kvinna som kunde växa och krympa. Hennes krafter påminde om Mister Fantastics och liksom Invisible Girl så är hon gruppens enda kvinnliga medlem.

Robotman –'en mänsklig hjärna i en robotkropp, gruppens svar på FF:s The Thing

Negativen Man – en man med en energivarelse som visuellt påminner om Human Torch (men med en mer plågad personlighet). Arnold Drake tog hjälp av Bob Haney när han skapade figuren vilket gör att Bob Haney räknas som medskapare till Doom Patrol

och

Doktor Niles Caulder – ett rullstolsburet geni (hans rullstol var utrustad med allehanda vapen) och gruppens ledare.

My Greatest Adventure bytte namn till Doom Patrol efter några nummer. Detta gör att det ser ut som om denna första version av Doom Patrol höll på längre än den gjorde då det sista numret som kom ut 1969 var Doom Patrol 121.

Även om serien var starkt influerad av Fantastic Four så hade serien en egen ton. Den var lite underligare. Vilket underströks av mottot "The World's Strangers Heroes!" som stod på omslagen. Och bisarra motståndare som Animal-Vegetable-Mineral Man som syns ovan på omslaget till Doom Patrol 89 ovan. Också bilden under är från samma nummer.

Det märkliga och bisarra med gruppen var något Grant Morrison skulle komma att omfamna när han skrev serien på 80-talet.

Doom Patrol-kalender: God jul och gott nytt dada önskar herr Nobody

Årets julkalender på Butter tar ordet kommer att handla om Doom Patrol. En grupp serietidningsfigurer skapade av Arnold Drake, Bob Haney och Bruno Premiani. Den mest kända versionen av dem skrevs av Grant Morrison men det har kommit flera senare versioner. Till exempel senast en TV-serie.

I kalenderns luckor så kommer jag att ta upp olika versioner och olika element i serien. Eller som bakom denna första lucka ha bilder ur serien.

Bilden på Mister Nobody och hans New Brotherhood of Dada nedan kommer från Doom Patrol 51, skriven av Grant Morrison och tecknad av Richard Case.

Läst i november

Jag läste inte riktigt lika många böcker den här månaden som förra. Men ändå rätt många.

När en man faller från himlen av Lesley Nneka Arimah

Novellsamling.

Vi är så många Mukabis av Ingrid Björkman

Svensk bok om kenyansk litteratur med fokus på hur den uppfattas av sin publik.

De gröna männen av Fredric Brown

Humoristisk sf-roman. Jag har en gång i tiden sett en sällsynt usel filmatisering av den här boken. Men romanen är riktigt rolig.

Dracula, Motherf**cker! av Alex de Campi (text) och Erica Henderson (bild)

Vild iris av Louise Glück

"Om ni öppnade ögonen/skulle ni se mig, skulle ni se/himlens tomhet/speglad i jorden, ängarna/obebodda igen, livlösa,/snötäckta –//sedan vitt ljus/inte längre förklätt till/materia."

övers. Jonas Brun

Revolt mot jorden av Robert A. Heinlein

Bisarr revolutionsromantisk högerroman om en motståndsrörelse på månen. Men rätt underhållande.

Tidsler av Christian Stokbro Karlsen

"der er en tid til at sørge//men ingen tid til at glemme//en tid til alle tings afslutning//men ingen tid til at tilgive"

Under månen av Hanna Rajs Lara

"dina fingrar e såå fina/dom vill ja ha/dom vill ja ha så mycket att ja inte kan andas/spräck mig som februariisen/smält mig som i mars april/som de droppar från träden/kinderna gör röda/som solen på våren på våren"

Scott Pilgrim Vol. 2: Scott Pilgrim vs. the World av Bryan Lee O'Malley

Scott Pilgrim Vol. 3: Scott Pilgrim and the Infinite Sadness av Bryan Lee O'Malley

Började läsa om Scott Pilgrim-böckerna och upptäckte att jag faktiskt inte hade läst tvåan och trean förut. Ska bli spännande att se om jag läst fyran.

Loud av María Llovet

Hennes kropp och andra parter: berättelser av Carmen Maria Machado

Novellsamling.

Black Panther by Christopher Priest: The Complete Collection Vol. 1 av Christopher Priest (text) och flera (bild)

Bilden ovan är tecknad av Mike Manley.

Marrow av Robert Reed

Rymdopera.

Klappa händer små av Dan Rhodes

Tidsklyftan av Jeanette Winterson

Roman som ingick i en serie där författare utgick från Shakespeare-pjäser. Här En vintersaga.

Lubiewo av Michał Witkowski

Polsk roman med berättelser om homosexuella i Polen under socialisttiden och efteråt. Jag påbörjade den här för några år sen men läste aldrig ut den av någon anledning. Förrän nu då.

Citerat från årets läsning

"They come from Mobile. Aiken. From Newport News. From Marietta. From Meridian. And the sounds of these places in their mouths make you think of love. When you ask them where they are from, they tilt their heads and say 'Mobile' and you think you've been kissed. They say 'Aiken' and you see a white butterfly glance off a fence with a torn wing. They say 'Nagadoches' and you want to say 'Yes, I will.' You don't know what these towns are like, but you love what happens to the air when they open their lips and let the names ease out."

ur The Bluest Eye av Toni Morrison

"Och på Ptolemaios världskarta, så som den återges i medeltida manuskript, fanns Norge bara i Oceanus Germanicus i form av ön Skandia, vilket forskarna ansåg måste stå för Skåne. Alf hade skrattat åt det. Norge som en del av Skåne. Det måste kunna kallas ett okänt Norge. En undangömd dal i Telemark där man fann barn med skånsk dialekt."

ur Kungen av Europa av Jan Kjærstad, övers. Inge Knutsson

"Människors liv är som romaner, tänkte jag, när man har kommit tillräckligt långt i en roman, även om den är ganska tråkig, undrar man hur det ska gå, och när man har följt en människa länge, även om det är en ganska tråkig människa, undrar man hur det ska gå, vad som ska hända sedan."

ur Arv och miljö av Vigdis Hjorth, övers. Ninni Holmqvist

"But the Stacks comprised the vast majority of the Archives. That was where the books actually lived. And just like in any city, there were good neighborhoods and bad."

ur The Wise Man's Fear av Patrick Rothfuss

"Du är som lik dig, sade sedan Gabriel. Du har icke ändrats.

  Och då öppnade han änteligen munnen:

  Det kan nog vara sant, sade han. Det är bara det att jag icke är i livet.

  Fast du går ju igen i stället, sade Gabriel.

  Jo, sade Konrad. Men det är som en svag och fåfänglig tröst."

ur "Merabs skönhet" i Berättelserna av Torgny Lindgren

"Torgny Lindgren brukade berätta att han låg på soffan och 'hörde' sina romaner som en inre radioföljetong. När han lyssnat färdigt var det bara att skriva ner berättelsen. Om det stämmer är svårt att avgöra för han var en lurig rackare."

ur Skriv först. Fråga sen: Manual för nybörjare av P. C. Jersild

Dessa repriser från Citerat från veckans läsning får avsluta årets jubileumsvecka.

Ärret efter drömmen av Horace Engdahl

En anledning till Horace Engdahls framgång är hans torra lite livlösa stil. Något som smakar så träaktigt måste vara bra för en, tyder på lärdom.

Krocken mellan Engdahls egna prydliga stil och dragningen till bombastiska genrer som romantiken och högmodernismen kan ibland bli smått komisk.

När det kommer till romantiken är Engdahl emellertid uppenbarligen kunnig och ibland lever till och med hans språk upp lite när han skriver om detta ämne.

Kommer man förbi hans tråkiga språk så finns det en del intressant i artikelsamlingen Ärret efter drömmen som samlar texter publicerade mellan 1989 och 2004.

Som när han läser den en gång så populära Corinne av Madame de Staël. Enligt Engdahl så tar det bara en 400 sidor innan man kommer in i verket och får uppleva glädjen av en död klassiker som vaknar till liv.

Å andra sidan avslöjar han sej i texten om Fänrik Ståls sägner som en tråkmåns inte bara till stil utan också i sin litterära smak – Runeborg "ger oss den största gåvan, fädernas tårar" (jomen).

Det finns flera motsäjelsefulla sidor i Engdahls skriftställarskap. Som denna hans förkärlek för föråldrade verk. Han hävdar att det som är verkligt stor konst aldrig nått sin största verkan i sin samtid. Ändå sysselsätter han sej inte sällan med författare som ingen längre läser. Och ofta är det då han är som mest intressant.

I slutet av en essä om Stig Larsson (ett förord till ett norskt urval) så synar Engdahl för en kort stund kritiskt själva grundstenen i sin litterära syn om att bra litteratur är den som överlever sin samtid. Men annars härskar synen om skrivandet som en strid mot omvärlden och publiken i större delen av Ärret efter drömmen.

Författarens förakt för publiken blir av och till här närmast en fix idé och snedvrider annars bra texter om både Gunnar Björling och Denis Diderot. Den senare är i stort en upprepning av essän om Jakob fatalisten i Beröringens ABC. Fast här är det läsdramat Ramaeus brorson som ägnas mest utrymme.

Texterna i Ärret efter drömmen är oftast fullt läsmöjliga och med tanke på ämnena så är boken lättläst.

Men ändå – Engdahl avslutar en lite tråkig essä om Freud som författare med en aforismliknande mening (Engdahl har en ej besvarad kärlek till aforismen) om hur man alltid känner en lättnad när man lämnar ett sällskap. Och jag känner en liknande lättnad när jag slår igen boken.

(Först publicerad 27 december 2011. Några dagar därefter så såg jag på min besöksstatistik att någon med ISP Svenska Akademien hade kommit till min blogg genom att googla på Horace Engdahl.)