Ur Lige før lukketid av Yahya Hassan (1995 – 2020)

OLIVENOLIEN STJAL JEG OG KØBTE SLIK FOR PENGENE

PÅ VEJEN HJEM GICK JEG UDEN OM BETONEN

UD PÅ PARKERINGSPLADSEN

HVOR HVER ANDEN BIL MANGLEDE NUMMERPLADER

DET ROLIGE VED DE GÅTURE

SOM ET EKSIL PÅ TOILETTET

FORSVANDT I UNIVERSET

DA JEG TABTE FLASKEN DER GICK I STYKKER MOD ASFALTEN

ur "Lige før lukketid" i YAHYA HASSAN av Yahya Hassan

Böcker lästa i april

April var en rätt bra läsmånad. Jag läste klart runt ett dussin böcker, som varierade i längd från 37 sidor till 1347 sidor (vilket visar det fåfänga i att räkna antal böcker man läser). De var alla läsvärda.

Detta är dessa böcker.

Städerna inuti Hall av Johannes Anyuru

"I början av våren faller de långa/håren ut och räven/åstadkommer den korta/sommarpälsen/Han vandrar hembort/i stenarna, gruset/levande Någon annan/bär kniven"

Min första Anyuru.

I die at midnight av Kyle Baker

Seriealbum om en man som tagit överdos för att ta livet av sej men ändrar sej. Utspelar sej under en nyårsafton.

För trädets skull av Karin Boye

"Då, när det är värst och inget hjälper,/brister som i jubel trädets knoppar,/då, när ingen rädsla längre håller,/faller i ett glitter kvistens droppar,"

Ett verkligt jordiskt liv: brev av Karin Boye

Brevsamling. En praktisk sak med breven är att Karin Boye är född år 1900 så det är lätt att snabbt se hur gammal hon var när hon skrev breven. Fler författare borde ta efter henne här.

De äter ur din hand, baby av Elis Monteverde Burrau

Elis Monteverde Burraus andra roman. 

Herrarna och djuren av Leif Holmstrand

"Vem förstör de vilsna orden?/Vem förstör den varma jorden?//Solen grävd med varma tassar:/rymdkristall där mörkret gassar."

Ben in the World av Doris Lessing

En fortsättning på Doris Lessings Det femte barnet. Lite annorlunda i tonen än den, bland annat får vi se mer av världen utifrån Bens (det femte barnet i den första romanen) perspektiv. Men minst lika bra.

The Bluest Eye av Toni Morrison

Den här var lika bra som folk påstår.

The Wise Man's Fear av Patrick Rothfuss

Det här är boken som är 1347 sidor lång. Men med nåt undantag kändes den inte särskilt lång. Andra delen i en fantasytrilogi (men den tredje delen har inte kommit ut än – kanske kommer den att bli ännu längre). En slags pikareskroman. Huvudpersonen ägnar sej lika mycket åt musik som magi.

Brev till Malesherbes av Jean-Jacques Rousseau

Fyra brev från 1700-talsfilosofen Jean-Jacques Rousseau om Jean-Jacques Rousseau.

Talk like a man av Nisa Shawl

Märkliga noveller. Fantasy och science fiction (och en essä och en intervju). Mycket bra.

Is av Vladimir Sorokov

Rysk roman om ett hemligt sällskap med varelser som vaknar upp om de fryses i en speciell sorts is och man hackar tills deras hjärtan börjar att tala. En bisarr berättelse.

Skriver mig ut ur världen av Birgitta Stenberg

Noveller, artiklar och dikter.

Ur Polismördaren av Maj Sjöwall (1935 – 2020) och Per Wahlöö (1926 – 1975)

"Ibland tyckte han att det enda normala i hans liv var just hans fru och barnen. I övrigt syntes världen fylld av poliser och förbrytare. Och numera var hans känslor lika negativa mot den ena kategorin som den andra. Det är inte rätt, tänkte han. Livet kan inte vara som en gangsterfilm, med bara två sorters människor."

ur Polismördaren av Maj Sjöwall och Per Wahlöö

10 bra böcker av P. O. Enquist

Den svenske författaren Per Olov Enquist har dött. Jag är inte hemma utan bor för tillfället hos min flickvän. Vilket gör att jag inte har tillgång till mina P. O. Enquist-böcker. Hade jag haft det så hade jag bläddrat i dem nu. Och kanske citerat något passande ur dem. Men när P. O. Enquist fyllde 80 år så gjorde jag en lista med några av mina Enquist-favoriter. Den återger jag nedan, något omarbetad.

Hess
"Inled med en kort precisering: 'hon lämnade honom i september, utan ett ord.'"

Legionärerna
Detta är en så kallad dokumentärroman. En genre som var populär på 60- och 70-talet som blandade fakta och fiktion. En del av den tidend dokumentärromaner kan i dag vara rätt så tråkiga att ta sej igenom. Men Enquists bok om baltutlämningen är fortfarande en underhållande läsning.

Sekonden

"Tanken att pappa skulle välja litteraturen före släggan var ju nästan blasfemisk, i varje fall direkt stötande"
Skildrar en svensk släggkastare som åker fast när han manipulerar en slägga. Han manipulerar dessutom hela det svenska landslagets släggor utan deras vetskap. Som en slags akt av solidaritet. Genom hans liv skildras det svenska samhället från Västerviks hungerkravaller och framåt.

Berättelser från de inställda upprorens tid

En rätt kort novellsamling. Enquist hade bott på stipendium i Västtyskland (samma stipendium gick sen till Lars Gustafsson och Jan Myrdal) och det är en hel del tyskt i novellerna. Delar av novellen "Ur nyckelpigornas liv", som skildrar kvinnofrågan, har kanske inte hållit så bra för tidens tand. Men annars är det en bra samling berättelser. 

Novellen "Öknens alla blommor" gavs för ett par år sen ut i egen volym av Novellix. Men novellerna tjänar på att de läses tillsammans.

Musikanternas uttåg
På sjuttiotalet sökte många svenska författare sej så att säja tillbaka till den realistiska epiken. Men ofta på lite nya sätt. Musikanternas uttåg är en av de intressantare böckerna av det här slaget – en underhållande och stor läsupplevelse.

Mannen på trottoaren
"Den grupp[...]vi tillhörde kom ju alla/från Vietnamrörelsen/där vi kämpat hårt hela våren under parollen/Krossa Vietnamrörelsen"

Pjäs som skrevs tillsammans med Anders Ehnmark. Om vänstern och terrorismen. Den handlar om samtiden men utspelar sej i Tsarryssland. Finns förutom i egen volym också i Ehnmark/Enquist-volymen Protagoras sats. På spaning efter det politiska förnuftet och i P. O. Enquists volym med pjäser Dramatik II.

Nedstörtad ängel
När jag var liten brukade jag ofta läsa böcker om mystiska fenomen – om spontana förbränningar och kristalldödskallar och yeti och sånt. I dessa böcker fanns en fascinerande historia om en man som hade ett kvinnohuvud ovan sitt eget. Uppenbarligen tyckte också Enquist att den historien var intressant eftersom han byggde en roman (rätt fritt) på den. Det är en vacker roman.

I lodjurets timma
Den första Enquist-pjäs jag såg. På TV då. Det är en skrämmande pjäs. Den har senare filmats men jag har inte sett filmen. Jag har pjäsen i en pocketvolym som heter Dramatik men senast gavs den ut i Dramatik I.

Kapten Nemos bibliotek

En barndomsberättelse. Jag är väldigt förtjust i den.

Lewis resa
För min del är jag inte lika glad i böckerna som kommer efter Kapten Nemos bibliotek. Men den här boken om Lewi Petri tyckte jag om. Och det känns som om den anknyter till tidiga delar av författarskapet.

Foto överst av Rickard L. Eriksson.

Andra inlägg om P. O. Enquist här på Butter tar ordet:

Glaskuporna av P. O. Enquist
Som del av min julkalender Svenska framtider från förr så skrev jag om denna sciencefiction-novell av Enquist.

Pastor Peter Husberg - tre författare för priset för en
I en text om sitt författarskap från 1966 så skriver Enquist om hur befriande han tyckte arbetet med Bröderna Casey var. "Det tog tre dagar att klippa och skriva samman 'Bröderna Casey'; efter det gick min roman lättare." (i antologin Tryckpunkter. 23 svenska författare i egen sak).

Protagoras sats
Samling med texter Enquist gjort i samarbete med Anders Ehnmark. Bland annat den ovan nämnda Mannen på trottoaren. 

Doktor Mabuses nya testament
Denna satiriska framtidsdeckare av Enquist och Ehnmark skrev jag om bakom en lucka i Svenska framtider från förr.

Sextiotalskritik
Om den klassiska kritikerantologin redigerad av Enquist.

Brian Dennehy (1938 - 2020)

Bild på Brian Dennehy i Peter Greenaways Arkitektens mage.

Mort Drucker 1929 – 2020

Ur "Superduperman II" av Frank Jacobs (text) och Mort Drucker (bild)

John Prine 1946 – 2020

The lonesome friends of science say
"The world will end most any day"
Well, if it does, then that's okay
'Cause I don't live here anyway

John Prine – Lonesome Friends of Science

Citerat från veckans läsning

"Hon blåser en bubbelgumsbubbla som spricker och täcker hennes rosa ansiktsstruktur. Varefter hon tar dän den och äter upp den igen. Som en symbol för konsumismen. Hon skulle kunna sluka allt, äta upp hela världen till sista smulan och kasta bort den som ett trasigt foliepaket."

ur Polsk-ryskt krig under rödvit flagga av Dorota Masłowska, övers. Tomas Håkanson

"They come from Mobile. Aiken. From Newport News. From Marietta. From Meridian. And the sounds of these places in their mouths make you think of love. When you ask them where they are from, they tilt their heads and say 'Mobile' and you think you've been kissed. They say 'Aiken' and you see a white butterfly glance off a fence with a torn wing. They say 'Nagadoches' and you want to say 'Yes, I will.' You don't know what these towns are like, but you love what happens to the air when they open their lips and let the names ease out."

ur The Bluest Eye av Toni Morrison

Rapport från en skurhink fyller femtio år

"Tur att det finns böcker. Vad skulle man göra annars, jag undrar."

Maja Ekelöf Första okt. 1967.

Jag är inte hemma bland mina böcker just nu. Men hade jag varit det så hade jag tagit fram min gamla pocketutgåva av Rapport från en skurhink av Maja Ekelöf och bläddrat i den. Eftersom det i dag är 50 år sen boken först kom ut.

Boken som kom ut den andra april 1970 var en slags dagboksroman. Kanske hade den inte kallats för en roman i dag men den vann i en romanpristävlan 1970. Tävlingen handlade om att skriva en politisk roman. Och en politisk bok är det, vad man än kallar den.

Boken skildrar Maja Ekelöfs liv från 1965, när hon var 47, till 1969. Med ett par kortare inledande stycken med hennes minnen från början av 50-talet. Bland annat en scen från första gången hon får hjälp från socialvårdsbyrån. Hur hon och de andra som väntar på hjälp "pratade och skrattade. Det låg ett lyckoskimmer över framtiden. Ingen skulle behöva vara utan mat eller kläder i framtiden." Detta följs av en anteckning i "nutid" om den kväljande känsla hon har dagen före ett socialbesök.

Anteckningarna handlar om hennes arbete som städare och hennes läsande. Hon går en akademisk historiekurs på sin fritid och undertecknar en dikt med Fil. Städare. Romanen skildrar också omvärlden och hur Ekelöfs syn på den radikaliseras. Så är titeln på boken tagen från Jan Myrdals Rapport från kinesisk by och boken avslutas med ett citat av den afroamerikanska radikalen Eldridge Cleaver.

Men förutom vietnamdemonstrationer och sådant tar den också upp mer alldagliga saker som att posten inte längre delar ut brev lika ofta. "Bland försämringar som rör mitt liv är postgången. De kör ut posten endast en gång per dag nu."

Mycket av boken handlar om glädjen med att läsa. Maja Ekelöf sänder tacksamma tankar till sina favoritförfattare, många av dem arbetarförfattare. Och hon är arg på sej själv för att hon ibland glömt bort att tacka Moa Martinson.

Och när hon har det svårt är böckerna en tröst. "Hur f-n ska man stå ut–Jag begriper det inte–Så länge jag har nån bok på gång tycker jag det går bra, men sedan... sedan... Jag har nyss läst ut 'Mina universitet' av Gorki. Nu har jag ingen bok i dag–Det enda uthärdliga i detta liv är att veta det funnits människor som tänkt samma tankar och upplevt det samma som man gör själv".

Rapport från en skurhink blev en stor försäljningssuccé. Och Maja Ekelöf kom på andra plats i en omröstning i tidningen Femina om vem som var 1970 års kvinna. Och slog därmed Astrid Lindgren som kom på tredje plats. (Vann gjorde Bernadette Devlin.)

Och den utgåva av boken jag skulle ha tagit fram och läst i om jag kunnat är bara en av många.

Trots denna stora framgång kom Maja Ekelöf bara att skriva en bok till. Eller snarare en halv. En brevväxling med Tony Rosendahl.

Tony Rosendahl var en brottsling som satt på Kumla och något av en kändis. 

Tony Rosendahl var tyvärr en bättre brottsling än skribent men Ekelöfs brev är fina och det märks att det är en vänskap som växer fram mellan dem. 

Brev som boken heter är emellertid inte alls lika stark som Rapport från en skurhink. Dagboksromanen som i dag fyller 50 år är en bok jag ständigt återkommer till. Och den håller väl att läsa (för ett par år sen läste vi den i vår bokcirkel och alla tyckte om den).
Det är synd att Maja Ekelöf inte skrev mer men å andra sidan så var kanske Rapport från en skurhink tillräcklig.

Maja Ekelöf dog i augusti 1989, 71 år gammal.