Tre brødre

Min eldste bror tok kongedatteren ut av berget det blå.
Min annen bror tok sølv og gull, og purpur tok han på.
Jeg fant et sverd bak døren. Det lot mine brødre stå.

Deilig som dagen er kongedatteren.Vel er hun gullet verd.
Prektig er purpurkåpen; den høver til kongelig ferd.
Men bedre enn elskov og gull og purpur er dette mitt nakne sverd!

Deilig som dagen er kongedatteren, fager som sol på snø,
når frem den bryter av svarte bryn og lyser på Ramnahø!
Men ennu sitter i berget søstre til denne mø.

Sæl er du som skal sove inatt i hvite jomfruarm.
Hill dig som skal bære krone og ake i gyllen karm.
Ta byttet og del det jer imellem! Mig volder det ingen harm.

Sølv og gull kan jeg hente i berget både hos drager og troll.
Kongsdøtre vet jeg som venter på mig, bundet med runer og vold.
Og inntil den dag jeg er gammel, sover jeg godt på mitt skjold.

Farvel, mine gode brødre, I rike og mektige menn!
Blåmyren skal jeg fare, og vet ikke selv hvorhen.
Men bedre er det å legge ut enn å vende tilbake igjen!

Arnulf Øverland
1927
ur Berget det blå

Tematrio oskön litteratur

Lyran vill för veckans tematrio veta vad vi läser som inte är skönlitteratur. Nu har jag inte helt aktuellt i mitt minne var gränsen för vad som räknas som skönlitteratur egentligen går. Jag har för mej att begreppet täcker mer än man tror. Men, i alla fall:

Böcker om böcker
hade jag en lista med här förra veckan. Det var mest samlingar av artiklar och annan kortare kritik. Jag läser sånt även i tidningar och på nätet. Men jag föredrar det i bokform. Det man förlorar i aktualitet vinner man i det att det finns en gemensam röst bakom texterna.
Essäer och längre texter skrivna direkt för bokform läser jag också (samt böcker om tecknade serier, filmer, pjäser).

Nationalekonomi
Jag har läst en del nyare ekonomer. Men mina favoriter är de klassiska ekonomerna: Ricardo, fysiokraterna och Karl Marx. De tre banden av Kapitalet har jag läst med stort nöje. Althussers antologi Att läsa kapitalet är också bra. Även om (eller framförallt för att) ett par av essäerna läser Marx såsom man skull läsa en skönlitterär författare. Den franska titeln på den boken skulle också kunna översättas som en uppmaning: läs Kapitalet.

Reseskildringar
(Reseskildringen räknas ibland till belles lettres). Jag har läst betydligt fler reseskildringar än jag har rest själv

Indien väntar

Det ska komma en uppföljare till Indien väntar av Jan Myrdal. Det är anledningen till att jag har bläddrat i och läst om stora delar av denna bok från 1980. Inte för att jag egentligen behöver en anledning. Jag har ofta läst i den genom åren.

Jag känner mej lite kluven till den kommande Red star over India där Myrdal 30 år senare åter skriver om landet. Som det alltid känns lite dubbelt när en av ens favoritböcker ska få en fortsättning. Det är i och för sej lite annorlunda med reseskildringar än med romaner. Och Myrdal har tidigare skrivit bra böcker där han återvänder till tidigare platser han skildrat som Kinesisk by 20 år senare.

Reseskildring är egentligen ett lite snävt begrepp för att beskriva boken. Den innehåller essäliknande kapitel om Indiens historia och långa samtal och berättelser. Avsnitt om Kapten Nemo hos Jules Verne och om indiska kapitäl och om bevattningsteknik. Ämnen och tider blandas. I andra kapitlet åker Myrdal och Gun Kessle in i Indien 1958. Fjärde kapitlet är ett utdrag ur en arbetsjournal från när Myrdal var i landet 1961.

Redan vid det besöket så försökte Myrdal skriva en bok om Indien. Av detta föddes delar av Rescontra och Samtida bekännelser av en europeisk intellektuell.

Sen återkommer Myrdal flera gånger till Indien och bor där under långa perioder. Indien väntar är en bok som i olika former Myrdal hade försökt skriva under arton år.

Hoppen mellan ämnen och tider i boken är en del av vad som gör Indien väntar till en så stor läsupplevelse. Jag har sett denna blandning beskrivas som en brist hos boken. Men det var av en person som ogillade dess politiska tendens.

Och det är ett politiskt verk. Rent allmänt har jag ingen större respekt för de som väljer bort att läsa författare för att de inte håller med om deras åsikter, vare sej det gäller Myrdal eller Mario Vargas Llosa. Men att det politiska innehållit kan utgöra ett hinder för att närma sej just Myrdals rapportböcker och reseskildringar kan jag på sätt och vis förstå.

Året innan Indien väntar, Myrdals bästa resebok (och därmed en av de bästa överhuvudtaget) kom en av hans sämsta Kampuchea hösten 1979 ut. En tunn trist volym där ledare för Röda Khmererna ger sin syn på sin politik ("Vi beskrev tortyren och vi satte våra namn under uppror mot tortyr, men vi förhindrade den inte. (Och vi blev själva torterare när de högre intressena fordrade tortyr och vi blev tortyrernas ideologer.)" som 1964 års Myrdal skriver om de intellektuella.) I Indien väntar finns ett kort samtal om Pol Pot och om kulturrevolutionen.

I ett kapitel om den indiske politikern Bose skriver Myrdal om det tvetydiga hos denne och den indiska radikala nationalismen. Också den vänster Myrdal är en del av och den rapportbokstradition han var med om att skapa har en dubbel sida. Men Indien väntar och dess uppgörelse med den imperialistiska traditionen hör till den bra sidan av den traditionen.

Vilket inte innebär att man inte kan diskutera delar här och där. Som om de indiska naxaliter (alltså maoister) som Myrdal samtalar med här hade en fullt så viktig roll som man här får intryck av. Men berättelserna som kommer från och om dessa naxaliter är i sej mycket läsvärda.

Liksom texten i stort är en stark omtumlande upplevelse. Myrdals prosa är lysande. Boken kräver en hel del av sin läsare. Men det är ett roligt arbete som ger en rik belöning.

Indien väntar tillhör kanske inte Myrdals mest kända böcker. Hur mottagandet av den var vet jag heller inte. På pocketutgåvan finns lika höga beröm som på de tidigare Myrdalarna (och de senare Barndom-böckerna). Men de som står för blurbarna är inte fullt lika namnkunniga.
Ett av citaten på baksidan är ur en recension av den indiska utgåvan av boken. Det verkar ha kommit flera sådana (att boken också getts ut i USA med samma engelska titel gör det lite knepigt att kolla upp) och en ny ska vara på gång. Det är inte helt unikt att svenska reseböcker ges ut i de länder som de handlar om - Stig Dagerman Tysk höst har hyllats i Tyskland - men det är ändå värt att notera och är ett tecken på att Indien väntar är något större än den gängse reseskildringen.

Jag har Norstedts Faktapocketversion av boken från 1985. Det är en läsvänlig utgåva med två nya kapitel. Det ena om poeten Sri Sri. Men tyvärr saknar den originalets fotografier av Kessle. 1980 års utgåva är nog också enklare att hitta antikvariskt.

LASERMANNEN

De senaste dagarna har jag läst om delar av Lasermannen av Gellert Tamas. Jag är nog inte den enda som plockat fram boken ur hyllorna.
Denna reportagebok från 2002 är en spännande läsning. Det finns stunder då språket kanske påverkats lite för mycket av den samtida svenska deckaren. Men allt som allt är det en väl sammansatt bok.
Som lever upp till undertiteln "En berättelse om Sverige" bättre än många svenska romaner från samma tid.

Den hade gärna fått vara mindre aktuell. Malmö känns lite extra kallt den här hösten. Men det är ju ingen fara, tänker man när man går längs Lönngatan. Det är inte såna som ser ut som jag som blir beskjutna. Och så skäms man en smula.

Men nog finns det många som borde skämmas mer.

Citerat från veckans läsning

"Mat gav hon mig också och lät mig krypa ner under fällen bakom sin rygg och sova i sängen, men hon bad mig att inte beröra henne om natten emedan hon var jungfru trots att hon kallades fru Pirjo. Jag förstod inte vad hon fruktade att jag skulle göra henne, men jag lovade att inte röra."
ur Mikael Ludenfot av Mika Waltari, övers. Lorenz von Numers

"Under årtalet bifogade jag en kraftfull förbannelse på latin till ofärd för den människa som stal min bok eller sålde den utan lov. Fru Pirjo hade köpt den billigt och de många namnteckningarna på bokpärmen och de trasiga bladen visade att den hade gått genom många händer, men ändock var den i åratal min käraste skatt. Dess namn var >>Ars Moriandi etc>>. eller med andra ord >>Konsten att dö>>, och när jag säger detta veta alla vilken bok det är fråga om, ty den läses fortfarande och kommer säkerligen alltid att bli läst"
också ur Mikael Ludenfot

Åtta länkar en lördag

That sinking feeling
Bill Forsyths första film. (Klippet är del 1 av 6.) Flera av skådespelarna är samma som i den senare Gregory's Girl. Sex minuter in i klippet berättar en av karaktärerna att han försökt dränka sej själv i en tallrik med flingor och mjölk. En diskussion om olika sätt att ta livet av sej följer. "There's got to be something more to life than committing suicide" fastslår en av våra hjältar. Tyvärr är det här den dubbade versionen. För den amerikanska publiken när filmen släpptes där efter att Gregory's Girl blivit en hit så ersatte man originalets glasgow-dialekt med en edinburgh-dialekt. Dubbningen lär ha kostat mer än själva filmen. När filmen förra året släpptes på DVD i England så valde man underligt nog versionen med detta förvanskade ljudspår.

Bill Forsyth återvänder till Cumbernauld
TV-intervju med Bill Forsyth om Gregory's Girl i staden där den spelades in.

Pixote
Pixote finns tyvärr inte på DVD. Men på youtube. Med engelsk undertext. VHS-ripp och därmed dålig bild.

En dyster liten debatt
Ulf Eriksson om den så kallade debatten kring Mario Vargas Llosa. Som försvar för såna här priser som nobelpriset brukar det framhållas att dessa ger en möjlighet att diskutera litteratur. Men med tanke på hur korkad mycket av diskussionen kring Vargas Llosa varit - där det inte alls verkar som om man behöver ha läst en författare för att fördöma honom - så känns också det argumentet rätt svagt.

Intervju med Grant Morrison
Om ännu en Läderlappen-serietidning. Med japanska och mexikanska läderlappar. Och om hans Watchmen-serie: "The idea was to take the Charlton characters[...]and kind of take the ideas of 'Watchmen,' these sort of architectural constructions, these formal ideas and apply them to a completely new story[...]to create new versions of all those Alan Moore transitions, the little visual cues and thematic cues... and the thematic idea of a comic within a comic. So yeah, it's a new story told using updated versions of "Watchmen" techniques, which we thought it would be fun to do with the Charlton characters." (Alan Moores Watchmen bygger på Charlton-karaktärerna).

Graham Sleights om Harry Harrison
Artikel från Locus - ett litterärt magasin om s/f. Sleights uppehåller sej framförallt vid Make Room! Make Room! (Ge plats! Ge plats!) Jag har tidigare skrivit Ge plats! Ge plats! och dess filmatisering Soylent Green. Artikeln påminner mej om att jag har en oläst Harrison i bokhyllan. Ukronin A transatlantic tunnel, hurrah!. En roman som lär få svårt att leva upp till sin titel.

Miltonic allusion in Kill Bill: What is miltonic allusion
Geoff Klock om Harold Bloom om hur löv används i olika dikter och hur poeterna förhåller sej till tidigare löv inom poesin.

Översättare

Jag har läst två franska romaner bredvid varandra. I taket av Éric Chevillard och En rysk roman av Emmanuelle Carrère. Carrère har jag läst ett par romaner av tidigare. Av Chevillard, en yngre författare, har jag bara läst en. Men de två författarna har jag ändå tänkt på som rätt olika varandra och handlingen i dessa böcker motsäjer inte den bilden.

Ändå tycker jag när jag läser de att de påminner om varandra i tonen. Och jag kunde inte riktigt sätta fingret på varför. Sen inser jag att bägge böckerna har samma översättare - Anna Säflund-Orstadius.
Det är nu inte något sensationellt sammanträffande. Det är två nyare franska romaner (Chevillarden skrevs i slutet av 90-talet men kom ut på svenska 2008, medan Carrèren kom ut i år).

Jag kan inte läsa franska. Och alltså inte bedöma översättningarna. Språket flyter bra - bägge har på sitt sätt en vacker prosa. Recensioner av böckerna som jag sett nämner också bara översättaren (positivt) i en mening eller en bisats.

Just bisatser är det rätt många av i bägge böckerna. Många komman. Detta att bygga bisats på bisats lär vara vanligare i franskan. Och det händer att översättare väljer att försvenska meningsbyggnaden (det är vanligare i nyöversättningar av äldre verk). Men de är fler hos Chevillard än Carrère och det är knappast ett ovanligt val att bibehålla originalets meningsuppbyggnad (och hos Chevillard så skulle det omständiga i berättarrösten bli svårt att återge utan alla dessa utbroderade på varandra snubblande meningar i meningen).
Så den gemensamma svårgripbara tonen kan knappast förklaras en bart med meningsuppbyggnaden.

Snarare tror jag att ekon av översättarens röst finns kvar i ett översatt verk. Och att detta, även om man nuförtiden ofta vill att översättaren ska märkas så lite som möjligt, är en kvalité snarare än en brist.
Även om en översättning bör vara följsam (även om detta inte är ett självklart ideal, det har funnits tider då man sett annorlunda på översättarens roll) så blir en översatt text platt om det inte finns med något av översättarens tonfall. Det säflundorstadiuska i texterna är en styrka.

STITCHES

Veckans bild är tecknad av David Small och är från hans Stitches. En tecknad serie på 300 sidor med undertiteln "a memoir".
Den kom förra året och handlar om författarens uppväxt på 50-talet i USA. Och om en operation han genomgår.

Det är en rätt bra bok och tidsskildring. Small är vanligen bilderbokstecknare. Vilket man kan se i en del episoder. Ibland gör detta att rytmen blir lite avig då serien så att säja avbryts av mer bilderboksliknande berättande. Men effekten blir av och till annorlunda på ett positivt sätt.

En sekvens där huvudpersonen försöker stoppa in en kudde i ett örngott är en av de bättre där man ser bilderbokshandlaget hos tecknaren.
Och så den ovan. Som som vanligt blir större om man klickar på den.

Två Alan Stivell till samma pris som en

Den bretonska "Telenn Gvad" går över i den irländska "Foggy Dew" i detta spår från livealbumet A L'Olympia med Alan Stivell. Publiken är förståeligt entusiastisk.

Japaner, japaner, japaner

O (ej att blanda ihop med 0) har kommit till Japan i sitt bokgeografiska tema.

En japansk bok:
Shinichi Hoshi - Gåvan
Hoshis sf-noveller är som regel korta. Boken är på 128 sidor och innehåller ungefär trettio noveller. En del av de är humoristiska lätt satiriska berättelser. Andra är lyriska små historier som påminner om japanska sägner och spökhistorier. En av de bästa handlar om en man som ger sej ut för att köpa ett paket cigaretter men ingenstans i staden kan hitta någon av alla de tobaksaffärer som fanns där alldeles nyss.

En japansk författare:
Kobo Abe
Abe skrev många bra böcker av olika slag. Absurda pjäser, litterära thrillers (som Den förstörda kartan) och romaner av mer fantastiskt slag. Som mästerverket Kvinnan i sanden. Där en insektsamlare blir kidnappad av en by där byborna bor i sandgropar. Han hålls fånge hos en kvinna. Dagarna går åt till att skyffla bort sand. Sanden riskerar hela tiden att ta över. Allt är täckt av sandkorn. Under romanens gång utvecklas sakta förhållandet mellan mannen och hans fångvaktare.

En japansk bok jag vill läsa:
Ax, Volume 1: A Collection of Alternative Manga
Jag har läst alldeles för lite japanska tecknade serier. All manga handlar inte om robotgeishor eller basketspelande lönnmördare (inte för att det är nåt fel med såna) utan det finns japanska serier av alla slag.
Nyligen kom det en engelskspråkig antologi med så kallad alternativ manga. Som verkar spännande.

(bilden till inlägget har inget direkt med någon av böckerna att göra)

Böcker om böcker - en lista

Just nu läser jag en bok av Samuel R. Delany kallad The Jewel-Hinged Jaw. Som har undertiteln "Notes on the language of Science Fiction". Det är essäer, förord, recensioner och sånt. Alla texterna är lika pretto som om det hade handlat om riktiga böcker.
Såna här samlingar med essäer och kritik tillhör min favoritgenre. Och en bra sån här bok om böcker kan man återkomma till ofta.

På den här listan med tio av mina favoriter av denna slags böcker är böcker med flera kortare texter om olika böcker och författare. Alltså inte avhandlingar eller litteraturhistorior:

Honoré de Balzac - Om litteraturens teori och praktik
Mest om Balzacs eget författarskap. Men huvudnumret är en lång text om Stendhal som är mästerlig.

Roland Barthes - Kritiska essäer
Den här listan är ordnad alfabetiskt efter författarnamnen. Men Barthes passar bra efter Balzac. Då den bäste Barthes-texten, S/Z, är en närläsning av en Balzac-novell. Den finns då inte i den här artikelsamlingen. Där han istället skriver om diverse böcker. Bland annat Butter tar ordet-favoriten Zazie av Raymond Queneau.

Madeleine Gustafsson - Berättelsens röst
Artiklar om Christa Wolf, Arne Sand och Stendhal. Med flera. En viss betoning på tyskspråkiga böcker. Gustafsson är en av Sveriges bästa kritiker. Texterna här är intressanta. Och i slutet av boken finns biografier i urval av författarna som hon skriver om.

Folke Isaksson - Gnistor under himlavalvet
Tjugofem kapitel om tjugofem dikter. Kapitel om en medeltidsballad, kinesisk poesi, "Kommunismens vagga" och W. H. Auden. Han läser Edith Södergran, en Fria Pro-text och Artur Lundkvist. Och om ytterligare 18 dikter. En bok att ständigt återkomma till.

Ola Larsmo - Odyssér
Titelessän har undertiteln "Om 'tid' och 'rum' i den svenska nittonhundratalsromanen" och visst är det sent på 80-talet i boken. En genomgång av P. C. Jersilds författarskap bredvid en text om Frankenstein

F. R. Leavis - Essäer
Essäer om Ezra Pound, E. M. Forster, T. S. Eliot och flera. Bäst är texten om Gerard Manley Hopkins. Hopkins poesi har jag sen aldrig tyckt lever upp till essän av Leavis. Hopkins dikter blir som en skugga av den idé, den bild av Hopkins poesi som Leavis ger.

Artur Lundkvist - Vandringar i böcker
Samling med texter, mest artiklar i dagspressen, om svensk litteratur. Ofta lyfter man fram Lundkvists texter om utländska författare. Men då Lundkvist var så pass framgångsrik som introduktör så är de författare han presenterar där idel välkända namn för en nutida läsare. I den här tjocka samlingen finns recensioner av böcker av Eyvind Johnson, Harry Martinson, Bertil Schütt, Ivar-Lo, Stig Dagerman och en stor mängd andra svenska författare.

Jan Myrdal - Ord & avsikt
Boken har undertiteln "Ett resonemang". Det är en bok om läsning. Från Strindberg till Simenon. Med kapitelrubriker som slutar i utropstecken som "Brödskrivandet alltså!". En mycket underhållande bok.

Ezra Pound - Litterära essäer
Den enda nyttan jag har haft av att ha läst latin är att jag en gång i tiden kunde ljuda mej igenom de latinska styckena i essän här om olika Homeros-översättningar genom tiderna.

Göran Printz-Påhlsson - Slutna världar öppen rymd
"Essäer och kritiker 1956-1971" (kritiker är en pluralvariant av ordet kritik som man inte ser så ofta). Om pornografi, William Golding, Lovecraft, Diderot, protestsångare och sånt.

3 bra filmer

Lyran har som tematrio i dag att man ska berätta om 3 av sina favoritfilmer. Så:

Gregory's girl
It's a well known fact att Gregory's Girl, en skotsk komedi av Bill Forsyth, är en av mina favoritfilmer. Den är en av de bästa feel good-filmerna. Med många klassiska karaktärer och repliker. Som hur Gregorys vän Andy rabblar fakta och alltid inleder med "It's a well known fact..." på Glasgow-dialekt.

Pixote
Film från 1981 om en tioårig småkriminell pojke och hans vänner i den brasiliensiska staden Sao Paulo. Filmen börjar i ett ungdomsfängelse och har en del gemensamt med den senare fängelsefilmen Carandiru, också den regisserad av Hector Babenco. Men där den senare mest känns nattsvart så har Pixote en värme som gör att filmen trots att så många fruktansvärda saker drabbar dess unga hjältar ändå har något upplyftande över sej. Slutscenen påminner om slutscenen i Francois Truffauts De 400 slagen.

Tatjana
Finsk svartvit film. I första scenen låser en av huvudpersonerna in sin mamma i garderoben då hon inte kokat kaffe åt honom. Sen åker han och träffar en vän. De sitter i hans bil och dricker kaffe och sprit. Mycket kaffe, en hel del sprit.
Sen träffar de två östeuropeiska kvinnor. Och dricker stora mängder kaffe. Det säjs väldigt lite i filmen. Det är en Aki Kaurismäki. Det är en kärlekshistoria. Det är en underbar film.