BARNETS DRÖM

Kom en ängel från himlen
med korven i handen
och gav den åt mig -
o hur den smakade!
Och ängeln sade: kom till himlen!
Och vi flög. Och där satt gud.
Med en slicksticka i munnen.
Och gav den åt mig.
Och den smakade då!
Och gud sade: alltid kött
åt fattiga barn,
och bakelser på
o c h g l a s s !
Och vi åt.
Och allas magar nynnade av mättnad.
Och gud sade:
vem sjunger så vackert?

Elmer Diktonius
1930
i Stark men mörk
tredje dikten av tre i avdelningen "Det fattiga barnet"

Neil Gaiman fyller 50 år - vi firar med en lista

I dag fyller den brittiske prosa- och serietidningsförfattaren Neil Gaiman femtio år. Det firar vi med en lista:

Neil Gaimans tio bästa tecknade serier

10. Legend of the green flame
Alan Moores version av Swamp Thing fick Gaiman att börja skriva seriemanus. Den här Stålmannen/Gröna Lyktan/Phantom Stranger-serien utgår från ett av de bästa av Moores Swamp Ting-nummer, det som utspelar sej i helvetet. Samma helvete hamnar här våra hjältar i.
Manuset blev lagt på is och först tecknat av flera artister flera år senare. Detta har påverkat slutresultatet. Men en scen med Stålmannen som hör alla de plågades rop är bra.

9. Brother Power the Geek
En Swamp Thing-histora Gaiman gjorde. Påminner om den mycket bättre Sandman 54. Fungerar nu mest som en påminnlse om en väg Gaiman inte tog. Då han var menad att ta över Swamp Thing efter Rick Veitch (Veitch har gjort bilden till höger, den är från hans drömdagboksserie Rare Bit Fiend).

8. Black Orchid
Ett av flera samarbeten med Dave McKean (två av dessa samarbeten, Violent Cases och Mr. Punch, brukar hållas högt men jag har inte läst dem). Gaiman är forfarande fast i Moores skugga och knyter Black Orchid till Swamp Thing. Serien fungerar inte riktigt som den uppgörelse med superhjälteserien och dess konventioner som den verkar vilja vara. Men McKeans teckningar ger ändå serien något extra. Publicerades på svenska i tidningen Epix en gång i tiden.

7. Whatever Happened To The Caped Crusader?
Neil Gaiman gör Läderlappen. Han gör det mycket gaimanskt. En sista Batman-historia där Läderlappens vänner och fiender, i olika reinkarnationer, berättar historier om The Dark Knights död - alla annorlunda från varandra.
Gaimans historier om historier riskerar ibland att bli lite fåniga. Vilket händer här bland annat i det sentimentala slutet. Men det finns en del ljusglimtar. Som den av berättelserna som är en variant på en gammal Robin Hood-sägen.

6. Metamorpho
Neil Gaimans och Mike Allreds serie Metamorpho var deras bidrag till serieantologin Wednesday Comics. Den gavs först ut i samma format som de gamla amerikanska söndagsseriebilagorna. Som var betydligt större än de nuvarande amerikanska serietidningarna. Denna aspekt av antologin gör att teckningarna blev det viktigaste. Och Gaiman ger här Allred utrymme att teckna allredska saker. Manuset fångar även det bisarrt charmiga i en äldre tids serier. Med en neanderthalare i kostym och ett uppslag där karaktärerna jagar varandra över en tabell med grundämnena.


5. Sandman Endless Nights
Ett album där Gaiman gick tillbaka till sitt gamla Sandman-galleri en sista gång. Sju olika artister tecknar sju olika historier om syskonen med namn på D. Milo Manara, Frank Quitely med flera. Här har Gaiman kunnat välja artister rätt fritt till skillnad från när han skrev tidningen Sandman och därmed kunnat anpassa historierna efter deras penna.

4. Death - High Cost of Living
En annan, tidigare, spin-off från Sandman. Det finns flera miniserier med Döden från Sandman. Gaimans version av Döden är en av de populäraste tolkningarna. Hon ser ut som en glad ung depprockare. Detta är en elegant historia om hur denna Döden lever en vanlig dödligs liv för en dag. Ett gammalt tema som Gaiman ändå lyckas göra något nytt med. Chris Bachalos teckningar är utsökta.

3. Books of Magic
Också den här mini-serien förmår få fram det bästa från sina fyra tecknare. Fyra hörn av magins värld berättas om i fyra nummer. Ett är väldigt sandmanskt, på ett bra sätt, medan det som utspelar sej i framtiden är min favorit. Kantigt och vackert. Gavs ut på svenska som de två första numrena av Magic Fantasy (troligen i ett försök att slå mynt av huvudpersonens likhet med Harry Potter).

2. Sandman
Jag har inte läst riktigt hela den sjuttiofem nummer långa Sandman. Serien är ojämn. Men man kan förstå det genomslag den fick när den kom.

1. MiracleMan
"She was writing a book, and wanted to know what the happiest ending I could think of was.
Ballooons I told her. A big party with balloons." (ur Miracleman 22).

Listan är mer eller mindre en repris från när Gaiman fyllde 49 (ordningen och en och annan formulering är annorlunda). Jag funderade på att i stället ha en lista med hans romaner eller möjligen novellerna. Men jag har läst för lite prosa av honom. Och jag tycker serierna är intressantare.
Bland prosaverken gillar jag flera av novellerna. Medan de romaner jag läst av honom som bäst varit underhållande. Bland de jag inte läst finns emellertid några av hans mest populära och hyllade.

Andra Gaiman-inlägg (förutom de som länkas till i listan) här på Butter tar ordet som kanske kan vara av intresse:

Neil Gaiman och Alan Moore
Om Moores inflytande på Gaiman.

Problemet med Susan - Neil Gaiman och Narnia
Om Narnia i Gaimans novell The problem with Susan och i The Sandman-albumet A game of you

Neil Gaiman och fantasygenren
Om Gaiman i Sverige.

Ytterligare en del om Gaiman står om du klickar på "neil gaiman"-etiketten nedan.
Vi slutar med en förhoppning om att Gaiman idag får en stor fest med ballonger.

Om glädjen i att slänga böcker.

Jag slängde en tio kassar böcker i helgen. Sigurd Hoel, Ivar-Lo, Sara Lidman. Ett par Hjalmar Bergman. Flera John Irving och Sven Delblanc. Författare som jag gillar men som jag hade flera halvdana böcker av.

Kerstin Ekman, Haneif Kureishi (eller hur han stavas), Per Wästberg, Dick Harrison - författare som jag ogillar som jag ändå av någon anledning hade en massa böcker av.

Heinrich Böll på tyska(vem försöker jag lura), Tarjei Veesas på norska. Borges på spanska och Lu Hsûn på kinesiska (de två senares närvaro i min boksamling är obegriplig - jag kan varken spanska eller mandarin).

Thrillers, deckare, science fiction, nobelpristagare. Varken judiska eller grekiska böcker skonades. Författare från en mängd länder och språkområden åkte i hålet. Jag kände mej som Far Ubu i Kung Ubu. "Så, ner med er allihop, ner med er, ner med er! Raska på, ner med er, ner med er, för rövelen!"

Allt som allt gjorde jag mej av med fler böcker än de flesta människor någonsin kommer att äga.

Böckerna som blev kvar i hyllorna andas lite lättare.
Även om de inte alla bör känna sej alltför säkra.

Tyskspråkig trio

I ett försök att få det där att alla de afrikanska länderna klumpades ihop att se lite bättre ut så kommer bokmässan nästa gång att ha tyskspråkigt tema. Vilket gjort att flera bloggare gjort listor på alla tyskspråkiga böcker i sina hyllor. Vilket man kan tycka är ett lite underligt beteende.
Lyran uppmärksammar också det tysksprachliga i sin senaste tematrio där hon vill att man berättar om tre böcker av tyskspråkiga författare.

Peter Bichsel - Barnsliga historier
Det var dåligt med schweizare på de där listorna. Det här är en novellsamling. En novell handlar om en uppfinnare som när han uppfinnit något hela tiden får reda på att det redan fanns. Som televisionen. En annan om en man som beslutar sej för att själv undersöka om jorden faktiskt är rund. Genom att gå i en riktning och se om han kommer tillbaka till utgångspunkten. Och så den underbara novellen "Amerika finns inte", som jag skrivit om tidigare.

Peter Handke - Frånvaron. en saga
Österrikisk roman om vilken jag tidigare skrivit: "I hans Frånvaron. en saga möts fyra personer i en järnvagnskupé. Genast börjar de berätta långa berättelser för varandra. 'Det är kvinnan, som självklart riktar sig till de tre andra och säger:' [tre sidor lång monolog följer]. De fortsätter att följas åt. En dag är en av de försvunnen.
Jag älskar Frånvaron. Du kommer säkert att hata den. Läs den."

Heiner Müller - Jag är en neger
Ett land vars författare man inte hör så ofta talas om nuförtiden är det som hette Tyska Demokratiska Republiken. Med smeknamnet Östtyskland.
Den östtyske dramatikern Heiner Müller var en gång i tiden den mest kände H. Müller. Jag är en neger är en volym som innehåller "Såret Woyceck", ett tacktal han höll när han fick Büchnerpriset 1985 ("Alltjämt rakar Woyzeck sin kapten, äter de föreskrivna ärterna, plågar med sin oartikulerade kärlek sin Marie, hans land numera en stat omringad av gengångare: fältjägaren Runge hans blodige bror det proletära verktyget för Rosa Luxemburgs mördare; hans fängelse heter Stalingrad(...)hennes tyska minnesmärke Berlinmuren, revolutionens pansartåg stelnat till politik.", övers. Lars Bjurman) och en diskussion dagen efter prisutdelningen.
Ett urval av Müllers pjäser finns på svenska i Hamletmaskinen och andra texter.

10 bra finlandssvenska böcker

I lördags var det Svenska dagen i Finland. Något av finlandssvenskarnas nationaldag. Och därmed något som borde ha uppmärksammats med en lista här. Nu hade jag annat för mej i lördags så lite för sent kommer här nu denna lista:

Gunnar Björling - Det stora enklas dag
Urval av Björlings poesi och lite prosa. "Poesins vägar går genom sprängningar av vackertheter."

Heidi von Born - Hungerbarnen
Handlar om en bror och syster i 50-talets Stockholm. De är alltid hungriga. Första boken i den fem romaner långa sviten om Ella Ahrenfri-Bussoli. Jag är inte helt säker på att Heidi von Born räknas som finlandssvensk då hon bor och verkar i Sverige. Vad jag vet är att denna romansvit där vi får följa Ella från det hon är barn tills att hon är vuxen är väldigt bra. De fem böckerna är Hungerbarnen, Kungariket Atlas, Den vita öknen, Tiden är en tjuv och Ropa stenarna tillbaka.

Elmer Diktonius - Stark men mörk
Diktsamling från 1938 som påminner en om att modernism en gång i tiden kunde vara riktigt rolig och underhållande.

Monika Fagerholm - Underbara kvinnor vid vatten
En 50-talsskildring som är mycket olik von Borns i början av listan. Men lika bra.

Tua Forsström - Marianergraven
Diktsamling (eller oratorium) från 1990. "Var inte rädd./Jag kommer inte/för att straffa dig./Vem ser vilddjurets/märke på den/älskades kläder?/Det regnar på vatten/löv och bark/Det regnar på kråkors/och änglars fjädrar/Inför din svaghet/är du stark."

Tove Jansson - Nationalmusei utställningskatalog nummer 438

Willy Kyrklund - Mästaren Ma
Boken består av en samling visdomsord av den fiktive vagt österländske mästaren Ma. Samt kommentarer till dessa av en Yao. Och kommentarer till dessa kommentarer av Li. Yao och Li går oftast direkt emot varandra. Ibland blir kommentarerna till långa utvikningar. Funny, funny shit.

Lars Sund - Colorado Avenue
Finlandssvensk vilda västern när den är som bäst. Den här var väldigt populär bland kritiker såväl som publik när den kom i början av 90-talet. Numera hör man sällan talas om den. Men den är fortfarande underhållande.

Edith Södergran - Samlade dikter
De flesta håller nog med mej om att raderna om att söka en kvinna och att (befogat) besviken finna en själ är bland det fånigaste som skrivits. Men man ska inte låta den dikten stå i vägen för de många bra Södergran-dikterna.

Mirjam Tuominen - Flickan som blev en växt
"I varje handling finns i själva verket inbegripet någonting oemotståndligt löjligt." Undertiteln är "Prosa 1938-1949". Boken innehåller noveller och essäer. Jag har bara läst det här urvalet men Tuominen verkar vara en märklig författare.

Vi har gått vilse i musiken

Anita Lane - Lost in music:


Från Dirty Sings - en tolva med fyra spår som kom 1988. Finns också som extramaterial på CD-versionen av Dirty Pearl.
Det påstås att det är en cover.

Åtta länkar en lördag

"Alla Helgons Dag" med Docent Död
"river ur och räknar almenackans alla blad/räknar illusionerna, räknar alla dagarna/första lördan i november sitter kvar/det är alla helgons dag"

Monkey Shines opening credits
Opening credits till förment 80-talskomedi. Neil Gaiman cameoar.

Mommy is busy - en American Elf av James Kochalka
"Batman have a penis"

So Far Apart - med ett datum som titel
Rene Engströms dagboksserie den här gången är riktigt bra. Rasmus Grans är väl också okej även om jag är tveksam till den nya karaktären Petter.

Voyeurs av Gabrielle Bell
Dagboksserie.

Ursula K. LeGuin om The Iron Dream av Norman Spinrad
Från 1973 när romanen var någorlunda ny i Science Fiction Studies

Warren Peace om James Kochalkas Dragon Puncher

The End
"Det är tisdag, det var mörkt innan jag lämnade mitt arbete
Nog vill jag ha en rock på mig och en Imperietplatta i en kasse, men det har jag inte."
Min bror är på besök (han hälsar) - på sin blogg skriver han om att sakna de svartklädda tonåren.

The book of love is long and boring, no one can lift the damn thing

"The Book of Love" med Magnetic Fields. Från 69 Love Songs.

Man ser oftare nuförtiden Peter Gabriels cover på den här än Magnetic Fields original. Jag har inget direkt emot Gabriel-versionen. Men Magnetic Fields är alltid Magnetic Fields. Och det är lite synd om covern överskuggar originalversionen som ändå är en bra bit bättre.

69 Love Songs är ett trippelalbum med, som namnet antyder, sextionio sånger. Som vrider och vänder på kärlekssången, dess teman och olika genrer. Den är bra.

Peter Straub skriver i LD Beghtols bok om skivan om "The Book of Love" att det är en romantisk sång som uttrycker sej i oromantiska vardagliga ord. Och att detta ger den styrka: "Anytime he uses the words 'anything' or 'nothing' it carries huge emotional freight. And when he says the Book of Love is boring, what he's really saying is: 'I want to hear that book read from the beginning to end.'"

Videon är en så kallad fanvideo av sifnaturen allthelovesongs som har som projekt att göra videor till alla de 69 sångerna på 69 Lovesongs.

Facit på baksidan

Tiden är ute. Lägg ner pennorna.
De två sista rätta svaren är:

2. The Iron Dream av Norman Spinrad. En ukroni (eller som man numera ofta (felaktigt) kallar det: en kontrafaktisk roman) där Adolf Hitler i stället för att bli ledare för nazisterna flyttar till USA och börjar skriva science fiction.
Boken utgörs till största delen av en av de romaner Hitler skrivit. Spinrad ville helst ge ut boken under författarnamnet Adolf Hitler med titeln på denna fiktiva roman: Lord of the Swastika.
Lite förståeligt så tyckte inte hans förläggare att det var en särskilt bra idé.

Romanen är fascinerande. Den berättar historien om det Tredje Rikets uppgång och fall som om det vore en dålig fantasy-berättelse.
Ett utdrag på svenska finns i Janus nr 29. Där det också finns en artikel om The Iron Dream.

och

4. En man med många talanger av Patricia Highsmith.
Också känd som första boken om Tom Ripley.
I mitt inlägg på länken citerar jag Femina-rekommendationen. Som jag nog är ensam om att tycka är rolig.

Ur I förnuftets dagsljus av Michael Krüger

2. Om vintern, i Södern

3

På hemvägen iakttog vi
en åsna som skrek (och hade till sist
inget medlidande längre).

Michael Krüger
övers. Lars Gustafsson
ur långdikten "I förnuftets dagsljus", från det andra avsnittet av sex styckna. Finns i Krüger-urvalet I förnuftets dagsljus.

Baksidestexterna - tre rätta svar och två nya ledtrådar

Vi har fått tre rätta asvar av fem på baksidesfrågorna. De tre rätta svaren finns nedan, samt nya ledtrådar till de två som finns kvar:

1. Gummitummen av Hans Alfredson. Som signaturen Storebror (ett George Orwell-fan förmodligen) mycket riktigt svarade. Boken finns bland annat med på min lista med Tio böcker som passar att läsa när man är riktigt förkyld.

2. Ingen har hittills svarat rätt på denna. Så ni får en till ledtråd. Utdraget är ett av fyra författarcitat. Som presenteras med blurben "Adolf Hitler's SF classic...and the critics rave!"

3. Spiring svarade En biodlares död av Lars Gustafsson. Det är riktigt. En av Gustafssons bästa romaner. Den fanns också med på min lista med de tio bästa böckerna skrivna av herr Gustafsson

4. Inte heller denna har fått något svar. På flera utgåvor av den här flera gånger filmade romanen så står det på baksidan att författaren "has created a world of her own--a world claustrophobic and irrational which we enter each time with a sense of personal danger." Citatet är av Graham Greene. Så Sven Sörmarck är inte bokens ende tillskyndare.

5. Var Tage Danielssons bok (ibland bara kallad Bok. Något annavintersvard, möjligen möjligt att veckla ut till Anna Vintersvärd, svarade rätt på.

De tre vinnarna får äran. Om du svarar rätt på någon av de kvarvarande två så kan du också äntligen upphöra med att vara äreslös.

Bokgeografie laddie - tre skottar

Ensligt O är nu i Skottland på sin bokgeografiska vandring.

Det kan vara svårt att hålla reda på vilka som är skottar. Kommentartråden till min nationaldagslista med 10 bra skotska böcker hade flera förvånade utbrott över att den ene och andre var skotte. Innan den kom att handla om kartheger och rymdvarelser.
Men i alla fall:

Berätta om en skotsk bok:
Muriel Spark - Miss Jean Brodies bästa år
Crème de la crème. Jean Brodie är en lärarinna på en flickskola. Hon håller sej med favoriter och är en gräslig och karismatisk person. Sparks roman är en mycket rolig studie över makten och dess mekanismer. En av de bästa skolskildringarna.
Filmversionen (som bilden till vänster är tagen från) är också rätt bra.

Berätta om en skotsk författare
Grant Morrison är en serietidningsförfattare som numera mest skriver för amerikanska tidningar. Han började emellertid skriva för de brittiska tidningarna. Bland det som kallas för mainstream inom den amerikanska tecknade serierna (det vill säja serier med folk i tajta dräkter som klår upp brottslingar på sin fritid) så är Morrison den kanske nu mest intressanta.
Superhjältegenren är något som många med en viss rätt ser ner på. Men från den tidiga Animal Man till den nyare All-Star Superman så har Morrison givit genren dess kanske märkligaste serier. Och han skriver också en del annat än stålmän och läderlappar. Även om han ofta skriver inom det fantastiska. Från Frankenstein till spionserien The Filth.
Som en första Morrison-serie så rekommenderar jag We3. En berättelse om tre sällskapsdjur, en katt, en hund och en kanin som förvandlats till soldatmaskiner. De tre djuren flyr. På jakt efter vad de vagt minns som hem. Tecknaren Frank Quitely utnyttjar seriemediet till fullo. Det är en vacker och rörande och väldigt väldigt våldsam historia.
Senaste serien Morrison skrivit är Joe the Barbarian som jag tänker läsa när den ges ut i samlad form.
En lista med hans tio bästa tecknade serier finns här.

Berätta om en skotsk bok du skulle vilja läsa
Hugh MacDiarmid - A drunk man looks at the thistle
Jag e' inte så full, mest trött intill döden.
Och det är ganska jobbigt att bägarna ta
med Cruive, Gilsanquhar och di andra.
Man e' inte så rask som man en gång va.
(övers. Jan Östergren)
Hugh MacDiarmids långa spretiga dikt har jag velat läsa så länge jag kan minnas. Det är en dikt full med referenser, pastischer och användande av dialekter. Och ett längre avsnitt utgörs av MacDiarmids tolkning av en rysk dikt. Och jag tror han har lite Dante-verser översatta till skotska med också. Varför inte liksom?
Ett utdrag ur denna gargantuanska skotska dikt finns på svenska i MacDiarmid-urvalet En drucken man beskådar tisteln....