Pamfletter

Apropå stridsskrifter så satt nyligen Per Svensson och Lena Andersson i Babel och talade om pamfletter. De var bägge överens om att pamflettens tid var förbi och raljerade över formen.
Nu består en stor del av dessa två svenska författares skriftliga produktion av debattartiklar (Andersson har nyligen kommit ut med en bok, som jag inte tänker läsa, som bland annat samlar några av hennes artiklar).

Skillnaden mellan en debattartikel och en pamflett är egentligen enbart längden. Om ens den - många stridsskrifter är korta, Svenssons och Anderssons artiklar och krönikor ofta alltför långa.

Jag är ärligt förbryllad över inslaget. Menar Andersson och Svensson att deras argumenterande texter meddelst någon form av alkemi förvandlats till något bättre och finare än pamfletten därför att dessa först publicerats på en kultur- eller ledarsida?

Reklamen är livsfarlig

reklammiljonerna används för att förändra våra tankar, våra känslor, våra liv[...]Vill vi vara med om dessa förändringar är priset billigt för ett så jättelikt uppbåd. Men anser vi att de är skadliga och förnedrande borde vi inte tvingas att med varje krona vi köper för bidra till att hålla maskineriet igång.

När jag gick på gymnasiet hade vi i Svenska ofta som uppgift att skriva för eller emot saker. En gång argumenterade jag för att förbjuda reklam. I stort sett alla mina argument tog jag från Sven Lindqvists pamflett Reklamen är livsfarlig från 1957.
Denna stridsskrift var Lindqvists tredje bok. Också de två tidigare är ett slags essäer, skrivna i Vilhelm Ekelunds efterföljd.

Internationellt sett var kritik mot reklamsamhället rätt vanligt. Den satiriska SF-klassikern Venus är vår! av Frederik Pohl och C.M. Kornbluth, där reklammän tagit över världen, var ett uttryck för detta. Den kom i början av 50-talet.
Lindqvist citerar istället ur Aldous Huxleys Du sköna nya värld som motto till baken.
I Sverige kom den dock några år för tidigt. Den skrevs ner i argsinta ordalag.
Efter att reklamen tagit så stor plats att det blivit för sent att göra något åt det så har boken kommit i flera utgåvor.
Men själv har jag denna anti-kommersiella klassiker i en fin och sällsynt förstautgåva.

I en svart-vit värld så ger mord en smula färg åt tillvaron

Moss Side Story är Barry Adamsons solodebut från 1988. Adamson är en engelsk musiker (född i Moss Side, som är en del av Manchester) som var med i Nick Cave & The Bad Seeds. Han var med på de fyra första Bad Seeds-albumen.

"Under wraps" är andra sången på första sidan av LP-n. Och andra spåret i första akten. Albumet är uppdelat i tre akter (CD-utgåvan har sen några extralåtar). Som en amerikansk film.
Skivan ser ut och låter också som ett soundtrack. Som för en tänkt noir-film. Med mttot "IN A BLACK AND WHITE WORLD MURDER BRINGS A TOUH OF COLOUR...". Som har citattecken så det ser ut som om detta är något som säjs i denna fiktiva men mycket hårdkoktafilm.

Likso på ett soundtrack så är det mestadels instrumentalt. En Freedom Choir körar på två spår. Den består av bland andra Bad Seeds-kollegorna Anita Lane, Mick Harvey och Kid Congo Powers.
Lane skulle Adamson komma att samarbeta med på flera skivor. Som den nästa efter Moss Side Story: albumet Delusion, som är ett soundtrack till en riktig film (jag tror det är en riktig film, jag har aldrig hört talas om den).
Annars är det ingen sång på skivan om man inte räknar Diamanda Galas väsande på första spåret. Det är en del repliker dock. Som den som avslutar Galas-spåret, en dam säjer - Du har inget att vara nervös över Herr Adamson (på utrikiska då).
Den raden kommer strax innan "Under wraps". Skivan fungerar bättre som helhet.

Adamson har spelat in en hel del skivor. Som blandar jazz och depprock. Samlingen The Murky World of Barry Adamson kom i slutet av 90-talet. Den är okej.

Azorno av Inger Christensen

Det börjar med ett brev. Sen tar hon som läser brevet över berättandet. Fast det visar sej också vara ett brev. Och så vidare.
Som romankonstruktion är det rätt underhållande men som berättelse blir det lite tunnt.

Allt kretsar kring frågan om vem som står förebild för en kvinna i en roman. Något jag har lite svårt att engagera mej i. Då figurerna i Inger Christensens korta roman Azorno (1967) är förvillande lika varandra och därtill inte särskilt intressanta.

Det här är, förutom ett tal, den första prosatext av Christensen som jag läser. Christensen är mest känd för sin sena poesi. Men hennes tidiga romaner har börjat uppmärksammas alltmer. Det här är den andra som kommit på svenska. Och den amerikanska utgåvan av Azorno nominerades till ett pris för bästa översatta roman häromåret.

Språket är ofta vackert. På ett sätt som gör läsningen lite knepig. Då flera avsnitt är såna som vill bli lästa sakta, samtidigt som man skulle behöva läsa boken i stora sjok för att hålla reda på den krångliga icke-handlingen. Jag tappade bort mej både en och två gånger.

Det vore lite synd om folk frestades att läsa Azorno istället för Christensens poesi. Då diktsamlingarna är betydligt mer lättillgängliga. Och bättre.
Om man går efter den här boken så gjorde Christensen rätt när hon valde dikterna.

Citerat från veckans läsning

"icke desto mindre ljuger jag fullkomligt medvetet, när jag påstår att min älskades hår påminner mig om guld. Det ser ut som guld och ingenting annat: och inte heller skulle jag frivilligt våga närma mig en kvinna på tio fots avstånd, från vars huvud metalltrådar sköto ut[...]Om vi poeter verkligen kunde skåda de vidunder vi skriva verser om, så skulle vi skria högt och springa vår väg."
ur Jurgen av James Branch Cabell, övers. Nils Nielsen

"Hon upprepade oavbrutet samma saker: att sommartiden bedrog, att det inte var sent."
ur Lol V. Steins hänförelse av Marguerite Duras, övers. Katarina Frostenson

Facit och klassikerstatus

Här är då svaren på de klassiska inledningsmeningarna. Påstått klassiska.
Vad som är en klassiker kan diskuteras. Det är enklare inom bildkonsten.
Där är ett klassiskt verk ett som går för stora summor på auktion. Ju dyrare en tavla är desto större är det som konstverk.
Vilket har fördelen att det är de som har råd som bestämmer vad som är bra och de som har råd bör ju ha smak.

1. Fru Marianne av Ernst Ahlgren.
Är det en klassiker?
Det tror jag. Den är i alla fall tillräckligt gammal.

2. Vem älskar Yngve Frej av Stig Claesson.
Är det en klassiker?
I min generation brukar man känna till den. Men den har väl börjat att glömmas bort. Fast det är ju en klassiker. Vem bryr sej om vad unga människor läser. Bokens förstamening är väldigt lik början av Pappan och havet i tonen, slog det mej.

3. Rapport från en skurhink av Maja Ekelöf
Är det en klassiker?
En mindre klassiker är det väl.

4.Pappan och havet av Tove Jansson.
Är det en klassiker?
Inom sin genre åtminstone.

5.Den gamla fabeln om Tälje Tokar av Torsten Kassius.
Är det en klassiker?
Nej - men det borde vara det.

6.Mor gifter sig av Moa Martinson
Är det en klassiker?
Jomenvisst.

7.Rapport från kinesisk by av Jan Myrdal.
Är det en klassiker?
Ja.

8.Backabo av Johannes Sjögren
Är det en klassiker?
Nej, men rätt bra.

9.Drömfakulteten av Sara Stridsberg
Är det en klassiker?
Det får framtiden avgöra.

10.Sveket av Birgitta Trotzig
Är det en klassiker?
Nja, det är väl inte den Trotzig som har mest klassikerstatus.

Remember, remember den femte november - V för Vendetta av Alan Moore och David Lloyd

varför inte porträttera honom som en återuppstånden Guy Fawkes, komplett med en mask av papier mâche, slängkappa och en typisk konformig hatt? Då skulle han verkligen se bisarr ut, och dessutom skulle det ge Guy Fawkes det rykte han har förtjänat under alla dessa år. Vi borde inte bränna killen den femte november varje år, utan fira hans försök att spränga parlamentet!
- David Lloyd i brev till Alan Moore, citerat i Moores artikel "Bakom det målade leendet" (i Bild & Bubbla 6/93, okänd övers.)

V för Vendetta är engelsk tecknad serie av Alan Moore (text) och David Lloyd (bild) som började gå i det då nystartade magasinet Warrior 1982. Serien utspelar sej i en nära framtid (på 1990-talet, men Vförvendetta-världen skiljer sej från vår från och med år 1983). Ett kärnvapenkrig har utspelat sej. England höll sej utanför kriget men det kaos som ändå följde ledde till en fascistisk regering. Denna bekämpas av V - en enmansmotståndsrörelse i Guy Fawkes-kostym.

Guy Fawkes-natten firas den 5:e november i Storbrittanien. Till minne av att Fawkes blev gripen efter ett försök att spränga det engelska parlamentet i luften. Attentatet var riktart mot den protestantiske kungen James (han med bibeln). Fawkes var katolik. Guy Fawkes-firandet hade förr anti-katolska undertoner. Man firar alltså att Fawkes avrättades.

Det var Lloyds idé att V skulle ha en Guy Fawkes-mask. Lloyd verkar ha haft ett större inflytande överV för Vendetta än Moores tecknare annars haft. För V blir Guy Fawkes en symbol för anarkism och uppror. Och serien (och filmatiseringen) har gjort att anarkister på senare år ofta haft Fawkes-masker under demonstrationer. Också under protesterna i Egypten kunde man se folk iförda V-munderingar.

V för Vendetta kan säjas vara ett anarkistiskt verk. Att V:s motståndare är fascister är kanske att ge de anarkistiska idéerna en orättvis fördel. Men det är om man bortser från det en rätt så komplex och mångsidig berättelse om makt och frihet. V:s metoder är rätt skrämmande. Som hans indoktrinering av sidekicken Evey.

Warrior las ner innan serien blev färdig. Men den gavs sen ut i serietidningsformat av DC Comics och avslutades och gavs ut i albumform 1989. Serietidningen ochalbumet var färglagt. Medan serien från början var i svart-vitt. Lloyds teckningar utnyttjade kontrasten mellan svart och vitt och han och Moore var inte nöjda med den färgsatta versionen.

Jag har serien i två nummer av det svenska seriemagasinet Magnum (Magnum Special 6/93 och Magnum 5/94). Där är den i svart-vitt. Trycket är emellertid inte det bästa.

V för Vendetta är en spännande och tankeväckande serie som är snyggt tecknad och berättad.

Klassiska svenska inledningsmeningar - nu med ledtrådar

Vi har fått några rätta svar. Men flera är kvar. Citaten är placerade alfabetiskt efter författarens efternamn om det kan va en extra ledtråd (och författaren med två namn hade hamnat på samma plats i vilket fall).

1.
"Dörren till det lilla serveringsrummet gick upp och Marianne trädde in.
Modern satt med en kökshandduk över knät och flådde skalet av nyskållade mandlar."
Bokens författare har hetat två olika saker i olika utgåvor av boken. Ett pojknamn och ett flicknamn. Halva titeln finns i den första meningen.

2.
"Mannen som hade gjort sitt vandrade sakta i ljusblå skjorta och mörka byxor med hängslen och i nyputsade snörkängor stillsamt ner mot sjön och brevlådan."
Filmatiserad.

3.
"Solen gassar och tvillingvagnen är tung att köra."
Titeln är inspirerad av titeln på 7.

4.
"En obestämd eftermiddag i slutet av augusti gick en pappa omkring i sin trädgård och kände sig onödig. Han visste inte var han skulle göra av sig, för allt som fanns att göra var redan gjort eller också var det någon annan som höll på med det."
Pappan och havet av Tove Jansson. Svarade Kafka på jobbet (Bai meddelar att den heter Mumipappa og havet på norsk - vilket hon får ett halvt norskt poäng för).

5.
"Där Tokstan nu ligger, låg för länge sedan - det var på den tiden då lejonen ännu lekte i vårt land - en stad som hette Tälje."
Det är mest jag som tycker att det här är en klassiker. Och så Sven Delblanc. Handlar om att folk i Södertälje är korkade - ett ständigt aktuellt ämne.

6.
"Jag minns så väl dagen, mor gifte sig."
Jag gillar kommatecknet. Mor gifter sig av Moa Martinson. Vilket Linnea kunde.

7.
"Liu Lin är en liten by ingrävd i de gula lösskullarna väster om Nan-floden strax söder om Yan'an i norra Shaanxi."
Lyran svarar rätt författare: Jan Myrdal. Nästa år är det 50 år sen boken kom ut. Jag förväntar mej jubileumsutgåva, Babel-special och en DNs Boklördag om boken (det kommer ju inte att inträffa, men det är en bra bok).

8.
"Den underbara frågan, riktad mot marken genom rinnande snor:

>>Får Johannes komma ut och leka idag?<<"
Du hade fått poäng om du svarat att den där väl inte alls är en klassiker, även om jag nu tycker den är rätt bra. Debut från 2002, halva författarnamnet göms i citatet.

9.
"Ett hotellrum i Tenderloin District, torskdistriktet i San Francisco."
Drömfakulteten av Sara Styridsberg. Som Bai svarade och därmed fick ett riktigt poäng. Kanske lite för ny för att utnämnas till klassiker. Men Stridsberg har haft en stark ställning i svenskt litteraturliv på senare åren. Jag tycker romanen har stora problem - inte minst att ämnet är rätt söndertröskat.

10.
"Om Tobit, en hemmansägareson i Tosteberga, sade folk att han såg ut som en mördare - eller självmördare, samma vilket; han hade de mörka sammanväxta ögonbrynen, ett på en gång hotande och olyckligt uttryck. Hur som helst: Han var en man som levde samman med en anklagare. Med det förhöll det sig så:"
Författaren dog tyvärr för inte så länge sen.

Kan du dina klassiska svenska inledningsmeningar?

Nedan är inledningarna på tio klassiska svenska böcker. Du kan lämna svar i kommentarerna.

1.
"Dörren till det lilla serveringsrummet gick upp och Marianne trädde in.
Modern satt med en kökshandduk över knät och flådde skalet av nyskållade mandlar."

2.
"Mannen som hade gjort sitt vandrade sakta i ljusblå skjorta och mörka byxor med hängslen och i nyputsade snörkängor stillsamt ner mot sjön och brevlådan."

3.
"Solen gassar och tvillingvagnen är tung att köra."

4.
"En obestämd eftermiddag i slutet av augusti gick en pappa omkring i sin trädgård och kände sig onödig. Han visste inte var han skulle göra av sig, för allt som fanns att göra var redan gjort eller också var det någon annan som höll på med det."

5.
"Där Tokstan nu ligger, låg för länge sedan - det var på den tiden då lejonen ännu lekte i vårt land - en stad som hette Tälje."

6.
"Jag minns så väl dagen, mor gifte sig."

7.
"Liu Lin är en liten by ingrävd i de gula lösskullarna väster om Nan-floden strax söder om Yan'an i norra Shaanxi."

8.
"Den underbara frågan, riktad mot marken genom rinnande snor:

>>Får Johannes komma ut och leka idag?<<"

9.
"Ett hotellrum i Tenderloin District, torskdistriktet i San Francisco."

10.
"Om Tobit, en hemmansägareson i Tosteberga, sade folk att han såg ut som en mördare - eller självmördare, samma vilket; han hade de mörka sammanväxta ögonbrynen, ett på en gång hotande och olyckligt uttryck. Hur som helst: Han var en man som levde samman med en anklagare. Med det förhöll det sig så:"

Billy Budd och andra berättelser

Herman Melville skrev en hel del förutom Moby Dick. Många av hans romaner och berättelser handlar liksom den om livet på sjön.

På 1800-talet (Melville debuterade 1846, dog 1891) var skildringar av söderhavsliv vanliga. Melville var en av föregångarna inom genren. Han hade själv gått till sjöss och levt på Tahiti.

Billy Budd och andra berättelser är en pocketutgåva från 1965 som slår samman två Melville-volymer: Billy Budd och Melville - en samlingsvolym. Den har förord och kommentarer av Reidar Ekner.
"Ständigt aktuell" kallas Melville på bokens baksida. Men mycket av hans verk har åldrats kraftigt.
Titelberättelsen är en sen fartygsroman. Den är numera mest läst av queer teoretiker och lider lite av för mycket symbolik.
Ö-skildringarna har åldrats sämst med sitt exotiserande tonfall. En upprörd beskrivning av kvinnliga textilarbetares vedermödor i "Ungkarlarnas paradis och Flickornas Helvete" är lättare att ta till sej för den nutida läsaren.

Den av Melville noveller här som klarat sej bäst från tidens tand är "Bartleby". En berättelse som är motsatsen till Melvilles skildringar av äventyr till sjöss. Bartleby är en skrivare som inte vill lämna kontoret. Novellen brukar ofta lite anakronistiskt beskrivas som kafkaesk. Den finns utgiven på svenska i egen volym.

Moby "Big Whale" Dick

Filmen Moby Dick (2010) har kommit på DVD i Sverige. Den utspelar sej i nutid, Ishmael spelas av Gabrielle från Xena - Krigarprinsessan och Moby Dick är ett förhistoriskt havsodjur som våra hjältar jagar med atombomber.
Förutom det så verkar den följa handlingen i Herman Melvilles klassiska roman.

Moby Dick är gjord av Asylum, ett C-filmbolag vars största hit är Mega Shark vs Giant Octopus.

Jag är ett stort Moby Dick-fan, ändå så tror jag inte att jag kommer att se den nya filmen.

Om man nu ska göra en sci-fi-version av boken så vore en filmatisering av Philip José Farmers fristående fortsättning The Wind Whales of Ishmael mer intressant. I den förs Ishmael efter slutet på Moby Dick framåt i tiden till Jordens skymning då en slags valliknande djur svävar i skyn.

Hammer Horror, Hammer Horror

"Hammer Horror" med Kate Bush, första singeln från hennes andra LP Lionheart (1978).
Singelversionen är lite kortare än albumversionen.

Hammer Horror är ett engelskt filmbolag. Som framförallt gjorde skräckfilmer. Fast sången skulle ju kunna handla om nån som är rädd för hammare. Jag har själv alltid tyckt att hammare är lite obehagliga. Fler dör för hammare än av vampyrbett.

"Who calls me from the other side,/Of the street?/And who taps me on the shoulder?/I turn around but you're gone."