Filmen har gett oss flera slags vampyrer från den filosofidoktorerande sorten i
Addiction till vampyrvalparna i slutet av
Zoltan- Dracula's hund. Det är inte så ofta som de här vampyrskildringarna blir särskilt bra. "It's not that vampires don't photograph, it's just that they don't photograph well".
Här är i alla fall tio av de bästa vampyrfilmerna (av de jag sett):
10.
Bram Stoker's Dracula
Coppolas filmatisering är ofta direkt löjlig med skådespelare som spelar över och ett underligt reinkarnationstillägg till historien. Men den är också väldigt snygg.
9.
Låt den rätte komma in
8.
Fright Night
Bland de många amerikanska vampyrfilmer som blandat skräck och komedi är det här den bästa (ungdomsfilmen
Monster Squad från ungefär samma tid är också rätt bra, kanske bättre än denna - men snarare en film med filmmonster än en vampyrfilm). Med en queer undertext och groteska over-the-top-effekter.
(Kommentar 2013: Det är alltså originalet som menas. Jag såg av nån dum anledning remaken. Den gjorde allt fel som förlagan gjorde rätt.)
7.
Near Dark
Natten har sitt pris heter ibland den här filmen av Katheryn Bigelow från 1987. Kom samtidigt som den mer kitschiga
The Lost Boys som hade en liknande handling. Även om
Near Dark är den bättre av filmerna så finns det enskildheter där
The Lost Boys är starkare. Som slutet. Egentligen i stort samma lyckliga slut i bägge filmerna, men det passar bättre i
The Lost Boys.
6.
Vampyrernas natt
Polanskis vampyrkomedi håller en komisk ton filmen igenom men utnyttjar det suggestiva bildspråket på ett bättre sätt än de Hammer Horror-filmer den parodierar.
5.
Törst
Eller
Thirst som den här koreanska filmen av Chan-wook Park från 2009 underligt nog egentligen heter på svenska. Park hade med en vampyrscen i en film-i-filmen i sin del av
Three Extremes som var på en gång extremt campig och väldigt snygg. Den här är oftare snygg än campig, även om bägge delarna finns med. Som i flera av hans filmer finns det avsnitt med olika ton. Här kommer de efter varandra snarare än att som i
Lady Vengeance blandas. Vilket gör att det blir lite tydligare att de inte alla är lika bra. I konflikten mellan en vampyr som omfamnar vampyrskapet och hjälten, en katolsk präst (det finns en novell där det visar sej att alla katolska präster egentligen är vampyrer), som har en mer asketisk syn på sin nya roll.
4.
Martin
George A. Romeros bästa film.
3.
Vampyr
Film av T. H. Dreyer. Ljudfilm men gjord i samma stuk som hans tidigare stumfilmer. Inte allt av filmen finns bevarat, men det som finns tillhör det vackraste Dreyer har filmat. Löst baserad på Sheridan Le Fanus
Carmilla, en kortroman som filmatiserats flera gånger. Bland annat av Roger Vadim med
Blod och Rosor, en film jag inte sett men som står högt på min skulle-vilja-se-lista.
(Kommentar 2013: Jag har fortfarande inte sett
Blod och rosor. En rätt bra
Carmilla-filmatisering är
The Vampire Lovers från Hammer Horror.)
2.
Nosferatu
Werner Herzogs remake av
Nosferatu utgår från de delar där den äldre filmen skiljer sej från Bram Stokers roman. Den gamla
Nosferatu är också en rätt bra film.
1.
Dracula. Pages from a virgin's diary
Guy Maddins filmatisering av en kanadensisk balett byggd på Stokers roman är filmad i svart-vitt med enstaka inslag av färg. Rött blod, gröna pengar, gyllene guld. Utan dialog är filmen delvis en pastisch på den expressionitiska stumfilmen. Men också med en nypa Eisenstein. Den bästa skräckbalettfilmen någonsin.
(Först publicerad den
11 augusti 2010. Några andra vampyrfilmer tas upp i kommentarerna som du kan se om du klickar på länken. Jag skulle nog gjort en aningens annorlunda lista i dag. Men jag låter den vara som den är. Citatet om att vampyrer inte blir bra på film säjs av Cordelia från
Buffy the vampire slayer.
Jag såg om
Thirst och
Near Dark nyligen. De håller.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar