Men på 1970-talet ägnade sej Jan Myrdal också åt annat än att skriva böcker. Bland annat var han initiativtagare till tidskriften Folket i Bild/Kulturfront som 1975 är inne på sitt fjärde år. Tidningen hade stora ambitioner och tog också en stor plats i svensk debatt med IB-avslöjandet.
Jan Myrdal själv var emellertid nu när det gått ett par år inte helt nöjd med tidskriften. I Fibbaren (en interntidning för medlemmar av FiB/Kulturfront) nr 1 1975/1976 skrev han att tidskriften var tråkig "som en korsning av Femina och Vietnambulletinen."
Jag tycker Jan Myrdal är lite orättvis. Jag har de tio första årgångarna av FiB/Kulturfront inbundna (jag fick de i 50-årspresent av min sambo). Och visst kan tidningen ibland vara lite torr. Men att bläddra i den är mycket underhållande. För det här projektet med att läsa igenom Jan Myrdal ger det mycket att ha de här årgångarna.
I nästan varje nummer ingick en krönika eller skriftställning av Jan Myrdal. Flera av år 1975 års skriftställningar i FiB/Kulturfront har heller inte tryckts om i bokform. Och dessutom innehåller årgången flera kortare texter av Jan Myrdal som inte heller finns omtryckta: presentationer av de som gjort omslagen och bokrecensioner. Bland annat en mycket charmig recension av Solstaten av Tommaso Campanella (en utopi från 1600-talet) "ta med den på semestern och ägna ett par eftermiddagar åt samtal med vår äldre kamrat Tommaso Campanella!".
Även i de fall där skriftställningarna har tryckts om i bokform så har jag läst dem i tidskriften då det är trevligt att bläddra genom den. När jag jämfört texterna med dem i böckerna så finns det ibland vissa mindre skillnader.
Som med "Dumheten och dess politik" i FiB/Kulturfront 3/1975, omtryckt i Skriftställning 5. Det är en kritik av Christopher Jolins bok Sverige nästa?. "En dum bok för dumma läsare" enligt Jan Myrdal. Det är en bok om hur kommunismen enligt dess författare urholkar det svenska samhället. Det verkar också vara ren reaktionär smörja.
Senare skulle Christopher Jolin gå ännu ett snäpp högerut och ställa upp i en debatt för den högerextremistiska organisationen BSS (Bevara Sverige Svenskt, en av de grupperingar ur vilka Sverigedemokraterna föddes).
En anledning till varför han anser att boken måste lyftas fram i ljuset, skriver Jan Myrdal, är att dess författare åker runt i landet och föreläser samt att "Svenska Dagbladet har skrivit att han är 'förtjänt av hela nationens tacksamhet' och Sven Stolpe menar att 'Sverige har fått en ny, skärpt politisk skribent'."
Det är den senare meningen som är struken i Skriftställning 5.
Genom att läsa FiB/Kulturfront kan vi också få ett hum om varför meningen ströks.
Förutom skriftställningen, omslagspresentationer och bokrecensioner finns också inlägg där Jan Myrdal tar upp reaktioner på skriftställningarna.
Ett sådant är "Inte ens Sagittarius älskar Jolin" i FiB Kulturfront 7 1975.
Där framgår att Jan Myrdal fått kritik i Svenska Dagbladet för att han framställt Sagittarius (pseudonym för den konservativa SvD-skribenten Gunnar Unger) som mer positiv till Christopher Jolins bok än han egentligen var. Jan Myrdal går delvis med på kritiken (även om han fortfarande menar att Sagittarius är för högaktningsfull gentemot Christopher Jolin): "Rätt skall vara rätt också när man skjuter på Svenska Dagbladet."
Och stryker som sagt helt enkelt meningen om Sagittarius när texten trycks om i bokform.
(Ser man till den allmänna synen på Jan Myrdal skulle man kanske tro att det var en engångsföreteelse att han medgav att han hade fel. Men i ett svar på läsarreaktioner till "Berlinerluft" (också i FiB Kulturfront 7 1975) skriver han "Det var fel av mig att inte från början ha gett en användbar hänvisning.")
Med eller utan denna strukna mening så är "Dumheten och dess politik" inte någon av Jan Myrdals viktigaste texter. Men temat med ondskefull enfald är aktuellt i dag med högerpopulism på frammarsch. Jan Myrdal avslutar med ett Erich Kästner-citat: "när dumheten blir ondskefull leder den mot fördärvet."
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar