Gissa vilka böcker som döljer sej bakom (innan?) dessa baksidestexter

Många många är de baksidestexter som jag har läst i mitt liv. Såna kan se ut på olika sätt. Jag har tidigare skrivit om blurbar ("En blurb är ett citat på ett bokomslag om hur bra, eller i undantagsfall om hur dålig, boken i fråga är. Denna bok kommer att förändra ditt liv. Den kommer att göra dej utfattig och oälskad men det kommer att vara värt det. Och liknande.")
Men lika ofta pryds baksidan av en anonym beskrivning (gjord av antingen en förlagsanställd eller författaren själv) av boken. De mest fantastiska och fascinerande verk kan där med några få klumpiga meningar fås att verka hur tråkiga som helst.

Men en del baksidor kan också vara rätt roliga, medvetet eller inte.

Nedan är utdrag ur fem baksidestexter. Med titel och författarnamn utelämnade. Du kan svara i kommentarerna om du vet eller tror att du vet vilka böcker det är om du inte har något bättre för dej. Fusk är som vanligt tillåtet.

1. "Denna bok är inte lämplig för barn, ty den nämner dåliga flickor vid deras rätta namn - Anna Karlsson (Anna med hängläppen) och Maria Lundbom (Fria Maria) - visserligen endast här i baksidestexten, men ändå! Personer med svaga nerver bör inte ha boken på nattduksbordet alltför nära kanten. Den kan då vid minsta stöt falla till golvet med en smäll och väcka dessa nervösa människor, som behöver all sömn de kan få."

2. "To compare this novel with the works of J. R. R. Tolkien, C. S. Lewis, G. K. Chesterton and Sir Oswald Mosley is not, I feel, saying too much...this exciting and tense fantasy adventure...is the very quintessence of sword and sorcery. It is bound to earn Hitler the credit he so richly deserves!"

3. "Den här romanen handlar om den vår han dör. Någonting ohyggligt, troligen en cancer i levern, äter upp honom. Det är på sätt och vis den vår hans liv triumferar, hans stora vår. Tidvis upptäcker han till och med att paradiset finns. Det är det ögonblick en smärta upphör."

4. "EN AV ÅRETS BÄSTA BÖCKER I GENREN enligt Sven Sörmarks deckarguide i Femina"

5. "GÖR SÅ HÄR:
Lägg boken med denna sida neråt på plant underlag eller i vänster hand. Fäll därefter med höger hand upp fliken på motstående sida ('pärmen'). Om du har förfarit riktigt ska nu bokstäverna som kommit till synes vara rättvända. Fäll sedan över ett blad i taget från höger till vänster och låt blicken löpa utefter raderna från vänster till höger.
Tycker du inte boken är bra har du säkert gjort fel."

Charles Burns Elvis

Affisch av Charles Burns. Baserad på ett av hansa gamla omslag.
Burns är mest känd för seriealbumet Black Hole. Nu ritar och skriver han X'ed out (som jag inte läst).
Från förlaqet Fantagraphics blogg.

Litteraturer

Lyran vill idag att vi ska berätta om tre sorters favoritlitteratur.

Poesi
Dikter har fördelen att det är rätt lättdefinierat vad som är poesi. Ojämna högermarginaler (också en del annat har förvisso det. Som menyer. Slas skrev en gång en novell där en man avskydde poesi så pass mycket att han inte ens kunde beställa mat på en restaurang då menyns typografiska likhet med dikten var alltför stor.)

Svårdefinierbar litteratur
Många av de böcker jag tycker bäst om är annars svåra att kategorisera.

Experimentell sf från slutet av 60-talet till mitten av 70-talet
Som sånt i tidningen New Worlds. J. G. Ballard, Joanna Russ, James Tiptree jr.

as large as alone

ny del
av As small as a world and as large as alone. På länken.

SCOTT PILGRIM MOT VÄRLDEN

Det är en av de äldsta historierna. Pojke möter flicka. Pojke måste slåss mot och besegra flickans onda före detta pojkvänner.

Edgar Wrights film Scott Pilgrim vs. the world bygger på Bryan Lee O'Malleys serie med seriehäften om Scott Pilgrim. Den handlar om en kanadensisk ung man som spelar bas i gruppen Sex Bob-omb. Han är i början av filmen samman med en yngre kvinna men möter den mystiska Ramona Flowers i en dröm. Och senare på en fest.

Filmen är framförallt i början en fröjd för ögat och örat. Med många visuella snabba skämt och ett flyt i scenövergångarna som överträffar Wrights tidigare filmförsök.

Musiken tillhör det mest underhållande i filmatiseringen med de fiktiva musikgruppernas sånger gjorda av Beck och Broken Social Scene. På sätt och vis är det breeders-liknande Sex Bob-omb lite för bra. Men de är samtidigt opolerade nog för att det både går att förstå bandets två fans och att bandet bara har två fans.

Bandets gitarr och bas gråter och det kommer D-n ut från strängarna. Wright lyckas i bild fånga essensen av den här sortens musik.

Det är inte helt ovanligt i filmer och TV-serier att det finns sekvenser där hjältens liv får en slags videospelsinramning. Men oftast visas detta som en slags drömsekvenser.
Här är förvisso inte slagsmålen och banduppträdanden realistiska. De påminner mer om sångnumren i en musikal. Men de finns där i filmens värld utan att de behöver förklaras. Huruvida huvudpersonen faktiskt har ihjäl en massa människor är inget vi stannar upp och funderar över.

Sex Bob-ombs namn är en referens till Super Mario Brothers. Och filmen följer en spellogik. De besegrade f.d. pojkvännerna förvandlas till växelmynt. Men humorn är mestadels fullt möjlig att förstå även för de av oss som inte spelat videospel.

Den största skillnaden jämtemot den tecknade serie som filmen bygger på är tiden. Där det i häftena går lite mer än ett år så utspelar sej filmen under en rätt kort tid. Det här gör att de sju onda exen dyker upp rätt anabbt efter varandra.
Och där i flera av häftena slagsmålen spelar en rätt underordnad roll så tar de här upp en stor del av filmen. De många bipersonerna, som i serien får egna berättelser och flera sidor, blir här mindre nyanserade. De spelas i en eller två toner.
Men det bipersonerna förlorar i djup vinner de en hel del på i skådespelarprestationer.

De flesta av filmens karaktärer är underhållande spelade som Scott Pilgrims rumskamrat eller trummisen Kim Pine. Den senare har reducerats till egentligen bara två lägen men Allison Pill spelar de lägena perfekt.

Många, som Expressens recensent (i en annars mestadels positiv recension, filmen har mestadels fått hyggligt mottagande här hemma med DN och Aftonbladet som de mest positiva.), har klagat på att Michael Cera i rollen som Scott Pilgrim spelar ännu en Michael Cera-roll.
Men Wright utnyttjar väl vår föreställning om hans filmpersona och Cera spelar både med och mot denna. På ett sätt som påminner om hur James Stewart kunde använda sej av sin jamesstewartighet i Alfred Hitchcocks filmer.

Och om slagsmålen kan efter ett tag kännas lite långa så vore det svårt att välja bort någon av alla de onda ex-en, från Brandon Rouths vegan (som har mystiska krafter eftersom veganer är bättre än oss andra) till Jason Schwartzmans underbara hipsterskurk.

Där O'Malleys serie blir en berättelse om en relation så är Wrights film mer en historia om början av ett förhållande. Så även om det finns inslag från alla häftena i serien så påminner den i tonen främst om den första delen. Det här gör också att även om man ibland kan sakna seriens lugnare stunder att filmen får en egen identitet jämtemot O'Malleys serie.

Det är en underhållande och väldigt filmisk film. Som förmår att utnyttja filmmediet. De visuella lekarna och referenserna, däribland O'Malleys serie i en kort animerad sekvens, är alltför många att nämna.
Filmen utstrålar en berättarglädje. Sex Bob-omb och de andra banden i filmen må vara pastischer på indiepopmusik (och andra sämre musiksorter) och en slags punk på låtsas. Men filmen har ett äkta indiepophjärta.

Åtta länkar en lördag

Gary K. Wolfe om en samling essäer av Michael Moorcock
Om en sjuhundrasidig samling artiklar och recensioner och essäer av den brittiske författaren Michael Moorcock. Innan den här samlingen så kom en Best of-samling med Moorcocks noveller. I sina novellsamlingar blandade Moorcock gärna artiklar och kortfiktion.
Hans kritik är känd för sina provokativa påståenden. Wolfe citerar meningen "the astonishing elevation of extremely poor writers, like Virginia Woolf or John Braine".

"Starship Stormtroopers" av Michael Moorcock
"If I were sitting in a tube train and all the people opposite me were reading Mein Kampf with obvious enjoyment and approval it probably wouldn't disturb me much more than if they were reading Heinlein, Tolkien or Richard Adams."
En annan kanske lite provokativ mening av den gode Moorcock. Artikel om de fascistiska tendenserna inom sf och fantasy.

Scott Pilgrim-skisser och liknande
På Bryan Lee O'Malleys Flickr.

Iron Man av Gilbert Hernandez

Diverse superhjältar av Jaqime Hernandez
Utdrag ur två serier i Strange tales II. En serietidning där indieserieskapare tolkar Marvelkaraktärer

Om dödens återkomst
Samtal på ComicsAlliance om ett nummer av Action Comics där Lex Luthor möter Death från Neil Gaimans Sandman

Sedmikrasky
Vera Chytilovas film med engelska undertexter på youtube. Klipp 1 av 5. Del 2-5 andra finns att hitta till höger om klippet.

Punch & Judy
Kortfilm av Jan Svankmajer.

Alla helgons blodiga enkät

Glorybox har en enkät kring skräck apropå halloween, helgen när man besöker släktingars gravar och ställer pumpor på dem.

Vilken hiskelig fiktionsfigur är du mest rädd för att möta på Halloween?
Sång- och dansdemonen i Buffy-avsnittet "Once more with feeling". Jag skulle ogilla att behöva brista ut i sång.

Michael Myers eller Jason Voorhees?
Herr Myers. Jag är inget större fan av slasherfilmer men Halloween har ett par bra scener. Som scenen när Myers tappar sin mask.

Freddy Krueger eller Pinhead?
Pinhead. "We have such sights to show you."

Vilken kuslig bok skulle du vilja se filmatiserad?
Kim Newmans novell "Completist heaven". I den råkar en filmvetare hitta en skum kanal på TVn som bara visar Frankenstein-filmer. Det är alla tänkbara filmversioner av allas favoritmonster. Ett Babels frankensteinfilmbibliotek.
James Dean har huvudrollen i I Was a Teenage Frankenstein. David Cronenbergs Frankenstein visas efter Akira Kurosawas Furankenshutain. The Marx Brothers Meet the Monsters.
"'To a new world of Gods and monsters,' toasts Daffy Duck."

Man hade kunnat filma novellen som man gjorde Döda män klär inte i rutigt (något filmpersonen först tror att de har gjort med Frankenstein Meets the She-Wolf of the SS) och ha scener från de olika möjliga frankensteinarna. Som Ingmar Bergmans Frankenstein.

5 bra tjeckiska filmer

Det är Tjeckiens nationaldag. Merparten av filmerna nedan är gjorda i Tjeckoslovakien. Men jag tror alla regissörerna är tjecker.

Alice
"Alice thought to herself: now you will see a film, made for children - perhaps. But I nearly forgot: you must close your eyes. Otherwise you won't see anything." Jan Svankmajer.

Faust
Också Svankmajer. Har vissa likheter med Alice ovan. Men där den utgår från Lewis Carolls bok så blandar Faust ur de olika Faust-versionerna. Det är scener och citat från faustarna snarare än att Svankmajer gjort en ny berättelse om Faust-historien. Filmen påminner en del om Svankmajers märkliga kortfilmer. Att filmen är lite underlig hindrar den inte från att vara väldigt underhållande. Faust-dockan gör i sej filmen till en som man måste se.

En blondins kärleksaffär
Milos Formans tjeckiska filmer går numera att få tag i på DVD. Regissören är numera mer känd för sin amerikanska produktion (Gökboet, Ragtime) men redan här är han en mästerlig regissör (den tjeckiska delen av hans filmkatalog är dessutom jämnare än hans amerikanska). Den här är från mitten av 60-talet. Den handlar om en ung kvinna som åker till Prag för att leta reda på en man som hon tillbringat en natt med. Det är en mycket vacker film.

SedmikraskyVera Chytilovas klassiska nya vågen-film. Lättare att hitta under den engelska titeln Daisies (på länken skriver jag förutom om Tusenskönor också om regissörens Panel Story - även övriga länkar går till tidigare inlägg här om filmerna)

Valerie and her week of wonders
Tjeckisk vampyrfilm när den är som bäst.

Bok-Finnar

O har kommit till Finland i sin bokgeografi. Hade detta varit en regelrätt geografisk utmaning så är detta ett av de få länder jag med säkerhet skulle kunna peka ut på en världskarta. I> min lista med 10 bra finska böcker så hade jag med många finlandssvenska sådana. För att gottgöra det något så följer tre finlandsfinska:

en finsk bok: Mika Waltari - Mikael Ludenfot
Det här är en bok jag läser just nu. Om den unge Mikael i början av 1500-talet. Historisk roman från 1948 när den historiska romanen var en av de populärare av populärgenrerna. Boken är skriven i jagform. Det är en rolig och medryckande text. En av de mer sympatiska karaktärerna är en bödel som är ett stort fan av den konst som kallas politik då alla ställningstaganden förr eller senare leder en antingen till ett svärdshugg i magen eller ett rep om halsen. De som möter det senare alternativet önskar han betjäna smärtfritt efter bästa förmåga "Endast bödeln är opartisk emedan såväl jute som sves har behov av honom." Romanen påminner en del om 1600-talsklassikern Den äventyrlige Simplicissimus av Hans Jakob Christoffel von Grimmelshausen. Om det rör sej om en påverkan så skulle det vara ett exempel (Brechtpjäsen Mor Courage är ett annat) på hur andra världskriget gör att den då lite bortglömde Grimmelshausen åter blr aktuell.

en finsk författare: Olli Jalonen
På nittiotalet så fick Olli Jalonen flera romaner översatta till svenska och hyllades av svenska kritiker. I Finland lär han fortfarande vara ett stort namn. Den bästa av hans böcker som jag läst är Johan och Johan. Jag tvingade ett tag på den på alla som råkade fylla år eller av andra anledningar förväntade sej att få presenter. Far med dotter är också riktigt bra.

en finsk bok som jag inte läst: Sirpa Kähkönen - Lakanasiivet
I en intervju med Monika Fagerholm som jag läste idag så nämner hon Sirpa Kähkönen samman med Jalonen och Sofi Oksanen som en av de främsta samtida finskspråkiga författarna. Och man ser hennes namn nämnt rätt ofta. I Finland verkar hon vara en både kritikerhyllad och populär författare. Men så vitt jag vet är hon inte översatt till svenska. Lakanasiivet är fjärde delen i en historisk romansvit. Den handlar om hur Sovjet bombar en finsk by i början av fyrtiotalet och evakueringen efteråt. Titeln lär betyda lakansvingar.

Tappa inte nya vantarna - det blåser, det blåser så kallt

Tappa inte nya vantarna
det blåser, det blåser så kallt
Gör inte av med alla slantarna
det är så dyrt att leva

Första spåret på Blå Tågets sista platta Slowfox. "Nya vantarna" är skriven av Torkel Rasmusson. En sak som gör att det märks på albumet att gruppen närmar sej sitt slut är att det är större skillnad mellan de spår som är gjorda av olika medlemmar i Blå Tåget. Andra bra Rasmusson-sånger på skivan är "På parkeringsdäcket" och "Under antaget namn"

I en artikel om gruppen i Böckernas värld så framfördes teorin att en stor del av de som köpte deras album var hemmafruar som gillade att dansa.
Det var ett par år innan Slowfox kom ut. Men detta album har mer av dansorkester i sitt sound än de tidigarte.

5 bra Haneke-filmer

Det är som bekant Österrikes nationaldag idag. Jag hade väl tänkt ha en lista med österrikiska filmer. Men efter att försökt bena upp vilka filmer som är österrikiska och vilka som är tysk-österrikiska och ungersk-österrikiska så tröttnar jag och låter den österrikiska filmen representeras av the one and only Michael Haneke. Det kommer ändå en filmnationaldaglista till senare i veckan. (Och jag hade åtminstone förra året en lista med 10 bra österrikiska böcker. Så det är inte så att jag missgynnar Österrike pågrund av anti-österrikiska tendenser.)

Den sjunde kontinenten
I denna så beslutar sej ett par för att ta livet av varandra och sin dotter. Innan de gör detta så förstör de, grundligt och metodiskt, sitt hus. I en scen spolar de ner sina pengar i toaletten. Det säjs att det var många i biopubliken som reste sej och gick under denna scen.

Bennys video
Detta var den första Haneke jag såg. På Lunds filmstudio. Efter filmen gick jag mot stationen och samtalade med en kursare som också sett filmen. Han tyckte den var förutsäjbar. Jag försvarade filmen. Någon vecka efter detta hör jag honom några bord bort berätta om en spännande film han hade sett. Alltså Bennys video. I hans beskrivning av filmen och varför den var så bra så återkom flera av mina argument från vårt samtal. Om jag hade övertygat honom eller om han hade insett att Haneke var inne (vi gick DramaTeaterFilm - att ha sett de filmskapare som var inne var viktigt) vet jag inte. Kanske tog det bara ett tag för honom att ta till sej filmen. En vanlig reaktion inför de bästa Hanekarna är ofta ett motstånd mot filmerna.

Funny Games
I intervjuer brukar Haneke gå in ovanligt detaljerat på hur han tänkt sej att scener ska tas av publiken. Det finns en scen i andra halvan av Funny Games som bryter mot de regler som dittills satts upp (om du sett filmen vet du nog vilken scen jag menar - remote control). Haneke brukar glatt berätta hur publiken blir besviken av denna sekvens, hur de värjer sej mot den. När jag såg filmen log jag ett brett lyckligt leende efter episoden med fjärrkontrollen. Uppenbarligen fel reaktion.
En anledning till att remaken (som jag inte sett och som ska vara så nära originalet att det verkar lite överflödigt) på sina ställen fick så hätskt mottagande tror jag har att göra med att filmen snarare kritiserar thrillern än, som man brukar säja, skräckfilmen.

Vargens tid
Märkligt nog så recenserade de den här på Sci-Fi Channels hemsida (numera Syfy Channel). Den fick högsta betyg. Det förtjänade den. Kanske Hanekes otäckaste film.

Det vita bandet
Och då är hans filmer inte särskilt muntra. (Även om en Haneke-komedi är något man skulle vilja se. Om man nu inte anser att Funny Games är en.) Inte heller denna hans senaste. Den är i svart-vitt och skildrar en liten by strax innan första världskriget. Med mord och hemliga möten mellan otäcka barn. Liksom flera av Hanekes senare så återstår många frågor efter filmens slut.

Hans Arnold 1925-2010