Tolkningar av Tomas Tranströmer

När en författare fått nobelporiset så brukar hans böcker ges ut på nytt och ibland kommer det nyöversättningar. Nu har Tomas Tranströmer inte någon särskilt stor produktion kvantitativt sett. Och en del böcker gavs ut igen redan tidigare i år när han fyllde 80 (dessa har visserligen tagit slut och trycks därför upp på nytt - men det räknas inte riktigt). Och nyöversättningar är inte så aktuellt i det här fallet..

Två CD-skivor med uppläsningar ska komma i nyutgåva och en pocketutgåva av Samlade dikter 1954 - 1996 (till och med Sorgegondolen) kommer senare i veckan.
Det finns emellertid en bok som man skulle hoppas att de ger ut igen. Tolkningar från 1999. En samling med Tranströmers översättningar av andra poeter, redigerad av Niklas Schiöler. Det är en tvåhundrasidig volym med tolkningar av ett dussin poeter. Mest amerikanska och ungerska (jag tror inte Tranströmer kan ungerska men sen när har det hindrat en poet?).

Nordiska

Bokmässans tema nästa år är Norden (jag tror de har haft både Danmark, Norge och Skandinavien som tema innan - men kan Sverige få åtta nobelpris i litteratur kan Norden väl vara värd en mässa). Därför har också Lyran tema Norden. Och uppmanar en att skriva om tre nordiska favoriter:

Espen Haavardsholm
När Dag Solstad fyllde jämnt för ett tag sen så fick han en park uppkallad efter sej. En gång i tiden var Haavardsholm och Solstad två namn som liksom hörde ihop. Men Haavardsholm har inte ens fått en parkbänk - olika falla ödets lotter (han fick emellertid Aschehougpriset, ett stort norskt litteraturpris, 2006). Jag tycker nog han är lite roligare än Solstad.
Haavardsholm har skrivit ett tjugotal böcker. Varav ett par essäsamlingar och en bok om Aksel Sandemose (han med Jante). Rätt lite av Haavardsholms senare produktion finns på svenska. Jag har mest läst de som finns översatta. Som debuten Munnarna från 1966. Bäst tycker jag fortfarande om Zink, sju läsestycken om det norska samhället.

Olli Jalonen
Jsg har inte särskilt mycket Jalonen i mina bokhyllor då jag har en tendens att ge bort hans böcker. Den underbara Johan och Johan har jag nog gett bort fyra gånger. Han var väl lite mer upphausad här i Sverige på 90-talet men är så vitt jag förstår fortsatt populär i Finland.

Pia Tafdrup

Mellan alltid och aldrig

Mellan alltid och aldrig
är det som tingen äger rum
en andlös sekund
när man minst väntar det
förändras världen

sjunken in i sig själv
på sju hjärtans djup
är det som man plötsligt föreställer sig
en tid då stenar börjar att blöda.

Pia Tafdrup
1983
övers. Marie Silkeberg & Magnus William-Olsson
På danska i diktsamlingen Den inderste zone
på svenska i Tafdrup-urvalet Dagen ditt ljus. Dikter 1981 - 1994
Tafdrup ingick i en våg av spännande 80-talspoeter från Danmark. Hon har fortsatt skriva ett stort antal diktsamlingar, som liksom andas språk. Hennes dikter är andliga och oanständiga och alltid vackra, både på danska och svenska. Förutom urvalsvolymen ovan så finns ett par av hennes samlingar översatta i sin helhet. Hon går också utmärkt att läsa på danska. "och för att det aldrig ska upphöra/skriver jag det här://dina läppar/sökande minna/för att uppfatta himlen//inget annat" (ur dikten "För att det aldrig ska upphöra" ur samlingen Hvid feber).

Mord, elände och en god morgon

"I never will marry" med Kristin Hersh finns på hennes tredje platta Murder, Misery and then Goodnight. Den innehåller Kristin Hershs versioner av gamla folksånger från det nordöstra U.S.A. "I never will marry" har spelats in av Joan Baez och June Carter (och säkert fler Cartrar) och många fler.

På skivan finns bra versioner av "Little Birdie" och "Pretty Polly". Här finns godnattvisor som "Whole heap of little horses" och dansvisor som "Fly around my blueeyed gal".

Albumets tema påminner om Nick Cave & The Bad Seeds Murder Ballads. Även om Hersh är lite muntrare. Och hon gör Down in the willow garden som finns på en av B-sidorna till singlarna till Murder Ballads och som inspirerade Cave till hitten "Where the wild roses grow".

King Vampire och And then reality kicks in - två nya Love and rockets-berättelser av Gilbert Hernandez

Liksom i de två senaste numrena av Love and rockets. New stories så har Gilbert Hernandez med två tecknade serier som lite hör ihop i nummer fyra av det årligen utkommande seriehäftet. Den ena, "King Vampire", är en vampyrhistoria fylld av våld och blod och sex och sånt.

Den andra, "And then reality kicks in", är en lågmäld serie. Där vi möter Fritz, från High soft lisp, nu lite äldre, inte längre läspande, kanske mognare - i ett samtal ett samtal med en före detta pojkvän.

Kontrasten mellan serierna är lyckad. Tyvärr är vampyrrullen rätt seg trots att den har drag av både Sheridan Le Fanus Carmilla och Jean Rollins franska sexploitationsfilmer och får med det mesta man kan önska att en b-film om vampyrer skulle ha. Och den har rätt svaga teckningar, man ser att det är Gilbert Hernandez men det är som en Gilbert Hernandez som förlorat sina svart-vita färger i alltför många tvättar.

"And then reality kicked in" är bättre. Också teckningsmässigt. Här finns ett par rutor som påminner om fornstora Gilbert Hernandez.

Som vanligt är själva tidningen eller albumet utsökt utformat. Men trots omslagsbilden så är det också den här gången Jaime Hernandez och inte Gilbert Hernandez som står för den starkare delen av häftet.
Till skillnad från förra numret så passar Gilbert Hernandez' del bra ihop med broderns bidrag (som jag också kommer att skriva om här). Bägge bröderna Hernandez har gjort serier som vore passande farväl till personer som läsaren följt genom åren.

Den stora amerikanska romanen

One word: Bing! One accurate word and a shower of colored glass following it. Is it MY fault? Ask the french if that is literature.

The Great American Novel är en tunn liten bok. Den kom ut första gången 1923. Och är skriven av William Carlos Williams (vad annat än författare kan man bli med det namnet - föräldrarna borde vetat bättre). Det är en slags parodi på den tidens experimentella romaner med en nypaTristram Shandy. Den handlar om en liten Ford som förälskar sej i en lastbil. Men mest handlar den om den amerikanska litteraturen. Den börjar: "If there is progress then there is novel. Without progress there is nothing. Everything exists from the beginning. I existed in the beginning. I was a slobbering infant." Det är en rolig bok.

After a death av Tomas Tranströmer

AFTER A DEATH

Once there was a shock
that left behind a long, shimmering comet tail.
It keeps us inside. It makes the TV pictures snowy.
It settles in cold drops on the telephone wires.

One can still go slowly on skis in the winter sun
through brush where a few leaves hang on.
They resemble pages torn from old telephone directories.
Names swallowed by the cold.

It is still beautiful to feel the heart beat
but often the shadow seems more real than the body.
The samurai looks insignificant
beside his armour of black dragon scales.

Tomas Tranströmer
1966
övers. Robert Bly

Översättningen finns i 20 poems. Redan vid den här tiden fanns det en till amerikansk poet som översatte Tranströmer. Numera finns alla hans dikter tolkade på engelska, många av dem i flera versioner.
Han ska vara översatt till mer än 50 språk numera. Men man får väl anta att han på de flesta av dem bara finns i urval.

(originalversionen:

Efter någons död

Det var en gång en chock
som lämnade efter sig en lång, blek, skimrande kometsvans.
Den hyser oss. Den gör TV-bilderna suddiga.
Den avsätter sig som kalla droppar på luftledningarna.

Man kan fortfarande hasa fram på skidor i vintersolen
mellan dungar där fjolårslöven hänger kvar.
De liknar blad rivna ur gamla telefonkataloger -
abonnenternas namn uppslukade av kölden.

Det är fortfarande skönt att känna sitt hjärta bulta.
Men ofta känns skuggan verkligare än kroppen.
Samurajen ser obetydlig ut
bredvid sin rustning av svarta drakfjäll.


eller i en annan engelsk tolkning, av Robert Fulton:

After Someone’s Death

Once there was a shock
that left behind a long pale glimmering comet’s tail.
It contains us. It blurs TV images.
It deposits itself as cold drops on aerials.

You can still shuffle along on skis in the winter sun
among groves where last year’s leaves still hang.
They are like pages torn from old telephone directories–
the names are eaten up by the cold.

It is still beautiful to feel your heart throbbing.
But often the shadow feels more real than the body.
The samurai looks insignificant
beside his armor of black dragon scales.

Den här finns i 2006 års The Great Enigma där Fulton har tolkat varenda Tranströmer-dikt.)

Citerat från veckans läsning

"Tack för 20 poems, som kom häromdan. Jag gladde mig åt att få se teckningen ("man med fotogenlampa som står på en ren") på omslaget. Jag gillar den bruna färgen, osentimental som hårt bröd. Men det var för mycket beröm på omslaget! Min hustru tycker att det stämmer men själv tycker jag att jag är nr 7 eller 11 på rankinglistan över svenska 1900-talspoeter. De flesta litteraturanmälare i Sverige skulle säga att jag är nr 24 eller 29. Ditt eget anseende är i farozonen! Låt oss glömma alla rankinglistor. Var och en är världsmästare inom sin egen konst."
Tomas Tranströmer i ett brev till Robert Bly den 25e sept. 71, övers. Lars-Håkan Svensson
(blurben på 20 poems säjer att "There have been three powerful poets in Sweden so far in this century: Ekelöf[...]Harry Martinson[...]and Tomas Tranströmer."

"Jag skulle vilja kunna uttrycka detta, och uttrycka det så väl, i så exakta ordalag att det sedan blir onödigt att försöka mer"
Marguerite Duras i "Den ljusbruna anteckningsboken" i Anteckningar från kriget, övers. Marianne Tufvesson

Åtta länkar en lördag

So Far Apart - 24 Hour Comics Day
Rene Engström och Rasmus Gran har på sin parallella dagboksserie So far apart gjort en så kallad 24-timmarsserie - man tecknar 24 seriesidor på 24 timmar (it's a thing). Här är det då 48 sidor. Länken går till del 1 av 6 eller de fyra första sidorna.

"Paul Muldoon" - Gnidkungen kommenterar årets Nobelpris i litteratur
"Muldoon har ej fått nobelpriset
Inte heller Göran Sonnevi eller Pia Tafdrup, eller Paul Celan (han är ju död, men va fan)"
I torsdags skrev Gnidkungen på Facebook: "Lyssnar som alla andra på radio nu om tre minuter. Jag hoppas på Stephen King som nobelpristagare. Eller nån poet soms kriver om kärlek". Jag tror han var åtminstone halvt allvarlig (även om han väl inte trodde att King skulle kunna få det). Det är kanske inte den vanligaste kombinationen av nobelprisfavoriter - Tafdrup och King.

Paul Muldoon gratulerar Tomas Tranströmer
"Sweden should be proud to honor a poet who has meant so much to the rest of us throughout the world". Muldoon själv är dock positiv till pristagaren. Och antar att det kommer att dansas på Stockholms gator.

Tomas Transtromer's Nobel Prize gets a mixed response
Muldoons gratulation hittade jag genom den här genomgången av reaktioner på priset i The Guardian. En av de som kommenteras kallar Tranströmer för en obskyr svensk poet. Obskyr bör nog i det här sammanhanget översättas till icke engelskspråkig.

A visual history of literary references on The Simpsons
Slideshow i The Atlantic med litterära referenser i The Simpsons. Gjorda av de som hat tumblrn The Lisa Simpson Book Club - som i en av de tidiga posterna har med min favoritsekvens ur TV-serien, från avsnittet där Bart blir av med sin själ:
"Bart: I know that’s funny, but I’m just not laughing. [taps head]
Lisa: Hmm. Pablo Neruda said, 'Laughter is the language of the soul.'
Bart: I am familiar with the works of Pablo Neruda." Sagt i en förnärmad ton.

J. Caleb Mozzocco om Grant Morrisons Supergods: What Masked Vigilantes, Miraculous Mutants, and a Sun God from Smallville Can Teach Us About Being Human
"a voodoo-summoned scorpion entity attacks his aura and almost kills him (until he’s visited by Christ in the hospital and bargains away the deadly bacteria in his body). The most attention goes to his infamous Kathmandu visitation by angels/aliens/entities, which enlightened him (and gave him his own superpower, “5-D” vision).
It’s not as crazy as it sounds in summary"

Fiktiviteter om Översättarens anmärkningar av Erik Andersson
Om Anderssons bok om sitt arbete med att översätta Tolkien.

Dikter 1984-2000 av Ann Jäderlund

Jag ser koltrasten stå
Framför mig i fjolårslöven
Vid oss växer lugnt en blå
Blomma ensam tyst i löven
Koltrastfågeln rör sig löven
Rör sig sakta mot det blå
Under blomman rör sig löven
- ur mörker mörka mörkt kristaller

I ett gammalt nummer av tidningen Galago så drev de med Bokmässan. Ett av skämten var att Ann Jäderlunds monter bestod av en asfalterad fyrkant där det låg ett grässtrå. Med texten Som en gång varit äng ovan, titeln på Jäderlunds genombrottsbok från 1988. Det var nåt skämt också med titeln på hennes följande diktsamling - Snart går jag i sommaren ut. Men jag minns inte hur.
Jäderlunds diktsamlingstitlat har fortsatt att vara lite högtravande. Från Rundkyrka och sjukhuslängor vid vattnet Himlen är förgylld av solens sista strålar (1992) till Vad hjälper det en människa om hon häller rent vatten över sig i alla sina dagar (2009). När man väl läst samlingarna brukar de emellertid framstå som helt självklara.

Samlingsvolymen Dikter 1984 - 2000 har en lite mer prosaisk titel. Den kom i MånPocket 2002 (det har kommit ett par till diktsamlingar av Jäderlund (varav en barndiktsamling, sen den här kom ut.)och finns (det är fördelen med MånPocket) fortfarande att köpa. För fyrtio spänn så får man sex diktsamlingar (samt en massa dikter inte tidigare i bokform) av en av Sveriges största verksamma poeter, kanske den största. Sen är originalutgåvorna av diktsamlingarna förvisso snyggare.

I början av sin poetkarriär blev Jäderlund ofta ihopbuntad med andra unga kvinnliga poeter som Birgitta Lillpers och Katarina Frostenson. Det kan man ha invändningar emot. Men de tre första diktsamlingarna hade en del typiska 80-talsdrag. Även om de är bra så är det i och med den fjärde samlingen Rundkyrka och sjukhuslängor... som Jäderlund börjar utveckla en helt särpräglad röst. Hon fortsätter i spåren av de tidigare samlingarna men hamnar på vackrare och märkligare platser än de flesta av 80-talisterna.

Det finns ett starkt sakralt drag hos Jäderlund (och hon skriver också psalmtexter). Länge hade jag svårt för de många Jesusarna i hennes dikter. Men kan jag tåla sånt när jag läser Dante så varför inte med Jäderlund.
Som trots ett visst mörker (en diktsamling i volymen heter mörker mörka mörkt kristaller) inte sällan, liksom en gång Dante, försöker skildra Paradiset.
"Växternas rötter suger upp det sparsamma vattnet/Vi måste drömma mycket och tänka stort" (ur Rundkyrka och sjukhuslängor...)

Air Mail. Brev 1964-1990 mellan Tomas Tranströmer och Robert Bly

Tro mig, Susan Sontag är världens tråkmåns
- Robert Bly i brev till Tomas Tranströmer den 20:e feb 1967

När nu Tomas Tranströmer snart ska fylla 80 år så vill naturligtvis det stora förlaget tjäna en slant. Nu finns det tyvärr inte så mycket av poeten att ge ut. Jag kan hålla hans samlade poesiproduktion i ena handen. Och jag har små händer.

Därför har man också tryckt om brevväxlingen med Robert Bly som gavs ut till Tranströmers sjuttioårsdag. Den danska utgåvan från 2007 ska innehålla brev som inte finns med i den svenska (enligt Aftonbladet). Men man utökar inte den nya utgåvan. Vilket ju gör att man slipper köpa den.

I stället tar jag ut den gamla och bläddrar i den. Den är mycket tjockare än de böcker jag har av Bly och Tranströmer var för sej. Över 350 sidor. Med brev från april 1964 till maj 1990. I det första frågar Bly om han får se några översättningar Tranströmer gjort av Jim Wright och nämner att han läser svenska.

Mycket av breven kommer att handla om översättningar och val av dikter. Bly översätter svenska poeter och undrar om ordet "knäsatt" i en Ekelöf-dikt. Tranströmer är en av flera svenska poeter som översätter Bly.

Jag är som regel inte särskilt förtjust i brevsamlingar. De mest spännande författare framstår ofta som världen tråkigaste i sina brev. Men Air mail är en fängslande läsning. Kanske för att breven är ankrade i deras översättningsförsök.

I och för sej framgår det att de som personer nog skulle kunna tråka ut en om det skulle behövas. Tranströmer beklagar sej en hel del i breven. Över hur politisk Göran Sonnevi (som också översatte Bly) blivit. Bly, som själv under samma period mest skriver dikter om Vietnamkriget, svarar tålmodigt att han inte visste att det var så illa när Tranströmer skriver att BLM förvandlats till en marxistisk pamflett.*
Tranströmer är över huvud taget väldigt upptagen vid vilka priser han får och vad som säjs om honom. Vilket ibland ger ett komiskt men mänskligt intryck.

Det skvallras om kända amerikanska kulturpersonligheter och inte fullt lika kända svenska sådana. Tranströmer rekommenderar Bly en bok av Paul Borum. mest för att Borum skrivit berömmande om dem bägge.

Man kan se en vänskap växa fram i breven och det blir en del om att de borde träffas och att de har träffats och om livet i stort. Och breven fylls med små illustrationer. Ibland för att förtydliga ett svar om ett ord i en dikt.
För mest handlar det hela tiden om litteratur och, som sagt, om översättningar.

Det är i frågorna kring dikttolkningarna som den mest spännande delen av breven finns. Det gås in på detaljer som ger en ett nytt sätt att se på bägges dikter. Och på dikter av Harry Martinson och Ekelöf med flera. De två poeternas förklaringar av diverse ord är i sej kan både bli som små lyriska partier och ibland förvånansvärt prosaiska.

Bly är i Sverige nuförtiden inte längre lika läst som Tranströmer. Men han var minst lika bra en gång i tiden. Här framstår hans dikter kanske som mer släkt med Tranströmers än de egentligen är. Men framförallt han sexti- och sjuttiotalspoesi bör tilltala den som gillar Tranströmer.

Air Mail är en av de bättre böckerna i bägge författarnas bibliografier.

*I kommentarerna diskuterades passagen med att Tranströmer beklagar sej över hur politisk Göran Sonnevi blivit och jag nyanserade lite: "Breven är under flera år (de flesta mellan 68 och 74) Sonnevi dyker upp på flera ställen. Det är en dikt som Tranströmer tycker blivit mer politik än poesi. Men på ett annat ställe pratar han om Sonnevis kvaliteer. Han kallas en 'ärlig sanningssökare'". Jag läste också lite slarvigt vid omläsningen - i avsnittet om BLM så driver Tranströmer snarare med de som kallar tidningen för en marxistisk stenciltidskrift, medan han senare är kritisk till Sonnevis politisering.

(Det blir en repris även i dag. Då jag har en läkarundersökning på dan. De uppmanar en att ts med handarbete eller böcker då undersökningen kan ta ett tag. Jag lutar åt böcker. Också det här inlägget är från april i år och hans 80-årsdag har alltså varit och boken finns att köpa. Kanske kommer den i pocket nu.)

Tomas Tranströmers tio bästa dikter

Tomas Tranströmer är en poet som alla verkar gilla (åtminstone numera - fast föreställningen om Tranströmer som en i Sverige stundom motarbetad poet verkar mest vara en myt). Men han är bra ändå. Vi firar med en lista (som snarare är med tio egentligen rätt slumpmässigt valda dikter av Tranströmer som jag tycker om - men den rubriken har inte riktigt samma schwung)

Air Mail
"Sanningen finns på marken/men ingen vågar ta den./Sanningen ligger på gatan./Ingen gör den till sin."
ur För levande och döda från 1989 (eller "För levade och döda" som den, lite komiskt, kallas på två ställen i MånPocket-utgåvan av Tranströmers dikter - å andra sidan skrev jag nu först "Från levande och döda").

April och tystnad
"Det enda jag vill säga/glimmar utom räckhåll/som silvret/hos pantlånaren." Från Sorgegondolen från 1996 (det är mest de raderna i dikten jag gillar, som helhet sett finns det bättre dikter i samlingen, men den är passande för årstiden).

Det blå huset
Prosadikt från Det vilda torget från 1983. "Vi vet det egentligen inte, men anar det: det finns ett systerfartyg till vårt liv, som går en helt annan trad."

Elegi
"Jag öppnar dörr nummer två./Vänner! Ni drack mörkret/och blev synliga."
Avslutningsdikten i Stigar (för mer om den samlingen se länk under inlägget). Jag tror att utropstecken är rätt ovanliga i Tranströmers poesi ändå finns det utropstecken i tre av dikterna här. Så det är lite underligt valt av mej.

Epigram
"Kapitalets byggnader, mördarbinas kupor, honung för de få.
Där tjänade han. Men i en mörk tunnel vecklade han ut sina vingar och flög när ingen såg. Han måste leva om sitt liv."
(Citerad i sin helhet. Också från För levande och döda - det var den första Tranströmer-samling som jag läste)

Med älven
"Deras cyklar/begravda i grönskan - bara hornen/stack upp." Ur Mörkerseende från 1970)

Nocturne
"Jag ligger och ska somna, jag ser okända bilder/och tecken klottrande sig själva bakom ögonlocken/på mörkrets vägg. I springan mellan vakenhet och dröm/försöker ett stort brev tränga sig in förgäves." ur Den halvfärdiga himlen från 1962.

Preludium
Första dikten i den första diktsamlingen - "I dagens första timmar kan medvetandet omfatta världen/som handen griper en solvarm sten." Ur 17 dikter (1954)

Sommarslätt
ur Klanger och spår (1966)

Östersjöar
Långdikt utgiven i egen volym 1974.
"Det händer att man vaknar om natten
och kastar ner några ord snabbt
på närmaste papper, på kanten av en tidning
(orden strålar av mening!)
men på morgonen: samma ord säger ingenting längre, klotter, felsägningar.
Eller fragment av den stora nattliga stilen som drog förbi?"

Annat om Tranströmer här som kan vara av intresse:
Stigar av Tomas Tranströmer och två poeter till
Om en diktsamling som också innehåller tolkningar av Tranströmer.

Air Mail. Brev 1964-1990 mellan Tomas Tranströmer och Robert Bly
Och du hittar ytterligare Tranströmer-relaterade inlägg om du klickar på tranströmer-etiketten nedan.

(Det här är en repris från tidigare i år när Tranströmer fyllde 80. I april - därav kommentaren om det passande med "April och tystnad". Landets kultursidor skulle ju också kunna reprisera artiklarna från den födelsedagen utan att det skulle märkas så stor skillnad. Och alla hans böcker gavs ut i nyutgåva då. Och då enda vitse´n med nobelpriset är att pristagarnas böcker kommer ut igen så är det ett rätt meningslöst pris. Jag har för mej det finns en volym med hans dikttolkningar, så den kan de ju ge ut igen. Eller om det inte finns en sådan ge ut en. En sån skulle jag gärna ha.)

Svenska Akademien har utdelat årets Nobelpris

"Svenska akademien har utdelat årets Nobelpris till aderton svenska författare som önskar vara anonyma."

Så skriver Tage Danielsson i det "Andra tankeexperimentet: Saker som lätt kunde ha hänt i Tankar från roten. Det första tankeexperimentet är att världspolitiken utspelar sej i Norden - Danmark är U.S.A. (med den norska militanta organisationen De rågblonda pantrarna), Sverige Sovjet och det röda Lapplands ledare simmar tvärsöver Torne älv.

Det tredje tankeexperimentet är att män är kvinnor och vice versa (det bästa man kan säja om den är att den åtminstone är rätt kort - vissa saker åldras sämre än andra)

Jag har boken i Samlade Tankar från roten som också innehåller senare och sämre tankar. Bland annat en hyllningsdikt till Alva Myrdal. Men ursprungs-Tankar är rolig och innehåller charmiga illustrationer av Per Åhlin. Och tanken: "Kapitalismens överlägsenhet som skapare av ett bättre människosläkte bevisas väl bäst av den enkla sanningen att det finns få 75-åriga gruvarbetare som kan klå Marcus Wallenberg i tennis."