Mitt hjärta kattnar

I mars

på eftermiddan

när skymningen klämmer åt

om livet

när aftonstjärnan

svider

på himlen

då träder katten ut på trappen

och sjunger

till det gröna norrljuset

sin evigtgröna sång

om livets förgänglighet

och kattsläktets beständighet

Mitt hjärta

kattnar

Ingrid Sjöstrand 

Dikten "I mars" finns i Ingrid Sjöstrands diktsamling Humlan vingad 

Humlan vingad och andra diktsamlingar av Ingrid Sjöstrand finns på Litteraturbanken 

På spåret

Att se frågesport på TV eller att göra quizzar i tidningar är väl något de flesta ägnar sej åt ibland. Även om vi innerst inne vet att det är en nästan helt och hållet meningslös sysselsättning. Möjligen finns det en aspekt som gör att det inte är helt helt utan mening. Det ger en uppfattning om vilka kunskaper som anses som allmänna. Men det är ju inte därför man ser på frågesport. Man gör det för att döda tid och kanske för att känna sej smart.

I Jeopardy, om någon minns det programmet, ställdes en gång frågan vem som hade skrivit Den vänsterhänta kvinnan och Målvaktens rädsla för straffspark. Ingen av deltagarna kunde svaret (Peter Handke).Och Magnus Härenstam kommenterade att det var den mest okände författaren han hade hört namnet på.Vi som då satt och drack folköl och såg på programmet kunde alla svaret. (Men jag tror inte någon av oss då hade läst de två romanerna – i dag har jag läst en av dem). Det gav oss en kort lättvunnen känsla av överlägsenhet.
  Österrikiska författare hör dock inte till det som man anses böra kunna. Det gör geografi. Jag har alltid varit väldig dålig på geografi. Och aldrig riktigt förstått vitsen med att veta var Södertälje ligger och hur man tar sej dit (hade det gällt hur man tar sej därifrån hade det kanske varit en annan sak). Men om man ska beskriva någon som okunnig så säjer man att han/hon inte ens vet var Österrike ligger snarare än att han/hon inte ens kan räkna upp tre österrikiska författare.
Detta gör att På spåret inte hör till de frågeprogram på TV som jag ibland slösar tid på. Då det knappast skulle få mej att känna mej smart.

Nu har det kommit en bok, På spåret. 2500 frågor till hemma kupén redigerad av Lena Lind Brynstedt, som säjer sej bygga på programmet.
Och vara både en bok och ett spel. Det är 2500 frågor uppdelade i kategorier. Det som gör att de kallar den för spel också är att det sitter en elektronisk mojäng som ser ut som en fotboja som kan säja åt en att slå upp en slumpvald fråga. Sen trycker man på ett av fyra svar och får antingen en glad eller dyster ljudeffekt.

Den tekniska aspekten är alltså rätt simpel. Vilket gör att den går rätt lätt att använda. Men också att man hoppat över den tågreseliknande sak i början av programmet som så att säja är själva På spåret. En del av frågorna slutar i ett "Vart är vi på väg?". Men annars är kopplingen till det som gett boken sitt namn rätt liten.

Ett banalt och korkat förord av de nuvarande programledarna ("den klassiska föreningen av nytta och nöje" – vari exakt ligger nyttan?) inleder boken. Ett lite bättre gjort efterord om På spåret avslutar den. Den något solkiga historien bakom frågesporten som TV-genre tas inte upp (dess historia är en om fusk, rasism och andra amerikanska traditioner – i alla fall om man får tro den riktigt bra filmen Quiz Show). Men det var kanske inte oväntat. Själva anekdoten om programmets tillkomst var nästan roande.

Själva spelmomentet fungerar bra, åtminstone om man spelar själv (hur sorgligt det nu än låter). Det finns en funktion för två spelare. Där torde bläddermomentet bli mer otympligt. Det går också att själv välja frågor. Och det finns ett facit bak – om man vill vara riktigt old school och lowtech.
Flera frågor anknyter svagt till de föregående. Alla de av någon anledning många frågorna om Ingmar Bergman finns efter varandra. Så att göra boken manuellt borde gå.

När man bläddrar bland frågorna så verkar de vara rätt väl blandade. Det är inte så mycket geografi som man skulle kunna befara. Även om "Världen", "Europa" och "Sverige" utgör tre av de sju kategorierna. I dessa finns nämligen en stor del allmänkulturella frågor.

Bland de övriga så tyckte jag att de på "Kultur och nöje" var lätta medan de på "Sport" ofta vart för mej helt obegripliga. Så en rätt normal blandning och svårighetsgrad.

Bokfotbojan räknar procenten rätt svarade frågor. Jag svarade rätt på 60 %. Jag visste vilken nobelpristagare som har skrivit Shikasta och att Birger Sjöberg skrev Kvartetten som sprängdes. Men inte namnet på Napoleons häst.

Alla frågorna har jag inte gått igenom. Så hur många Peter Handke-frågor boken innehåller vet jag inte. För få är min inte alltför vågade gissning.

(Först publicerad 12 december 2010. Jag gav bort boken till min bror. Numera har jag börjat se på På spåret med min flickvän. Jag är fortfarande dålig på geografi. I kväll är det ett nytt avsnitt.)

Läst i november

Delar av november tillbringade jag i en liten stuga på en ö. Det påverkade vad jag läste.

Bilder av Ingmar Bergman 

Ingmar Bergman berättar om sina filmer (boken var från början en samtalsbok men intervjuaren klipptes bort och Ingmar Bergman arbetade om texten)

En ring av järn av Susan Cooper 

Fantasyklassiker. Omläsning. Gav stark nostalgikänsla att läsa om.

Tage Danielssons Sagor för barn över 18 år

Läste förstautgåvan så den innehöll inte Karl Bertil Johnsson. Hans saga las till i en senare utgåva av boken.

Skallarna av Aris Fioretos och Katarina Frostenson 

En volym där Fioretos och Frostenson skrivit varsin essä kring skallar.

Den stora gröna boken av Robert Graves, illustrerad av Maurice Sendak

Det här är – ironiskt med tanke på titeln – en mycket tunn liten bok.

Transplanted & Exposed av Adrian Grist

Hönan som drömde om att flyga av Sun-Mi Hwang

Sydkoreansk berättelse. Bokcirkelbok. 

Trollkarlens hatt av Tove Jansson 

Omläsning. 

Göra sig kvitt Eddy Bellegueule av Édouard Louis

Omtalad fransk autofiktion (som självbiografiska romaner heter nuförtiden) som lever upp till sitt rykte.

Vinterbarn av Dea Trier Mørch

Dansk 70-talsroman om en grupp kvinnor som ska föda barn.

Jag har ett mycket starkt synminne från föräldrarnas bokhylla av Dea Trier Mørchs böcker som alla pryddes av hennes egna illustrationer men detta är den första Mørch jag läst.

Spoiled brats av Simon Rich

Novellsamling. Bokens längsta och bästa novell "Sell Out" filmatiserades som An American Pickle.

Midnadt – en riktig rövarhistoria av Randolph Stow 

Australiensisk humoristisk barnbok. Omläsning. 

Berättelser av Birgitta Trotzig 

Minus Teresa som jag läst i egen volym (så min genomläsning av Birgitta Trotzigs verk följer samma ordning som Samlade skrifter (som verkar vara efter i utgivningstakten)).

Berättelser blandar olika sorters historier. Ett utkast till ett ej inspelat filmmanus, en berättelse har skrivits för TV1:s Vinterberättelse.

Tidigaste berättelsen är från 1962, de två senaste från 1977. Bästa novellen "Skämtet" är från 1977. 

Anima av Birgitta Trotzig

Prosadikter. Omläsning. 

"Stadsparken i Lund ligger i snö sedan länge, stelfrusen, avskild, tyst. Träden stela, rimfrostvita. På det redan vita, hårda, snöar det tunt isigt från den frostljusa himlen."

Kärlek i svart och rött av Maria Wine

Ett urval med Maria Wines kärleksdikter.

"Här i min hands runda mörker / skulle jag vilja hålla ditt bankande hjärta. / Som en liten fågelunge skulle det skälva / för mina fingertoppars lätta smekningar"

I Stockholms skärgård 

Antologi med texter om Stockholms skärgård. Texter från medeltiden till 1950-talet när boken gavs ut. Vet tyvärr inte namnet på redaktören. 

Denna är tydligaste exemplet på hur min ö-vistelse påverkade min läsning.

Rosa Luxemburgs katt Mimi

En sak jag lärde mej när jag läste Nina Björks bok om Rosa Luxemburg Drömmen om det röda var att Rosa Luxemburgs katt hette Mimi.

Tyvärr finns det inga foton av katten Mimi så istället så har jag två foton från Margarethe von Trottas film Rosa Luxemburg från 1986. Rosa Luxemburg spelas av Barbara Sukowa. Det framgår inte vad katten som spelar Mimi heter men hon är övertygande som Rosa Luxemburgs katt.

Det här inlägget inleder Butter tar ordets katt-kalender.

Doom Patrol och DADA

När Grant Morrison började skriva serien Doom Patrol (och Richard Case oftast tecknade den) så gjorde hen The Brotherhood of Dada till gruppen Doom Patrols huvudmotståndare.  

The Brotherhood of Dadas namn var inspirerat av superskurksgruppen Brotherhood of Evil som hade varit skurkar till den första versionen av Doom Patrol och kom från en tid då superskurkar kunde kalla sej själva för evil utan att någon tyckte det var särskilt konstigt.

Den här gruppen kallade sej istället för Dada. Dada var en modernistisk konst- och litteraturrörelse som uppstod under första världskriget. Den föddes i Zürich men fanns under några år i flera europeiska länder. Det var en experimentell rörelse där gränsen mellan konst och upptåg var tunn. Dada var lite olika på de olika platser där den fanns men den var alltid uppstudsig och absurd och mot den rådande ordningen med slagord som "DADA TALAR inte. DADA är ingen fix idé. DADA slår inte ihjäl flugorna." (övers. Ingemar Johansson)

Också Brotherhood of Dada är absurda och stör den rådande ordningen. Den första versionen av gruppen uppför sej trots namedroppande av dadaister ändå lite som en vanlig superskurkgrupp fast lite mer bisarr med en tavla som hotar svälja världen.

Den andra versionen av gruppen med Agent "!" och The Love Glove (se bilden nedan) och flera medlemmar passar bättre in på namnet. Och deras upptåg där gruppens ledare Mister Nobody ställer upp i presidentvalet överskrider gruppen sin superskurkroll och blir till superdadaister.

Om du vill läsa mer om Dada så rekommenderar jag Ingemar Johanssons antologi Dada.

(Först publicerad 14 december 2020 som del av det årets adventskalender om Doom Patrol. Det blev en rätt misslyckad kalender med bara ett par inlägg. Jag hade planerat skriva om Doom Patrol ur ett funktionshinderperspektiv, om Grant Morrisons syn på genus i serien (Grant Morrison hade just kommit ut som icke-binär) och om Rachel Pollacks version av serien. Och TV-serien och mycket annat. 

Förhoppningsvis blir årets kalender bättre. Den har lite mer blygsamma ambitioner. Du får se vad den handlar om i morgon.)

Jaget och världen av Birgitta Trotzig

Det finns bara en kamp som kan godtas, som man kan identifiera sig med utan att förlora sin mänsklighet: kampen som den utnyttjade för mot sin utnyttjare.
Vietnam kom att symbolisera den kampen.

På sidan 13 i Jaget och världen av Birgitta Trotzig så citeras (via Roger Garaudy) Lenins ord om att man måste drömma. Något som förvånade mej lite.
Jaget och världen är en samling texter kring politik. Från slutet av 50-talet till mitten av 70-talet. Med en del (då 1977) nyskrivna stycken.

Långt i från alla artiklarna i boken är direkt politiska. Lenin-citatet finns som ett motto innan en essä om modernismen. Och det handlar en hel del om språk och poesi. Bland annat om Paul Celan och Nelly Sachs.
Texterna om de två poeterna står bredvid varandra fastän den ena är från 50-talet och den andra från 70-talet, boken är ihopsamlad tematiskt snarare än kronologiskt.

Trotzig är kanske inte en författare som man tänker på som tillhörande 68-rörelsen. Men som många andra radikaliseras hon under de här åren. I en essä om Albert Camus från 1958 (i volymen) Utkast och förslag lägger hon lika stor skuld på algerierna som på fransmännen – "den i och för sig rättmätiga revolten blir en ohygglig parodi". Medan hon här tar klar ställning för den koloniala frihetskampen.

Det handlar mer om Sovjet än om Algeriet och Vietnam. Hon diskuterar och försvarar Solsjenitsyn och Sacharov. Hon är kritisk mot sovjetregimen men perspektivet är tydligt vänster. En del av det här känns lite inaktuellt idag. Som hennes framlyftande av sovjetiska dissidenter som vill se en socialism med ett mänskligt ansikte (en av dessa, Andrej Sinjavskij, verkar i och för sej vara en spännande författare).
Ständiga utfall mot det franska kommunistpartiet och det på den här kanten vanliga påståendet att Sovjetunionens grundlag av år 1926 är den mest demokratiska grundlagen om den bara hade följts (ett stort om) gör att boken ibland känns som en stencilskrift (en stencilskrift var ungefär som en av vår tids politiska bloggar fast man fick blå fingrar av att läsa den) utgivet av ett vänsterkatolskt förbund.

"VI MÖTS VID STENCILERNA!" heter det också i slutet av ett enkätsvar från 1973. Men då handlar det om poesi. En del av artiklarna påminner om Trotzigs prosapoesisamlingar. Som en samling judiska sägner, en av bokens höjdpunkter.
Enkättexten om poesin är emellertid också politisk. Det handlar om språk och makt – "vi har och får mer och mer, ett ombudsmannaspråk, en parodi på ett gammalt överklass- och maktspråk. Det är egendomligt och beklämmande att se att det är den traditionen – maktens och överhetens uttrycksformer – som språkvanorna med masochistisk undersåtlighet har tagit upp. Och inte vad som dock har funnits av kraftfullt och uttrycksfullt folkspråk".

Och här ser man kanske en del av Trotzigs politiska radikalism som har haft betydelse för hennes författarskap från Sveket och framåt. Om hon inte började skriva rapportböcker och sånt (och i det långa avslutande avsnittet är ambivalent till krav på litteraturens engagemang) så finns det ändå ett tema om språk och motstånd i hennes berättelser.

(Först publicerad 13 januari 2012. Några detaljer i inlägget har ändrats.

Jag håller som sagt på att läsa genom Birgitta Trotzigs författarskap I kronologisk ordning. Jag har nyligen börjat på Dykungens dotter. Och har därmed även läst om Jaget och världen. Det är lite märkligt att efter man läst om en bok gå och se vad man skrev om den första gången man läste den för tio år sen. Jag vet inte om jag hade skrivit likadant i dag men mestadels håller jag med mitt tio år yngre jag.)

Omläsningen av P. O. Enquist

"Mer vet jag inte, utom färdvägen. Det är alltid så med historien. Vi får fylla ut. Annars blir allting fullständigt obegripligt."

ur Musikanternas uttåg av Per Olov Enquist 

Jag håller på och läser Maria Stuart (1986), en pjäs av Per Olov Enquist baserad på en pjäs av Friedrich von Schiller (den i sin tur baserad på historiska händelser). Den är riktigt bra.

När jag är klar med den pjäsen så ska jag läsa Furstespegel (1987), en pjäs som P. O. Enquist skrev tillsammans med Anders Ehnmark.

Jag har läst Furstespegel förut men det är första gången jag läser Maria Stuart. Bägge läser jag som en del i en genomläsning av alla P. O. Enquists böcker i kronologisk ordning.

Eller nästan alla. Redan den första boken hoppade jag över. Debutromanen Kristallögat (1961) är dyr antikvariskt och ska enligt författaren själv inte vara särskilt bra. Istället började jag med andra romanen Färdvägen (1963), som ärligt talat inte heller är så bra. Nästa roman, Magnetisörens femte vinter (1964), är trots att den har sina brister betydligt bättre. Och från och med den fjärde romanen Hess (1966) så börjar det bli riktigt bra.

En del av pjäserna har jag sett istället för att läsa om. Så såg jag Tribadernas natt (1975) på SVT Play med Lena Nyman och Ernst-Hugo Järegård. Den tjänade på att ses. Pjäsen har problemet att August Strindberg blir en karikatyr men det gör inte så mycket eftersom Ernst-Hugo Järegård är så bra på att göra Strindberg-karikatyren. 

Jag har också sett tv-serien Strindberg – ett liv (1985), en norsk uppsättning av Från regnormarnas liv (1981) (en pjäs om H. C. Andersen) och filmen Chez nous (1978) (P. O. Enquist skrev manuset tillsammans med Anders Ehnmark). 

Jag började läsa om P. O. Enquists böcker (om för de flesta har jag läst förut) förra sommaren. Ett par månader efter att han dog. Och det var hans död som fick mej att börja med projektet. (Också ett annat omläsningsprojekt där jag håller på att läsa om Jan Myrdals jagböcker började jag med efter att författaren dog.) 

Att läsa böckerna kronologiskt har varit intressant. Jag har sett hur bilder och teman kommer igen. De tematiska likheterna mellan novellen "De trofasta själarnas oro (i Berättelser från de inställda upprorens tid (1974)), Musikanternas uttåg (1978) och pjäsen Mannen på trottoaren (1979) (skriven tillsammans med Anders Ehnmark) blev till exempel tydliga. 

Än är jag bara nästan halvvägs genom P. O. Enquists böcker. Det har varit givande hittills. Jag ser fram emot resten. 

(Först publicerad 26 mars 2021. Jag fortsatte och blev klar med läsandet av P. O. Enquists verk. Och det fortsatte vara givande. Nu håller jag på och skriver ett inlägg om Nedstörtad ängel och synen på funktionshinder. 

  Efter genomläsningen av P. O. Enquists böcker blev nästa författare som jag håller på att läsa hela verket av Birgitta Trotzig. Mer om henne i nästa jubileumsrepris.)

Rapport om Rapport från en skurhink av Maja Ekelöf

"Tur att det finns böcker. Vad skulle man göra annars, jag undrar."

Maja Ekelöf Första okt. 1967

Jag är inte hemma bland mina böcker just nu. Men hade jag varit det så hade jag tagit fram min gamla pocketutgåva av Rapport från en skurhink av Maja Ekelöf och bläddrat i den. Eftersom det i dag är 50 år sen boken först kom ut.

Boken som kom ut den andra april 1970 var en slags dagboksroman. Kanske hade den inte kallats för en roman i dag men den vann i en romanpristävlan 1970. Tävlingen handlade om att skriva en politisk roman. Och en politisk bok är det, vad man än kallar den.

Boken skildrar Maja Ekelöfs liv från 1965, när hon var 47, till 1969. Med ett par kortare inledande stycken med hennes minnen från början av 50-talet. Bland annat en scen från första gången hon får hjälp från socialvårdsbyrån. Hur hon och de andra som väntar på hjälp "pratade och skrattade. Det låg ett lyckoskimmer över framtiden. Ingen skulle behöva vara utan mat eller kläder i framtiden." Detta följs av en anteckning i "nutid" om den kväljande känsla hon har dagen före ett socialbesök.

Anteckningarna handlar om hennes arbete som städare och hennes läsande. Hon går en akademisk historiekurs på sin fritid och undertecknar en dikt med Fil. Städare. Romanen skildrar också omvärlden och hur Ekelöfs syn på den radikaliseras. Så är titeln på boken tagen från Jan Myrdals Rapport från kinesisk by och boken avslutas med ett citat av den afroamerikanska radikalen Eldridge Cleaver.

Men förutom vietnamdemonstrationer och sådant tar den också upp mer alldagliga saker som att posten inte längre delar ut brev lika ofta. "Bland försämringar som rör mitt liv är postgången. De kör ut posten endast en gång per dag nu."

Mycket av boken handlar om glädjen med att läsa. Maja Ekelöf sänder tacksamma tankar till sina favoritförfattare, många av dem arbetarförfattare. Och hon är arg på sej själv för att hon ibland glömt bort att tacka Moa Martinson.

Och när hon har det svårt är böckerna en tröst. "Hur f-n ska man stå ut–Jag begriper det inte–Så länge jag har nån bok på gång tycker jag det går bra, men sedan... sedan... Jag har nyss läst ut 'Mina universitet' av Gorki. Nu har jag ingen bok i dag–Det enda uthärdliga i detta liv är att veta det funnits människor som tänkt samma tankar och upplevt det samma som man gör själv".

Rapport från en skurhink blev en stor försäljningssuccé. Och Maja Ekelöf kom på andra plats i en omröstning i tidningen Femina om vem som var 1970 års kvinna. Och slog därmed Astrid Lindgren som kom på tredje plats. (Vann gjorde Bernadette Devlin.)

Och den utgåva av boken jag skulle ha tagit fram och läst i om jag kunnat är bara en av många.

Trots denna stora framgång kom Maja Ekelöf bara att skriva en bok till. Eller snarare en halv. En brevväxling med Tony Rosendahl.

Tony Rosendahl var en brottsling som satt på Kumla och något av en kändis. 

Tony Rosendahl var tyvärr en bättre brottsling än skribent men Ekelöfs brev är fina och det märks att det är en vänskap som växer fram mellan dem. 

Brev som boken heter är emellertid inte alls lika stark som Rapport från en skurhink. Dagboksromanen som i dag fyller 50 år är en bok jag ständigt återkommer till. Och den håller väl att läsa (för ett par år sen läste vi den i vår bokcirkel och alla tyckte om den).

Det är synd att Maja Ekelöf inte skrev mer men å andra sidan så var kanske Rapport från en skurhink tillräcklig.

Maja Ekelöf dog i augusti 1989, 71 år gammal.

(Först publicerad 7 april 2020. Nu är alltså boken 52 år fyllda. Och nu är jag också hos mina böcker och har tagit fram Rapport från en skurhink att bläddra i. Tidigare i år så läste jag Nina van den Brinks biografi om Maja Ekelöf "Jag har torkat nog många golv". Den är nominerad för augustpriset som delas ut i kväll. Jag har inte läst de andra nominerade i fackboksklassen så jag kan inte avgöra om den förtjänar priset. Men jag tyckte i alla fall att det var en fängslande läsning. En sak som slog mej vid läsningen var att det måste finnas material till en bok med urval av texter Maja Ekelöf skrivit förutom Rapport... och Brev.

  Brev skrev jag ett inlägg om HÄR)

Butter tar ordet är 16 år gammal i dag

I dag är det 16 år sen jag startade den här bloggen. Vilket jag kommer fira med en del repriserade inlägg under nästa vecka.

10 bra böcker av Kurt Vonnegut

I dag skulle Kurt Vonnegut ha fyllt 100 år. 

Sirenerna på titan
Kurt Vonneguts andra roman (utgiven 1959) är både utmärkt science fiction och en satir på genren. Kurt Vonneguts relation till science fiction var komplicerad. Men en stor del av hans böcker hörde till eller låg nära genren.

Vaggan
Så även Vaggan (Cat's cradle). Skämtsam skildring av världens undergång. En av Vonneguts mest vonnegutska.

Gud bevare mr. Rosewater
"En penningsumma har en huvudroll i denna berättelse om människor, på samma sätt som en honungssamling med rätta skulle kunna sägas ha en huvudroll i en berättelse om bin." Första boken med Kilgore Trout – en fiktiv sf-författare vars romaner refereras i flera av Vonneguts romaner.

Välkommen till aphuset
Novellsamling. Formatet passar egentligen inte riktigt Vonnegut. En del av referaten av Kilgore Trout-böckerna var från början noveller. De blev bättre som Trout-referat. Men här finns ändå en del bra berättelser.
Titelnovellen är dock ett exempel på att Kurt Vonneguts kvinnosyn åldrats dåligt.

Slakthus 5
"Hör på:
Billy Pilgrim har lösgjorts från tiden." (övers. O. Jonason)
Kurt Vonneguts bästa. Den här måste du helt enkelt läsa.

Morgonmål för mästare
Det här är en märklig bok med något ofärdigt över sej. Det kantiga är romanens styrka. Det kantiga och det barnsliga. "För att ge er en uppfattning om hur pass mogna mina bilder är, låt mig visa min teckning av ett rövhål:" (övers.O. Jonason)

Berättelsen har trots detta en sorgsen ton. Det är den kontrasten som gör att jag tycker om den.

Slapstick

Kurt Vonnegut hade lite svårt att följa upp succén med Slakthus 5. Den här romanen fick dåliga recensioner. Kurt Vonnegut själv ogillade den. Delar av den är nästan som en självparodi. Det återkommande "hå hå" är en slö variant på "så kan det gå" ("So it goes") från Slakthus 5. Handlingen är som en klumpig blandning av Vaggan och Sirenerna på Titan.

Jag är själv rätt så förtjust i boken.

Hå hå.

Burfågel

En roman om socialismen. En tematisk följeslagare till den tidigare Gud bevare mr. Rosewater.

Palmsöndag

Palmsöndag har undertiteln "ett självbiografiskt collage". I förordet föreslår Kurt Vonnegut även att den kan kallas för blivvit. En blivvit får vi veta var ett uttryck som användes under Kurt Vonneguts barndom och betydde "ett kilo skit i en halvkilospåse".

Boken samlar olika kortare texter – tal, recensioner, förord. (Mer om boken på länken.)

Deadeye Dick

Den bästa bland Kurt Vonneguts sena romaner. Omslaget ovan är gjort av Leif Zetterling. Hans charmiga omslag pryder flera av de svenska Kurt Vonnegut-utgåvorna.

(Först publicerad 12 november 2012. Det vill säja dagen efter att Kurt Vonnegut skulle ha fyllt 90. Jag har ändrat lite i texten.)

Läst i oktober

Birgitta Trotzig tar störst plats bland böckerna jag läste den här månaden. I min genomläsning av hennes verk i kronologisk ordning har jag nått 70-talet. Men jag läste en hel del annat bra också. 

Graceland av Chris Abani

Nigeriansk roman. Min första Abani men jag är sugen på att läsa mer.

amma arbete arv, red. av Anna Arvidsdotter och Marie Hållander 

Antologi utgiven av Föreningen Arbetarskrivare med dikter och noveller om arbete både av etablerade författare och debutanter. 

En av novellerna i den har min vän Richard Ströberg skrivit. Den handlar om hans liv som busschaufför. Den var bra.

Ducks av Kate Beaton 

Tjock tecknad serie om när Kate Beaton var oljearbetare. Väldigt bra. 

Allt vill jag fatta i min hand av Gunnar Björling

Urval av Gunnar Björlings efterlämnade dikter

"Att människa / att tala med / att strida med / att se och vara med / att glädjas / och att lida med /att längta eller / sakna / o att älska"

Spionage, red. av Jan Broberg

Antologi med spionhistorier (liksom Läsfeber nedan en En bok för alla-bok). Jan Broberg redigerade flera antologier med olika slags deckar- och kriminallitteratur. Jag skrev om ett par av dem HÄR. Just den här antologin får mej mest att känna att spiongenren inte är för mej (men jag gillade Ambrose Bierces bidrag). Och det är ju också bra att veta.

Liknelsen om sådden av Octavia E. Butler

Afroamerikansk dystopisk roman.

Anne Franks dagbok: den oavkortade originalutgåvan

Den här har jag hållit på och läsa under en lång tid i sakta mak. Så att jag kom att läsa ut den nu när den blev aktuell på ett bisarrt sätt var en slump.

Boken är ofta en rolig och charmig läsning. Vilket bara gör den mer drabbande. Jag visste ju hur det slutar men det är så sorgligt när man kommer till raden "Här slutar Annes dagbok". 

Bakom TV'n ändrades ljuset: 56 politiska dikter valda och kommenterade av Göran Greider

Varje dikt i den här antologin med (vänster)politisk poesi följs av en text om dikten av Göran Greider. Vilket gör att den påminde mej om Folke Isakssons klassiska Gnistor under himlavalvet. Jag tyckte mycket om boken.

Three Sisters av Gilbert Hernandez 

Samlingsvolym där jag läst en del av serierna tidigare (främst dem i albumet High Soft Lisp). 

Fruktansvärda arbetsplatser jag besökt och de vackra människor jag där mött av Henrik Johansson

Robert Bly skriver till Tomas Tranströmer  (i brevsamlingen Air Mail) och frågar vilka arbetarpoeter det finns i Sverige och Tranströmer svarar att det finns inga.

Tranströmer hade fel redan då på 60-talet och han skulle haft ännu mera fel i dag då det kommit flera intressanta arbetarpoeter. Exempel finns i antologin amma arbete arv ovan och i den här diktsamlingen av Henrik Johansson om olika jobb och praktikplatser han varit på. Humoristiska dikter ofta skrivna i dialog-form på ett sätt som fick mej att tänka på en del av Brechts dikter.

"Journalisten sa: / Men är det då inte bättre att / jobba på bokmässor / än på bageri. / Jag sa: / Nej. / Men det får man väl inte säga / i klassresenärernas rike."

Läsfeber, red. av Torgny Karnstedt 

Charmig antologi med texter om läsande. En del (som en text av dåvarande kulturministern Bengt Göransson) skrivna för antologin. Boken gavs ut på En bok för alla. Torgny Karnstedt är en arbetarförfattare som fyllde 70 år tidigare i år. Mest känd för fabriksskildringen Slamfarmen. Mitt ex av Slamfarmen är också passande nog i En bok för alla.

En bok om science fiction, fantastik, futurism, robotar, monster, vampyrer, utopier, dystopier och annat märkvärdigt och oväntat och osannolikt av Sam J. Lundwall

Det är fint med titlar som förklarar vad läsaren kan förvänta sej.

Hits & Misses av Simon Rich

Humoristiska noveller. Liksom The Last Girlfriend on Earth så har också den här novellsamlingen ett tema. Här är temat kändis- och konstnärskap.

Vackra värld, var är du av Sally Rooney 

Jag tyckte mycket om den här romanen. 

Peanuts Every Sunday Vol. 4: 1966 – 1970 av Charles M. Schulz

August Strindbergs Brev 15: April 1904 – april 1907

Sophies val av William Styron

Det här är en rätt märklig roman då den blandar en berättelse om en ung författare som försöker förlora oskulden med en skildring av ett koncentrationsläger. Titelns val som har med Auschwitz att göra kommer sent i boken.

Skillnaden på ton i de olika avsnitten i boken kan säjas understryka ett tema I boken: Att massmorden i koncentrationslägren pågick samtidigt som helt vardagliga händelser.

Men romanen hade varit starkare om sex-eskapaderna tonats ner.

Sveket av Birgitta Trotzig

Ordgränser av Birgitta Trotzig 

Teresa av Birgitta Trotzig

Sjukdomen av Birgitta Trotzig 

I kejsarens tid av Birgitta Trotzig 

Jaget och världen av Birgitta Trotzig 

Sveket, Teresa och Jaget och världen har jag läst förut (den sistnämnda titeln har jag skrivit om på länken). Jag var helt säker på att jag hade läst Sjukdomen – jag måste ha blandat ihop den med Sveket – och har till och med ibland rekommenderat romanen. Men jag står bakom den rekommendationen. Det är en väldigt bra roman.

Worldwar: In the Balance av Harry Turtledove

Kontrafaktisk sf-roman där jorden invaderas av rymdödlar år 1941 mitt under andra världskriget och de stridande parterna tvingas gå samman och slåss mot rymdödlorna.

Year of the Tiger: An Activist's Life av Alice Wong

Självbiografiska essäer, podd-manus och twitter-trådar och ett korsord (ja, jag gjorde korsordet) om att vara funktionshindrad.

Läst i september

I september läste jag hela 24 böcker. En del av dem var visserligen omläsningar. Men ändå en utmärkt läsmånad med många bra böcker lästa.

Falk med sol av Ra'ad Abdulkadir

Irakisk poesi. Volymen ingår i Lilla Serien och följde med senaste Lyrikvännen. 

"Forntida eller samtida / Det finns ingen skillnad / mellan moln och moln, alla är moln" övers. Jasim Mohamed

Innerligt av Margaret Atwood

Kanadensisk poesi.

"Somliga var klarröda, andra lila / somliga bruna, andra vita eller / citrongula" (ur Septembersvamp) övers. Inger Johansson

Magnificat av Linnea Axelsson 

Svensk-samisk roman.

Daniels bok av E. L. Doctorow 

Jag har tidigare lite sett E. L. Doctorow som ett one-hit-wonder med den underbara Ragtime som hans hit. Men den här romanen visar att jag haft fel.

Åsnans år av Athena Farrokhzad 

Dikterna i Athena Farrokhzads nya diktsamling handlar om åsnor. Jag tycker mycket om den. 

"Hon jublar, hon skriar, hon ylar som vargen / Jag ska måsna varenda påsna, era kråsniga blåsnegåsar / På mig rimmar ingenting"

Strejk. Från Satans svarta kvarnar till gigekonomin av Jesper Hamark

Bokcirkelbok 

Beyond Palomar av Gilbert Hernandez 

Luba and Her Family (Luba and Palomar 4) av Gilbert Hernandez 

Jag fortsätter läsa Gilbert Hernandez Palomar-serier. De i Beyond Palomar var nya för mej medan jag hade läst flera av serierna i Luba and Her Family (bilden är från den senare).

Tilltalande bilder: Genus, sexualitet och publiksyn i Veckorevyn och Fib aktuellt av Anja Hirdman

Konspiration Akvitanien av Robert Ludlum

Politisk thriller. Jag har bara läst en Ludlum tidigare: Identitet Kain som filmades som The Bourne Identity (men jag läste boken innan filmen kom och jag har aldrig sett den eller de många uppföljarna).  Thrillern är en genre som jag inte läst så mycket av men jag var positivt överraskad av Identitet Kain. Den här om en högerextremistisk militär internationell konspiration för att ta över världen är inte lika bra men ibland som i scenerna där hjälten är på flykt i Västtyskland så känner man igen det som gör Identitet Kain till en spännande läsning. 

Pengar på fickan av Asta Olivia Nordenhof 

Dansk roman. Den första i en planerad romansvit. Jag har tidigare läst och tyckt om Asta Olivia Nordenhofs poesi. Jag tyckte om den här romanen med.

Dagböcker och brev 1962–1974 av Lena Nyman 

Utgivna av Isabel Andersson som gjorde dokumentären Lena om Lena Nyman. Den filmen lånade mycket från Lena Nymans dagböcker.

Läs mina läppar av Lina Rydén Reynolds

"Mörkret är ett annat väder och en annan kväll / Imorgon är det jobb igen"

The Last Girlfriend on Earth and other Love Stories av Simon Rich

Humoristiska noveller om kärlek. Sitcom-serien Man seeking woman bygger på den här samlingen och jag läste den efter att jag sett klart TV-serien. Flera av novellerna har ingen motsvarighet i serien. Och en del som den inledande novellen "Unprotected" är rätt löst tolkade. 

Berättarjaget i "Unprotected" är en kondom. Novellen lyckas bli rätt rörande. Medan avsnittet med den talande kondomen i TV-serien är mer som man tänker sej en sketch med en talande kondom. 

Andra noveller är rätt troget tolkade i serien. Som den om mannen som går på blindträff med ett troll eller exet som dejtar Adolf Hitler. 

För vem talar jag framtidens språk av Göran Sonnevi 

Göran Sonnevis nya.

"Varje människa virvlar Själva tiden virvlar / Då också den stora matrisen Det stora tecknets böljande rörelser / också i den redan höstklara luften  I morgon september"

Göran Sonnevi fyller år i dag – hipp hipp hurra!

Eksistentiel nødvendighed av Christian Rømer Stokbro

Essäsamling på danska men utgiven på svenskt förlag. Texter om litteratur och filosofi. Jag tyckte särskilt om texterna om Inger Christensen, Morten Chemnitz och Mattias Jeschko-Edberg. Och jag blev sugen på att läsa Nicolaj Stochholm. 

Götiska rummen av August Strindberg 

Näktergalen i Wittenberg av August Strindberg 

Bägge dessa blev jag inspirerad att läsa när jag läste den senaste volymen Strindbergs brev där han skriver om dessa. Näktergalen i Wittenberg är en pjäs om Martin Luther som jag på något sätt missat läsa förut.

Götiska rummen (fristående fortsättning på Röda rummet, föregångare till Svarta fanor) var en omläsning. Det är den strindbergskaste av romaner.

Lustigt nog har utgåvan jag läste (utgiven på det maoistiska Oktoberförlaget) som bilaga en recension av romanen när den kom ut skriven av Fredrik Ström, författaren till boken nedan.

Rebellerna V: Nya himlar och en ny jord av Fredrik Ström. 

Omläsning. Sista delen i Fredrik Ströms klassiska krönika om den svenska arbetarrörelsens framväxt.

Det har varit roligt och intressant att läsa om romansviten. Att läsa om sviten var mitt sommarläsprojekt så nu är sommaren slut.

Ett landskap : dagbok, fragment 54-58 av Birgitta Trotzig 

En berättelse från kusten av Birgitta Trotzig

Utkast och förslag av Birgitta Trotzig

Levande och döda av Birgitta Trotzig

Jag håller på och läser igenom Birgitta Trotzigs författarskap i kronologisk ordning. Ett landskap och En berättelse från kusten var nya för mej medan Utkast och förslag (en essäsamling) och Levande och döda (en novellsamling) var omläsningar. 

Ett landskap innehåller mest anteckningar om religion och jag tror aldrig jag tyckt kristendomen vara så främmande och märklig som här (ett typiskt fragment lyder "Det finns inget ljus från människornas värld som i något ögonblick, ens det svåraste, skulle vara att föredra framför ditt mörker."). Trots eller på grund av detta är det en intressant läsning. 

En berättelse från kusten är den bästa av böckerna jag hittills, en mörk historisk roman som utspelar sej i Åhus.

Dead Astronauts av Jeff Vandermeer 

Weird fiction.